UE


Efter en rejäl Japansk frukost på hotellet så begav vi oss iväg med tunnelbana. Alla hade blivit utrustade med var sin öronsnäcka så vi kunde höra vad guiden sa även vi inte ens stod i samma vagn som honom. Systemet funkade ganska bra och man märkte att det började brusa och bli helt tyst om man kom för långt bort, nackdelen var väl att det bara var guiden som hade mic så man kunde inte ropa på hjälp om man tappade bort guiden, men han hade bra koll så att ingen kom bort.

Vår guide Dennis närmast kameran.

Dagens första programpunkt var vid ett skolområde där den Japanska flottan hade sitt högkvarter nedsprängt i tunnlar under andra världskriget. Vi var den första västerländska grupp som besökte tunnlarna sedan krigsslutet. Vi fick en introduktion av de Japanska historiker som bevarade tunnlarna tillsammans med en grupp grupp japanska forskare som också skulle passa på att besöka tunnlarna. Man var från japansk sida väldigt noga med att ta avstånd från dom grymheter japanerna gjorde under kriget och var måna om att vi inte var där för att svartmåla japan idag.

Dagens höjdpunkt
Våra japanska guider i gula västar.

I tunnlarna blev Japanerna imponerade av våra egna medhavda pann- och ficklampor som lyste upp betydligt mer än deras egna. Man kan tänka sig att det varit livligt och ganska trångt och spartanskt i tunnlarna under krigsåren då dessa inte var speciellt breda och komplexet bestod i stor del bara av tunnlar och inga enskilda rum. Yamamoto som var den japanska flottans överbefälhavare hade en liten egen tunnelsnutt där man putsat väggarna lite extra släta i övrigt så var det bara tunnlar där man suttit och arbetat i.

Karta över tunnelsystemet
Ingång till tunnlarna
Långa gångar.
Tyvärr såg det ut typ så här överallt, inga inventarier alls kvar sedan kriget.

Efter tunnlarna blev det en kort guidning ovan jord av de faciliteter som fanns kvar sedan kriget. Vi fick även en skymt av toppen av Fuji ca 10 mil bort då det var klart och fint väder.

Skymt av Fuiji längst bort i horisonten.

Efter guidningen fick vi äta lunch på skolans matsal det var riktigt intressant, hade man rest själv i Japan så hade man inte fått uppleva det. Det fanns massa av olika rätter att välja på, svårt att veta vad allt var så det fick bli en liten chansning. Mycket var upplagt i små fat och skålar så man tog det man ville ha och fick sedan betala för det.

Skollunch
Till efterrätt en japansk glass.

Sedan åkte vi in till Shibuya i centrala Tokyo där världens näst mest kändaste övergångsställe(efter Abbey Road i London) ligger, en hysteris korsning där övergångsstället även går tvärs över korsningen och det blir grönt för alla fotgängare samtidigt. Här finns även statyn av Hachiko på den plats han väntade förgäves på sin döda husse i nästan tio år.

Helt galen korsning, nu dock med väldigt lite folk.
Skoluniformerna kändes utdaterade för mer än 100år sedan….

Vi fortsatte till Yasukuni shintohelgedomen en plats där man tillber japanska soldaters själar. Här fanns också ett museum med föremål från krig i vilka japanska soldater omkommit främst från andra världskriget. Med flera intakta kamikaze flygplan, modeller av fartyg och andra föremål. Då vi låg efter i tidsschemat hade Denis ringt innan så vi blev insläppta i princip vid stängningsdags och hade bara ca 40 minuter på oss i museet.

Zero, japanskt jaktflygplan
Fanns även lite äldre saker att titta på
Körsbärsblomman, manuellt styrd kamikaze bomb.
Kamikaze torped
Bilder på soldater som omkommit under kriget.
Dom flesta unga pojkar….

