Djurets Blogg

Färjan anlände till Karlshamn på morgonen och vi kunde på börja färden hem. Passkontrollen gick galant! 6 dagars magknip över för den passlöse…. Sedan ett snabbt stopp vid EarthCachen Pengaberget (naturminne) – 23 Jul i Karlshamn då ECs är lite ovanliga och ofta lite intressanta.

Sedan ville vi ju besöka en svensk bunker så vi tog oss först söderut till Mastvakten ett värn i Per Albin-linjen. Här fanns också två gigantiska radiomaster, dock aktiva och inhägnade så det blev ingen klättring…. 😦

Klätterställningar för över…

Svensk bunker!

Knallhatt!

Blev tyvärr ingen klättring idag….

Det blev ganska få stopp på hemvägen då det var en bit att åka och vi alla ville komma hem i tid. Vi stannade dock vid Kalla Krigets Kronoberg – Fettlager ett före detta mobiliseringsförråd där man förvarat 2500ton fisk fett.

Beredskapslager…

Övergivet….

Man får se upp, eller snarare ner…

Taket på väg in…

Utgång?

Resans sista cache blev Sjöborundan #2 Vaggeryds mekanik som kunde ha varit ett kul fältpussel, men nu var tyvärr cachen trasig. Men i gengäld betydligt lättare att logga.

Epilog….
Här nedan ett av dom senare utkasten till resrutt under planering av resan. Där alla intressanta cacher är utplottade. Svarta pilar visar vart vi landsteg respektive avseglade med båt. Röda stjärnor huvudmål som jag verkligen ville besöka(från vänster, Varglyan, Mazuriska kanalen, Himmlers bunker, Luftwaffes högkvarter och det övergivna hotellet) Gröna hjärtan bokande boenden(blev ju ett till i närheten av den röda pricken(Wherigon)) Blå pratbubblor intressanta ställen som vi planerade att hoppa över, blev ju dock att vi drog rutten över den stora pratbubblan längst till höger(Kaunas).
Vi hoppade över alla cacher fram till Varglyan, just för att kunna besöka den och Mazuriska kanalen i dagsljus.

Den faktiska resrutten med dom cacher vi loggade:

Det blev sex fantastiska dagar med många intressanta och annorlunda platser som besöktes. Har redan påbörjat planeringen av nästa resa till Polen då det finns mycket att se där….

Sista dagen på fientlig mark. Frukost fick även tas av nödransonen då det inte ingick någon frukost.

Frukost.

Avråder från att nyttja detta hotellet…

Dagen startade med ett besök på ytterligare en missilbas inte helt olik den vi besökte dagen innan, med liknande konstruktioner och byggnader. Här gick vi wherigon Branduoline praeitis som trots att den var på litauiska gick bra att lösa. Det tog oss närmare två timmar att ta oss runt på området. Många byggnader i olika stadier av förfall, skyddsrum, bunkrar och stora skyddade garage för missilbärarna fick vi undersöka i jakt på ledtrådar.

Fönstren behövdes tydligen någon annanstanns…

Uppåt….

Skyddsrum

Det fanns en del ammunition sprid på området.

Något där nere?

Garage för dödliga missiler…

Gasmask

Bunker i skog….

Snubbeltråd, man fick se upp…och ner….

Kryptisk krylliska…

I samma område så fick vi utnyttja klätterutrusningen en gång för att ta oss upp i en tall och logga Branduoline praeitis#1- nuclear past#1 det tog lite tid att få kastlinan på plats men efter femtioelva försök så gick det till slut.

Uppåt!

På vägen mot färjan så stannade vi vid en herrgård som vi tolkade skulle vara övergiven, men det visade sig att så inte var fallet. Vi besökte även Maciku koncentracijos stovykla ett före detta koncentrationsläger där först tyskarna haft brittiska och amerikanska krigsfångar placerade, sedan var det Sovjet som hade tyska krigsfångar där och slutligen huserade man fiender till staten där fram till 1955. Nu tycktes det vara äldreboende av något slag….

