Efter en rejäl frukostbuffé ombord så segade vi lite väl länge innan vi tog oss ner till bildäck när vi anlöpte Karlskrona och då vi inte riktigt hade koll på vart bilen stod blev det nästan en DNF. Ganska många hade hunnit köra av innan vi kom in i bilen, men som tur var inte våran rad.

DSC_0968

Resan hem var en ganska rak linje då vi dels tidigare har plockat godbitar längs den här sträckan och dels så ville vi inte komma hem allt för sent.

Vi tog två challenge cacher, en där man skulle äga minst 10st cacher och en där man skulle fått ihop minst 10.000 D/T poäng. Det var inga problem att uppfylla någon av dem för oss.

DSC_0970

Det blev även hela 5st Earthcacher några bra och några ganska mediokra. Den bästa var Åsgrav som bjöd på en fin vandring i den svenska naturen.

Enda dagen utan bunker, men för att hålla oss lite till temat för resan så loggade vi Kalla Krigets Kronoberg – Koncentrationsväg S på vägen hem, vi loggade några ur denna serien på förra resan och de rekommenderas! På denna fanns kanske inte så mycket extra att se på platsen men beskrivningen gav en intressant lektion/inblick över vår nutidshistoria.

DSC_0981

Personligen är jag mycket nöjd med resan även om jag nog gillade fjolårets lite bättre. Hade vi haft två dar till på denna hade det varit bättre, en dag till i tunnelområdet och en dag till för sista trippen mellan Szczecin och Gdynia hade varit fint.

Jag hoppas några orkat läsa ända hit och uppskattat reseberättelsen och kanske fått inspiration. Kommentera gärna och jag svarar gärna på frågor om någon vill följa i våra fotspår.

Sista dagen på fientligt territorium.

Dagen började med frukost på altanen ihop med några av dom bakfulla bröllopsgästerna. Den var ganska spartansk men dög för oss. När vi packat ihop oss och fått in allt i bilen så åkte vi in till centrala Szczecin där det fanns en virtuell som vi ville logga, Wały Chrobrego/The Chrobry Embankment på samma plats fanns lämpligt nog även en EC(Piaskowy Herkules) och en Letterbox(Adolf In Stettin (Hakenterrasse)).

Letterboxen var både lurigast, roligast och intressantast man skulle leta reda på platsen där fotografen stod när denne tog detta kort av Adolf Hitler vilket gjorde att man kände historiens vingslag vid denna plats.

5837800e-2bfb-41d6-8097-ac1ecafcb0d2_l

Vi fortsatte till dagens första bunker, Bunkry denna från efterkrigstiden(aktiv 1957-1993), som vanligt var det bara skalet som fanns kvar med moderna sopor och bråte inslängt.

Sedan blev det ett slott igen, Palac Kozia Góra som varit övergivet och helt förfallet tidigare. Nu höll det på att rustas upp, en flygelbyggnaden(stall(?)) var helt färdig renoverad, åtminstone på utsidan. Själva huvudbyggnaden så höll man på i ena kanten med att renovera, man ser på övriga byggnaden att förfallet hade gått långt. Men tydligen går det rädda det mesta…

Vidare norr ut till kusten till ett kustbatteri som var verksamt 1954-1974 med flera bunkrar och artilleriställningar och ett betongtorn för skjutledningen. 31 BAS – GPKO och 31 BAS – Stacja Transformatorowa Średniego Napięci var dom cacherna som låg där. Typen av torn har jag stött på tidigare under Nuclear Missile Silo Complex Disarming Tripp (2012) då med en lyckad loggning och ett misslyckad då vi inte kunde ta oss up i tornet den gången, nu var det inga problem då det fanns hemmagjorda stegar av grenar till alla våningar utom den sista som blev lite klurig, men timmarna på klättervägg har gett resultat så jag tog mig även upp till översta våningen där cachen fanns så nu leder jag med 2-1 mot dessa torn. Det var mycket ormar i orådet, vi såg några och några hörde vi bara hur dom slingrade iväg. I en av bunkrarna fick vi sällskap av en orm.

Nu var vi hungriga och letade oss in i en liten stad för lite lunch.

DSC_0954

Nu lämnade vi den uppgjorda planen då det inte var så lång tid kvar innan färjan skulle gå så vi tog några snabba som låg längs med den snabbaste vägen dit, men vi försökte ändå ta så intressanta som möjligt. Cmentarz Karwice var den första som var en övergiven kyrkogård från mellankrigstiden då området var tyskt. Det fanns en gravsten och några fundament till gravstenar kvar som vi kunde se i den nuvarande snårskogen.

Pomnik w Runowie här hade det funnits en hel by före kriget, det ända vi såg var en bit av kyrkogårdsmuren(?) och ett monument över dom från byn som stupade i första världskriget.

Nu bar det av nästan rakt mot färjan, men vi hade lite tid tillgodo så Wellner lyckats googla upp en ölbutik som låg i princip efter vägen. Där blev det ett givet stopp för att täppa till dom sista luckorna i packningen i bilen.

Därefter så var det dags att äntra fartyget. Dusch, ölprovning och middagsbuffé ombord innan läggdags.

 

 

 

 

Efter en ny stadig frukost var det dags att lämna detta hotellet som vi sovit i två nätter då vi skulle vidare norrut på vår fortsatta resa.

Vi började med att åka till södra änden av tunnelsystemet där det ligger ett museum om det samma. Nu var det inte öppet än och vi kände tyvärr att vi inte riktigt hade tid att lägga 2 timmar på en rundvandring i tunnlarna här. Men vi tog bla Grupa Warowna ”Scharnhorst” och PzW 717 / Międzyrzecki Rejon Umocniony(MRU) och några andra cacher här som låg uppe på ytan och det var intressant att se hur området ungefär sett ut när det begav sig då befästningarna låg på små kullar med öppna fält runt om. Man kunde även se att kanonkupolerna fått rejält med stryk under striderna.

