Sista dagen på fientlig mark. Frukost fick även tas av nödransonen då det inte ingick någon frukost.

Dagen startade med ett besök på ytterligare en missilbas inte helt olik den vi besökte dagen innan, med liknande konstruktioner och byggnader. Här gick vi wherigon Branduoline praeitis som trots att den var på litauiska gick bra att lösa. Det tog oss närmare två timmar att ta oss runt på området. Många byggnader i olika stadier av förfall, skyddsrum, bunkrar och stora skyddade garage för missilbärarna fick vi undersöka i jakt på ledtrådar.

I samma område så fick vi utnyttja klätterutrusningen en gång för att ta oss upp i en tall och logga Branduoline praeitis#1- nuclear past#1 det tog lite tid att få kastlinan på plats men efter femtioelva försök så gick det till slut.

24321804_1909834252642829_689572639_o

Uppåt!

På vägen mot färjan så stannade vi vid en herrgård som vi tolkade skulle vara övergiven, men det visade sig att så inte var fallet. Vi besökte även Maciku koncentracijos stovykla ett före detta koncentrationsläger där först tyskarna haft brittiska och amerikanska krigsfångar placerade, sedan var det Sovjet som hade tyska krigsfångar där och slutligen huserade man fiender till staten där fram till 1955. Nu tycktes det vara äldreboende av något slag….

 

Aplink Lietuvą – Plaškiai ännu en övergiven kyrka här tycktes även cachen övergivit kyrkan då den inte gick att finna trots idogt sökande både högt och lågt.

Vi anlände till Klaipeda några timmar innan färjan skulle gå så vi besökte först Klaipedos itvirtinimai – Nordmole en cache gömd i ett tyskt kustbatteri som sjunkit ner i sandstranden. En rejäl konstruktion.

DSC_0060_4-PANO

En cache på en nudiststrand ”Žuvedros” papludimys/”Žuvedra” beach var gömd uppe i ett träd, givetvis bara några meter från strandens enda besökare en ensam ung tjej….

Vi fortsatte till nästa kustbatteri Klaipedos itvirtinimai – Memel-Nord som var lite mer väl bevarat och som gick ta sig in i, först trodde jag att man bara skulle krypa in några meter, men sedan öppnade sig en gång och vi kom runt i ett ganska stort bunkerkomplex till detta kustbatteri. Även här låg delar begravda i sanden som fick en att dra paralleller till Apornas planet. Och vilken fantastisk gigantisk sandstrand!

Sista cachen för dagen var Nebaigtas statyti vandens parkas (apleistas), ett vattenland som aldrig blivit färdigbyggt. Men här gick vi bet och kunde inte hitta själva cachen trotts att vi letade både högt och lågt. En närboende undrade vad vi gjorde, han kunde förstå vårt besök vid Varglyan och bunkrarna, men inte att det var intressant att krypa omkring här på detta ofärdiga och förfallna bygge.

Sedan var det dags att försöka ta sig ur landet utan att lämna den passlöse bakom oss, trots två kontroller av våra handlingar med 30m mellanrum så var det ingen som anmärkte på den saknade id-handlingen, så vi kunde köra ombord.

Väl vid färjan kunde vi köra på direkt trots att vi var en timme tidiga, det visade sig att vi hamnade på ett öppet bildäck på en ganska liten färja som mest var gjord för lastbils transporter. Men det fanns en lite restaurang och taxfreeshoppen var väl av storleken klädkammare. Sedvanlig ölprovning av resans skatter, middag och några öl till sedan sov vi gott under överresan till svenskt territorium. En passkontroll kvar….

 

(som vanligt blir bilderna bättre om man klickar upp dom, håller man muspekaren över bilderna dyker ytterligare text upp på en del.)
Efter att ha intagit frukost i hotellets matsal ihop med någon skolklass som antagligen skulle på det närliggande äventyrsbadet. Så försåg vi oss med den utrusningen vi behövde för resans tredje höjdpunkt som bara låg 200m från vårat hotell, så vi kunde promenera dit.