Dagens guidade del avslutades högst upp i skyskrapan Tokyo Metropolitan Government Building som är 243m hög. För att få åka upp i hissen var det en säkerhetskontroll där man var tvungen att öppna och visa innehållet i sina väskor, vakten kollade bara överst i min väska så jag kunde haft den till hälften fylld av handgranater om jag velat. Bredvid oss visade en japanska upp sin väska och vakten bugade sig ursäktande för att han tittade i hennes väska hon bugade tillbaka av artighet, vakten bugade sig då ännu mer vilket hon svarade på att buga sig djupare och så höll det på… 🙂 Utsikten var fin där uppifrån åt vilket håll man än tittade åt så såg man inte slutet på Tokyo.

En bit ner till marken
I Skyskrapan närmast i bild finns baren från filmen Lost in Translation.
Tokyo Metropolitan Government Building från marken.

Där efter skiljdes vi i mindre grupper, min grupp började med att logga några av cachena i närområdet bla en virtuell cache där vi genast stötte på några av de andra. Efter det fortsatte vi nu en mer lagom grupp på sex personer längs shopping gatorna för att göra Tokyo by night. Vi hamnade snart på en engelsk pub, kanske inte mitt första val när man är i Tokyo men man får ju anpassa sig när man är en grupp. Det blev några öl och trevligt samkväm innan vi kände att det nog var dags för lite käk.

Tokyo by night
Rejäla övergångsställen.

Vi tog oss vidare och hittade en japansk restaurang där vi fick ett bord med en toutchskärm där man skulle göra alla beställningar. Vi var lite tafatta över denna metod. Men vårt valspråk var: ”ingen mins en fegis” så jag hittade en meny för öl där vi beställde oss varsin öl, det fanns en Red rye som lät som det borde vara någon röd ale så det beställde några av oss medan andra tog ljusa öl. När ölen sedan serverades så visade det sig att Red rye tydligen var tomatjuice vilket fick den goda stämningen att explodera i hysteriska skratt. När det sedan gällde att beställa maten var flera tveksamma till att använda skärmen för detta, men vi lyckades tillslut beställa mat. Undertecknad beställde en bricka sushi som föll väl i smaken.

Beställnings skärmen.
Skål med tomatjuice
Kul hade vi! 🙂
Mums!

Väl tillbaka vid hotellet övertalade jag mitt sällskap att avsluta med någon öl bland haken i gränderna bakom hotellet som jag hade passerat första dagen. Vi hittade en whiskybar som bara i princip var ett hål i väggen med en bardisk med sju stolar och ett fantastisk whisky utbud. I baren stod en gammal skinntorr japansk gentleman. Vi beställde varsin öl och då fyllde han först glasen med isvatten så dessa skulle kylas ner ordentligt innan han tömde dom och hällde i ölen. Så där blev vi kvar en bra stund till efter läggdags…

Undertecknad, Kråkguldet och Nobbe
Bartendern kyler ner ölglasen med isvatten.
Helt underbar kitschig inredning.

Sent skall syndaren vakna, nu ett drygt halvår senare skall jag försöka redogöra för min Japan resa i våras, tanken är att det kommer ett eller ett par inlägg i veckan framöver.

Detta är upptakten till Operation Downfall, en tolvdagars tripp i Japan. Men då man fick ordna sina egna flygresor till Japan såg jag snart att jag skulle behöva byta flyg i Beijing och varför då inte passa på att stanna där några dagar extra när jag ändå passerade. Lite efterforskningar gav att jag kunde stanna 72timmar i Beijing utan att behöva krångla med visum.
Så planen blev en heldag för muren en heldag för förbjudna staden dessutom skulle jag komma på dagen första dagen så det blev en halvdag för lite blandat.

Flyget skulle avgå från Stockholm så jag behövde ta mig dit kollektivt, såg att det blev byte för flygbuss i Bålsta där fanns även en intressant virtuell cache vid Lasse Åbergs museum. Noterade om man tog sig dit så fanns det tre ologgade kommuner på väg till Arlanda, dock så skulle jag då behöva biltransport från Bålsta för att lyckas med detta. Min lösning blev då ett geocaching event för med intagande av lunch på museet med förhoppningen att jag skulle kunna få skjuts av någon av eventdeltagarna.