Hela denna befästningslinje som är så mycket längre än just detta tunnelsystem med massor av fristående befästningar och mindre tunnelsystem sinkade Sovjet endast tre dagar när dom manglade västerut i krigets slutskede, så det var nog inte så angenämt att vara stationerad här då. Wieża widokowa MRU var en cache som låg i ett utkikstorn så man kunde få lite bättre överblick över området, dock så var det tornet innanför ett stängsel som såg ganska nytt ut och man höll på att snickra på området med nya(?) utställningar, men jag frågade fräckt om inte vi kunde knalla in och det fick vi. Tornet hade sett sina bättre dagar och första trappan var inte i det bästa skicket, men resten var okej. Cachen låg givetvis högst upp och man var tvungen att stå på räcket för att nå den, men det är ju sådana cacher vi gillar! 🙂

PzW 775 / Międzyrzecki Rejon Umocniony(MRU) var tänkt att tas under gårdagskvällen, men så blev ju inte fallet. Men den såg för intressant att lämna åt sitt öde så vi petade in den nu på morgonen. Vid denna befästningen skulle man hitta en karta vid ingången för att veta i vilket rum på nedervåningen som cachen var placerad i. Det lilla kruxet var att nedervåningen var vattenfylld upp till strax över magen och att vi inte hittade någon karta. Men jag drog på mina vadare och tänkte göra ett försök ändå medans dom andra fortsatte att leta efter kartan. Bilden nedan visar hur befästningen ser ut med markplan till vänster och nedervåning till höger.

a200a54f-a86b-44cd-946d-f25cc0687b51_l

Så det fanns en del rum att leta igenom, dessutom fanns det öppna schakt och dräneringsbrunnar utan lock som man ogärna ville trampa i, även en del bråte och skrot i vattnet då bunkern var delvis söndersprängd. Men tur eller skicklighet så lyckades jag göra ett riktigt bra val och kunde hitta cachen nästan omgående utan incidenter medans övrig fortfarande letade efter kartan en våning upp.

Vi fortsatte till Oder-Warthe Bogen (PzW863) som enligt planen skulle vara dagens första cache vid kl 9, nu var klockan 11 istället men det blir inte alltid som man tänkt sig. Detta var resans klart bästa cache. Denna befästningen som ni ser på bilden bevakade flodstranden och den lilla bron.

Vi parkerade vid bron och gick upp i terrängen vid PzW867 som är den lilla söndersprängda kupolen sedan fortsatte vi förbi resterna av dom andra bunkrarna som var söndersprängda efter kriget och gick till den längst till vänster PzW863 som också egentligen var helt bortsprängd. Taket eller kupolen som funnits på platsen lös med sin frånvaro, det var i princip bara ett schakt på ca4-5m som vi klättrade ner i, i botten på det fanns en trappa som tog oss in i själva tunneln. Även tunneln var sprängd så först kunde vi gå några meter innan vi fick krypa och nästan gräva oss genom sand som trängt in i tunneln sedan var tunneln rejält demolerad och hoprasad, men det fanns en liten trång passage likt ett gryt genom söndersprängd betong och rostiga och böjda armeringsjärn, där kunde vi åla oss igenom denna trånga passage på ca 5-6m som gick både upp och ner och runt armeringsjärn och betongblock. Innan vi kom ut i en lite helare del av tunneln igen där man kunde stå upprätt och där cachen var i slutet av den 10m långa tunneln innan den slutade i ett vattenlås. Men vi behövde inte dyka igenom det(även om det skulle gå enligt beskrivningen) utan cachen fanns här och vi kunde logga den och sedan var det samma väg tillbaka…. En cache som verkligen utmanade den klaustrofobiska sidan!

Sedan lämnade vi detta befästningsområde det var en hel del cacher vi inte hann med och en massa andra i området som vi redan sållat bort innan resan. Det känns som man minst skulle behövt en hel dag till här gärna två för att ta alla intressanta cacher och även besöka museet ordentligt.

Pałac Kiełpin ett slott/herrgård från slutet av 1700-talet som enligt uppgift övergavs på 80-talet men det kändes som förfallet pågått längre än så. Jag blev glatt överraskad över att hitta en helt blank och ologgad loggbok i cachen, det hade vi inte räknat med då den publicerades i september året innan och hade en found logg från samma månad. Det visade sig att när vi översatt found loggen så hade vederbörande ingen penna med sig utan hade endast fotat loggboken, amatör!

Då vi var nära Tyskland tog vi oss över gränsen och loggade B1 / Aachen 778 Km för att få en delstat i Tyskland vi inte haft tidigare. Bredvid denna cachen låg även en övergiven militärförläggning, dock med tanke på att vi nu låg tre timmar efter i tidsplanen så han vi tyvärr inte undersöka dom närmare även om jag hittade en ingång.

Vi kom sedan till ett fantastiskt fort inne i en skog Fort Zorndorf/ Sarbinowo hit skulle jag gärna tillbaka ock titta lite närmare, då vi endast var uppe på murarna. Det känns som man lätt skulle ha att göra en timme för att titta igenom området.

Vi stannar i en liten stad för lunch på stadens hotell, det ser inte mycket ut för värden men maten är riktigt god och dom har ett stort utbud av öl från det lokala bryggeriet som var jämngammalt med kommunistiska manifestet. I menyn så står det listat rekommendationer av öl till varje rätt, till min rätt visade sig det vara körsbärsöl vilket inte var någon höjdare. Men Wellner tog in en extra stout som vi delade på som inte var fy skam.

Ytterligare ett slott, Pałac Sosny / Charlottenhof  som sett sina bästa dagar för länge sedan. Byggt i början på 1800-talet och förstatligades efter WWII och har stått oanvänt och fått för falla sedan 1970-talet. Det hade ett maffigt orangeri på ena sidan och fantastisk fina änglar över huvudentrén. Någon bemödar sig med att klippa gräset på framsida i alla fall.

Sedan ytterligare ett instick i Tyskland lite längre norrut denna gången för en till delstat och en logg vid en lite kyrka, Kirche Pomellen. Och sedan en lätt letterbox på polska sidan av gränsen.

DSC_0853

En challenge full D/T matrix.

Tillbaka i Polen fortsatte vi mot Szczecin där vi hade nästa övernattning, men först några cacher. Vi loggade två challege cacher en för full D/T matrix och en för att ha loggat minst 100st mystar. Military II ett givet mål då det var en multi som behövdes till den där challengen för fyra olika cachetyper och dels för att det var en cache på ett gammalt militärt skjutfält. Det är inte varje dag det dyker upp en stridsvagn som kartsymbol i gpsn. Här skulle man hitta koordinater på första steget, men dom var så utslitna att det var svårt att tyda dom så vi snurrade runt på tre(?) olika platser innan vi kom rätt.

Ruiny Wieży Quistorpa/Ruins of the Quistorp Tower ruinerna av ett fantastiskt torn som till stor del förstördes under kriget. När vi kom fram var det fullt party vid ena sidan med något mexikaskt tema, men vi lät dem hållas på sin kant och smög försiktigt omkring tills vi efter en stund kunde hitta cachen.

Vi fortsatte till en bunker Bunkier przy ulicy Koscielnej, som var mer som ett betongtorn. Under kriget fanns det luftvärnskanoner på taket. Nu användes det av något mobiltelefon företag så det gick inte att ta sig in tyvärr.

