D-Day(Lördag)

Upp tidigt i ottan för att ta oss till samlingsplatsen, där vi träffade resten av gänget som skulle med på vandringen. Det var bara svenskar förutom dom tre spanska bergsguiderna. Efter att vi fått tilldelat vår personliga skyddsutrusning(hjälm, sele och via-ferata kit) så påbörjade vi vandringen till utgångsplatsen, säkert drygt en km från parkeringen. Under tiden han dagen gry och spänningen släppte i takt med att förväntningarna steg. Första delen(20m) av leden Caminito del Rey har man rivit för att förhindra att folk tar sig in på leden, så vi fick fira oss ner på leden med hjälp av guiderna.

Första delen av leden fanns det en stålwire att säkra sig i medans man gick, men sedan fanns det vissa ställen där den var nerplockad och man fick ta sig fram osäkrad. Minnesvärda ord från en av guiderna på ett ställe där gångbanan rasat bort och man bara skulle balansera på stålbalken 1m ut och hålla sig mot bergsväggen ””Don´t hold the wire it´s not safe” då frågar man sig om wiren mest är ett mentalt stöd istället för ett verkligt, vilket nog var fallet, när man var säkrad i wiren kändes det inga problem där 100m upp i luften, medans dom sträckor man gick där det saknades wire inte var lika njutningsfyllda :).

Leden var i tre delar där man började bergsidan och gick en sträcka sedan kom en sträcka där man gick i vanlig skog innan man kom upp på bergsidan igen. Vi kunde gå nästan hela sträckan utom sista biten som var helt avstängd på grund av renoveringen som påbörjats, så vi fick gå samma väg tillbaka… Vilket var bra då vi varit för upptagna av utsikten och att hålla oss kvar på bergsväggen på dit vägen så vi missat att logga dom cacherna som fanns efter leden. Men nu tog vi dom alla på tillbaka vägen istället.

Foto: Fredrik Löfgren

Filmen nedan ifrån äventyret är filmad av Ola Hansson

 

När Mats(Geotectives) publicerade eventet Don´t look down så var jag inte sen att anmäla mig, har missat dom andra eventen här av olika orsaker och nu var det verkligen sista chansen då leden sedan skulle renoveras.

El Caminito del Rey är en vandringsled som byggts 1901-1905 mellan två vattenkrafts dammar för att man skall kunna underhålla och inspektera vattenkanalen som byggts mellan dom. Leden hänger bokstavligen i bergsidan 100m över floden nedanför och befinner sig i olika stadier av sönderfall, vilket gör att den rankas som en av världens farligaste vandringsleder.

När jag bokat min plats på turen kom jag även på att min minsta bror snart skulle fylla 30år, då vi har en liten tradition av att resa iväg och/eller hitta på något extra på jämna födelsedagar, själv fick jag ett fallskärmshopp i 30års present. Så kändes detta vara rätt utmaning för brodern som redan hoppat både fallskärm och bungyjump i Australien/Nya Zeeland. Mellanbrodern övertygades om förträffligheten i mina planer och minsta broderns sambo fick uppdraget att boka upp minsta brodern så han tog ledigt i tron att han skulle följa med sin tjej på någon hemlig utflykt.  Bluffen lyckades och brodern trodde han skulle till Jönköping när han vaknade på avfärdsdagen innan mellanbrodern plockade upp honom och hoppade på tåget till Västerås där flyget skulle gå. Först när vi var incheckade och väntade på att flyget skulle avgå fick han reda på resans mål :).

Självklart fastnade jag i säkerhetskontrollen då man hittade mitt försvunna multi tool i en dold ficka, trodde givetvis att jag skulle bli av med det. Men döm av min förvåning då dom konstaterade att knivbladet inte var tillräckligt långt, så jag fick ta med mig den i kabinen i flygplanet.

DSC_1873

Väl framme i Malaga så hämtade vi ut våran hyrbil på flygplatsen och begav oss mot Gibraltar som inte ligger allt för långt bort. Dock blev det ett snabbt stopp innan gränsen för att kassera in en Spansk geocache, hade redan tagit en på morgonen i Västerås och planerade för att ta minst en i Gibraltar för att få tre GC-länder på ett dygn.  Där hade vi vår första övernattning på Queens Hotel ett riktigt engelskt hotell som nog hade sin storhetstid på 30-talet…. Lösa lysknappar och badrummet ovanför var nog snart på väg ner i vårat med tanke på fuktfläckarna i taket.

