Djurets Blogg

Efter en ny stadig frukost var det dags att lämna detta hotellet som vi sovit i två nätter då vi skulle vidare norrut på vår fortsatta resa.

Vi började med att åka till södra änden av tunnelsystemet där det ligger ett museum om det samma. Nu var det inte öppet än och vi kände tyvärr att vi inte riktigt hade tid att lägga 2 timmar på en rundvandring i tunnlarna här. Men vi tog bla Grupa Warowna ”Scharnhorst” och PzW 717 / Międzyrzecki Rejon Umocniony(MRU) och några andra cacher här som låg uppe på ytan och det var intressant att se hur området ungefär sett ut när det begav sig då befästningarna låg på små kullar med öppna fält runt om. Man kunde även se att kanonkupolerna fått rejält med stryk under striderna.

Hela denna befästningslinje som är så mycket längre än just detta tunnelsystem med massor av fristående befästningar och mindre tunnelsystem sinkade Sovjet endast tre dagar när dom manglade västerut i krigets slutskede, så det var nog inte så angenämt att vara stationerad här då. Wieża widokowa MRU var en cache som låg i ett utkikstorn så man kunde få lite bättre överblick över området, dock så var det tornet innanför ett stängsel som såg ganska nytt ut och man höll på att snickra på området med nya(?) utställningar, men jag frågade fräckt om inte vi kunde knalla in och det fick vi. Tornet hade sett sina bättre dagar och första trappan var inte i det bästa skicket, men resten var okej. Cachen låg givetvis högst upp och man var tvungen att stå på räcket för att nå den, men det är ju sådana cacher vi gillar! 🙂

PzW 775 / Międzyrzecki Rejon Umocniony(MRU) var tänkt att tas under gårdagskvällen, men så blev ju inte fallet. Men den såg för intressant att lämna åt sitt öde så vi petade in den nu på morgonen. Vid denna befästningen skulle man hitta en karta vid ingången för att veta i vilket rum på nedervåningen som cachen var placerad i. Det lilla kruxet var att nedervåningen var vattenfylld upp till strax över magen och att vi inte hittade någon karta. Men jag drog på mina vadare och tänkte göra ett försök ändå medans dom andra fortsatte att leta efter kartan. Bilden nedan visar hur befästningen ser ut med markplan till vänster och nedervåning till höger.

Så det fanns en del rum att leta igenom, dessutom fanns det öppna schakt och dräneringsbrunnar utan lock som man ogärna ville trampa i, även en del bråte och skrot i vattnet då bunkern var delvis söndersprängd. Men tur eller skicklighet så lyckades jag göra ett riktigt bra val och kunde hitta cachen nästan omgående utan incidenter medans övrig fortfarande letade efter kartan en våning upp.

Vi fortsatte till Oder-Warthe Bogen (PzW863) som enligt planen skulle vara dagens första cache vid kl 9, nu var klockan 11 istället men det blir inte alltid som man tänkt sig. Detta var resans klart bästa cache. Denna befästningen som ni ser på bilden bevakade flodstranden och den lilla bron.

Vi parkerade vid bron och gick upp i terrängen vid PzW867 som är den lilla söndersprängda kupolen sedan fortsatte vi förbi resterna av dom andra bunkrarna som var söndersprängda efter kriget och gick till den längst till vänster PzW863 som också egentligen var helt bortsprängd. Taket eller kupolen som funnits på platsen lös med sin frånvaro, det var i princip bara ett schakt på ca4-5m som vi klättrade ner i, i botten på det fanns en trappa som tog oss in i själva tunneln. Även tunneln var sprängd så först kunde vi gå några meter innan vi fick krypa och nästan gräva oss genom sand som trängt in i tunneln sedan var tunneln rejält demolerad och hoprasad, men det fanns en liten trång passage likt ett gryt genom söndersprängd betong och rostiga och böjda armeringsjärn, där kunde vi åla oss igenom denna trånga passage på ca 5-6m som gick både upp och ner och runt armeringsjärn och betongblock. Innan vi kom ut i en lite helare del av tunneln igen där man kunde stå upprätt och där cachen var i slutet av den 10m långa tunneln innan den slutade i ett vattenlås. Men vi behövde inte dyka igenom det(även om det skulle gå enligt beskrivningen) utan cachen fanns här och vi kunde logga den och sedan var det samma väg tillbaka…. En cache som verkligen utmanade den klaustrofobiska sidan!

