Efter en rejäl frukostbuffé ombord så segade vi lite väl länge innan vi tog oss ner till bildäck när vi anlöpte Karlskrona och då vi inte riktigt hade koll på vart bilen stod blev det nästan en DNF. Ganska många hade hunnit köra av innan vi kom in i bilen, men som tur var inte våran rad.
Resan hem var en ganska rak linje då vi dels tidigare har plockat godbitar längs den här sträckan och dels så ville vi inte komma hem allt för sent.
Vi tog två challenge cacher, en där man skulle äga minst 10st cacher och en där man skulle fått ihop minst 10.000 D/T poäng. Det var inga problem att uppfylla någon av dem för oss.
Det blev även hela 5st Earthcacher några bra och några ganska mediokra. Den bästa var Åsgrav som bjöd på en fin vandring i den svenska naturen.
Enda dagen utan bunker, men för att hålla oss lite till temat för resan så loggade vi Kalla Krigets Kronoberg – Koncentrationsväg S på vägen hem, vi loggade några ur denna serien på förra resan och de rekommenderas! På denna fanns kanske inte så mycket extra att se på platsen men beskrivningen gav en intressant lektion/inblick över vår nutidshistoria.
Personligen är jag mycket nöjd med resan även om jag nog gillade fjolårets lite bättre. Hade vi haft två dar till på denna hade det varit bättre, en dag till i tunnelområdet och en dag till för sista trippen mellan Szczecin och Gdynia hade varit fint.
Jag hoppas några orkat läsa ända hit och uppskattat reseberättelsen och kanske fått inspiration. Kommentera gärna och jag svarar gärna på frågor om någon vill följa i våra fotspår.
Sista dagen på fientligt territorium.
Dagen började med frukost på altanen ihop med några av dom bakfulla bröllopsgästerna. Den var ganska spartansk men dög för oss. När vi packat ihop oss och fått in allt i bilen så åkte vi in till centrala Szczecin där det fanns en virtuell som vi ville logga, Wały Chrobrego/The Chrobry Embankment på samma plats fanns lämpligt nog även en EC(Piaskowy Herkules) och en Letterbox(Adolf In Stettin (Hakenterrasse)).
Letterboxen var både lurigast, roligast och intressantast man skulle leta reda på platsen där fotografen stod när denne tog detta kort av Adolf Hitler vilket gjorde att man kände historiens vingslag vid denna plats.
Vi fortsatte till dagens första bunker, Bunkry denna från efterkrigstiden(aktiv 1957-1993), som vanligt var det bara skalet som fanns kvar med moderna sopor och bråte inslängt.
Sedan blev det ett slott igen, Palac Kozia Góra som varit övergivet och helt förfallet tidigare. Nu höll det på att rustas upp, en flygelbyggnaden(stall(?)) var helt färdig renoverad, åtminstone på utsidan. Själva huvudbyggnaden så höll man på i ena kanten med att renovera, man ser på övriga byggnaden att förfallet hade gått långt. Men tydligen går det rädda det mesta…
Vidare norr ut till kusten till ett kustbatteri som var verksamt 1954-1974 med flera bunkrar och artilleriställningar och ett betongtorn för skjutledningen. 31 BAS – GPKO och 31 BAS – Stacja Transformatorowa Średniego Napięci var dom cacherna som låg där. Typen av torn har jag stött på tidigare under Nuclear Missile Silo Complex Disarming Tripp (2012) då med en lyckad loggning och ett misslyckad då vi inte kunde ta oss up i tornet den gången, nu var det inga problem då det fanns hemmagjorda stegar av grenar till alla våningar utom den sista som blev lite klurig, men timmarna på klättervägg har gett resultat så jag tog mig även upp till översta våningen där cachen fanns så nu leder jag med 2-1 mot dessa torn. Det var mycket ormar i orådet, vi såg några och några hörde vi bara hur dom slingrade iväg. I en av bunkrarna fick vi sällskap av en orm.
Nu var vi hungriga och letade oss in i en liten stad för lite lunch.
Nu lämnade vi den uppgjorda planen då det inte var så lång tid kvar innan färjan skulle gå så vi tog några snabba som låg längs med den snabbaste vägen dit, men vi försökte ändå ta så intressanta som möjligt. Cmentarz Karwice var den första som var en övergiven kyrkogård från mellankrigstiden då området var tyskt. Det fanns en gravsten och några fundament till gravstenar kvar som vi kunde se i den nuvarande snårskogen.
Pomnik w Runowie här hade det funnits en hel by före kriget, det ända vi såg var en bit av kyrkogårdsmuren(?) och ett monument över dom från byn som stupade i första världskriget.
Nu bar det av nästan rakt mot färjan, men vi hade lite tid tillgodo så Wellner lyckats googla upp en ölbutik som låg i princip efter vägen. Där blev det ett givet stopp för att täppa till dom sista luckorna i packningen i bilen.
Därefter så var det dags att äntra fartyget. Dusch, ölprovning och middagsbuffé ombord innan läggdags.
Djurets Blogg 