Efter att ha installerat oss på hotellet och tagit varsin öl på balkongen till vårt rum släntrade vi över gatan och intog varsin välbehövlig pizza. Då det hunnit bli sent blev det bara en kort promenad i hamnen innan bröderna var färdiga för slafen, jag hade dock inte ännu hittat någon cache i Gibraltar så jag stannade ute och tog sikte på den närmaste från hotellet, men den blev en DNF, troligen borta om man läste dom senaste loggarna. Sedan fanns bara Gardeners walk på rimligt avstånd, dock visade sig att den låg inne i en botanisk trädgård som inte var öppen halv tolv på kvällen, så det blev till att planka in förbi taggtrådshinder och smyga med avskärmad ficklampa då det fanns skyltar om övervakningskameror, som tur var var cachen lätthittad och jag kunde logga och ta mig därifrån utan några incidenter.

Nästa dag(Fredag) så var det dags att besöka Gibraltarklippan, vi checkade ut från hotellet efter en riktig engelsk frukost. Vi lät bilen stå kvar på hotellets parkering och tog linbanan upp som bara låg ca 100m från hotellet. Uppe på klippan tog jag fem cacher varav en Earth Cache, DNF:ade även en cache som nog aporna snott. Riktigt intressant ställe med dels nästan tama apor och mycket intressanta militära anläggningar insprängda i berget under dom senaste århundraden.

DSC_1886Linbanan upp på Gibraltarklippan.

10899665_10153052844628383_32958067_nVarför inte passa på att ge apan ett tjuvnyp 😉

DSC_1919Bröderna diskuterar vart vi är på kartan, i en del av fortifikationerna. Vid cachen Top of the Rock.

DSC_1922Siktet inställt på Afrika(?), Cachen Generals Folly (Peak)

DSC_1942Kör man bil in i Gibraltar får man korsa landningsbanan på flygplatsen för att ta sig in.

DSC_1933Inne i St. Michael’s Cave, en mäktig droppstensgrotta inne i Gibraltarklippan. Med en EC med samma namn.

Efter en heldag uppe på Gibraltarklippan återvände vi till bilen vid hotellet och körde mot El Chorro där vi skulle bo i två nätter och ha som utgångspunkt för det stora äventyret, själva vandringen på Caminito del Rey.

DSC_1971

Japp, dessa har vi sett som små förskrämda krukväxter hemmavid.

DSC_1965Hög höjds träning inför morgondagen. Vid cachen Mirador Real.

På Hotellet i El Chorro bodde även en del andra som skulle vara med på eventet så vi förberedde oss mentalt tillsammans för nästa dags utmaning. Loggade givetvis byns cache El Chorro.

DSC_1981Utsikten från hotellet, i bergspasset längst bort i mitten av bilden går El Caminito del Rey.

Fortsättning följer….

 

 

fc658094-d29e-49b4-af4f-c374e72ae9d7

Vet inte hur jag fick nys om detta stället, men har haft det under bevakning en lång tid. Så dök det upp igen under diskussioner med Lars(Citykatterna) under Caching Camp 2012 då det visade sig att även han hade stället under bevakning.

Sen under sensommaren fick jag möjlighet att lämna den trygga tillvaron hos familjen för att ge mig i kast med att inta detta ställe. Började då med att städsla en anfallsstyrka av ärrade veteraner för detta uppdrag. Lars(Citykatterna), Mats(GeoTectives) och Hasse(Motorcycledude) kände sig kallade att anta utmaningen med risk för att aldrig mer återse fäderneslandet.

På fredagen äntrade vi landstigningsbåten efter att ha gjort en snabb repövning(utan rep) i huvudstaden. Väl ombord intogs fältranson av både fast och flytande form innan vi stod inför överfartens härdande av immunförsvaret i den överfulla bubbelpoolen. Efter ett bad där kändes det som att det inte skulle vara några problem att slicka väggarna på några av helgens besöksobjekt…

Efter en natts sömn så var vi på fientligt territorialvatten, inmundigade morgonens fältranson innan landstigningsbåten nådde land. Så fort rampen fälldes ner så körde vi av vårt fullastade anfallsfordorn.

Knappade in koordinaterna för vårat första anfallsmål SAM Site en anläggning för S-300  ett ryskt luftvärnsrobotsystem . Det är lastbilar bestyckade med luftvärnsrobotar som under kriser skulle köra ut och ställa sig i skogen runt anläggningen för att kunna skjuta ner fientligt flyg och även interkontinentala kärnvapenrobotar.