Sedan lämnade vi detta befästningsområde det var en hel del cacher vi inte hann med och en massa andra i området som vi redan sållat bort innan resan. Det känns som man minst skulle behövt en hel dag till här gärna två för att ta alla intressanta cacher och även besöka museet ordentligt.

Pałac Kiełpin ett slott/herrgård från slutet av 1700-talet som enligt uppgift övergavs på 80-talet men det kändes som förfallet pågått längre än så. Jag blev glatt överraskad över att hitta en helt blank och ologgad loggbok i cachen, det hade vi inte räknat med då den publicerades i september året innan och hade en found logg från samma månad. Det visade sig att när vi översatt found loggen så hade vederbörande ingen penna med sig utan hade endast fotat loggboken, amatör!

Då vi var nära Tyskland tog vi oss över gränsen och loggade B1 / Aachen 778 Km för att få en delstat i Tyskland vi inte haft tidigare. Bredvid denna cachen låg även en övergiven militärförläggning, dock med tanke på att vi nu låg tre timmar efter i tidsplanen så han vi tyvärr inte undersöka dom närmare även om jag hittade en ingång.

Vi kom sedan till ett fantastiskt fort inne i en skog Fort Zorndorf/ Sarbinowo hit skulle jag gärna tillbaka ock titta lite närmare, då vi endast var uppe på murarna. Det känns som man lätt skulle ha att göra en timme för att titta igenom området.

Dinglar lite med benen…

Dinglar lite med benen…

Vi stannar i en liten stad för lunch på stadens hotell, det ser inte mycket ut för värden men maten är riktigt god och dom har ett stort utbud av öl från det lokala bryggeriet som var jämngammalt med kommunistiska manifestet. I menyn så står det listat rekommendationer av öl till varje rätt, till min rätt visade sig det vara körsbärsöl vilket inte var någon höjdare. Men Wellner tog in en extra stout som vi delade på som inte var fy skam.

Ytterligare ett slott, Pałac Sosny / Charlottenhof  som sett sina bästa dagar för länge sedan. Byggt i början på 1800-talet och förstatligades efter WWII och har stått oanvänt och fått för falla sedan 1970-talet. Det hade ett maffigt orangeri på ena sidan och fantastisk fina änglar över huvudentrén. Någon bemödar sig med att klippa gräset på framsida i alla fall.

Sedan ytterligare ett instick i Tyskland lite längre norrut denna gången för en till delstat och en logg vid en lite kyrka, Kirche Pomellen. Och sedan en lätt letterbox på polska sidan av gränsen.

En challenge full D/T matrix.

Tillbaka i Polen fortsatte vi mot Szczecin där vi hade nästa övernattning, men först några cacher. Vi loggade två challege cacher en för full D/T matrix och en för att ha loggat minst 100st mystar. Military II ett givet mål då det var en multi som behövdes till den där challengen för fyra olika cachetyper och dels för att det var en cache på ett gammalt militärt skjutfält. Det är inte varje dag det dyker upp en stridsvagn som kartsymbol i gpsn. Här skulle man hitta koordinater på första steget, men dom var så utslitna att det var svårt att tyda dom så vi snurrade runt på tre(?) olika platser innan vi kom rätt.

Ruiny Wieży Quistorpa/Ruins of the Quistorp Tower ruinerna av ett fantastiskt torn som till stor del förstördes under kriget. När vi kom fram var det fullt party vid ena sidan med något mexikaskt tema, men vi lät dem hållas på sin kant och smög försiktigt omkring tills vi efter en stund kunde hitta cachen.

Vi fortsatte till en bunker Bunkier przy ulicy Koscielnej, som var mer som ett betongtorn. Under kriget fanns det luftvärnskanoner på taket. Nu användes det av något mobiltelefon företag så det gick inte att ta sig in tyvärr.

Vi tog en sista cache för kvällen som var med i planeringen, det visade sig vara ett petrör i gran och vi såg inget intressant på platsen, så det är frågan hur den hamnade på listan.

När vi väl anlände till hotellet var det fullt party där då det var bröllopsfest. Trots att klockan passerat 22 lyckades köket få fram en middag till oss, vi kunde inte välja utan fick antagligen samma som bröllopsgästerna ätit tidigare, snitsel och potatis vilket smakade bra när vi var hungriga som vargar.

Efter middagen sedvanlig samling i ena hotellrummet för debriefing av dagen och genomgång av morgondagens plan i samband med ölprovning av de lokala inköpen vi gjort under dagen.