Aplink Lietuvą – Plaškiai ännu en övergiven kyrka här tycktes även cachen övergivit kyrkan då den inte gick att finna trots idogt sökande både högt och lågt.

Vi anlände till Klaipeda några timmar innan färjan skulle gå så vi besökte först Klaipedos itvirtinimai – Nordmole en cache gömd i ett tyskt kustbatteri som sjunkit ner i sandstranden. En rejäl konstruktion.

En cache på en nudiststrand ”Žuvedros” papludimys/”Žuvedra” beach var gömd uppe i ett träd, givetvis bara några meter från strandens enda besökare en ensam ung tjej….

Vi fortsatte till nästa kustbatteri Klaipedos itvirtinimai – Memel-Nord som var lite mer väl bevarat och som gick ta sig in i, först trodde jag att man bara skulle krypa in några meter, men sedan öppnade sig en gång och vi kom runt i ett ganska stort bunkerkomplex till detta kustbatteri. Även här låg delar begravda i sanden som fick en att dra paralleller till Apornas planet. Och vilken fantastisk gigantisk sandstrand!

Utgång?

Någon skall alltid högst upp…

Kanon ställe!

Lång fin sandstrand.

Tittar in…

Spannar ut mot havet…

Här kröp man in….

Kryper vidare…

Sista cachen för dagen var Nebaigtas statyti vandens parkas (apleistas), ett vattenland som aldrig blivit färdigbyggt. Men här gick vi bet och kunde inte hitta själva cachen trotts att vi letade både högt och lågt. En närboende undrade vad vi gjorde, han kunde förstå vårt besök vid Varglyan och bunkrarna, men inte att det var intressant att krypa omkring här på detta ofärdiga och förfallna bygge.

Högst upp, fyra våningar ner om stegen glider….

Sedan var det dags att försöka ta sig ur landet utan att lämna den passlöse bakom oss, trots två kontroller av våra handlingar med 30m mellanrum så var det ingen som anmärkte på den saknade id-handlingen, så vi kunde köra ombord.

Väl vid färjan kunde vi köra på direkt trots att vi var en timme tidiga, det visade sig att vi hamnade på ett öppet bildäck på en ganska liten färja som mest var gjord för lastbils transporter. Men det fanns en lite restaurang och taxfreeshoppen var väl av storleken klädkammare. Sedvanlig ölprovning av resans skatter, middag och några öl till sedan sov vi gott under överresan till svenskt territorium. En passkontroll kvar….

(som vanligt blir bilderna bättre om man klickar upp dom, håller man muspekaren över bilderna dyker ytterligare text upp på en del.)
Efter att ha intagit frukost i hotellets matsal ihop med någon skolklass som antagligen skulle på det närliggande äventyrsbadet. Så försåg vi oss med den utrusningen vi behövde för resans tredje höjdpunkt som bara låg 200m från vårat hotell, så vi kunde promenera dit.

Ett stort övergivet sanatorium på 12 våningar,Welcome To Nemunas. Vi hade nog tur och hittade snabbt en väg in i byggnaden, sedan utforskade vi våningsplan efter våningsplan. Visst var det en del förstört men förvånansvärt mycket fanns kvar av möbler och annan inredning, trodde att det skulle vara i princip rensat men så var det inte. Cachen var gömd i rum 801 och kunde snart hittas när vi väl kommit dit. Förutom en massa hotellrum fanns det också olika samlingsrum, en danssal med spegelvägg, kontor, förråd och en stor klinik del med bås med sängar för besökande patienter.

Huvudingången stängd….

På väg ner igen…

Vilket gäng!

Heltäckningsmatta…

Sitta ner och vila lite?

Hissarna har slutat gå…

Svunna tider…

Naturen tar över

Odling på taket?