Denna anläggning låg mellan oss och vårat huvud mål och behövde således slås ut innan. Vi inledde attacken under middagstid, rätt snart så splittrades gruppen under anfallet och jag var lämnad ensam att attackera en del av anläggningen. Övriga i gruppen blev fördröjda av ett dåligt vägval, det visade sig att underrättelsetjänsten utrustas oss med inaktuella kartor som visade vägar som inte fanns… Men snart så lyckades dom övriga komma ikapp, men jag hade under tiden lyckats slå ut två enheter själv. När vi samlat gruppen så avancerade vi vidare mot Huvudbyggnaden, där stötte vi på hårt motstånd som tog tid att nerkämpa fick även ta kontakt med motståndsrörelsen för att få mer instruktioner hur vi skulle ta oss vidare. Efter att ha rensat ut alla motståndsfickor och även krupit genom skorstenen så var äntligen stället besegrat.

Vi återvände till vårt anfallsfordorn och inledde offensiven mot vårat huvud mål Nuclear Missile Silo Complex, en anläggning nersprängd i marken med 4st silos med kärnvapenbestyckade medeldistansrobotar(SS-4 SANDAL) .

När vi kommit till målområdet så lastade vi ut vår utrustning och klädde på oss våra skyddsdräkter mot radioaktivitet och smög oss fram mot ingången till Kärnvapensilo bunkern, efter att ha bekämpat ner det lokala motståndet kunde vi tränga oss in i komplexet, vi stötte snart på mer motstånd då försvararna sprängt trappan, men vi var förberedda och kunde med hjälp av TB2A9AV ta oss längre in och ner i bunkern. I ett sista desperat försök att stoppa oss hade försvararna försökt vattenfylla delar av bottenvåningen, men även detta hade vi förutsätt och vi tog snabbt på oss nödvändig utrustning för att ta oss längre in.  Snart så var allt motstånd nerkämpat och vi kunde börja söka efter burken med avfyrningskoderna som försvararna gömt i den stora anläggningen. Rum efter rum söktes igenom, undertecknad fick klättra in i två avfyrnings silos och göra en våghalsig undersökning av utrymmet innanför skyddskupolerna balanserande över 25m(?)  djupa vattenfyllda schakt. Efter att ha kammat noll, fick vi återvända till markytan och upprätta radiosamband med Comand Office(CO) och efter ha fått ytterligare instruktioner så trängde vi ner i djupet igen och efter att ha gjort några halsbrytande manövrar så kunde jag äntligen konstatera att vi fått tillgång till avfyrningskoderna.

N2 N3 N4 N1

Vi retirerade snabbt ut och tillbaka till vårat fordon och efter att ha tagit av oss vår kontaminerade skyddsutrusning så fixade trossen(Geotectives) en välbehövlig fältranson käk åt var och en innan det var dags för en lång förflyttning till kusten och in i Litauen.

I skymningen kom vi fram till Palangos reabilitacijos centras(GC3M9ZR) efter att snabbt intagit byggnaden och tagit oss upp till taket så kunde Mc-dude efter en bra stunds letande trolla fram burken ur sitt nya(?) gömställe, stämde i alla fall mycket dåligt med både koordinater och hint. Mörkret hann i princip lägga sig innan vi lämnade stället allt för outforskat men tiden räckte helt enkelt inte till.

DCIM100GOPRO

När mörkret lagt sig var det dags att inta Palanga watch tower(GC1YQWB) i skydd av mörkret tog vi oss in på området och började attackera tornet från flera håll, när jag var halvvägs upp hörde jag ett nödropp nerifrån, då hade Mc-dude fastnat hängande  i en fälla i form av en grop, då det var mörkt så kunde han inte se hur djup den var så han hängde tappert kvar på kanten tills vi övriga kom till undersättning. När han var räddad återupptog vi attacken mot tornet. Mörker och frisk vind gjorde det hela till ett riktigt äventyr, men väl uppe kunde snart Geotectives hitta burken. Vi var snart åter i fordonet och gav oss av vidare mot vårat nattläger. Men först stannade vi vid denna hemsökta begravningsplats Aizsaule(GC3H14E) där vi snabbt såg till att logga innan gastarna förstått att vi gjort intrång på deras domäner.

Nattläger intogs på Liva Hotel, där vi utmattade föll i drömlös sömn ett par timmar innan morgon revelj ljöd.

Söndag:
Då var det dags att attackera resans 2:a huvud attraktion Grinvalti tower(GC1QAGW) efter att ha attackerat tornet i över en timmas tid fick vi tyvärr anse oss besegrade, jag var helt slut i kroppen av både mjölksyra och adrenalin. Så denna gnager i bakhuvudet om revansch en vacker dag.

N9DCIM100GOPRON11

Lite nedslagna beslöt vi oss för att göra ett försök på Twin Towers(GC15ZZK) efter att ha transporterat oss runt så lastade vi ut all nödvändig utrustning och begav oss till fots sista biten till tornen. Här gick det som tur var bättre och jag kunde efter en stund ta mig upp i rätt torn, det kändes riktigt bra att kunna besegra det efter morgonens förlust.

