Djurets Blogg

Efter en stadig frukost i mässen så var det landstigning på fientligt territorium. Extra fientligt då vi saknade ett pass i sällskapet, men vårt kamouflage gjorde att vi kunde landstiga utan problem. Anfallsplanen hade reviderats flera gånger men sista utgåvan var att sträckköra till Varglyan för att kunna få uppleva den i dagsljus. Vi fick således hoppa över en del intressanta objekt som vi sett ut innan, men det finns tyvärr inte tid för allt. Blev dock ett snabbt stopp strax efter landstigningen för att ta en cache i just detta område. Det fick bli första bästa efter vägen. En cache som låg i en mur till en herrgård som förstördes under kriget.

Sen blev det sträckkörning i närmare fyra timmar med två korta stopp, ett för att titta på ett övergivet vattentorn utan cache och ett för att lätta på trycket och logga ett petrör i skylt. Ett snabbt stopp på Lidl i Bartoszyce så inhandlades några polska öl och lite annan färdkost när vi ändå passerade, 180 bagis gick kalaset på.

Sedan var vi framme vid ett av resans huvudmål, Hitlers Varglya eller rätt översatt Vargskansen från tyskans Wolfsschanze. Hitler hade täcknamnet Wolf(varg) under 20-talet när han konspirerade mot den tyska staten och det följde med sedan under kriget.

Wolfsschanze var Hitlers högkvarter på östfronten och här var han närmare 900 dagar under kriget, han var alltså här mer än han var i Berlin. Idag är det ett museum av något mer tveksamt slag. Det finns guidade turer och en del historisk information på platsen. Men man kan också åka turer i replikor av gamla militära fordon och skjuta med replikor av vapen om man vill och betalar för det vilket känns aningen osmakligt på en sådan här plats.

Tre timmar var avsatt för besöket här och jag tror att vi drog ut på det lite till. Vi valde att gå själva utan guidning och följde en utstakad slinga mellan ruinerna av hus och bunkrar. Det första stället vi kom till var platsen för Operation Valkyria som fått get sitt namn till denna lilla tripp. Det var där bombattentatet mot Hitler var 20 Juli 1944, nu var bara stengrunden kvar(bilden nedan).

När man ser kolosserna till bunkrar kan man tro att det är flera våningar inuti, men det är bara en i höjd med ingången sedan är det 6-10m betong över för skydd mot bomber. Tyskarna sprängde bunkrarna med 8-10ton trotyl vardera under reträtten på östfronten, men som synes så blev ganska mycket kvar då dom var stabilt byggda.

Nedan, Hitlers bunker(nr 13), dubbelt så stor som övriga. Man ser hur bunkern delat sig vid sprängningen men så mycket mer skada blev det inte. Gott om armeringsjärn, troligen gjord av svensk järnmalm.

Det var inte tillåtet att gå in i ruinerna och bunkrarna utan guide, men vi passade på mellan dom olika guidade grupperna att titta in både här och där. I slutet av slingan så fanns ju även en av cacherna Sperrkreis 1 som är gömda inne på området inne i en raserad bunker, som vi kröp in i när kusten var klar för en logg. när vi krupit ut fick vi borsta av stendammet av kläderna för att undanröja bevis….

Efter att ha gått slingan i det stora norra området så var det hög tid för lunch paus. Det fick bli restaurangen på området som stod för den. En lokal öl och någon form av raggmunk med gulasch fick jag som var jätte gott.

Efter maten så var det dags för södra området och cachen där, det blev en lite längre promenad för att ta sig dit. När vi kommer fram till bunkern där cachen skall ligga på taket så står givetvis ett militärfordon där med en grupp som guidas där, inte läge att klättra upp på stegen framför näsan på dom. Vi fick göra en kringgående rörelse och attackera bunkern från baksidan och ta oss upp på taket den vägen, väl uppe så har fordonet lämnat platsen nedanför, men innan vi hinner klättra ner så dyker nästa upp igen, så det blir till att smyga ner bakvägen igen.

Sedan var det hög tid att åka vidare mot resans andra huvudmål, dock redan efter någon km blev det ett snabbt stopp för cachen Parcz – Cmentarz Wojenny en lite gravplats från första världskriget där det låg 8st ryska soldater från 1914 begravda, lite minimalistiskt om man jämför med dom krigskyrkogårdar på västfronten med tio-tusentals gravar.

Mazuriska kanalen, med dess mastodont konstruktioner till slussar har varit ett dröm resmål sedan flera år då jag av någon anledning snubblade över deras existens.

Kanał Mazurski – śluza Leśniewo Górne första cachen och första slussen, här har man ordnat en kort höghöjdsbana, väldigt kort… med en zipline utför slussen på slutet. Givetvis tog vi oss en tur! Men jag hade önskat att man fått klättra runt mer på slussen.

Eftermiddagen började bli sen och vi fortsatte mot nästa sluss och cache, Lost Place: Sluza Guja-Piaski denna slussen var i lite bättre skick kändes det som, dock låg det ett bostadshus precis bredvid och gubben i huset höll vakt över ”sin” sluss så vi fick inte kika runt, dock kunde vi komma åt och logga cachen som tur var. Här är en Google bild över denna slussen: ovansidan och innefrån slussen.

Den tredje slussen Kanal Mazurski – sluza Bajory Male låg helt ute i ödemarken så här kunde vi röra oss ostört, coco_c hittade en väg in i slussen så att vi kunde ta oss upp i ett schakt och komma upp på ovansidan av konstruktionen. Riktigt kul att kunna klättra runt på konstruktionen.

Den fjärde och sista slussen på Polska sidan ligger bara 2km från gränsen till Kaliningrad. Sluza Bajory Wielkie – Dlugopole – Kanal Mazurski denna slussen var en betydligt mindre och det kändes som en mer ofärdig konstruktion än dom tidigare. Nu höll det på att skymma men vi kunde hitta cachen utan problem.

Vi passade även på att ta cachen Cmentarz rodowy rodziny Totenhoefer – Brzeznica som låg vid en tysk gammal ödekyrkogård, en begravningsplats för en tysk släkt som bott i området, då det var tyskt område före andra världskriget. Vi hittade cachen trots att det nu blivit mörkt.

Nu var det hög tid för oss att ta oss till Ketrzyn och vår övernattning på Toms Pensionat, resans billigaste, 440:- för alla fyra. Så vi hade inte direkt höga förväntningar, men det visade sig vara helt okej. Efter att ha checkat in var vi mer än hungriga och tog en promenad för att hitta något att äta, men vi lyckades bara hitta en spritbutik och köpte några till öl och sedan logga en cache innan vi gav upp och återvände till pensionatet där vi tog fram våra nödransoner av frystorkad mat och gjorde oss en snabb måltid under det att vi avslutade kvällen med ölprovning av några av dom polska ölen som inhandlats under dagen.