Då var det dags för den årliga traditionen att jag och barnen lämnar frun ensam hemma medans vi ger oss iväg på äventyr ett par dagar. Dom senaste åren har vi fricampat i skogen, men då årets torka och eldningsförbud sätter kämpar i hjulet för matlagning blev det till att tälta på campingplatser i år för att ha tillgång till kök.
Min plan med årets resa var att besöka några nya kommuner i Värmland, göra några instick i Norge och försöka logga lite cacher vid bunkrar och försvarsanläggningar längs gränsen. Jag hade gjort en liten enkel och grov rutt i Cachetur.no där jag listat dom cacherna som jag ville ta för att få med det som var mest intressant och dels för att få med dom kommuner vi passerade som jag inte loggat tidigare.
Så vi startade med att sträckköra förbi Karlstad, på vägen körde vi om denna Ambulansbuss, har aldrig sett något liknande innan. Men den var väl säkert inkallad till någon av alla skogsbränder som härjade just då.
Sedan blev det dags för lunch stopp. Med tanke på förbudet att använda campingkök så hade jag kokat makaroner och kylt ner innan avfärd så dessa avnjöts med rå falukorv, ketchup och gurka.
Vi hade gjort ett bra val av rastplats visade det sig då det fanns lite spännande saker att undersöka i närheten. Barnen klättrade glatt omkring och utforskade dom olika fordonen på platsen. När vi gick därifrån överraskades vi av en ekorre som hoppade ner från ett tak framför fötterna på oss och snabbt kilade upp i ett träd.
På väg genom Värmlandsskogarna så uppsnappade jag något intressant i ögonvrån, det blev till att vända och göra en fulparkering i vägkanten med varningsblinkers. Vi hoppade ur bilen och undersökte denne betongkoloss som varit en del av en vägspärr här under kriget. Betongkolossen kunde med hjälp av räls flyttas ut och spärra av vägen. Av någon anledning fanns det ingen cache här tidigare, det åtgärdade vi….
Sedan kom vi till resans första egentliga mål Borgvik Skans 113 en bunker från kriget och en cache i Grums kommun. Först så undersökte vi ruinen av masugnen som fanns på platsen.
Sedan blev det intagande av muta för att hålla moralen i truppen uppe.
Sedan gick vi och tog en närmare titt på bunkrarna. Det fanns en ett gäng olika bunkrar och värn i området, vi undersökte några av dom. Någon låg i en hage så då blev det ninjarullning under staketet, men alla var öppna så det gick att gå in och titta. Så beväpnade med varsin ficklampa deltog alla i undersökningarna.
Nästa stopp blev i Säffle kommun och cachen Långseruds kyrka som låg naturskönt till med en liten å (Lillälven) alldeles bredvid.
Sedan fortsatte vi till Årjängs kommun och cachen Telegrafisten som låg mitt ute i ingenstans, vi körde säker en dryg mil ut på en liten grusväg ut i ödemarken. Detta var en fantastisk fin skans från kriget med många värn och bunkrar sammankopplade med löpgravar. Cachen var en riktig kluring där man först hittade en låda med en CD skiva och en kassett där det var inspelat ett morse meddelande som vi var tvungna att dekryptera, jag hade med mig en gammal kassett bandspelare för ändamålet. Efter att ha fått fram meddelandet i klartext var det inte helt lätt att tolka det, det blev några felnavigeringar innan en livlina kunde leda oss åt rätt håll. Barnen gillade upplägget skarpt och utforskade gärna både löpgravar och bunkrar.
Sedan var det samma grusväg tillbaka till den obefintliga civilisationen i Värmlandsskogarna. Det blev ett sista stopp vid Skans 125 – Skålerud en annorlunda skans där det var flera värn för artillerihaubitsar. Någon var låst men flera gick det att gå in och titta i.
Sedan var det dags att slå läger för kvällen på campingen i Töcksfors som skulle vara vårat natt läger dom två närmaste nätterna. Efter att ha slagit upp tältet lagade vi och åt middag innan det var dags att göra natt efter denna första dag som redan bjudit på många fantastiska upplevelser.
Djurets Blogg 