TwinDCIM100GOPRO

På väg tillbaka till bilen så attackerade vi även strandforten och cachen Cityclimbing Liepajas fortos(GC1XQ3W) även här gällde det att ha tungan rätt i mun. Det fanns många ställen att undersöka och givetvis var cachen på den mest utsatta och besvärliga stället. Men efter lite ninja moves kunde jag snart lägga händerna på burken.

Under flykten därifrån gjorde vi en snabb räd och tog även Trash hunt in Liepaja – Karosta CITO cache(GC2TH83) innan vi helt lämnade området och begav oss mot våran hämtningsplats där evakueringsfartyget väntade på oss för att föra hem oss till Fäderneslandet och mottaga hyllningar från folket när vi återvände.

 

Fear Of the Dark är en cache jag haft ögonen på länge då den dök upp på topp tio listan över cacher med mest favortpoäng i västragötaland för snart två år sedan.
Då jag har en challenge cache GC2E8H8 där man skall logga alla cacher på topp tio så ville jag ju lösa den själv också. Så planen var att logga Fear of the Dark helgen för FAD 2011 men eftersom jag råkade ut för ett litet missöde då och sänkte min gps så blev det inte av då och strax efter det blev denna cachen arkiverad då man låst ingången. Sedan dess har jag haft den på bevakning om läget skulle förändras.
Döm om min förvåning då det dök upp ett inlägg att stället var öppet igen när jag hade en planerad tripp till Göteborg.
Så jag slängde ut en snabb fråga på Facebook för att få sällskap, då man inte skall besöka dylika ställen ensam. Fick oväntat stor respons då nästan tio stycken anmälde sitt intresse att hänga på.  Här är en liten film från tillfället:

Efter Fear of the Dark så bestämde vi oss på att göra ett försök på den närbelägna och även den arkiverade Prison Break 3 vilket är inget någon av oss ångrar

Vi stegade iväg mot denna och en alternativ väg undersöktes, men den visade sig vara blockerad så vi tog oss mot drakens jaktmarker för att kunna smita in likt Bilbo hos Smaug. Fick ducka för en rackare på väg in, men den lyckades inte känna vittringen av oss. Väl inne så letades det både högt och lågt innan vi kunde hitta delsteget på ett ställe som var självklart men ändå inte, då det fanns en loggbok där så skrev vi in oss för att eftervärden skulle få veta hur långt vi kommit ifall någon av Smaugs fränder skulle få tag på oss.

Sen begav vi oss i all hast vidare mot finalen innan nästa drakpatrull var på ingång. ytterligare ett häftigt ställe! Här gick det betydligt fortare att hitta burken. Märkligt ställe! Frågan är vad det varit för någon verksamhet som behövt alla dessa konstiga rörkopplingar?

Var i Gbg i veckan med familjen och fick nys om att kollektivet planerade att ge sig på lite trevliga burkar. Så det blev till att avtala en lämplig tid och sen avvika från familjen ett tag, då dom avböjde att hänga på.

Det lilla problemet att jag var utan båt sedan incidenten på NX2012 skulle lösas 40minuter innan avtalat möte. Hade sett att dom hade trevliga exemplar på XXL så stressad som en iller rusade jag runt i butiken för att hitta båtdjäveln, gav upp och frågade och fick veta att dom var slut…

Klockan tickade iväg och pulsen ökade, hur lösa detta? Kom ut ut butiken och mitt emot var skyltfönstret till Claes Ohlsson med en vacker båt. Rusade in och köpte ett prima exemplar. Båt, åror och pump för några ynka hundringar. Det utlovar ju prima kvalité . Såg att den skulle hålla för åtminstone min vikt och sen hoppade jag över det finstilta, ibland är det bättre att inte veta…

Efter sen ha slutit upp med övriga gänget och intagit en ”sista måltid” tillsammans så var vi redo. Och en första test av båtarna vid Detonated Ratio lovade gott. Båtarna funkade fint dock var det för mycket vatten där för att vi skulle kunna lösa den cachen.

Detonated Ratio

Så det blev att åka till Hades i stället dock gällde det att hitta rätt anfallsväg, efter att ha snurrat runt med bilarna så hittade vi en lämplig P-plats som inte var på fel sida någon bom så gjorde vi en snabb spanings insatts innan vi skred till verket.

Pumpdjäveln till båten hade väl en kapacitet som liknade lungvolymen på en guppy så man var redigt uppvärmd innan och funderade om det inte varit skönare att simma…. Men med tanke på hur motbjudande vattnet i ”lagunen” såg ut så föll valet på båten i alla fall.

Ingången...