DSC_0882

Vi tog en sista cache för kvällen som var med i planeringen, det visade sig vara ett petrör i gran och vi såg inget intressant på platsen, så det är frågan hur den hamnade på listan.

När vi väl anlände till hotellet var det fullt party där då det var bröllopsfest. Trots att klockan passerat 22 lyckades köket få fram en middag till oss, vi kunde inte välja utan fick antagligen samma som bröllopsgästerna ätit tidigare, snitsel och potatis vilket smakade bra när vi var hungriga som vargar.

DSC_0883

Efter middagen sedvanlig samling i ena hotellrummet för debriefing av dagen och genomgång av morgondagens plan i samband med ölprovning av de lokala inköpen vi gjort under dagen.

 

 

När jag spanade efter bra cacher att logga till förra Polenresan(Operation Valkyria) så dök Festungsfront Oder-Warthe-Bogen, PzW 730  som en cache med väldigt många favoritpoäng, men efter som den resan inte gick åt det hållet så fick jag planera en ny resa enkom för denna cachen. Nåja den valdes ut som resans huvudmål, men med lite efterforskningar så hittades ett antal cacher som var gömda i samma tunnelsystem. Cachen ligger i en befästning likt Maginotlinjen ett antal befästningar som är sammanbundna med ett tunnelsystem på drygt 30km.

Undertecknad planerade resan med hjälp av den utmärkta hemsidan https://cachetur.no/  som är ett kraftfullt hjälpmedel för caching resor. Där får man fram hur lång tid det tar att köra mellan varje cache och hur lång tid det borde ta att logga cachen, man får även klockslag när man beräknas vara vid varje cache så man ser hur man ligger till efter vägen jämfört med planen.

Samma gäng som sist kände sig manade att hänga på. Här följer ett blogginlägg för varje dag.

Första dagen var vikt åt transporten genom Sverige för att ta oss till vår utskeppningshamn som var Karlskrona denna gång.

Coco_c hämtade upp mig vid 8-tiden och kunde glatt visa upp att passet var med denna gången.

DSC_0449

Sedan styrdes kosan mot Jönköping för att hämta upp Wellner och Patrik(camping4us), men först ett stopp inne i Jönköping för att logga den virtuella cachen Hovrättstorget. 

DSC_0452

Efter att ha låst in Wellners bil i det lånade garaget och sett till att batteriet inte skulle laddas ur denna gång så rullade vi knappt hundratalet meter ner för backen till resans första gemensamma stopp. Cachen The haunted house som jag redan hade span på förra resan men då hoppade vi över den av någon anledning. Cachen är gömd i en gammal kraftstation av det minsta(?) slaget som sett sina bästa dagar passera revy för länge sedan. Cachen är en T5:a vilket gör att man egentligen behöver utrustning för att kunna logga den. Men med gemensamma krafter så lyckades undertecknad ta sig till cachen utan annan utrustning än samarbete.

Fortsatte sedan söderut till Nostalgi en multi vid en gammal renoverad nostalgimack som var väldigt fin.

c46d9ff0-25e3-41d0-a0de-1631bbcf1a6f_l

Sedan fortsatte vi till Spexeryds gruva inte den mer våghalsiga mysten på platsen då vi inte hade plats för båt i bilen, utan den mer lättloggade tradden på platsen. Men givetvis såg vi oss omkring på denna intressanta plats innan vi for vidare.

Vidare söderut blev det några blandade cache stopp och även stopp för lunch på en lite obetydlig pizzeria vid vägkanten, som kunde stoltsera med riktigt god mat och lokalbryggt folköl. Vi loggade bland annat en cache som Patrik sökt fram och han sa att det är en trädklättringscache som en tolvåring placerat ”hur svårt kan det vara?”, då undertecknad själv var närmare aporna i tolvårsåldern anade jag att det kanske inte var så lätt, men takterna satt i fortfarande trettio år senare så för mig var det inga problem…

DSC_0467

Sedan var det en längre transportsträcka utan cacher tills vi kom till Växjö. Där började vi med en Challenge cache som man skulle ha loggat minst 25st cacher i 25st olika kommuner som vi alla uppfyllde med råge. Sedan en ny virtuell, Linneparken en fantastisk fin lekplats i centrala Växjö.

Vi förflyttade oss sen till Notteryd, ett gammalt skjutfält utanför Växjö där det fanns lite intressanta cacher i olika värn och bunkrar.

Ytterligare en lång transportsträcka senare så var vi i Ronneby, vi hade loggat en Challenge på vägen som man skall ha loggat 4st olika cachetyper 4 dagar i rad, dådet endast var undertecknad som klarade det vid loggningstillfället så såg vi till att under dom följande dagarna minst logga 4st olika cachetyper så att alla skulle vara kvalificerade.

Väl i Karlskrona loggades två TB-hotell i väntan på att färjans avgång, i den ena gömde sig en levande mus som tyvärr han smita innan kameran var framme.

Väl på båten laddade vi upp för dom kommande dagarnas äventyr.

DSC_0006_8

Färjan anlände till Karlshamn på morgonen och vi kunde på börja färden hem. Passkontrollen gick galant! 6 dagars magknip över för den passlöse…. Sedan ett snabbt stopp vid EarthCachen Pengaberget (naturminne) – 23 Jul i Karlshamn då ECs är lite ovanliga och ofta lite intressanta.

Sedan ville vi ju besöka en svensk bunker så vi tog oss först söderut till Mastvakten ett värn i Per Albin-linjen. Här fanns också två gigantiska radiomaster, dock aktiva och inhägnade så det blev ingen klättring…. 😦

Det blev ganska få stopp på hemvägen då det var en bit att åka och vi alla ville komma hem i tid. Vi stannade dock vid Kalla Krigets Kronoberg – Fettlager ett före detta mobiliseringsförråd där man förvarat 2500ton fisk fett.

Resans sista cache blev Sjöborundan #2 Vaggeryds mekanik som kunde ha varit ett kul fältpussel, men nu var tyvärr cachen trasig. Men i gengäld betydligt lättare att logga.