Längst bort i horisonten, en inomhus skidbacke.

Långt ner till marken…

Många våningar upp…

te?

Efter Sanatoriet blev det en ny bunkring av öl och choklad på en stor mataffär, det fanns ett väl tilltaget öl utbud där även Melleruds utmärkta pilsner och Kopparbergs cider var representerad. Köpte medvetet en alkoholfri öl, han i kassan kollade för säkerhets skull att jag verkligen ville ha den.

Proviantering….

Chokladprovning…

Innan resan fortsatte norrut genom Litauen mot nästa stopp Saratovo kareiviniu liekanos ett grupp bunkrar som enligt cachen uppfördes under ryska imperiet, dvs före 1917. Lite annorlunda konstruktioner som det var lite svårt att få något grepp om hur det fungerat när det var i bruk.

Märkliga konstruktioner….

Kan det vara här?

Hej där nere!

Upp och överst på allt ska man….

Resan fortsatte sedan mot Kaunas och under vägen dit upptäckte vi att en ny virtuell cache nyss blivit publicerad där så vi hoppades att vi skulle kunna logga FTF på den, men tyvärr han någon före innan vi hann dit.  Dock stannade vi först vid mysten Warehouse of Fears en bergrums förråd byggt på 1800-talet till fortet i Kaunas. Här var det några mindre rum och ett par rejäla skepp för förvaring av något, man får hoppas att det inte var ammunition då det fanns tre rejäla eldstäder som tydligen skulle värma upp och troligen hålla fukten borta. Här skulle man hitta en led tråd i en av skorstenarna där man fick klättra upp på de mer än hundra år gamla rostiga stegarna  för att leta efter en text som skulle ta oss vidare. Vi slarvade lite så det blev att klättra flera gånger i skorstenarna innan vi hittade vad vi sökte och kunde så småningom leta oss vidare till finalen. Ett riktigt häftigt ställe!

Här var det öppet….

….då går vi in….

….lite mörkt…..

Upp i ena skorstenen….

Uppe, vänta på att nästa tar sig upp….

Kan det vara här inne?

Sushi lunch i centrum av Kaunas efter STF loggning av den Virtuella cachen.

Selfie för virtuell cache.

Mums!

Fortsatte till multin Karmelava Missile Base en före detta sovjetisk bas för avfyrning av kärnvapenbestyckade missiler, ett ganska stort område med flera bunkrar, byggnader och hangarliknande konstruktioner, där multin visade oss runt på detta stora område till den ena sevärdheten efter den andra. En del schysta målningar från tiden det begav sig fanns kvar att beskåda.

Snygg grafitti, men på fel ställe 😦

Taket lite instabilt på sina ställen…

Vi tittar närmare!

Utrymning!

Mystiskt garage?

Spöregn, backa in under tak för att byta om till regnkläder…

Grafitti coldwar style!

Vad kan det stå här? Inte radioaktivt va?

På språng!

Körskolan?

Många trasig byggnader…

Rödögda cyklopen!

Kan det vara här?

Ljuset i tunneln….

Skyddsrum under mark…

Resans skitigaste cache var helt klart X fortas en del av fortet som byggdes före 1:a världskriget, men här har det brunnit och det var rejält sotigt över allt så man blev svart så fort man tog i något. Just i Kaunas området var SS särskilt aktiva med att ha ihjäl judar, när man retirerade på östfronten hade man en särskild grupp som grävde upp massagravarna från tidigare år och brände liken för att röja sina avskyvärda brott. Vet inte om man använde detta stället till det, men fick den känslan….

Brunnit?

Fladermus mat….

Vi for vidare mot Taurage där vi skulle övernatta, strax innan så besökte vi två bunkrar till från den sovjetiska molotovlinjen, i den första gick vi bet och kunde inte hitta någon cache men väl vid den andra så hittade vi cachen utan problem.

Inte här….

Bunker i mörker…

…eller här…..