Entrance to Hades

Första hindret övervinns, undertecknad i den blå båten.

Med fyra båtar så bildade vi en egen liten armada och gjorde oss redo för intrång in i Hades. Det första hindret löstes lätt med lite samarbete sen var det bara att ta sig vidare in i mörkret….

På väg längre in i underjorden

Letandes efter cachen

Kollektivet delade givetvis båt

Sen gick det egentligen ganska smidigt, då ingen hade riktigt koll på vilken storlek vi letade efter så blev färden in lite långsam då tunneln synades både högt och lågt i pannlampornas sken. Men sen hittades burken direkt på det riktigt seriösa försöket. Men vi nöjde oss inte där utan utforskade lite till och hittade mer intressanta saker….

Nöjda Cachare längst in

Sen var det ju hela vägen tillbaka, nu blev det ett helt annat tempo. Kollektivet tog täten och drog ifrån då dom var två i sin båt. Medan vi andra kämpade som galärslavar för att hålla samma tempo. Totalt paddlade vi drygt 1,5km, det är en låååång tunnel.

Tillslut så var vi tillbaka i de levandes värd, mycket nöjda!

Åter vid ingången, notera att fler väljer kvalité från Claes Ohlsson 🙂

Samma väg ut som in…

Landstigning

Trodde nog att jag skulle ha rejält med träningsvärk i armarna sedan, men det är i låren värken sitter i fortfarande efter två dagar…

Ett lite sent blogginlägg, men tänkte följa upp hur dag 2 var på vårt äventyr i augusti 2010. Det har dröjt av flera anledningar, men nu passar det bra då två av cacherna gått i graven så att det gör nog inget att jag avslöjar lite mycket om dom…Förutom den ångest det skapar hos er som inte han ta dom… 🙂

Efter att ha övernattat på vandrarhem i Grängesberg så tog vi den närbelägna cachen Grangesberg:Loc-o-motion.

Sen begav vi oss iväg till ett av resans huvudmål cachen Försvaret  utanför Avesta av VW Bus. Den är numer arkiverad och endast 65st lyckliga själar hann med att logga denna klenod. Cachen går ut på att man skall leta efter i vilket rum olika foton är tagna  i försvarsanläggningen sländan. Som var kommunens ledningscentral ifall det blev krig eller liknande. Själva anläggningen är i två våningar insprängt i ett bergrum och är byggt för att klara av tryckvågen från en atombomb. Själva anläggningen hade inte använts på flera år och koppartjuvar hade gjort att länspumpen stannat och hela anläggningen hade sen blivit vattenfylld och sen har man pumpat ut vattnet igen, men allt blev princip förstört av vattnet och sen av mögel.

Utrustade med stövlar, overaller och andningsskydd så begav vi oss in i anläggningen. Se filmerna nedan.

Min logg på Försvaret:

En cache som smäller högt!!!BigSmile
Denna var RIKTIGT bra, gillade verkligen upplägget!!
Hittade snabbt nästan alla steg, tillslut hittade Palmqvist sista pusselbiten.
Fick ta en extra tur runt i komplexet då jag inte hade videokameran med mig första vändan, men det var det värt skulle kunna göra om det varje dag! en mycket intressant cache, väl investerade skattepengar som bygger såna här caching palats!
En i gruppen hade bespetsat på att ta med sig en hjälm hem, men vi förklarade att på såna här ställen tar man bara foton, och när vi väl var där var det nog ingen som ens hade på en tanke på att ens ta i någonting!

Senaste loggen var 2011-03-19. Numer är bergrummet sanerat och igen gjutet med betong.

Efter detta höjdare äventyr och med mer adrenalin än blod i våra ådror så åkte vi vidare till Mining Maniac #1, där en enkel gruvlave från 1980-talet ståtade och bara ropade efter att bli klättrad i.

Vidare till syskon burken Mining Maniac #2 som låg inne på Stripa Gruva och som endast han loggas av 21st innan den blev arkiverad. Att den blev arkiverad kan man förstå, då Stripa Gruva numer är ett aktivt museum och burken låg inne i en av byggnaderna.

Vi fick vara lite kreativa för att ta oss in, men vi hittade snart en ”lämplig” passage… Och väl inne så tog det inte så lång tid att hitta burken då man vis av tidigare erfarenheter av Geotectives smak för gömställen… 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På väg hem från helgens äventyr så stannade vi också vid cachen Nora:Six feet under som Motorcycledude hade rekommenderat för oss. Det är en blockstens grotta som ligger mitt ute i ingenstans vid sidan av en ödslig skogsväg.