Så jag anlände till Bålsta med tåg där hämtade Satrams upp mig för transport till Museet och eventet efter en efterlysning på eventsidan om transport hjälp. Han ordnade också på eget bevåg att jag kom förbi delsteget på den virtuella som låg på annan plats än eventet.

Nu syns tyvärr inte Stig Helmer statyn som jag står precis framför.

Eventet med lunchen blev lyckat med tolv deltagande, många nya ansikten för min del och god mat. Dessutom lyckades jag få skjuts av två damer gaanita och Prisonergirl till Arlanda via några trevliga cacher och två nya kommuner så jag lyckades i stort sätt med min tidigare uppgjorda plan.

En fin gammal mack.

Vi besökte bla multicachen Tomta som ligger strax bredvid Arlanda som bjöd på lite UE där det fanns lite igenbommade hus med militär anknytning, intressant ställe tyvärr bjöd inte cachebeskrivningen på någon information vad det varit för verksamhet på platsen.

Efter att ha blivit avsläppt på Arlanda och lyckats checka in bagaget, hämtat beställd valuta och inhandlat en macka blev det en snabb runda för några cacher runt flygplatsen innan det var dags för att äntra flygplanet till Beijing.

Två veckors packning.
Mitt flygplan till Beijing.
Skickade denna bilden till barnen, de blev något avundsjuka att man kunde spela på planet.
Då var jag påväg.
Flygplansmaten, den var bättre än ölen….

När vi vaknade var det alldeles tyst, vinden hade mojnat och det var vindstilla och solsken, det ända som märktes av gårdagens storm var en stor trädgren som blåst ner från ett träd tio meter ifrån tältet, det hade nog inte varit så bra om den landat på tältet….

Idag var det hemfärd, så efter frukost rev vi lägret och packade in oss i bilen. Medans vi varit här hade jag upptäckt att Eda skans bara låg ett par hundra meter ifrån campingen, jag hade missat den när jag planerade vår tripp. Men det lät för intressant för att låta bli, så vi tog första stoppet redan där och cachen Skansen. Vi kunde se spår av gårdagens storm då det låg flera vindfällor över vallarna på skansen, även vägen till parkeringen var delvis blockerad. Barnen inspekterade kanonerna och sprang på vallarna.

Vi fortsatte sedan på hemfärds planen och stannade till vid cachen En plats i skogen. (A place in the forrest) en liten skans med några värn som under kriget bevakat den närbelägna bron. Här blev det tillfälle för barnen att kasta kottar i vattnet, och Folke gav sig av på egen hand på upptäcktsfärd längs med älvstranden till resterna av en gammal kvarn(?)damm.


Efter det tog vi det efterlängtade måltidsstoppet på Mc Donalds i Arvika som barnen blivit lovade under resan innan vi fortsatte vår färd hemåt.

Cachen Keeping the Germans at bay låg efter vägen och var ett givet stopp, här fanns det en linje med stridsvagnshinder i skogen. Hade jag varit själv hade jag nog undersökt närområdet lite mer efter andra lämningar som värn och bunkrar, det fanns en bunker angiven på cache sidan men då vi var ganska slitna efter fem dagars flängande så hoppade jag över den.

Högboda Infarten blev sista stoppet på hemvägen, en lite klurig gömd cache vid en pendlarparkering som hade fått många favoriter. Platsen som sig var väl inget att hurra för men antar att man belönat klurigheten här.

Femdagars äventyrssemester själv med barnen var således till ända, det är tredje året jag och barnen ger oss iväg och tältar ett par dagar på semestern själva. Bläddra neråt i bloggen så hittar du tidigare års äventyr.

Kartan nedan visar den planerade rutten för resan, det blev några små avsteg men i stort så höll den,  någon retlig DNF och några som vi avstod att försöka på(bla. två norska kommuner). Men huvudmålet med att plocka kommunerna i Värmland uppnåddes och huvudattraktionerna med bilkyrkogården i Båstnäs och cachen Skans 132 Mjögsjön (Mission 1 & 2) gjorde det hela till en riktigt lyckad utflykt.


Efter första natten på den nya campingen var det frukost och morgonbestyr för att göra oss redo för denna nya dag.