D-Day!

Då var det dags för det efterlängtade äventyret i tunnelsystemet. Så efter en stadig(?) frukost på hotellet så gav vi oss av till det ställe där det skulle finnas en bättre ingång än gårdagen. Tunnelsystemet är på drygt 30km, men vi skulle inte gå i riktigt hela, men i gengäld så skulle vi ju alltid tillbaka samma väg så alla sträckor blev ju det dubbla. Men vi räknade med att gå minst 15km och att det skulle ta allt mellan 7-12timmar.Så vi hade laddat med vatten, matsäck och batterier.

Vi tog oss in vid PzW 724 efter att ha tagit cachen utanför. Man kommer in i bunkern och sedan tog vi oss till våningen längst ner 3-4 våningar ner. Sedan kom vi till ett ”trapphus” och då var det säkert minst 6våningar till ner till själva tunnelsystemet som sammanbinder alla befästningar. I tunneln har det gått smalspårig järnväg som man fraktat materiel och manskap mellan dom olika befästningarna, ett antal stationer fanns även i tunnelsystemet.

Redo att ge sig in.

Ett sista meddelande till yttervärlden

Par instabila plankor över ett schakt.

Väl nere så var det betydligt torrare än befarat, så med gummistövlar eller bra kängor var det inga problem att ta sig fram. Det var några passager som det blev mer balansgång för Wellner och Patrik som hade kängor men dom kunde alltid stötta sig mot oss med lite bättre val av fotdorn.

Nedan, dom höga schakten med trapphusen ner till tunnelsystemet.

Vi började med att gå mot A8 Ost för att ta den cachen i den änden av tunneln. Där fick vi gå upp igen i ett liknande trapphus ca 6-våningar till en befästning och där letade vi igenom dom övre våningarna tills vi upptäckte att vi gått upp i A8 West, så då var det bara att ta sig ner igen i tunneln och hitta rätt uppgång och så började det om med ett nytt trapphus och 6-våningar… Men då kunde vi hitta cachen direkt.

Sedan var det samma väg tillbaka en bit och ut i huvudtunneln vid stationen ”Dora”. Där var cachen [DORA] och den var placerad på en balk i taket, tanken var väl att den skulle tas med klätterutrustning, den var visserligen med men för att spara tid gjorde vi en repris på 1:a dagen vid kraftstationen och Wellner offrade sig så jag fick stå på hans axlar och jag kunde då nå burken med hjälp av lite ninja skills.

Sedan svängde vi söderut till stationen ”Emma” och ut till befästningen PzW 723 där gick det inte att ta sig upp till markytan utan det fanns endast en del rum nere i nivån med tunnelsystemet då trapphuset var raserat. Coco_c kunde snart fiska fram burken från det troliga gömstället. Nu hade vi nått den sydligaste punkten vi tänkt besöka då vi inte sett att det fanns några cacher i tunnlarna längre söderut, troligtvis för att i den södra ändan huserar ett museum i tunnlarna.

Så vi vände norrut igen passerade stationen ”Dora” där tunneln till vår in/utgång var belägen och fortsatte till stationen ”Cezar” där vi svängde av till PzW 728 där det skulle finnas totalt tre cacher. PzW 728 – Deep Down och downward before A63 båda arkiverade men verkade som burkarna fanns kvar och loggbara. Den första räknade vi ut att den skulle vara i en brunn! Japp, här längst ner i tunnelsystemet 6-9 våningar ner under marken fanns en brunn som säkert var 15-20m djup, som tur var den torrlagd och det fanns stegpinnar att klättra ner på, låt gå för att dom var lite rostiga och ca 80år gamla men dom höll fint att klättra ner på det var bara dom sista stegpinnarna som var genomrostade troligtvis för att dom i perioder legat i vatten. Men det var inte värre än att jag kunde ta mig ner och snart hade jag loggat cachen. Sedan var det bara att ta sig upp och leta efter den andra efter lite dividerande och läsning av beskrivning och loggar så insåg vi att den cachen också skulle vara i exakt samma brunn! Så det var bara att klättra ner igen för undertecknad och rota runt i bråte, tegelstenar och annat men det fanns bara en burk där nere. Det kändes lite surt. Men det skulle bli värre då vi senare kom upp till markytan var Coco_c snabb att logga den vi hittade. Men när vi andra några dagar senare skulle logga den var den låst för loggning 😦

På botten

Låååååångt ner….