Letar högt och lågt….

När vi sent på kvällen kom till hotellet i öst statlig stil som lovat incheckning dygnet runt, så var receptionen tom. Vi ringde på en klocka där men ingen dök upp, ringde då ett nr som stod på en skylt och kom till en man som inte kunde ett ord engelska, men vi förstod varann så mycket att jag förstod att han inte tänkte komma dit. Det kändes lite hopplöst men efter en stund så gick hissen igång och en tjej dök upp och checkade in oss som tur var.

Nu var vi hungriga så det blev till att festa på nöd ransonen av turmat och skölja ner den med ett antal av resans inköpta öl innan det blev läggdags.

Denna dagen var en lång transportsträcka, givetvis med en del intressanta stopp på vägen. Inga måste ställen idag, men Himmlers högkvarter och Lufftwaffes högkvarter på östfronten var två ställen som låg högt upp på prioriteringslistan för resan.

Himmlers högkvarter blev första stoppet. Det ligger drygt två mil från Varglyan, han fick tydligen inte hålla till med dom andra höjdarna där av någon anledning. Det enda som finns kvar är Himmlers bunker av typ A, dvs liknande dom som vi såg dagen innan vid Varglyan. Förmodligen fanns betydligt fler byggnader i området under kriget men dessa är nu borta. Hit hade vi nog inte hittat om det inte var för cachen för det var obetydligt skyltat hit, en liten anonym skylt vid vägen. På platsen fanns dock en stor informationstavla sponsrad av EU, dock bara på Polska av någon märklig anledning.

Cachen Kwatera Himmlera var gömd inne i bunkern som även huserade ett par fladdermöss som flög omkring där inne. Vi lät oss inte bekomma av dom.

Nästa stopp Grobowiec Steinertówvisade sig vara en krypta av något slag från 1800-talet som låg helt ensam i ödemarken, det stod två kistor i kryptan med två kroppar i som man kunde se då man av någon anledning lämnat locken på glänt. Riktigt spöklikt ställe, glad att man var där i dagsljus. Klicka upp högra bilden nedan och förstora upp den så ser man tydligt ett ben och knäppta händer på magen i den övre kistan.

Då vi låg lite efter i tidsschemat så hoppade vi över några cacher på vår lista, i gengäld stannade vi vid Piramida w Rapie som visade sig vara ytterligare en krypta dock från sent 1700-tal , i denna låg det lite fler kistor, även här var några av locken på glänt men vi kunde inte se ner i kistorna från dom gluggarna vi tittade in i.

På väg till nästa ställe en övergiven herrgård, så var vi mindre än 500m från gränsen till Kaliningrad, vi skulle under fortsättningen av dagen åka parallellt och väldigt nära gränsen en ganska bra bit. Den övergivna herrgården Traditional Geocache Dwór w Mieduniszkach Wielkich  visade sig vara i ganska förstörd skick, det var bara några rum som inte var in rasade på 1:a våningen, men källaren var intakt och det var säkert 20-talet rum i källaren, med några sällskapsrum, massa förrådsutrymmen och även dusch utrymme. Ett sällskapsrum med maffig mosaik på väggarna. Det fanns också flera uthus och lador kvar, men vi hade tyvärr inte tid att titta närmare på dom.

Vägen längs med gränsen bestod av kullersten, vilket gjorde att det inte gick att köra speciellt fort på den då det kändes som att köra på en tvättbräda.

Sedan kom vi till dagens huvudmål, Lufftwaffe och Görings högkvarter Robinson på östfronten Luftwaffe HQ: Göring’s bunker OKL Robinson. Jag hade väl räknat med lite fler bunkrar att besöka på platsen, vi hittade en oförstörd bunker, några källare ruiner men inte så mycket mer. Dock så hittade vi resterna av en granat i skogen, troligen från en granatkastare som fick följa med hem.