Ett stort övergivet sanatorium på 12 våningar,Welcome To Nemunas. Vi hade nog tur och hittade snabbt en väg in i byggnaden, sedan utforskade vi våningsplan efter våningsplan. Visst var det en del förstört men förvånansvärt mycket fanns kvar av möbler och annan inredning, trodde att det skulle vara i princip rensat men så var det inte. Cachen var gömd i rum 801 och kunde snart hittas när vi väl kommit dit. Förutom en massa hotellrum fanns det också olika samlingsrum, en danssal med spegelvägg, kontor, förråd och en stor klinik del med bås med sängar för besökande patienter.

Efter Sanatoriet blev det en ny bunkring av öl och choklad på en stor mataffär, det fanns ett väl tilltaget öl utbud där även Melleruds utmärkta pilsner och Kopparbergs cider var representerad. Köpte medvetet en alkoholfri öl, han i kassan kollade för säkerhets skull att jag verkligen ville ha den.

Innan resan fortsatte norrut genom Litauen mot nästa stopp Saratovo kareiviniu liekanos ett grupp bunkrar som enligt cachen uppfördes under ryska imperiet, dvs före 1917. Lite annorlunda konstruktioner som det var lite svårt att få något grepp om hur det fungerat när det var i bruk.

Resan fortsatte sedan mot Kaunas och under vägen dit upptäckte vi att en ny virtuell cache nyss blivit publicerad där så vi hoppades att vi skulle kunna logga FTF på den, men tyvärr han någon före innan vi hann dit.  Dock stannade vi först vid mysten Warehouse of Fears en bergrums förråd byggt på 1800-talet till fortet i Kaunas. Här var det några mindre rum och ett par rejäla skepp för förvaring av något, man får hoppas att det inte var ammunition då det fanns tre rejäla eldstäder som tydligen skulle värma upp och troligen hålla fukten borta. Här skulle man hitta en led tråd i en av skorstenarna där man fick klättra upp på de mer än hundra år gamla rostiga stegarna  för att leta efter en text som skulle ta oss vidare. Vi slarvade lite så det blev att klättra flera gånger i skorstenarna innan vi hittade vad vi sökte och kunde så småningom leta oss vidare till finalen. Ett riktigt häftigt ställe!

Sushi lunch i centrum av Kaunas efter STF loggning av den Virtuella cachen.

Fortsatte till multin Karmelava Missile Base en före detta sovjetisk bas för avfyrning av kärnvapenbestyckade missiler, ett ganska stort område med flera bunkrar, byggnader och hangarliknande konstruktioner, där multin visade oss runt på detta stora område till den ena sevärdheten efter den andra. En del schysta målningar från tiden det begav sig fanns kvar att beskåda.

Resans skitigaste cache var helt klart X fortas en del av fortet som byggdes före 1:a världskriget, men här har det brunnit och det var rejält sotigt över allt så man blev svart så fort man tog i något. Just i Kaunas området var SS särskilt aktiva med att ha ihjäl judar, när man retirerade på östfronten hade man en särskild grupp som grävde upp massagravarna från tidigare år och brände liken för att röja sina avskyvärda brott. Vet inte om man använde detta stället till det, men fick den känslan….

Vi for vidare mot Taurage där vi skulle övernatta, strax innan så besökte vi två bunkrar till från den sovjetiska molotovlinjen, i den första gick vi bet och kunde inte hitta någon cache men väl vid den andra så hittade vi cachen utan problem.

När vi sent på kvällen kom till hotellet i öst statlig stil som lovat incheckning dygnet runt, så var receptionen tom. Vi ringde på en klocka där men ingen dök upp, ringde då ett nr som stod på en skylt och kom till en man som inte kunde ett ord engelska, men vi förstod varann så mycket att jag förstod att han inte tänkte komma dit. Det kändes lite hopplöst men efter en stund så gick hissen igång och en tjej dök upp och checkade in oss som tur var.