Epilog….
Här nedan ett av dom senare utkasten till resrutt under planering av resan. Där alla intressanta cacher är utplottade. Svarta pilar visar vart vi landsteg respektive avseglade med båt. Röda stjärnor huvudmål som jag verkligen ville besöka(från vänster, Varglyan, Mazuriska kanalen, Himmlers bunker, Luftwaffes högkvarter och det övergivna hotellet) Gröna hjärtan bokande boenden(blev ju ett till i närheten av den röda pricken(Wherigon)) Blå pratbubblor intressanta ställen som vi planerade att hoppa över, blev ju dock att vi drog rutten över den stora pratbubblan längst till höger(Kaunas).
Vi hoppade över alla cacher fram till Varglyan, just för att kunna besöka den och Mazuriska kanalen i dagsljus.
19025192_10154889630281185_1055390073410358045_o

Den faktiska resrutten med dom cacher vi loggade:

Valkyria5

Det blev sex fantastiska dagar med många intressanta och annorlunda platser som besöktes. Har redan påbörjat planeringen av nästa resa till Polen då det finns mycket att se där….

 

Denna dagen var en lång transportsträcka, givetvis med en del intressanta stopp på vägen. Inga måste ställen idag, men Himmlers högkvarter och Lufftwaffes högkvarter på östfronten var två ställen som låg högt upp på prioriteringslistan för resan.

Himmlers högkvarter blev första stoppet. Det ligger drygt två mil från Varglyan, han fick tydligen inte hålla till med dom andra höjdarna där av någon anledning. Det enda som finns kvar är Himmlers bunker av typ A, dvs liknande dom som vi såg dagen innan vid Varglyan. Förmodligen fanns betydligt fler byggnader i området under kriget men dessa är nu borta. Hit hade vi nog inte hittat om det inte var för cachen för det var obetydligt skyltat hit, en liten anonym skylt vid vägen. På platsen fanns dock en stor informationstavla sponsrad av EU, dock bara på Polska av någon märklig anledning.

Cachen Kwatera Himmlera var gömd inne i bunkern som även huserade ett par fladdermöss som flög omkring där inne. Vi lät oss inte bekomma av dom.

Nästa stopp Grobowiec Steinertówvisade sig vara en krypta av något slag från 1800-talet som låg helt ensam i ödemarken, det stod två kistor i kryptan med två kroppar i som man kunde se då man av någon anledning lämnat locken på glänt. Riktigt spöklikt ställe, glad att man var där i dagsljus. Klicka upp högra bilden nedan och förstora upp den så ser man tydligt ett ben och knäppta händer på magen i den övre kistan.

Då vi låg lite efter i tidsschemat så hoppade vi över några cacher på vår lista, i gengäld stannade vi vid Piramida w Rapie som visade sig vara ytterligare en krypta dock från sent 1700-tal , i denna låg det lite fler kistor, även här var några av locken på glänt men vi kunde inte se ner i kistorna från dom gluggarna vi tittade in i.

På väg till nästa ställe en övergiven herrgård, så var vi mindre än 500m från gränsen till Kaliningrad, vi skulle under fortsättningen av dagen åka parallellt och väldigt nära gränsen en ganska bra bit. Den övergivna herrgården Traditional Geocache Dwór w Mieduniszkach Wielkich  visade sig vara i ganska förstörd skick, det var bara några rum som inte var in rasade på 1:a våningen, men källaren var intakt och det var säkert 20-talet rum i källaren, med några sällskapsrum, massa förrådsutrymmen och även dusch utrymme. Ett sällskapsrum med maffig mosaik på väggarna. Det fanns också flera uthus och lador kvar, men vi hade tyvärr inte tid att titta närmare på dom.

Vägen längs med gränsen bestod av kullersten, vilket gjorde att det inte gick att köra speciellt fort på den då det kändes som att köra på en tvättbräda.

DSC_0061_1

Sedan kom vi till dagens huvudmål, Lufftwaffe och Görings högkvarter Robinson på östfronten Luftwaffe HQ: Göring’s bunker OKL Robinson. Jag hade väl räknat med lite fler bunkrar att besöka på platsen, vi hittade en oförstörd bunker, några källare ruiner men inte så mycket mer. Dock så hittade vi resterna av en granat i skogen, troligen från en granatkastare som fick följa med hem.

På en informationstavla på platsen fanns det utmärkt en plats där man avfyrat V2-raketer. Kartan var inte jätte tydlig, men vi gjorde ett försök att hitta rätt plats, efter att frågat en lokal joggare om vart vi befann oss på kartan letade vi på helt fel håll, det visade sig när vi kom tillbaka till parkeringen att det fanns en skylt i andra änden av parkeringen som visade åt rätt håll. När vi kom till platsen hittade vi tre bunkrar och ruiner av avfyrningsrampen allt täckt av sly, trots att det var skyltat hit höll man alltså ingen ordning på växtligheten och det kändes som vi var dom ende som besökt stället på dom senaste 5-10 åren.

Det var hög tid för lunch så vi åkte in till centrum och intog en vällagad polsk schnitzel. Och ett snabbt besök i en liten butik för att fylla på öl och snacks förrådet.

Vi hade hoppats på en FTF eller åtminstone något intressant ställe då Old grange Kolniszki , denna cachen med UE attribut var ologgad efter publicering 11 dagar tidigare. Det visade sig att vi kom till en stengrund med meterhöga brännässlor i massor överallt runt om och att cachen redan var FTF:ad, givetvis var cachen även reggad som lämplig för barn, jojo, med dom brännässlorna….

Nästa stopp var Górne: ruiny kościoła ewangelickiego en tegel kyrka från tidigt 1600-tal som blev lagd i ruiner under kriget. Cachen var en T5:a och det kändes lite osäkert att klättra i i tegelväggarna med massa lösa tegelstenar som kunde lossna och ramla ner. Det visade sig dock att cachen låg så att det räckte att knappt stå på tå för att kunna komma åt den som tur var.

Vi kom till ytterligare en kyrkoruin Au coin där visade det sig att vi inte var ensama, utan en man höll på att fotografera två unga kvinnor inne i ruinen, då vi hade vår nolla utanför kunde vi leta ostört, men cachen gick inte att finna. Så vi gav upp, Wellner tyckte ändå att vi skulle titta på ruinen så vi gick en sväng runt och då såg jag något misstänkt på helt andra sidan kyrkan och kunde hitta den åtråvärda cachen. Det fanns även en cache strax bredvid vid en bunker från senare delen av kriget som tyskarna hastigt byggt i försvaret under reträtten på östfronten.

Ytterligare en lite bunker besöktes innan vi kom till Ostatni bastion – The Last Stand en liten större bunker som Tyskarna började bygga 1940 som en rökridå mot ryssarna att dom tänkte sätta gränsen här, men 1941 avbröts arbetet i och med anfallet mot Sovjet. 1944 fick man dock bråttom att bygga färdigt ställningen då man retirerade på östfronten.

Sedan var det dags att passera gränsen och åka in i Litauen med pass ångest, men vi klarade oss även denna gången och blev inte stoppade. Det stod märkliga torn längs gränsen, frågan är hur dom är tänkt att användas?