Första stoppet för dagen var cachen Skansen Hultet en ganska välbevarad skans med många olika befästningar, värn och bunkrar. Vi kom samtidigt som ett gäng MC-knuttar lämnade stället så vi fick roa oss på egen hand. Denna var lite mer tillgänglig än gårdagens då här finns både parkering, informationstavlor och trappor och markerade stigar i terrängen mellan de olika värnen. Själva cachen var lätthittad i ett av de övre värnen, barnen bytte till sig en dollarsedel. Man varnade på radion att det skulle börja blåsa lite i området men än märktes inget.

Vi fortsatte sen vidare till den Norska gränsen och ytterligare ett besök i vårt grannland. Vi stannade vid själva gränsen och cachen Grensa TB Hotell som vi passade på att logga. Sedan var det faktiskt dags för lunch och vi dukade upp medhavda kalla makaroner och korv. Nu hade börjat blåsa lite så vi fick hålla i tallrikarna.

Vi fortsatte sedan in i Norge till Kongsvinger och den fästning som ligger där, lite lik den i Halden men den kändes betydligt mindre. Här blev det först glassmuta innan vi fortsatte att titta runt på fästningsområdet, inspektera kanoner och även logga cachen som fanns där. Nu hade det börjat blåsa lite ytterligare och nu kom det även lite regn.

Nu blåste det rejält och man varnade på radion att det blåste ner träd i Värmland. Funderade lite över om tältet verkligen skulle stå kvar när vi kom tillbaka till campingen. Vi hade en ganska lång bit att köra för att komma tillbaka till campingen i Sverige, gjorde lite överväganden över vilken väg som skulle vara säkrast att ta sig fram på, valet föll på den i förväg planerade rutten som gick på E16 mot Torsby. E16 lät som en stor väg, men så stor var den då inte. Träden vajade obehagligt längs vägen som i princip bara gick genom skogsområden. Till slut fastnade vi i en bilkö, jag valde att ställa mig femtio meter bakom närmaste bilen då träden där framme såg ut att ge sig när som helst i vinden. När vi sedan kunde köra vidare så visade det sig att man sågat upp ett par träd som fallit över vägen.

Stannade sedan på en rastplats och loggade Masterudkrysset – TB hotell där det var lite lugnare och vägen delade sig för att överväga alternativa vägar igen, då det fanns en betydligt närmare väg till campingen därifrån, men då den vägen kändes ganska liten och dåligt trafikerad, valde jag ändå ursprungsplanen och den större vägen ifall det skulle hända något.

GPSjul#02 – BIRD’S SEWER  här kändes det säkert att stanna och logga denna cache, ett lite småroligt hemmabygge. Tanken var att sedan åka en bit norrut och besöka cachen Nordvärmlands skansar #10 – Arnsjön skans men jag avstod från det då det skulle bli en omväg och jag ville inte vara ute på vägen längre än nödvändigt i stormen.

Vi stannade till vid Beredskapstiden 1939-1945, bunker som låg precis bredvid vägen i ett lite mindre blåsigt område så det kändes säkert att vistas där och cachen var med i planeringen för att få en logg i Torsby kommun. Jag har sett många bunkrar av denna konstruktionen innan, men här var det första gången jag såg en som insidan var klädd med plywood.

Även vid Stenbron i Vittjärn stannade vi för en snabb logg. Dock så valde vi inte att gå fram till själva bron pga blåsten.

Före att få en logg i Sunne kommun så stannade vi vid Utlopp Kymmen här blåste det rejält vid sjön, men det var fritt från stora träd så det kändes bra. Och vi kunde passa på att känna lite på dom kraftiga vindarna.

Vi fortsatte sedan tillbaka till campingen, vi klarade oss utan missöden trots att vi såg många nedblåsta träd längs vägarna, fick väja för ett par som täckte en del av vägbanan och såg flera som blivit nedsågade så trafiken kom fram. Kan säga att det inte var en helt bekväm resa själv med två barn i bilen, ville ju inte heller berätta för dom hur allvarligt läge det var utan höll god min för att hålla stämningen på topp.