På en informationstavla på platsen fanns det utmärkt en plats där man avfyrat V2-raketer. Kartan var inte jätte tydlig, men vi gjorde ett försök att hitta rätt plats, efter att frågat en lokal joggare om vart vi befann oss på kartan letade vi på helt fel håll, det visade sig när vi kom tillbaka till parkeringen att det fanns en skylt i andra änden av parkeringen som visade åt rätt håll. När vi kom till platsen hittade vi tre bunkrar och ruiner av avfyrningsrampen allt täckt av sly, trots att det var skyltat hit höll man alltså ingen ordning på växtligheten och det kändes som vi var dom ende som besökt stället på dom senaste 5-10 åren.

Det var hög tid för lunch så vi åkte in till centrum och intog en vällagad polsk schnitzel. Och ett snabbt besök i en liten butik för att fylla på öl och snacks förrådet.

Vi hade hoppats på en FTF eller åtminstone något intressant ställe då Old grange Kolniszki , denna cachen med UE attribut var ologgad efter publicering 11 dagar tidigare. Det visade sig att vi kom till en stengrund med meterhöga brännässlor i massor överallt runt om och att cachen redan var FTF:ad, givetvis var cachen även reggad som lämplig för barn, jojo, med dom brännässlorna….

Nästa stopp var Górne: ruiny kościoła ewangelickiego en tegel kyrka från tidigt 1600-tal som blev lagd i ruiner under kriget. Cachen var en T5:a och det kändes lite osäkert att klättra i i tegelväggarna med massa lösa tegelstenar som kunde lossna och ramla ner. Det visade sig dock att cachen låg så att det räckte att knappt stå på tå för att kunna komma åt den som tur var.

Vi kom till ytterligare en kyrkoruin Au coin där visade det sig att vi inte var ensama, utan en man höll på att fotografera två unga kvinnor inne i ruinen, då vi hade vår nolla utanför kunde vi leta ostört, men cachen gick inte att finna. Så vi gav upp, Wellner tyckte ändå att vi skulle titta på ruinen så vi gick en sväng runt och då såg jag något misstänkt på helt andra sidan kyrkan och kunde hitta den åtråvärda cachen. Det fanns även en cache strax bredvid vid en bunker från senare delen av kriget som tyskarna hastigt byggt i försvaret under reträtten på östfronten.

Ytterligare en lite bunker besöktes innan vi kom till Ostatni bastion – The Last Stand en liten större bunker som Tyskarna började bygga 1940 som en rökridå mot ryssarna att dom tänkte sätta gränsen här, men 1941 avbröts arbetet i och med anfallet mot Sovjet. 1944 fick man dock bråttom att bygga färdigt ställningen då man retirerade på östfronten.

Sedan var det dags att passera gränsen och åka in i Litauen med pass ångest, men vi klarade oss även denna gången och blev inte stoppade. Det stod märkliga torn längs gränsen, frågan är hur dom är tänkt att användas?

Första stället var ett gammalt bevakningstorn för gränsen till Polen, där cachen givetvis var placerad högst upp till vår lycka. Aplink Lietuva – Reketijos užkarda

Ett stenkast bort låg nästa cache vid en bro som nog var dimensionerad för stridsvagnar, här såg vi en växt med pungkuls frukter.

På vår fortsatta väg dök det upp en bunker bredvid vägen som vi inte hade på vår lista, 3rd Bunker – Rudamina ”Molotov line” det blev givetvis ett stopp här i solnedgången och uttrycket ”Bunker i solnedgång” myntades som vi sedan drog paralleller till resten av resan då det blev många bunkrar av olika slag på denna trippen. Denna bunker var del ev en försvarslinje som Sovjet höll på att bygga när dom blev anfallna av Nazityskland, man hade bara hunnit bygga färdigt 5% av dom planerade befästningarna längs försvarslinjen.