Första stället var ett gammalt bevakningstorn för gränsen till Polen, där cachen givetvis var placerad högst upp till vår lycka. Aplink Lietuva – Reketijos užkarda

Ett stenkast bort låg nästa cache vid en bro som nog var dimensionerad för stridsvagnar, här såg vi en växt med pungkuls frukter.

DSC_0133

På vår fortsatta väg dök det upp en bunker bredvid vägen som vi inte hade på vår lista, 3rd Bunker – Rudamina ”Molotov line” det blev givetvis ett stopp här i solnedgången och uttrycket ”Bunker i solnedgång” myntades som vi sedan drog paralleller till resten av resan då det blev många bunkrar av olika slag på denna trippen. Denna bunker var del ev en försvarslinje som Sovjet höll på att bygga när dom blev anfallna av Nazityskland, man hade bara hunnit bygga färdigt 5% av dom planerade befästningarna längs försvarslinjen.

DSC_0139

När vi väl kom fram till Druskininkai och vårt boende på ett kurortshotell så var det sen kväll. Byggnaden vi inrymdes i kändes som den var från sent 1800-tal och troligen varit förläggning under de båda krigen. Efter en snabb incheckning promenerade vi bort till centrum där det var fullt drag med någon form av stadsfest med en stor scen och tydligen någon väldigt populär artist som uppträdde. Vi hittade en öppen restaurang där vi kunde inta middag och när vi var färdiga var festen utanför på upphällningen, så efter någon öl i ett stånd där återvände vi till hotellet för en lite kortare ölprovning än dagen innan då klockan närmade sig midnatt. Sedan var det sängen då resans tredje och sista huvudmål väntade dagen efter….

 

Efter en stadig frukost i mässen så var det landstigning på fientligt territorium. Extra fientligt då vi saknade ett pass i sällskapet, men vårt kamouflage gjorde att vi kunde landstiga utan problem. Anfallsplanen hade reviderats flera gånger men sista utgåvan var att sträckköra till Varglyan för att kunna få uppleva den i dagsljus. Vi fick således hoppa över en del intressanta objekt som vi sett ut innan, men det finns tyvärr inte tid för allt. Blev dock ett snabbt stopp strax efter landstigningen för att ta en cache i just detta område. Det fick bli första bästa efter vägen. En cache som låg i en mur till en herrgård som förstördes under kriget.

DSC_0048

Sen blev det sträckkörning i närmare fyra timmar med två korta stopp, ett för att titta på ett övergivet vattentorn utan cache och ett för att lätta på trycket och logga ett petrör i skylt. Ett snabbt stopp på Lidl i Bartoszyce så inhandlades några polska öl och lite annan färdkost när vi ändå passerade, 180 bagis gick kalaset på.

Sedan var vi framme vid ett av resans huvudmål, Hitlers Varglya eller rätt översatt Vargskansen från tyskans Wolfsschanze. Hitler hade täcknamnet Wolf(varg) under 20-talet när han konspirerade mot den tyska staten och det följde med sedan under kriget.

Wolfsschanze var Hitlers högkvarter på östfronten och här var han närmare 900 dagar under kriget, han var alltså här mer än han var i Berlin. Idag är det ett museum av något mer tveksamt slag. Det finns guidade turer och en del historisk information på platsen. Men man kan också åka turer i replikor av gamla militära fordon och skjuta med replikor av vapen om man vill och betalar för det vilket känns aningen osmakligt på en sådan här plats.

Tre timmar var avsatt för besöket här och jag tror att vi drog ut på det lite till. Vi valde att gå själva utan guidning och följde en utstakad slinga mellan ruinerna av hus och bunkrar. Det första stället vi kom till var platsen för Operation Valkyria som fått get sitt namn till denna lilla tripp. Det var där bombattentatet mot Hitler var 20 Juli 1944, nu var bara stengrunden kvar(bilden nedan).

DSC_0008_2

När man ser kolosserna till bunkrar kan man tro att det är flera våningar inuti, men det är bara en i höjd med ingången sedan är det 6-10m betong över för skydd mot bomber. Tyskarna sprängde bunkrarna med 8-10ton trotyl vardera under reträtten på östfronten, men som synes så blev ganska mycket kvar då dom var stabilt byggda.

Nedan, Hitlers bunker(nr 13), dubbelt så stor som övriga. Man ser hur bunkern delat sig vid sprängningen men så mycket mer skada blev det inte. Gott om armeringsjärn, troligen gjord av svensk järnmalm.

Det var inte tillåtet att gå in i ruinerna och bunkrarna utan guide, men vi passade på mellan dom olika guidade grupperna att titta in både här och där. I slutet av slingan så fanns ju även en av cacherna Sperrkreis 1 som är gömda inne på området inne i en raserad bunker, som vi kröp in i när kusten var klar för en logg. när vi krupit ut fick vi borsta av stendammet av kläderna för att undanröja bevis….

Efter att ha gått slingan i det stora norra området så var det hög tid för lunch paus. Det fick bli restaurangen på området som stod för den. En lokal öl och någon form av raggmunk med gulasch fick jag som var jätte gott.

DSC_0048_1

Efter maten så var det dags för södra området och cachen där, det blev en lite längre promenad för att ta sig dit. När vi kommer fram till bunkern där cachen skall ligga på taket så står givetvis ett militärfordon där med en grupp som guidas där, inte läge att klättra upp på stegen framför näsan på dom. Vi fick göra en kringgående rörelse och attackera bunkern från baksidan och ta oss upp på taket den vägen, väl uppe så har fordonet lämnat platsen nedanför, men innan vi hinner klättra ner så dyker nästa upp igen, så det blir till att smyga ner bakvägen igen.

Sedan var det hög tid att åka vidare mot resans andra huvudmål, dock redan efter någon km blev det ett snabbt stopp för cachen Parcz – Cmentarz Wojenny en lite gravplats från första världskriget där det låg 8st ryska soldater från 1914 begravda, lite minimalistiskt om man jämför med dom krigskyrkogårdar på västfronten med tio-tusentals gravar.

DSC_0068

Mazuriska kanalen, med dess mastodont konstruktioner till slussar har varit ett dröm resmål sedan flera år då jag av någon anledning snubblade över deras existens.

DSC_0097

Kanał Mazurski – śluza Leśniewo Górne första cachen och första slussen, här har man ordnat en kort höghöjdsbana, väldigt kort… med en zipline utför slussen på slutet. Givetvis tog vi oss en tur! Men jag hade önskat att man fått klättra runt mer på slussen.