Vi bytte om till lämplig klädsel och gav oss in i grottan. Vi fyra kunde rymmas i första rummet, men för att komma till burken så var man tvungen att åla och hasa sig genom en trång låg gång, den var så låg att man inte kunde krypa utan man fick använda magmusklerna och förflytta sig som en orm framåt… Skulle aldrig ge mig på något liknande utan sällskap som skulle kunna dra ut en om man fastnade….

Jag hade fått en föraning om var eventet skulle hållas i år och hade då en bevakning ute, när eventet publicerades så var jag 1km ifrån…

Skrapade ihop samma lag som i fjol med Clasf och andreasma men förstärkte även upp det med Eaglewood. Kändes som vi var ett bra team, även om navigations kunskaperna var lite bristfälliga…

På fredagen så var det bara registrering och information innan det blev mingel middag innan det blev sängdags.

Lördagens så startade det med att vi fick ladda ner dagens x-points(cacher/kontroller) och sedan lottades det ut med vilken x-point varje lag skulle starta med. Men föst skulle det bli en kanon start…

Vi startade dagen i Degerfors med DNF då klämman tydligen försvunnit, ett tag var vi fyra rep med klättrare längs väggen och letade. Fortsatte sen till den närbelägna luftförsvarsbunkern, där man gärna skulle haft tid att undersöka närmare.


Återvände sen till Karlskoga och betade av X-point efter X-point. Void fick ett återbesök, här var enda gången vi behövde köa på dagen och det i typ 5minuter.

Fluffet var skitigt men ändå intressant ställe. Mycket bra med så många kluster ställen, dvs en parkering till typ 3st X-points. Vilket underlättar om det skulle vara upptaget på en så springer man på nästa…

Tillbaka till Boda Borg och dom två X-pointsen som var där Wallstreet(Klättervägg) och Beam Up.

Vi körde sen Slalombacken och tog Liften,Klätterväggen och repstegen(Big Stepps)innan vi avslutade med Zipline. Mycket bra och roliga ställen!

Sen var det dags för Darth Vader, det blev till att snabbt pumpa upp 199:- kronors båten och sen fick Andreasma och Eaglewood äran att ta första rundan, det gick bra förutom att några vågor skvätte in och gjorde herrarna blöta i baken.

Då det var min och Clasfs tur så hade jag förberett mig med att byta om på underkroppen till badbyxor vis av våra kamraters erfarenheter. Det gick smidigt att ta sig till ön och logga, men sen när vi skulle tillbaka…. Halvvägs över dvs så långt från land man kan komma så kommer en kastvind och välter båten utan förvarning. Det blev ett kallt dopp och när jag kommer till ytan ser jag båten 100m bort fortfarande virvlande i luften. Jag kämpar mig till fastlandet och döm om min förvåning då jag ser Clasf ta sig till baka till ön(undrar lite hur han tänkte där)BigSmile. På väg till land så går jag på grund, eller snarare slår i rejält i en uppstickande sten.


Så efter detta äventyr blev det till att byta om och styra kosan till vårdcentralen.
Fick bryta dags etappen där, men efter att ha blivit vidarefodrad till Akuten och omplåstrad så var jag på hugget igen inför natt passet!

Natt passet var minst lika bra som dag delen och riktigt trevliga X-points var Sleepers och Resident Evil. Tyvärr gjorde mörkret att det inte blev några bra bilder på det fem timmar långa nattpasset.

ojojoj… Var skall man börja…? Missade förra eventet då jag var inbokad på annat, så nu när detta släpptes och jag fick tips om det snabbt(Tack Hasse!) så bokade jag upp mig direkt, även om jag visste att jag egentligen var uppbokad på annat även denna gång. Planen var nämligen att gå på Rammstein med fru och vänner på fredagen och sen ha en trevlig helg i huvudstaden med frun utan barn, något som vi båda sett fram emot.
Släppte bomben hemma att det skulle bli en liten krock, insåg då också att det i princip var omöjligt att hinna ta sig från Stockholm efter konserten på fredagen till Gruvan på utsatt tid. Räknade kallt med att eventuellt även ställa in deltagandet på konserten till förmån för eventet.

Lyckligtvis visade det sig att event hosten him self även han skulle till Rammstein och således kunde i alla fall en liten del av helgens arrangemang med frun räddas, även om jag ändå hamnade rejält på minus i med mitt val av prioritering.

Sagt och gjort efter en helt fantastisk konsert så bar det av hem till Geotectives för några få timmars sömn innan det var dags att dra vidare till eventet.

Lördagens strapatser ner i gruvan med den fantastiska guiden Niklas gjorde att jag gick med ett ständigt brett leende och svävade fram över sten och klippblock som på moln. Vi klättrade och firade oss ner till -80m nivån och kunde där njuta av gott kaffe i värme rummet.