Tillbaka till campingen då, fanns tältet kvar eller hade det blåst bort? Jo det stod faktiskt kvar om än ganska stukat, fick staga upp det så gott det gick.

Då vi var tillbaka på campingen tidigare än den ursprungliga planen så fick vi fördriva eftermiddagen på campingområdet, ville ju inte lämna tältet igen då det fortfarande blåste kraftigt och stormen väntades ha sin topp under sen eftermiddag. Så det blev fredagsmys med chips i servicehusets kök. Varvat med Airhockey vid receptionen. Barnen hittade en liten näbbmus i gräset som vi tittade närmare på.

Sedan var det bara att göra natt och krypa ner i tältet som slets i den starka stormvinden. Trodde att barnen skulle ha svårt att sova i blåsten men dom somnade snart ändå och jag inte långt efter.







Andra och sista natten på campingen i Töcksfors till ända. Efter intag av frukost och fixat matsäcken för dagen så revs tältet och vi satte kosan mot nya äventyr. En cache som jag spanat in länge och som var lite huvudmål för resan https://coord.info/GC58RWH(Skans 132 Mjögsjön (Mission 1 & 2)) en skans med många värn och bunkrar som ligger riktigt naturskönt till.

Men först så skulle vi till det närbelägna köpcentrumet för att inhandla en Starwars plånbok och keps som vi sett ut dagen innan, när jag stannar för att tanka bilen undrar F varför ficklampan ligger på vindrutetorkarna, den har åkt med där sedan campingen….

Väl framme vid Skans 132 var det lite knorr hos rekryterna när uppdraget skulle påbörjas, men så fort vi var i gång så var det ett minne blott och de sprang ifrån mig från delsteg efter delsteg. Vi skulle räkna olika objekt i ett antal värn och bunkrar för att få fram var cachen är gömd. Av någon anledning tycker barnen det är roligare än att direkt gå på och leta efter själva cachen. De olika värnen och bunkrarna undersöktes noggrant i jakten på ledtrådarna. Vi hade inga problem att hitta det vi skulle.



Det tog oss en dryg timme att ta oss igenom uppdraget. Efter att cachen var hittad och signerad så fortsatt vi vår färd genom Värmlands öde skogar.
Innan nästa cache var det redan dags för intagandet av lunch, denna gång kalla makaroner med köttbullar och rå grillkorv.  Det blev inte så fancy val av matplats utan det fick bli på filten bredvid bilen vid vägen.


Efter att ha intagit lunchen var det dags för att utforska nästa ställe, ett fältsjukhus som var insprängt i ett bergrum.  Det var inte speciellt stort så man kan inte ha räknat med så många sårade.

När vi undersökt sjukhuset hittade jag utanför en tunnel(rör) som ledde vidare till något annat utrymme, det såg intressant ut så vi(Jag) beslöt oss för att undersöka vart det ledde, men mitt i tunneln upptäckte barnen att det fanns spindlar i taket och en reträtt i panik inleddes. Väl ute igen försökte jag övertala rekryterna om att få undersöka vart röret tog vägen på egen hand men protester i form av  ohämmad gråt gjorde att jag fick överge övertalningsplanerna och helt enkelt göra en snabb undersökning ändå trotts protester 🙂 Tunneln ledde efter ett par meter bara ut i ett fyrkantigt värn så så intressant var det ju inte, men man vet ju aldrig….

Vi fortsatte vidare och var snart i Charlottenberg och vår nästa campingplats.  Det var endast tidig eftermiddag, men för att undvika myteri så slog vi läger och spenderade eftermiddagen på campingens lekplats.

Efter att ha lagat middag och lekt ytterligare så var det dags att göra kväll. Här läser Taggen(5år) godnattsagan med hjälp av pannlampa i tältet.


Efter en god natts sömn, så blev det frukost i servicehuset på campingen, i taket vid ingången så bodde en familj svalor där även deras barn fick frukost.

DSC_1964

Efter att ha ätit och packat matsäck så begav vi oss iväg på dagens äventyr. På vägen passerade vi denna kiosk som tyvärr var stängd…. Vi fortsatte på den slingriga grusvägen längre in i skogen i de mörkaste delarna av Värmland.