DSC_0082-PANO

Eftermiddagen började bli sen och vi fortsatte mot nästa sluss och cache, Lost Place: Sluza Guja-Piaski denna slussen var i lite bättre skick kändes det som, dock låg det ett bostadshus precis bredvid och gubben i huset höll vakt över ”sin” sluss så vi fick inte kika runt, dock kunde vi komma åt och logga cachen som tur var. Här är en Google bild över denna slussen: ovansidan och innefrån slussen.

DSC_0098

Den tredje slussen Kanal Mazurski – sluza Bajory Male låg helt ute i ödemarken så här kunde vi röra oss ostört, coco_c hittade en väg in i slussen så att vi kunde ta oss upp i ett schakt och komma upp på ovansidan av konstruktionen. Riktigt kul att kunna klättra runt på konstruktionen.

20993090_10203486482080819_6977681691104782518_n

24209668_1909834105976177_782276620_o

Den fjärde och sista slussen på Polska sidan ligger bara 2km från gränsen till Kaliningrad. Sluza Bajory Wielkie – Dlugopole – Kanal Mazurski denna slussen var en betydligt mindre och det kändes som en mer ofärdig konstruktion än dom tidigare. Nu höll det på att skymma men vi kunde hitta cachen utan problem.

DSC_0131

Vi passade även på att ta cachen Cmentarz rodowy rodziny Totenhoefer – Brzeznica som låg vid en tysk gammal ödekyrkogård, en begravningsplats för en tysk släkt som bott i området, då det var tyskt område före andra världskriget. Vi hittade cachen trots att det nu blivit mörkt.

Nu var det hög tid för oss att ta oss till Ketrzyn och vår övernattning på Toms Pensionat, resans billigaste, 440:- för alla fyra. Så vi hade inte direkt höga förväntningar, men det visade sig vara helt okej. Efter att ha checkat in var vi mer än hungriga och tog en promenad för att hitta något att äta, men vi lyckades bara hitta en spritbutik och köpte några till öl och sedan logga en cache innan vi gav upp och återvände till pensionatet där vi tog fram våra nödransoner av frystorkad mat och gjorde oss en snabb måltid under det att vi avslutade kvällen med ölprovning av några av dom polska ölen som inhandlats under dagen.

 

 

 

Äntligen blev denna efterlängtade resa av, tanken var att åka redan i våras men i bland går inte livspusslet ihop. Har i flera år suktat in mig på detta resmål, Hitlers Varglyan i Polen och slussarna till den aldrig färdigbyggda Masuriska Kanalen. Men resan skulle visa sig innehålla fler fantastiska platser och upplevelser.

Denna resans första dag gick dock inom riket för att ta oss till vårt trupptransportfartyg. Coco_c som stod för resans fordon startade i Örebro och hämtade upp mig vid 8-tiden för fortsatt färd mot Jönköping där Wellner och manliga delen i Caming4us skulle ansluta.

Mötesplatsen var Letterbox Hybrid ”Solsidans” letterbox  där co till cachen ordnat garage plats för Wellners bil. En riktigt snygg final på denna letterbox, rekommenderas om man är i krokarna! Efter ompackning av utrustning kunde vi fortsätta i en bil.

Redan efter en dryg halvmil blev det stopp för Earthcachen Taberg  ett riktigt fint ställe som är värt ett besök. Sedan fortsatte resan till Värnamo där vi stannade för resans första UE-cache som visade sig vara ett övergivet fäste till en flaggstång….

DSC_0023_1

I Värnamo intog vi även dagens lunch på värdshuset innan vi gav oss i kast med två stycken wherigos Var är chapins käpp? och Apladalen den första en Reverse wig som vi försökte lösa till kaffet, genom att jag och coco_c gav oss iväg hundra meter åt var sitt håll från värdshuset för att triangulera in koordinaten Blev dock något knas och vi fick göra den på avsett sätt vilket gick ganska smidigt förutom att närmaste vägen ledde oss genom ett snår, ett träsk och över en banvall. Apladalen gick genom en naturpark med hembygdsmuseum och var en riktigt fin runda bland gamla hus, lekplats och övrig parkmiljö, rekommenderas. Borde även gå att ta med mugglare i alla åldrar utan problem.

DSC_0024_1

Vi fortsatte mot Växjö och på vägen tog vi en earthcache, Getaryggarna på en rullstensås och var förbi cache vid en civilförsvarsanläggning utanför Alvesta, där var det dock låst och entrélampan lyste så det gick inte att titta in.

I Växjö blev det tankning av bilen samtidigt som vi loggade en till reverse wherigo som lägligt kunde lösas under färden in då det visade sig att vi åkte rakt mot finalen.

Par mil efter Växjö kom vi till Hovmantorp och där blev det fullpott när vi loggade tre UE-cacher, först en gammal såg som låg övergiven i skogen sedan troligen ett före detta dynamitförråd som gick under namnet Bunkern och till sist en övergiven skjutbana Markörbostaden? Dessa tre i samma område och alla oförstörda av klotter och annan vandalism.

Sedan svängde vi förbi en Letterbox utan för Emmaboda, inget märkvärdigt men då letterboxar är lite ovanliga är det kul att få med dom. Sedan blev det ECn Törnområdet som det visade sig att Wellner redan besökt under sina irrfärder tidigare. Men en Letterbox på samma plats hade han missat, men den tog vi nu.

Antamåla rör en Earthcache blev vårt nästa stopp, här fanns även en tradd. Ett riktigt häftigt ställe, det är en rullstensås med bara riktigt stora klippblock. Känns helt overklig och som om det är något människan skapat men tydligen inte. Den traditionella ”under sten” var en utmaning, men med spoilerbild i beskrivningen var det bara att försöka hitta rätt plats och det gick efter en stund.  Väl värt ett besök!

DSC_0041

Sedan blev det raka vägen till Karlskrona och båten och en sista cache ”Passport memory” som var lite som ett hån då coco_c inte kunnat hitta sitt pass som han trodde att han packat ner. Vid incheckningen på färjan så köpte dom förklaringen att det låg nerpackat i bagaget men hur skulle det gå resten av resan, landstigningen i Polen? och gränsen mot Litauen? Och under reträtten hem?

Väl i vår hytt firade vi med en liten öl att resan nu var påbörjad innan vi gick till mässen för att intaga kvällsmål och några ytterligare öl innan det var dags att gå till sängs.

 

 

Då frun fyllde jämt så blev det en resa till Berlin för att fira detta, bara vi två, barnen lämnades hos tryggt förvar hos mormor, morfar o moster.