När vi väl kom fram till Druskininkai och vårt boende på ett kurortshotell så var det sen kväll. Byggnaden vi inrymdes i kändes som den var från sent 1800-tal och troligen varit förläggning under de båda krigen. Efter en snabb incheckning promenerade vi bort till centrum där det var fullt drag med någon form av stadsfest med en stor scen och tydligen någon väldigt populär artist som uppträdde. Vi hittade en öppen restaurang där vi kunde inta middag och när vi var färdiga var festen utanför på upphällningen, så efter någon öl i ett stånd där återvände vi till hotellet för en lite kortare ölprovning än dagen innan då klockan närmade sig midnatt. Sedan var det sängen då resans tredje och sista huvudmål väntade dagen efter….

Efter en stadig frukost i mässen så var det landstigning på fientligt territorium. Extra fientligt då vi saknade ett pass i sällskapet, men vårt kamouflage gjorde att vi kunde landstiga utan problem. Anfallsplanen hade reviderats flera gånger men sista utgåvan var att sträckköra till Varglyan för att kunna få uppleva den i dagsljus. Vi fick således hoppa över en del intressanta objekt som vi sett ut innan, men det finns tyvärr inte tid för allt. Blev dock ett snabbt stopp strax efter landstigningen för att ta en cache i just detta område. Det fick bli första bästa efter vägen. En cache som låg i en mur till en herrgård som förstördes under kriget.

Sen blev det sträckkörning i närmare fyra timmar med två korta stopp, ett för att titta på ett övergivet vattentorn utan cache och ett för att lätta på trycket och logga ett petrör i skylt. Ett snabbt stopp på Lidl i Bartoszyce så inhandlades några polska öl och lite annan färdkost när vi ändå passerade, 180 bagis gick kalaset på.

Sedan var vi framme vid ett av resans huvudmål, Hitlers Varglya eller rätt översatt Vargskansen från tyskans Wolfsschanze. Hitler hade täcknamnet Wolf(varg) under 20-talet när han konspirerade mot den tyska staten och det följde med sedan under kriget.

Wolfsschanze var Hitlers högkvarter på östfronten och här var han närmare 900 dagar under kriget, han var alltså här mer än han var i Berlin. Idag är det ett museum av något mer tveksamt slag. Det finns guidade turer och en del historisk information på platsen. Men man kan också åka turer i replikor av gamla militära fordon och skjuta med replikor av vapen om man vill och betalar för det vilket känns aningen osmakligt på en sådan här plats.

Tre timmar var avsatt för besöket här och jag tror att vi drog ut på det lite till. Vi valde att gå själva utan guidning och följde en utstakad slinga mellan ruinerna av hus och bunkrar. Det första stället vi kom till var platsen för Operation Valkyria som fått get sitt namn till denna lilla tripp. Det var där bombattentatet mot Hitler var 20 Juli 1944, nu var bara stengrunden kvar(bilden nedan).

När man ser kolosserna till bunkrar kan man tro att det är flera våningar inuti, men det är bara en i höjd med ingången sedan är det 6-10m betong över för skydd mot bomber. Tyskarna sprängde bunkrarna med 8-10ton trotyl vardera under reträtten på östfronten, men som synes så blev ganska mycket kvar då dom var stabilt byggda.

Nedan, Hitlers bunker(nr 13), dubbelt så stor som övriga. Man ser hur bunkern delat sig vid sprängningen men så mycket mer skada blev det inte. Gott om armeringsjärn, troligen gjord av svensk järnmalm.

Det var inte tillåtet att gå in i ruinerna och bunkrarna utan guide, men vi passade på mellan dom olika guidade grupperna att titta in både här och där. I slutet av slingan så fanns ju även en av cacherna Sperrkreis 1 som är gömda inne på området inne i en raserad bunker, som vi kröp in i när kusten var klar för en logg. när vi krupit ut fick vi borsta av stendammet av kläderna för att undanröja bevis….