Gruvan var fantastisk stor med gångar och schakt både hit och dit. Tror jag åkte linbanan minst fem gånger, den var skit kul och det var en utmaning varje gång att ta sig ner från pelaren utan att trilla i plurret!
Mycket spännande var vår egna guidelös utflykter tillsammans av Lillfiluren, PappaD och ett flertal andra. Då vi hittade långa omvägar att gå för att komma tillbaka till basecampen. Även turen med guiden Emma då vi var ett litet gäng som tog oss fram och firade oss ner i en tappficka, repet var helt tjockt av is som vi fick slå sönder innan vi kunde ta oss ner och vidare. Här visade det sig att dom dyrare och mer avancerade firnings bromsarna inte dög mycket till utan det var mer enkla grejer som gällde om man ville ta sig ner.

Maten smakade fint i Indysalen och efter den så var det projektet att fira ner sig från bordet, vi tvingade vår guide att bula fästpunkter sent på kvällen och när kl närmade sig sovdags så kunde vi äntligen fira oss ner från denna vackra plats.

Sömnen var väl sådär, sov i kanske fyra timmar innan kölden satte in och höll mig sporadiskt vaken ända till morgonen. Men väl på morgonen så smet jag Och MCDude bort till värme rummet vid dykplatsen och fick oss lite varmt att dricka för att värma upp våra frusna kroppar. Väl där stöter vi på en av guiderna som tipsade om att det var bra med dubbla sovsäckar, den infon kunde man gärna fått lite tidigare…

Söndagen bjöd inte på så mycket, hann fira ner mig en gång till från det nya repet i Indysalen men sen blev det inte mycket mer än att släppa upp packningen och sen ta sig hemåt. Blev drygt 1200st trappsteg avverkade inför hemfärden…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Foto: CrilleC och Jakob Heinemann

Vilket fantastisk cache!

På semester på Gotland med familjen, vilket innebär att man får åka förbi en massa cacher utan att stanna. Det gäller då att hitta russinen i kakan, så jag letade upp alla cacher på Gotland med många favorit poäng och då kom denna upp som en av de främsta. Gjorde då klart för familjen att denna cache var en av dom jag bara måste få logga!

Efter att ha tillbringat dagen på norra Gotland och hela eftermiddagen på Fårö så var det dags att ta sig hemåt, men först skulle denna cachen loggas! Det var tur att jag tidigt gjort klart behovet av en logg här för klockan hann bli nio på kvällen innan vi kom fram.

Jag och E gjorde ett snabbt besök innanför stängslet och jag hann tänka att denna verkar gå lite väl lätt. Men snart så insåg jag att man inte kom vidare utan utrustning denna vägen och den utrustningen hade jag inte med mig, den får helt enkelt inte plats i bilen under en familjesemester…..

Det var bara att återvända till bilen och dra på sig badbyxor och badskor. E avstod från att följa med och valde att följa äventyret på håll.

Stället var helt folktomt denna sena timme och det höll som bäst på att skymma så stämningen var härligt mystisk och lite skrämmande… Jag hittade en stig ner till vattnet och kunde konstatera att det var lite svårt att se hur djupt det var denna sena timme. Men eftersom det fanns en burk som hägrade så dröjde det inte länge förrän jag var i vattnet med en penna i mungipan.

Vattnet var varmt och skönt och det tog inte lång tid att simma till ingången till detta ”Skrämmande” ställe. Simmade in utan att tveka(burk, burk, burk…) När jag kom in var det nästan lite väl mörkt, ångrade lite att jag inte tagit med en ficklampa och tänkte att familjen blir nog inte glad om jag famlar runt här i mörkret i evigheter… Men döm om min förvåning då jag hittar burken på första bästa ställe, hann leta i typ 5sek.

Nu var det bara att skaka och blåsa sig så torr att man kunde logga, verkade sen nästan lite onödigt då loggen redan var blöt. Men plitade ner min signatur så gott det gick.

Kikade runt någon minut och sen var det bara att ta sig ner i vattnet igen. Kunde då konstatera att öppningen såg lite mysko ut, känns inte direkt som man kunnat köra in här med båt. Tanken slog mig inte då utan nu när jag skriver detta att när byggnaden var i bruk så kanske det inte fanns något vatten här…

Simmade ut och kunde snart ta mig i land med ett mycket brett flin i ansiktet. Skall man ta en cache på Gotland så är det DENNA man skall ta!!!!

 

Måste tacka cacheägaren för att jag fick möjligheten att uppleva detta äventyr, tycker synd om dom som ”fuskat” och inte simmat. Att vara här under mörkrets inbrott förhöjer upplevelsen också skulle jag vilja påstå.