Tidig torsdag morgon tog vi bilen till Landvetter för att ta flyget till Berlin, stannade på vägen och tog en cache när ändå andra behov trängde på. På flygplatsen var vi lite tidiga och efter att ha checkat in vårat bagage skulle vi passa på att växla lite pengar, då det var några före fick frun vakta kön medan jag sprang ut och loggade närmaste ologgade burk och var ändå tillbaka innan det var vår tur.

Flyget gick utan problem och snart så landade vi i Berlin, efter att ha stått i bröd kö för att köpa biljett till kollektivtrafiken gick det ganska smidigt att ta oss in till centrum och vårat hotell. Det var nog ett av dom minsta hotellrum med dusch och toa på rummet jag sovit i, toalett delen var en glasbur framför sängen så man fick inte vara blyg….

Då vi var ganska nära TV-tornet så styrde vi eftermiddagens promenad dit, på vägen dit passerade vi ett galleri med en plansch min fru blev förälskad i, dock var dom slut och dom hade bara skyltexemplaret kvar så det blev inget köp då….

dsc_2286

Vi passerade huset ovan på vår promenad, man är glad att man slipper bo så. Även om dom som ockuperar huset säkert trivs och bor förhållandevis billigt.

På vägen tog jag också resans första tyska cache GoldenEye en ganska ordinär cache men ändå lite med glimten i ögat, har i nuläget 7% favoritpoäng. Tog lite tid att hitta även om jag i princip direkt visste vart jag skulle leta.

dsc_2547-effects

Sedan blev det ett besök uppe i TV-tornet, där var det bra utsikt över stora delar av staden. Tornet byggdes i slutet 60-talet och är 368m högt, förutom utkiksplattformen som vi besökte finns även en restaurang som roterar i tornet.

dsc_2282

Efter Tv-tornet kallade magen på uppmärksamhet och vi hittade en uteservering och slog oss ner för att inta middag. Min middag synes ovan då jag gillar att testa lite lokala specialiteter, till min frus förskräckelse…

Vi strosade runt lite till och jag kunde även logga cachen Der Rosenthaler som låg ett stenkast från vårt hotell.

Infällt i trottoarerna är minnesmärken över dom judar och andra som nazisterna hämtade och mördade under kriget.

Fredag

Då frukost inte ingick i hotellet blev det ett mysigt café inte långt ifrån som vi åt frukost på dom första två dagarna. Blev en rejäl frukost, bara min del syns i bilden nedan…dsc_2292

Sedan fortsatte vi att utforska staden, kvällen innan hade vi sett ut vart vi skulle röra oss för dagen och målet var bland anat en del av muren som vi ville besöka.

dsc_2318

Ovan, muren sedd från västsidan.

Nedan flyktförsök ifrån östsidan…..

dsc_2330

Vid muren tog jag en tio år gammal multi Todesstreifen – Berlin Wall som visade upp området bra.

Sedan tog vi oss till Frankfurter Tor där vi blivit tipsade om en gigantisk second handaffär i flera våningar. Jag släpte in frun där och sprang själv en runda i området och loggade några cacher Hundi, Enti und Robbie…., Gib Gummi!, Bersarinplatz Reloaded.

På eftermiddagen tog vi oss till ett av mina måste ställen att besöka, Volkspark Humboldthain och till ett luftvärnstorn som tyskarna byggde under kriget, man byggde tre gigantiska torn i Berlin och detta var ett av dom. Nu finns bra halva bevarat då man försökte riva det efter kriget men det gick så där….

Där loggade jag cachen Donald Flak , på tornet så övade man klättring, synd att man inte hade sin egen utrustning med sig…

dsc_2341dsc_2342dsc_2349dsc_2353

Sedan ägnade vi resten av eftermiddagen och kvällen att besöka andra delar av muren som finns bevarade bland annat eastside artgallery, där man gjort graffitimålningar på muren, dock hade vi nog lite höga förväntningar innan då vi inte tyckte att det var så speciellt.

Efter att ha återkommit till hotellet så stack jag ut på en kvällstur till cachen Touristic-Spot: Hackesche Höfe som är Berlins näst mest favoriserade cache och som vi var förbi dagen innan men då det var mycket folk i omlopp så gick det inte leta så bra.  Nu på kvällen kunde jag leta ostört men det tog sin tid ändå att hitta den, hann precis kontakta en livlina innan jag själv fick syn på den. Måste erkänna att jag förväntat mig något bättre….

Lördag

Första målet för dagen efter en stadig frukost på gårdagens mysiga café var DDR museet. På vägen dit passerade vi huset nedan, otroligt att det 70år efter kriget finns så tydliga spår kvar. Man såg på många andra ställen där man reparerat fasaderna från skotthål.

dsc_2369

Bredvid en judisk kyrkogård såg vi denna fantastiska mosaikväggen(klicka upp bilderna).

DDR museet bjöd bland annat på detta oväntade multitool, gräsklippare och borrmaskin i ett.

dsc_2380

Innan och efter DDR museet så avverkade jag delstegen i Letterboxen The Shining och tänkte logga finalen när vi passerade, men jag gick bet på den då det förutom en massa buskar och murgröna på platsen så var det ett antal byggjobbare som monterade upp en byggnadsställning på platsen så jag fick ge upp på den vilket var lite surt.

Sedan tog vi oss till Checkpoint Charlie som är väl något av ett måste besök när man är i Berlin, nåja turistfälla delux. Men med både en virtuell cache Historic Words och en riktigt bra tradd Checkpoint Charlie (snart 1000Favorit poäng)så är ju besöket inte förgäves.

dsc_2386

Sedan intogs en inte så tysk lunch.

dsc_2388

Sedan blev det ett besök vid världens mest favoriserade cache Lego – einer ist zuviel, en fyra meter hög giraff byggd i Dupplo, där en bit gömmer en geocache som i dagsläget har 7764 favoritpoäng, mer än 2000 fler än den som ligger tvåa i världen… Det tog en stund och ett par varv runt djuret innan den åtråvärda biten kunde hittas. Över 800st har loggat DNF så man kan ju misstänka att det är fler än 1000 misslyckade försök. Men inte för mig! 🙂

dsc_2407

Sedan blev det ett självklart besök här Der Führerbunker / The Führerbunker , tyvärr inte mycket att se mer än en informationstavla så det blev inget foto på den parkeringsplats som finns där idag.