Jag som var så nära….

På botten

Jag som var så nära….

Låååååångt ner….

Den tredje cachen var A 63 / genuine T5 / BeNIETO PERZanowski den satt i tunneltaket och här var tunneln kanske 5-6m hög. Här kom den medhavda klätterutrustningen till pass, den hade också tagits med just i åtanke för denna cachen. Det var lite lurigt att få repet på plats runt en liten rostig järnbygel i taket, men med hjälp av en lång pinne gjord av svajig ståltråd som låg på platsen gick det vägen efter några försök.  Jag var förste man att klättra upp för att logga cachen och det gick utan missöden.

Sedan var det dags för cachen Strzelnica ”Cezar” som vi fick leta en bra stund efter då den skulle ligga under en av plattorna som var golvbeläggning i större delen av utrymmena runt stationen. Men jag kunde till slut stoltsera med en hittad burk! I tunnlarna fanns det en hel del fladdermöss, fast vi såg nog tyvärr fler döda än levande. Vi hade några som flög mellan oss ibland när vi gick i trängre tunnlar liksom gårdagen, men dom flesta såg vi mer på håll i ljuskäglorna från ficklamporna.

Sedan tog vi oss ut till PzW 730 och 727. Festungsfront Oder-Warthe-Bogen, PzW 730 som var cachen som gjorde att jag fick ögonen på denna enorma försvarsanläggning. PzW 727 / Ostwall (MRU). På väg till dessa två cacher kurrade det lite i magarna och vi tänkte so om någon av dessa befästningarna hade lämpligt ställe för att inta dagens lunch. Men inget av ställena var speciellt inbjudande med blöta golv och allmänt ofräscht så på väg tillbaka till huvudtunneln så stannade vi vi en liten uppgjord ”lägerplats” som tidigare besökare verkade ha gjort i ordning lite, det fanns lite provisoriska sittplatser och ett stort provisoriskt bord av bråte. Så här slog vi oss ner en stund och värmde vatten på gaskök och fixade lunch på turmat innan vi avslutade med kaffe och kaka. En välbehövlig paus efter ca drygt fyra timmar här nere i underjorden.

Stärkta av maten fick vi ny energi att fortsätta vi fortsatte upp till stationen ”Otto” och cachen med samma namn, som undertecknad hittade efter ett tag på ett ställe som vi tidigare letat på.

Vi hittade en handgranat(?) men vi vågade inte röra den.

Vi traskade vidare i tunnlarna till PzW 736 / Ostwall (MRU) där det var ett nytt ”trapphus” för att ta sig upp till själva befästningen, många trappsteg blev det. Panzerwerk 739 var den cache som låg längst norr ut i tunnelsystemet, det tog slut här. Denna cachen letade vi lite onödigt länge efter då vi tolkade hinten lite annorlunda. Men efter att ha givit upp så hittade vi den ändå på ett helt annat ställe än där vi koncentrerat vårt letande.

Nu var det bara att traska hela vägen tillbaka dit vi kommit in, det fanns visserligen minst två utgångar som var närmare, dels den låga gången från gårdagen och ett litet hål att pressa sig igenom i en av befästningarna, men då skulle vi komma ut mitt i landsbygden med skog och åkrar och en rejäl omväg för att ta oss tillbaka till bilen. Så det var bara att knalla på i tunneln vissa delar var helt torra andra några centimeter med vatten. På en lång sträcka i huvudtunneln gick man i en sörja av vatten och lecakulor vilket skapade ett rejält klafsande ljud som gjorde det svårt att prata om man inte stod still.

Karta över tunnlarna.

Lågt i tak…

….högt i tak.

Batman, en av många

Skottglugg för bakhåll i tunneln.

Halvvägs tillbaka till utgången inser vi att vi missat ta nästa steg på letterboxen QRed Alarm! QRed Alarm! som låg i norra änden av tunnelsystemet, vi var ganska trötta efter att ha varit här nere i tunnlarna hela dagen så det blev en kort överläggning om hur vi skulle göra. Hade cachen varit en tradd så hade vi nog skippat den, men nu var det en letterbox och dels så hade vi ju redan kämpat med några steg till den kvällen innan och dels så behövde övriga sällskapet den för att få ihop fyra olika cache typer denna dagen för den challenge vi loggade på nerresan. Så vi vände tillbaka norrut i tunneln igen. Som tur var delsteget lätthittad när vi väl var på rätt ställe, nu var det bara finalen kvar och den låg på utsidan.

