Djurets Blogg

Efter en natts god sömn vaknade vi till en ny dag av upplevelser.

Efter att ha packat ihop och gjort morgontoaletten var det bara att kränga på sig utrustningen för att ta sig ner till guidernas kupol för att intaga frukost.

Toalett med utsikt!

Långt ner till marken…

Guidernas kupol där frukosten snart skulle serveras.

På väg ner till frukosten

Vw-bus

Ovan molnen….

Gottigris på väg ifrån sin kupol.

Jag och vw-bus var först på plats och guiderna började duka upp frukosten, snart så anslöt dom andra från den andra kupolen också. Vi bjöds på Kaffe/te, juice, musli, yoghurt, frukt,   smörgåsar med rikligt med pålägg och det toppades med varm äggröra. Så vi var snart mätta och belåtna, under frukosten lättade molnen och vi kunde se solen lysa upp bergväggen på andra sidan dalen.

tigertassen och Svegrim

Gottigris

vw-bus

Äggröra!

Efter frukosten var det då dags att ta sig ner till ”fast” mark igen. För att komma ner var vi tvungna att klättra uppåt.

Ett glatt gäng!

Vi klättrade förbi den översta kupolen och där fanns det en stig som gick neråt längs bergsidan som ledde bort till en stålvajer. För att ta sig ner så skulle vi åka på den, så kallad zipline. Totalt var det sex stycken vajrar för att ta sig ända ner.

Vw-bus på väg

Svegrim

Gottigris kopplar in sig.

Tigertassen

vw-bus nåde inte ända fram

Svegrim på väg

Kupolerna långt där uppe

Dom första ziplinen gick lätt, men vid den andra som var lite längre så missade jag att hålla upp benen ordentligt så det blev lite för mycket luftmotstånd så jag kom inte ända fram så det blev att dra sig själv längs vajern vilket var skitjobbigt. När jag hade ca tio meter kvar kom guiden ut och räddade mig och drog in mig den sista biten då jag var helt slut i armarna. Kan säga att efter det höll jag upp benen ordentligt! Och utan fler missöden tog vi oss ända ner.

Sista sträckan

Nöjd vw-bus nere

Nyss var vi där uppe…

Klart godkänt äventyr!

Riktigt nöjda var vi nere på marken igen, kan säga att detta var fantastiskt kul och rekommenderar varmt att testa på om man har vägarna förbi Cusco och Peru.

Sedan var tanken att guiderna skulle köra oss tillbaka till vandrarhemmet i Cusco, men vi förhandlade till oss en avstickare till en Earth Cache som inte låg alls långt borta, fågelvägen…

Salinas de Maras man utvinner salt genom att leda saltvatten som kommer ifrån bergen till små pooler där vattnet dunstar och man kan sedan skörda saltet. Dessa pooler byggdes redan mellan år 2oo-900 efter Kristus långt före Inka tiden. I gassande sol tog guiderna med oss och visade oss runt i området. Ett fantastiskt fint ställe, nu var det dock regnperiod är man här på andra tider på året är bassängerna betydligt vitare av allt salt.

På distans

På närmare håll

Propp för att styra vattnet.

Salt

Saltavlagringar.

Saltlager

Efter denna lilla avstickare så blev vi körda till vandrarhemmet där vi i princip bara lastade av vår packning innan vi drog in till centrum för att få oss något att äta. Eftersom det var sista dagen i Cusco och vi hade några timmar på eftermiddagen att slå ihjäl så diskuterade vi olika alternativ för vad vi ville använda tiden till. Jag, Svegrim, Vw-bus och Gottigris bestämde oss för att ta oss till earth cachen Chincheros-Qoricocha Surface Rupture som låg ca 1½mil utanför stan. Så det gällde att få tag på en taxi och kanske en som inte var allt för risig, snart så såg vi ett lämpligt objekt. Taxi chaffören kunde bara spanska och jag pratade engelska, men vi hoppade in och förhandlade priset till 100Sol(250sek). Sedan visade det sig att chaffören inte hade riktigt koll på vart vi skulle men efter en kvarts dividerande, han på Spanska och jag på Engelska och med hjälp av kartan i gpsn så var vi överens om resans mål. Väl framme så stannade vi på en parkeringsficka och hoppade ut för att fota bergväggen där och den skylt som talade om höjden över havet innan vi hoppade in i taxin igen för att åka tillbaka efter 5 minuter. Taxi chaffören bara skakade på huvudet åt våra tokerier enligt hans mening.

Där är skylten!

Obligatorisk selfie

Taxin

Tokiga turister som vill besöka en till synes ordinär bergsvägg. Nåja, på väg tillbaka så bad vi om att bli avsläppta innan vi kom ner till stan då vi var nära cachen Quenqo Chico jag hade ju redan loggat den första kvällen, men dom andra hade inte varit där. Så nu fick jag besöka den i dagsljus också.

