Sista dagen på fientlig mark. Frukost fick även tas av nödransonen då det inte ingick någon frukost.
Dagen startade med ett besök på ytterligare en missilbas inte helt olik den vi besökte dagen innan, med liknande konstruktioner och byggnader. Här gick vi wherigon Branduoline praeitis som trots att den var på litauiska gick bra att lösa. Det tog oss närmare två timmar att ta oss runt på området. Många byggnader i olika stadier av förfall, skyddsrum, bunkrar och stora skyddade garage för missilbärarna fick vi undersöka i jakt på ledtrådar.
I samma område så fick vi utnyttja klätterutrusningen en gång för att ta oss upp i en tall och logga Branduoline praeitis#1- nuclear past#1 det tog lite tid att få kastlinan på plats men efter femtioelva försök så gick det till slut.
Uppåt!
På vägen mot färjan så stannade vi vid en herrgård som vi tolkade skulle vara övergiven, men det visade sig att så inte var fallet. Vi besökte även Maciku koncentracijos stovykla ett före detta koncentrationsläger där först tyskarna haft brittiska och amerikanska krigsfångar placerade, sedan var det Sovjet som hade tyska krigsfångar där och slutligen huserade man fiender till staten där fram till 1955. Nu tycktes det vara äldreboende av något slag….
Aplink Lietuvą – Plaškiai ännu en övergiven kyrka här tycktes även cachen övergivit kyrkan då den inte gick att finna trots idogt sökande både högt och lågt.
Vi anlände till Klaipeda några timmar innan färjan skulle gå så vi besökte först Klaipedos itvirtinimai – Nordmole en cache gömd i ett tyskt kustbatteri som sjunkit ner i sandstranden. En rejäl konstruktion.
En cache på en nudiststrand ”Žuvedros” papludimys/”Žuvedra” beach var gömd uppe i ett träd, givetvis bara några meter från strandens enda besökare en ensam ung tjej….
Vi fortsatte till nästa kustbatteri Klaipedos itvirtinimai – Memel-Nord som var lite mer väl bevarat och som gick ta sig in i, först trodde jag att man bara skulle krypa in några meter, men sedan öppnade sig en gång och vi kom runt i ett ganska stort bunkerkomplex till detta kustbatteri. Även här låg delar begravda i sanden som fick en att dra paralleller till Apornas planet. Och vilken fantastisk gigantisk sandstrand!
Sista cachen för dagen var Nebaigtas statyti vandens parkas (apleistas), ett vattenland som aldrig blivit färdigbyggt. Men här gick vi bet och kunde inte hitta själva cachen trotts att vi letade både högt och lågt. En närboende undrade vad vi gjorde, han kunde förstå vårt besök vid Varglyan och bunkrarna, men inte att det var intressant att krypa omkring här på detta ofärdiga och förfallna bygge.
Sedan var det dags att försöka ta sig ur landet utan att lämna den passlöse bakom oss, trots två kontroller av våra handlingar med 30m mellanrum så var det ingen som anmärkte på den saknade id-handlingen, så vi kunde köra ombord.
Väl vid färjan kunde vi köra på direkt trots att vi var en timme tidiga, det visade sig att vi hamnade på ett öppet bildäck på en ganska liten färja som mest var gjord för lastbils transporter. Men det fanns en lite restaurang och taxfreeshoppen var väl av storleken klädkammare. Sedvanlig ölprovning av resans skatter, middag och några öl till sedan sov vi gott under överresan till svenskt territorium. En passkontroll kvar….
Djurets Blogg 
Kommentera