Så vi gjorde ett nytt försök för att ta oss ut igen, vi hade en myst till som vi letade efter i tunnelsystemet som vi inte hittade, troligtvis därför vi misstolkat informationen i den.

Man inser att tyskarna fick det hett om öronen, vad jag läst så fördröjde denna försvarslinje ryssarna endast tre dagar, så dom manglade i princip över stället vilket vi kunde se spår ifrån.

Men efter nästan exakt 9 timmar och 31180 steg var vi ute igen i solen, mycket nöjda med vad vi åstadkommit och upplevt i underjorden. Gasköket åkte fram med en gång och vi tog en välbehövlig kafferast i solskenet. Innan vi bytte om och packade in oss i bilen för att ta finalen på Letterboxen. Finalen kunde hittas lätt som tur var med tanke på alla strapatser vi haft med den, den hade en riktigt snygg välgjord stämpel som gjorde att man nästan önskade att man hade en egen letterbox bok för stämplar.

Kommunikationen med omvärden återupptas.

Vi avslutade med att logga Pz.W.733 – Xlud NIE W SYSTEMIE! och Panzerwerk 728 som båda låg uppe på markytan över tunnelsystemet, här var befästningarna rejält söndersprängda och låg mitt i snårskogen med massa klängväxter så det såg nästan ut som Mayaruiner. Vi kunde se ner i schakten där det varit trapphus och hissanordning för ammunitionen till kanonerna, så det gällde att se sig för så man inte trillade ett par våningar ner i tunneln… Finalen på sista cachen var placerad i ett träd, en förarglig felräkning gjorde att jag klättrade upp i fel träd innan misstaget uppdagades, när väl rätt koordinater och rätt träd hittats så kunde vi se burken från marken innan jag klättrade upp denna gången.

Nu var klockan halv nio på kvällen och vi var ganska trötta och hungriga, planen var egentligen att fortsätta ett antal timmar till efter att vi ätit middag. Men då den enda restaurangen som låg i närheten var stängd fick vi åka tillbaka till stan där hotellet låg och gick luften ur oss så vi bestämde att avsluta när vi nu låg på topp. Så bilen lämnades på hotellet, inköp av diverse dryckesvaror gjordes på Lidl innan vi satte oss på en pizzeria bredvid hotellet och avnjöt middag med varsin stor kall öl innan vi gick till hotellet för att avsluta dagen med sedvanlig genomgång av dagen gjorda äventyr, morgondagens förväntade och den obligatoriska ölprovningen av de lokala producenterna.

Dagen hade bjudit på mycket tunnlar men det skulle visa sig att morgondagen bjöd på nya spännande och mer krävande utmaningar…

Landstigning!

T minus 24H. Dvs transport genom Polen till huvudmålet. Landstigningen var i Gdynia i Polen som sist, jag hade kollat många andra alternativ men inga andra var bra.

Bilden nedan visar början på dagens rutt skapad på cachetur.no.  Utskriften av turen har mycket nyttig information om cacherna, med beräknad ETA, hur lång tid de tar att logga, avstånd i tid och rum mellan cacherna, attribut, automatisk översättning av hint till engelska etc…

Efter en rejäl frukostbuffé på båten var vi redo för dagens äventyr, första stoppet blev Schron T-750 / Shelter T-750 en rejäl betong bunker som tyskarna byggde under kriget. Den används fortfarande så vi kunde bara se den utifrån.

Sedan en av de nya virtuella Gdynia – Miasto z Morza vid en fontän, inget spektakulärt.

Vi fortsatte till ett TB-hotell som var omtyckt Gdynia Moje Miasto TB Hotel som varmt kan rekommenderas, vi hade tur och kunde parkera nästan bredvid. Då det var vardag så var rusningstrafiken på morgonen inte att leka med vilket gjorde att vi förlorade drygt en timme enligt vår uppgjorda plan då det var ett antal cacher i Gdynia och Gdansk som vi skulle logga innan vi åkte vidare.

Vi besökte dom virtuella cacherna 😉😎😜Wygłupy na molo / Fooling around at the pier och Politechnika Gdanska den första en stor pir ut i havet och den andra en gammal universitetsbyggnad med uthuggna stenreliefer. Piren var snabb och lättloggad men universitetsbyggnaden bjöd på lite motstånd då man skulle hitta vart dom olika stenreliferna satt på byggnaden vilket visade sig inte vara så helt lätt.