Efter att ha gått slingan i det stora norra området så var det hög tid för lunch paus. Det fick bli restaurangen på området som stod för den. En lokal öl och någon form av raggmunk med gulasch fick jag som var jätte gott.

Efter maten så var det dags för södra området och cachen där, det blev en lite längre promenad för att ta sig dit. När vi kommer fram till bunkern där cachen skall ligga på taket så står givetvis ett militärfordon där med en grupp som guidas där, inte läge att klättra upp på stegen framför näsan på dom. Vi fick göra en kringgående rörelse och attackera bunkern från baksidan och ta oss upp på taket den vägen, väl uppe så har fordonet lämnat platsen nedanför, men innan vi hinner klättra ner så dyker nästa upp igen, så det blir till att smyga ner bakvägen igen.

Sedan var det hög tid att åka vidare mot resans andra huvudmål, dock redan efter någon km blev det ett snabbt stopp för cachen Parcz – Cmentarz Wojenny en lite gravplats från första världskriget där det låg 8st ryska soldater från 1914 begravda, lite minimalistiskt om man jämför med dom krigskyrkogårdar på västfronten med tio-tusentals gravar.

Mazuriska kanalen, med dess mastodont konstruktioner till slussar har varit ett dröm resmål sedan flera år då jag av någon anledning snubblade över deras existens.

Kanał Mazurski – śluza Leśniewo Górne första cachen och första slussen, här har man ordnat en kort höghöjdsbana, väldigt kort… med en zipline utför slussen på slutet. Givetvis tog vi oss en tur! Men jag hade önskat att man fått klättra runt mer på slussen.

Eftermiddagen började bli sen och vi fortsatte mot nästa sluss och cache, Lost Place: Sluza Guja-Piaski denna slussen var i lite bättre skick kändes det som, dock låg det ett bostadshus precis bredvid och gubben i huset höll vakt över ”sin” sluss så vi fick inte kika runt, dock kunde vi komma åt och logga cachen som tur var. Här är en Google bild över denna slussen: ovansidan och innefrån slussen.

Den tredje slussen Kanal Mazurski – sluza Bajory Male låg helt ute i ödemarken så här kunde vi röra oss ostört, coco_c hittade en väg in i slussen så att vi kunde ta oss upp i ett schakt och komma upp på ovansidan av konstruktionen. Riktigt kul att kunna klättra runt på konstruktionen.

Den fjärde och sista slussen på Polska sidan ligger bara 2km från gränsen till Kaliningrad. Sluza Bajory Wielkie – Dlugopole – Kanal Mazurski denna slussen var en betydligt mindre och det kändes som en mer ofärdig konstruktion än dom tidigare. Nu höll det på att skymma men vi kunde hitta cachen utan problem.

Vi passade även på att ta cachen Cmentarz rodowy rodziny Totenhoefer – Brzeznica som låg vid en tysk gammal ödekyrkogård, en begravningsplats för en tysk släkt som bott i området, då det var tyskt område före andra världskriget. Vi hittade cachen trots att det nu blivit mörkt.

Nu var det hög tid för oss att ta oss till Ketrzyn och vår övernattning på Toms Pensionat, resans billigaste, 440:- för alla fyra. Så vi hade inte direkt höga förväntningar, men det visade sig vara helt okej. Efter att ha checkat in var vi mer än hungriga och tog en promenad för att hitta något att äta, men vi lyckades bara hitta en spritbutik och köpte några till öl och sedan logga en cache innan vi gav upp och återvände till pensionatet där vi tog fram våra nödransoner av frystorkad mat och gjorde oss en snabb måltid under det att vi avslutade kvällen med ölprovning av några av dom polska ölen som inhandlats under dagen.

Äntligen blev denna efterlängtade resa av, tanken var att åka redan i våras men i bland går inte livspusslet ihop. Har i flera år suktat in mig på detta resmål, Hitlers Varglyan i Polen och slussarna till den aldrig färdigbyggda Masuriska Kanalen. Men resan skulle visa sig innehålla fler fantastiska platser och upplevelser.