DSC_1966

Sedan kom vi fram till dagens huvudattraktion Båstnäs bilkyrkogård, ett fantastiskt ställe med över tusen bilvrak av allsköns modeller, många man känner igen som Volvo PV, Amazon, Duett, Saab 96, VW-bubblor mm.(Som vanligt gör sig bilderna bäst om man klickar upp dom)

Jag och barnen kryssade oss fram mellan bilvraken och hittade den ena rostiga skönheten efter den andra. Man får vara försiktig då det finns trasigt glas och mängder med vassa rostiga plåtkanter som man inte vill skära sig på.

Några få bilar var i sådant skick att man kunde ta en titt på insidan. Det kändes som bilarna aldrig tog slut, när man gick i skogen så stod det bilar överallt, och när vi kom ut ur skogen fanns det en stor äng med ännu fler bilar på. Givetvis finns det en geocache att hitta här också, Hjulkyrkogården .

Efter att ha tröttnat på bilvrak så åkte vi vidare, vi fortsatte på den lilla smala grusvägen och passerade en skylt som sa att allmänväg upphör, men nu var siktet inställt på vårt grannland. Vi måste ha valt smuggelvägen in i Norge då vi på denna slingriga grus/skogsväg helt plötsligt befann oss i Norge utan att ha passerat någon form av gränsskylt/markering.

Vi hamnade i Ørje och cachen ”SillyWalk” som vi givetvis loggade med bravur.

Därefter var det hög tid att både leka av sig på närbelägen lekplats och inmundiga dagens medhavda lunch. Kalla makaroner och rå falukorv.

Vi fortsatte till ett fort ovan för staden och cachen 1538Moss #09 – Ørje Fort barnen hittade en tiokrona i cachen som vi bytte till oss mot diverse leksaker. Sedan utforskade vi fortet, ammunitionsförrådet(?) i ett stort bergrum visade sig vara förseglat med en stor tegelvägg, men ett litet hål fanns kvar, det såg ut som det också snart skulle vara ett minne blott då det stod en pall tegelstenar utanför så hålet skulle nog snart förseglas. Så det gäller att fånga dagen och dess möjligheter så vi kröp in genom hålet och utforskade bergrummet på insidan, troligen blev vi några av dom sista som kunde göra det.

Sedan var det dags för obligatorisk muta för att hålla myteriet borta, och vi kunde konstatera att här i Norge visas glassarna med förpackningen på glassboxen och inte utan som i Sverige, det gör det iof lättare att hitta glassen i boxen men svårt att se hur själva glassen egentligen ser ut.

DSC_2082

Vi fortsatte till nästa stad och nästa fort och cachen Høytorp fort – Adgang forbudt som vi tyvärr inte hittade trots att vi letade länge, noga och hade paus för intag av bullar. Men det verkar som den cachen försvunnit då ingen senare har lyckats hitta den heller.  Det fanns dock lite annat att titta på och undersöka på området.

Sedan styrde vi kosan mot en Letterbox XL en cache som låg i ett skogsområde, där läste jag tyvärr lite fel i beskrivningen så det blev en lång omväg innan vi kom rätt.

Efter det vände vi tillbaka mot Sverige och campingen i Töcksfors, strax innan campingen så finns det ett skyddsvärn med flera rum och cachen Skans 128 – Töcksfors – Stab som vi snabbt kunde hitta där inne.

Bredvid detta finns ett fint område med en sluss som vi kikade närmare på.

Även ytterligare ett värn med en cache som vi tyvärr inte kunde hitta. Värnet var lite udda med en fem meter lång låg gång mellan två av rummen, något som jag inte sett tidigare. Vi hittade inte cachen men en padda stötte vi på i gången.

Då det blivit kväll var det bara att ta sig till campingen för att laga middag och göra kväll då vi nästa dag skulle överge denna campingen för vidare äventyr på annan ort.