Nu var vi hungriga så det blev till att festa på nöd ransonen av turmat och skölja ner den med ett antal av resans inköpta öl innan det blev läggdags.

Nöjda med dagens äventyr!

fc658094-d29e-49b4-af4f-c374e72ae9d7

Vet inte hur jag fick nys om detta stället, men har haft det under bevakning en lång tid. Så dök det upp igen under diskussioner med Lars(Citykatterna) under Caching Camp 2012 då det visade sig att även han hade stället under bevakning.

Sen under sensommaren fick jag möjlighet att lämna den trygga tillvaron hos familjen för att ge mig i kast med att inta detta ställe. Började då med att städsla en anfallsstyrka av ärrade veteraner för detta uppdrag. Lars(Citykatterna), Mats(GeoTectives) och Hasse(Motorcycledude) kände sig kallade att anta utmaningen med risk för att aldrig mer återse fäderneslandet.

På fredagen äntrade vi landstigningsbåten efter att ha gjort en snabb repövning(utan rep) i huvudstaden. Väl ombord intogs fältranson av både fast och flytande form innan vi stod inför överfartens härdande av immunförsvaret i den överfulla bubbelpoolen. Efter ett bad där kändes det som att det inte skulle vara några problem att slicka väggarna på några av helgens besöksobjekt…

Efter en natts sömn så var vi på fientligt territorialvatten, inmundigade morgonens fältranson innan landstigningsbåten nådde land. Så fort rampen fälldes ner så körde vi av vårt fullastade anfallsfordorn.

Knappade in koordinaterna för vårat första anfallsmål SAM Site en anläggning för S-300  ett ryskt luftvärnsrobotsystem . Det är lastbilar bestyckade med luftvärnsrobotar som under kriser skulle köra ut och ställa sig i skogen runt anläggningen för att kunna skjuta ner fientligt flyg och även interkontinentala kärnvapenrobotar.

Denna anläggning låg mellan oss och vårat huvud mål och behövde således slås ut innan. Vi inledde attacken under middagstid, rätt snart så splittrades gruppen under anfallet och jag var lämnad ensam att attackera en del av anläggningen. Övriga i gruppen blev fördröjda av ett dåligt vägval, det visade sig att underrättelsetjänsten utrustas oss med inaktuella kartor som visade vägar som inte fanns… Men snart så lyckades dom övriga komma ikapp, men jag hade under tiden lyckats slå ut två enheter själv. När vi samlat gruppen så avancerade vi vidare mot Huvudbyggnaden, där stötte vi på hårt motstånd som tog tid att nerkämpa fick även ta kontakt med motståndsrörelsen för att få mer instruktioner hur vi skulle ta oss vidare. Efter att ha rensat ut alla motståndsfickor och även krupit genom skorstenen så var äntligen stället besegrat.

Vi återvände till vårt anfallsfordorn och inledde offensiven mot vårat huvud mål Nuclear Missile Silo Complex, en anläggning nersprängd i marken med 4st silos med kärnvapenbestyckade medeldistansrobotar(SS-4 SANDAL) .

När vi kommit till målområdet så lastade vi ut vår utrustning och klädde på oss våra skyddsdräkter mot radioaktivitet och smög oss fram mot ingången till Kärnvapensilo bunkern, efter att ha bekämpat ner det lokala motståndet kunde vi tränga oss in i komplexet, vi stötte snart på mer motstånd då försvararna sprängt trappan, men vi var förberedda och kunde med hjälp av TB2A9AV ta oss längre in och ner i bunkern. I ett sista desperat försök att stoppa oss hade försvararna försökt vattenfylla delar av bottenvåningen, men även detta hade vi förutsätt och vi tog snabbt på oss nödvändig utrustning för att ta oss längre in.  Snart så var allt motstånd nerkämpat och vi kunde börja söka efter burken med avfyrningskoderna som försvararna gömt i den stora anläggningen. Rum efter rum söktes igenom, undertecknad fick klättra in i två avfyrnings silos och göra en våghalsig undersökning av utrymmet innanför skyddskupolerna balanserande över 25m(?)  djupa vattenfyllda schakt. Efter att ha kammat noll, fick vi återvända till markytan och upprätta radiosamband med Comand Office(CO) och efter ha fått ytterligare instruktioner så trängde vi ner i djupet igen och efter att ha gjort några halsbrytande manövrar så kunde jag äntligen konstatera att vi fått tillgång till avfyrningskoderna.