Denna resans första dag gick dock inom riket för att ta oss till vårt trupptransportfartyg. Coco_c som stod för resans fordon startade i Örebro och hämtade upp mig vid 8-tiden för fortsatt färd mot Jönköping där Wellner och manliga delen i Caming4us skulle ansluta.

Mötesplatsen var Letterbox Hybrid ”Solsidans” letterbox  där co till cachen ordnat garage plats för Wellners bil. En riktigt snygg final på denna letterbox, rekommenderas om man är i krokarna! Efter ompackning av utrustning kunde vi fortsätta i en bil.

Redan efter en dryg halvmil blev det stopp för Earthcachen Taberg  ett riktigt fint ställe som är värt ett besök. Sedan fortsatte resan till Värnamo där vi stannade för resans första UE-cache som visade sig vara ett övergivet fäste till en flaggstång….

I Värnamo intog vi även dagens lunch på värdshuset innan vi gav oss i kast med två stycken wherigos Var är chapins käpp? och Apladalen den första en Reverse wig som vi försökte lösa till kaffet, genom att jag och coco_c gav oss iväg hundra meter åt var sitt håll från värdshuset för att triangulera in koordinaten Blev dock något knas och vi fick göra den på avsett sätt vilket gick ganska smidigt förutom att närmaste vägen ledde oss genom ett snår, ett träsk och över en banvall. Apladalen gick genom en naturpark med hembygdsmuseum och var en riktigt fin runda bland gamla hus, lekplats och övrig parkmiljö, rekommenderas. Borde även gå att ta med mugglare i alla åldrar utan problem.

Vi fortsatte mot Växjö och på vägen tog vi en earthcache, Getaryggarna på en rullstensås och var förbi cache vid en civilförsvarsanläggning utanför Alvesta, där var det dock låst och entrélampan lyste så det gick inte att titta in.

I Växjö blev det tankning av bilen samtidigt som vi loggade en till reverse wherigo som lägligt kunde lösas under färden in då det visade sig att vi åkte rakt mot finalen.

Par mil efter Växjö kom vi till Hovmantorp och där blev det fullpott när vi loggade tre UE-cacher, först en gammal såg som låg övergiven i skogen sedan troligen ett före detta dynamitförråd som gick under namnet Bunkern och till sist en övergiven skjutbana Markörbostaden? Dessa tre i samma område och alla oförstörda av klotter och annan vandalism.

Sedan svängde vi förbi en Letterbox utan för Emmaboda, inget märkvärdigt men då letterboxar är lite ovanliga är det kul att få med dom. Sedan blev det ECn Törnområdet som det visade sig att Wellner redan besökt under sina irrfärder tidigare. Men en Letterbox på samma plats hade han missat, men den tog vi nu.

Antamåla rör en Earthcache blev vårt nästa stopp, här fanns även en tradd. Ett riktigt häftigt ställe, det är en rullstensås med bara riktigt stora klippblock. Känns helt overklig och som om det är något människan skapat men tydligen inte. Den traditionella ”under sten” var en utmaning, men med spoilerbild i beskrivningen var det bara att försöka hitta rätt plats och det gick efter en stund.  Väl värt ett besök!

Sedan blev det raka vägen till Karlskrona och båten och en sista cache ”Passport memory” som var lite som ett hån då coco_c inte kunnat hitta sitt pass som han trodde att han packat ner. Vid incheckningen på färjan så köpte dom förklaringen att det låg nerpackat i bagaget men hur skulle det gå resten av resan, landstigningen i Polen? och gränsen mot Litauen? Och under reträtten hem?

Väl i vår hytt firade vi med en liten öl att resan nu var påbörjad innan vi gick till mässen för att intaga kvällsmål och några ytterligare öl innan det var dags att gå till sängs.