Kvällen avslutades på ett mysigt café en bit ifrån vårt hotell, på väg hem inhandlades ett antal öl för att avsmakas i det spartanska hotellrummet. Men innan läggdags så fick jag tillstånd att avvika för lite caching. Nu skulle jag göra upp med dagens nesliga DNF av The Shining och tog således tunnelbanan in till centrum och vandrade ensam på mörka smågator denna fredag natt för att ta mig tillbaka till finalplatsen. Väl tillbaka behövde jag inte oroa mig för byggjobbarna, men för att dra till mig uppmärksamhet då jag lyste runt med en stark ficklampa mitt i natten.Försökte skärma av ficklampan så gott det gick och letade runt länge och väl efter burken, brände mig på otaliga brännässlor och hade i princip gett upp när jag hittade den åtråvärda burken bara för att mötas av ett kodlås. Med en cachebeskrivning bara på tyska så fick man tacka för dom åren man läste tyska i skolan vilket inte finns mycket spår kvar i medvetandet idag, men tillräckligt för att lista ut vilka stycken i beskrivningen jag behövde googla. Kunde sedan återvända till hotellet efter en två timmar lång utflykt bara för denna cachen, men det var det värt!

Lördag

Dagen började med att vi gav oss av till Charlottenburger Tor för att gå på loppmarknad, blev frukost i tunnelbanan på vägen dit. Blev inga direkta fynd där även om det fanns en del intressanta saker. Kunde dock logga en ganska ny cache där med samma namn Charlottenburger Tor.

Sedan begav vi oss till en annan gigantisk loppmarknad men även där höll vi inne med köpen, då det som var intressant inte skulle gå att få med på flyget…

Vi stannade till vid hotellet för att frun efter mycket vånda bestämt sig för att köpa planschen som hon såg på galleriet strax bredvid första dagen. Kruxet var bara att hon var tvungen att köpa den inramad, och givetvis visade sig den var något större än vår resväska så den skulle inte få plats där…

Sen styrde vi kosan mot Spreepark som är en övergiven nöjespark i Berlin, jag kom på att den fanns dagen innan och hade inte haft en tanke på den innan på resan så det var nära vi missade den. Den fanns i bakhuvudet då det var ett megaevent där för ett par år sedan som jag givetvis var sugen på att åka på men som inte blev av av olika skäl.

På vägen dit lyckades vi trilla in i Treptower Park  med Sovjetunionens minnesmärke över andra världskrigets uppoffringar. En gigantisk park med högt järnstaket runt och överdådiga skulpturer och en gigantisk staty i ena änden med en helt otrolig mosaik inne under statyn. Där kunde jag även logga cachen Дер Ротармист.

Sedan tog vi oss till Spreepark som blev resans höjdpunkt, även om parken var omgärdad med staket så såg man bra utifrån, var lite sugen på att planka in, men var inte riktigt klädd för det. Höjdpunkten var det fantastiskt fina och gigantiska pariserhjulet som sakta snurrade spöklikt i vinden. Vi följde staketet runt parken och insöp atmosfären kunde även logga Mysterious Spreepark LP (Memorial Cache) efter att ha fått tagit frun till hjälp som stöd för att nå finalen(T4).

Efter detta besök behövde strupen fuktas lite så vi tog oss över en gångbro i närheten till en liten mysig ö med café och ölhak som kändes som ett utflyktsmål för Berlinare och inte så turistigt. Insel der Jugend hette ön och vi slog oss ner och undertecknad kunde avnjuta både öl och kaffe vid strandkanten. En plats jag skulle rekommendera att besöka för den som vill komma bort från dom vanliga turistfällorna. En titt i gpsn avslöjade att det fanns en cache bara 60m bort, men även att den var T5 och således krävde båt för att nå. På väg tillbaka över gångbron så bestämde vi oss för att göra ett försök då man kunde hura trampbåtar på ön så vi vände tillbaka och hyrde en båt en timme för att logga en cache ett par minuter bort.

Det blev en logg på cachen ””👾 Insel der Jugend 👾”” och även EAU – Der Tradi en annan T5a som också låg på trampavstånd.

Sedan rundade vi av dagen med att be ge oss till nästa luftvärnstorn, Friedrichshain som förstördes efter kriget och övertäcktes så att där är nu en stor kulle som är byggd av rasmassor från det sönderbombade Berlin. Där loggade jag cachen Großer Bunkerberg im Volkspark Friedrichshain ingen speciell cache och tyvärr såg man ju inget av resterna av luftvärnstornet. Men ändå kul att besökt en sådan historisk plats. Det var en rave fest eller liknande högst upp på kullens utsiktsplats, som tur var låg cachen inte precis där.

Söndag

Sista dagen, flyget skulle gå sen eftermiddag så vi lämnade kvar våra väskor på hotellet. Efter att ha monterat ur den köpta planschen ur ramen rullat ihop den försiktigt och monterat isär ramen så att delarna fick plats i väskan hade vi kvar själva glasskivan som vi hade föga förhoppningar om att kunna få igenom säkerhetskontrollen. Så den fick följa med ut på stan för att dumpas i närmaste byggcontainer.

Frun var inställd på ett antal loppisar, jag följde med till den första och kunde göra ett bra och billigt fynd av två legomodeller från 70-talet i originalkartong. Sedan lämnade jag loppisarna åt frun och gav mig tillbaka till Volkspark Humboldthain för att gå en guidad tur i underjorden i ett skyddsrum från kriget som låg nere i tunnelbanesystemet.

På vägen dit blev det givetvis några cacher bland annat School’s out som låg vid en övergiven gymnasieskola i härlig 70-tals stil.

Promenaden bjöd på en del fina vyer över staden.

dsc_2541

Vid T-banestationen Gesundbrunnen låg detta skyddsrum där det ordnade guidade turer av http://berliner-unterwelten.de/ önskar att jag haft tid att gå deras övriga turer också, dom står högst upp på att göra listan nästa gång jag kommer till Berlin. Turen varade i drygt 90 minuter och en fantastiskt kunnig guide lede oss genom komplexet och utställningarna som fanns där nere. Rekommenderar starkt ett besök där!

Sedan mötte jag upp frun i centrum för intagandet av lunch. Tysk curry wurst.

dsc_2545

Sedan bar det av till hotellet för att hämta väskan och sedan ta sig till flygplatsen. När väskan var incheckad så fanns det lite tid över och jag fick 45minuter på mig att ta någon cache i närområdet. Jag hade spanat in 🐻 TXL Travelbuglodge 🐻 som låg i närheten, för att hinna blev det givetvis språngmarsch till cachen och även Unter Beobachtung – reloaded  hann jag med som inte låg så långt borta och kunde återvända till frun på utlovad tid. Då det var +30º ute så hade jag blivit rejält svettig, så när jag passerade säkerhetskontrollen blev det en extra undersökning i en speciell kroppsscanner då tydligen det verkade misstänkt.

Berlin var en trevlig stad som vi gärna återvänder till.