N2 N3 N4 N1

Vi retirerade snabbt ut och tillbaka till vårat fordon och efter att ha tagit av oss vår kontaminerade skyddsutrusning så fixade trossen(Geotectives) en välbehövlig fältranson käk åt var och en innan det var dags för en lång förflyttning till kusten och in i Litauen.

I skymningen kom vi fram till Palangos reabilitacijos centras(GC3M9ZR) efter att snabbt intagit byggnaden och tagit oss upp till taket så kunde Mc-dude efter en bra stunds letande trolla fram burken ur sitt nya(?) gömställe, stämde i alla fall mycket dåligt med både koordinater och hint. Mörkret hann i princip lägga sig innan vi lämnade stället allt för outforskat men tiden räckte helt enkelt inte till.

DCIM100GOPRO

När mörkret lagt sig var det dags att inta Palanga watch tower(GC1YQWB) i skydd av mörkret tog vi oss in på området och började attackera tornet från flera håll, när jag var halvvägs upp hörde jag ett nödropp nerifrån, då hade Mc-dude fastnat hängande  i en fälla i form av en grop, då det var mörkt så kunde han inte se hur djup den var så han hängde tappert kvar på kanten tills vi övriga kom till undersättning. När han var räddad återupptog vi attacken mot tornet. Mörker och frisk vind gjorde det hela till ett riktigt äventyr, men väl uppe kunde snart Geotectives hitta burken. Vi var snart åter i fordonet och gav oss av vidare mot vårat nattläger. Men först stannade vi vid denna hemsökta begravningsplats Aizsaule(GC3H14E) där vi snabbt såg till att logga innan gastarna förstått att vi gjort intrång på deras domäner.

Nattläger intogs på Liva Hotel, där vi utmattade föll i drömlös sömn ett par timmar innan morgon revelj ljöd.

Söndag:
Då var det dags att attackera resans 2:a huvud attraktion Grinvalti tower(GC1QAGW) efter att ha attackerat tornet i över en timmas tid fick vi tyvärr anse oss besegrade, jag var helt slut i kroppen av både mjölksyra och adrenalin. Så denna gnager i bakhuvudet om revansch en vacker dag.

N9DCIM100GOPRON11

Lite nedslagna beslöt vi oss för att göra ett försök på Twin Towers(GC15ZZK) efter att ha transporterat oss runt så lastade vi ut all nödvändig utrustning och begav oss till fots sista biten till tornen. Här gick det som tur var bättre och jag kunde efter en stund ta mig upp i rätt torn, det kändes riktigt bra att kunna besegra det efter morgonens förlust.

TwinDCIM100GOPRO

På väg tillbaka till bilen så attackerade vi även strandforten och cachen Cityclimbing Liepajas fortos(GC1XQ3W) även här gällde det att ha tungan rätt i mun. Det fanns många ställen att undersöka och givetvis var cachen på den mest utsatta och besvärliga stället. Men efter lite ninja moves kunde jag snart lägga händerna på burken.

Under flykten därifrån gjorde vi en snabb räd och tog även Trash hunt in Liepaja – Karosta CITO cache(GC2TH83) innan vi helt lämnade området och begav oss mot våran hämtningsplats där evakueringsfartyget väntade på oss för att föra hem oss till Fäderneslandet och mottaga hyllningar från folket när vi återvände.