Då var det dags för den årliga traditionen att jag och barnen lämnar frun ensam hemma medans vi ger oss iväg på äventyr ett par dagar. Dom senaste åren har vi fricampat i skogen, men då årets torka och eldningsförbud sätter kämpar i hjulet för matlagning blev det till att tälta på campingplatser i år för att ha tillgång till kök.

Min plan med årets resa var att besöka några nya kommuner i Värmland, göra några instick i Norge och försöka logga lite cacher vid bunkrar och försvarsanläggningar längs gränsen. Jag hade gjort en liten enkel och grov rutt i Cachetur.no där jag listat dom cacherna som jag ville ta för att få med det som var mest intressant och dels för att få med dom kommuner vi passerade som jag inte loggat tidigare.

Så vi startade med att sträckköra förbi Karlstad, på vägen körde vi om denna Ambulansbuss, har aldrig sett något liknande innan. Men den var väl säkert inkallad till någon av alla skogsbränder som härjade just då.

DSC_1888

Sedan blev det dags för lunch stopp. Med tanke på förbudet att använda campingkök så hade jag kokat makaroner och kylt ner innan avfärd så dessa avnjöts med rå falukorv, ketchup och gurka.

DSC_1889

Vi hade gjort ett bra val av rastplats visade det sig då det fanns lite spännande saker att undersöka i närheten. Barnen klättrade glatt omkring och utforskade dom olika fordonen på platsen. När vi gick därifrån överraskades vi av en ekorre som hoppade ner från ett tak framför fötterna på oss och snabbt kilade upp i ett träd.

 

På väg genom Värmlandsskogarna så uppsnappade jag något intressant i ögonvrån, det blev till att vända och göra en fulparkering i vägkanten med varningsblinkers. Vi hoppade ur bilen och undersökte denne betongkoloss som varit en del av en vägspärr här under kriget. Betongkolossen kunde med hjälp av räls flyttas ut och spärra av vägen. Av någon anledning fanns det ingen cache här tidigare, det åtgärdade vi….

Sedan kom vi till resans första egentliga mål Borgvik Skans 113 en bunker från kriget och en cache i Grums kommun. Först så undersökte vi ruinen av masugnen som fanns på platsen.

Sedan blev det intagande av muta för att hålla moralen i truppen uppe.

DSC_1926

Sedan gick vi och tog en närmare titt på bunkrarna. Det fanns en ett gäng olika bunkrar och värn i området, vi undersökte några av dom. Någon låg i en hage så då blev det ninjarullning under staketet, men alla var öppna så det gick att gå in och titta. Så beväpnade med varsin ficklampa deltog alla i undersökningarna.

Nästa stopp blev i Säffle kommun och cachen Långseruds kyrka som låg naturskönt till med en liten å (Lillälven) alldeles bredvid.

Sedan fortsatte vi till Årjängs kommun och cachen Telegrafisten som låg mitt ute i ingenstans, vi körde säker en dryg mil ut på en liten grusväg ut i ödemarken. Detta var en fantastisk fin skans från kriget med många värn och bunkrar sammankopplade med löpgravar. Cachen var en riktig kluring där man först hittade en låda med en CD skiva och en kassett där det var inspelat ett morse meddelande som vi var tvungna att dekryptera, jag hade med mig en gammal kassett bandspelare för ändamålet. Efter att ha fått fram meddelandet i klartext var det inte helt lätt att tolka det, det blev några felnavigeringar innan en livlina kunde leda oss åt rätt håll. Barnen gillade upplägget skarpt och utforskade gärna både löpgravar och bunkrar.

Sedan var det samma grusväg tillbaka till den obefintliga civilisationen i Värmlandsskogarna. Det blev ett sista stopp vid Skans 125 – Skålerud en annorlunda skans där det var flera värn för artillerihaubitsar. Någon var låst men flera gick det att gå in och titta i. 

Sedan var det dags att slå läger för kvällen på campingen i Töcksfors som skulle vara vårat natt läger dom två närmaste nätterna. Efter att ha slagit upp tältet lagade vi och åt middag innan det var dags att göra natt efter denna första dag som redan bjudit på många fantastiska upplevelser.

Nästa sida »