Sista cachen i Gdansk blev Gdansk TB Hotel en cache med snart tusen favoritpoäng och som varit utsedd till ”the Geocache of the Week ” av HQ. Vilket jag kan förstå, även om jag nog gillade det i Gdynia mer.

Något försenade lämnade vi sedan Gdansk och fortsatte till Bydgoszcz 16mil söderut där vi stannade för lunch och för att logga dom två virtuella cacherna Łuczniczka och Bydgoszcz – Spichrze nad Brdą. Den första en staty av en bågskytt som genom tiderna omdebatterats för sin nakenhet. Den andra ett magnifikt sädesmagasin i korsvirkesstil.

Sedan besökte vi Palac w Nieszawie ett förfallet och övergivet slott, byggt någon gång på 1800-talet och övergavs på 1960-talet och har sedan dess även brunnit så det var i princip bara skalet kvar, knappt det. Jag tog en snabb titt på insidan, men det var inte mycket att se.  I slottsparken stod den största ek jag någonsin sett, imponerande stor!

Vada fram i brännässlor

lite ekivoka bilder

Jätteeken

fint golv en gång i tiden.

Efter det tog vi oss till vår bas i Miedzyrzecz och checkade in på vårt hotell, nu var klockan åtta på kvällen så vi avnjöt middag på hotellet. Jag valda favoriten från Varglyan på förra resan, raggmunk med gulasch. Riktigt gott, men inte lika bra som förra gången.

Nu skulle man tro att det var dags att ta kväll och ladda för morgondagen, men icke. Efter middagen begav vi oss till området med tunnelsystemet för att samla ledtrådar och information till cacher vi misstänkte skulle finnas inne i tunnlarna men där dom första stegen/delarna fanns på utsidan.

Så nu började de stora äventyret så smått, en försmak på morgondagen. Så vi begav oss ut i den nu mörka sen kvällen.

QRed Alarm! QRed Alarm! en letterbox började vi med att ta två delsteg på som fanns på utsidan, steg tre skulle vara i tunnlarna så vi sparade resten av den till morgondagen.

Nästa var Opuszczony Dworzec en multi som visade sig gå till en av ingångarna till tunnlarna, så vi tog oss in. Det var lågt i tak i denna tunneln så vi fick gå rejält hukade i ca 500-600m innan den mynnade ut i det stora tunnelsystemet. Två fladdermöss hamnade mellan oss i tunneln och flög fram och tillbaka för att komma undan, vi fick trycka oss mot väggen för att de skulle kunna ta sig förbi.  Väl framme i den stora tunneln kunde vi snart hitta cachen, sedan var det samma väg tillbaka…. Vi var glada att vi inte hade några ryggsäckar att släpa på och att vi hade en annan ingång för morgondagens besök. När vi ledbrutna och puckelryggiga stapplade ut ur tunneln igen.

Ingången

Låååååååång tunnel

Coco_c tar sig ur den stora tunneln in till den lilla.

Vi gav inte upp än trots klockan blivit sen utan gav oss i kast med några av befästningarna som hörde till tunnelsystemet där man kom åt cachen från ovansidan. Det är inga små befästningar utan bunkrarna är i tre eller fyra våningar med en massa rum så man nästan kan gå vilse.

PzW 741 här fick vi åla oss in genom ett litet hål för att ta oss in i befästningen, sedan undersökte vi rum för rum och våning för våning i jakt på cachen snart hittade undertecknad den åtråvärda burken.

PzW 745 für MG und PaK (Ostwall/MRU) Denna var betydligt lättare att ta sig in i, då det bara var att knalla in, här fanns även en arkiverad cache utanför som Wellner hittade, undertecknad fann den på insidan. Även här fanns flera våningar och många rum att undersöka.

Sista cachen för dagen blev Der Klozet (MRU) även det i en av befästningarna, där pissoaren fanns kvar till stor del. Annars är det mest tomma rum man stöter på och allt löst borta sedan länge. Denna loggade vi en minut före midnatt, sedan kände vi att det fick vara nog för dagen och vi återvände till hotellet för sedvanlig ölprovning av dagens inköp på Lidl innan det var dags att lägga sig inför den verkliga utmaningen nästa dag….

Tvättställ

Pissoar

En opencaching.pl cache. Det gällde att försäkra sig om att man hittat rätt cache.