Nu skall jag bara leta reda på boken och läsa den också!

 

Efter en välbehövlig middag på Bherns med en massa mingel lagen emellan var det så dags för natt äventyret. Det var start utan för Bherns och eftersom alla bilar stod åt ett håll valde vi att starta åt motsatt håll för att kunna komma först till våra första X-point. Dock så fastnade vi i första rödljuset och fick se oss akterseglade av övriga deltagare.

Så vi första X-pointen ”Golden Gate” var vi bara 30sek efter Team Skövde och fick således vänta på att de skulle bli färdiga först. Klämman satt högst uppe på en vajer på en gång bro i stan, det passerade mycket folk under tiden vi höll på då Metallallsvenskan (Hårdrocks festival) höll till bredvid. När det var vår tur så lyckades jag efter flera försök att få upp repet över vajern och sen var det bara att klättra upp och logga, jag var sist ut i mitt lag och precis när jag skulle börja ta mig upp så kom det en brandbil i full utryckning och stannade på andra sidan bron. Ut rusar åtta brandmän med ficklampor och kommer över till oss, två var klädda i grodmansdräkter. De frågade oss om vi ringt om någon som hållit på att drunkna eller om vi sett/hört något. Men vi kunde dementera det då vi inte lagt märke till något och vi hade nästan varit där i en timma. Under tiden hängde jag i min sele halvvägs upp för vajern, men de frågade aldrig vad vi gjorde utan rusade tillbaka till sin bil.

Nästa på tur blev ”The High way” där jag och Clasf hittade X-pointen redan i fredags då det ligger en cache(The High way) här också. När vi kom dit höll Team Skövde som bäst på att ta den uppifrån motorvägen, men vi valde att ta den ”riktiga” vägen underifrån som vi gjort tidigare. Andreasma klättrade upp för ett stuprör och fäste repstegen sen var det snabbt gjort för oss att logga.

Sen drog vi vidare för att logga ”Gasoline” men såg att det redan var kö där så vi fortsatte till ”Metal Monumental” ett ca 15m högt stål skelett efter en reklamskylt. Även här fick vi vänta in Team Skövde innan vi kunde samsas med ett annat lag i skylten. Clasf hade en rejäl slangbella för att skjuta över repet högst upp, sen var det bara att klättra på repet upp. 15m rakt upp är en rejäl bit!

Metal Monumental

På väg tillbaka in mot stan stannade vi vid ”Gasoline” en gammal bensinmack där endast taket över pumparna var kvar. Det var redan två lag där, men snart blev det vår tur och klämman som satt under tacket kunde snart nås tack vare vår apa andreasma 🙂 som fixade upp ett rep.

Sen var det dags att ta ”Navy Seals” då klockan var 01:30 och den kontrollen skulle stänga klockan två. Mitt i stan började detta äventyr med att man fick en kanot och en ny koordinat till själva x-pointen. Sen gällde det att smygande paddla in i centrala Örebro och leta reda på klämman, vi passerade en uteservering där det var full fart, men ingen lade notis till oss. Clasf och andreasma paddlade medan jag höll kursen. Vi passerade under flertalet broar och tillslut så närmade vi oss försiktigt bron där X-pointen skulle vara. Där såg vi en annan kanot smyga omkring mellan brovalven i jakt på att hitta klämman. Men vi drog snart det längsta strået och hittade klämman först. Dock så blev vi upptäckta av några förfriskade mugglare som tyckte att Vi(?) var för fulla för att paddla men själva gärna ville hänga på. Vi avböjde vänligt med bestämt och fortsatte sen snabbt tillbaka till basen.

Sedan begav vi oss till x-pointen ”Balkan”, där satt klämman ca 5-6m ovanför ett järnvägsspår i ett industriområde i en balk i någon form av carport(eller heter det trainport:)). Här var det full rulle när vi kom, det var nog tre lag som höll på som bäst, efter att laget CSI var färdiga kunde vi börja. Andreasma klättrade upp igen och fäste repet så att vi sen kunde repklättra upp. Det kom ett lag när vi höll på så det blev full fart när tre lag på lite olika sätt angrep x-pointen.

Nu var tiden nästan slut men vi hade hört att ”Pikes Peak” var en snabb loggad x-point. Så vi begav oss dit och det var en stor skylt för något byggföretag och klämman satt givetvis högst upp. Jag och andreasma klättrade snabbt upp på var sin pelare och loggade innan det blev Calsfs tur. Sen var det bara att snabbt ta sig till återsamlingsplatsen och liksom på dagen var vi precis i tid. 7st loggade x-point av tio var vi väldigt nöjda med, då vi fått köa mycket mer nu på natten än under dagpasset.