Svegrim

Stenhantverk

Gottigris

Cachen loggas

Sedan upprepade sig ett invant mönster ifrån tidigare dagar, vi tog oss ner till stora vägen och hoppade på lokalbussen (1sol/person 2.50sek) och angav att vi ville åka till Plaza des Armas(det stora torg vi kunde namnet på och som inte låg allt för långt bort ifrån vandrarhemmet) buss konduktören sa till när bussen inte längre åkte åt rätt håll och vi hoppade av. Vi(jag) stoppar en taxi och ber om att bli körda till Plza des Armas, taxin är av modell småbil. Men jag hoppar in i fram då det är jag som får sköta snacket, tre stadiga bitar försöker få plats i baksätet och får likt mr Bean försöka stänga båda bakdörrarna synkroniserat för att det skall gå att få igen dom. Bilens fjädring slår i bott och minsta ojämnhet gör att underredet skrapar i asfalten och vägarna i Cusco är ojämnheter mer regel än undantag… Väl framme vid plaza des Armas så hoppar vi ur bilen precis framför Camping4us och Karicka, märkligt vad man stöter ihop på olika ställen.

vw-bus på bussen…

Taxin….

Sedan tog vi oss tillbaka till vandrarhemmet, avnjöt några öl under kvällen och pratade om resans äventyr och kollade vad dom övriga i gruppen hade varit med om. Några hade varit på en två dagars vandring för att ta en letterbox på 4500 möh, vilket jag också gärna gjort men jag valde Skylodgen i 1:a hand och tiden räckte inte till sen. Tre damer hade hyrt en bil för att försöka ta sig till Bolivia och Chile för att kunna logga två länder till, det skulle ta över 30timmar så Chile blev struket innan dom kom iväg då dom tog lite lång sovmorgon. Och när dom kom till Bolivia var gränsen stängd då det var mitt i natten. Roligast var att bilfirman hade GPS spårning på bilen och hade försökt få tag i dom då dom snart 30 fria milen var förbrukade och dom tycktes färdas på vägar som inga turister normalt använde, 120mil och ett dygn senare så återlämnade dom bilen och intygade att dom minsann alls inte varit vilse.

Nåja, sen gjorde vi natt då vi skulle upp tidigt till flyget nästa dag.

Ny dag nya äventyr! Efter en god natts sömn tack vare riktigt bra hörselproppar(tack brorsan) då det fanns fler än jag som drog rejäla stockar i sömnen. Dock så var det ”sovmorgon” då inget direkt var planerat på förmiddagen. Så vi kunde avnjuta en riktig frukost på vandrarhemmet, smörgåsar och te…coca te…i lugn och ro.

Vårat rum uppe till höger.

Innegården på vandrarhemmet.

Te vatten

Efter frukosten så beslutade vi oss för en stadspromenad för att logga multi cachen Plaza Tour CuscoPlaza Tour Cusco som var en av dom två som jag hade kvar att logga i Cusco. Förutom undertecknad så följde Vw-bus, Svegrim, Gottigris och tigertassen med då det var vi som skulle vidare tillsammans på äventyr på eftermiddagen. De övriga hade andra äventyr inbokade för dagen. Multin bjöd på en fin vandring genom staden med delsteg på flera av stadens olika torg. I varje större gathörn stod en eller flera trafikpoliser och dirigerade trafiken med hjälp av visselpipor(ett djävla visslande). På smala gator och gränder tog vi oss mellan dom olika torgen.

Trafikpolisen

Fina balkonger mot torget.

Inkan.

Vw-bus och tigertassen

Marknad på detta torget.

Vindlande gränder

Finalen loggad.

När vi loggat multin var det inte långt till den sista cachen Kusilluchayuc som ligger vid ruinerna av ytterligare en plats som Inka indianerna byggt. Dock så var vägen dit i princip uppåt, krokiga vägar och långa trappor tog oss upp till denna plats. Vi fick stanna ett antal gånger för att hämta andan då vi befann oss över 3500m över havet och luften var ganska tunn.

Rejäla kaktusar

Trappor

Dom andra på efterkälken…

Väl framme vid cachen Kusilluchayuc så hann vi inte leta länge efter den innan vi fick sällskap av Karicka med partner och 2/3 delar Camping4us som kom från ett helt annat håll. Dom hade ”fuskat” och tagit taxi hit upp, vi hade ju gått hela vägen. Med gemensamma ansträngningar kunde vi snart hitta cachen och logga den utan att parkvakten som satt en bit bort lade märke till vår aktivitet.

Paus

Cachen läggs tillbaka.

På väg ner igen.

Buss till centrum.

Sedan var det bara att vända neråt igen för oss. När vi kom fram till en större gata tog vi lokalbussen ner till centrum då vi kände oss nöjda med promenerandet för stunden. Väl i centrum så var det dags att tysta våra skrikande magar och vi tog i princip 1:a bästa restaurang. Det blev alpacka igen för mig då det visat sig vara riktigt gott och jag blev inte besviken. Efter lunchen var det dags att ta sig tillbaka till vandrarhemmet då vi skulle bli upplockade vid två tiden för nästa äventyr.

Grillad Alpacka.

Väl tillbaka på vandrarhemmet blev det att packa lite förnödenheter då vi inte skulle vara tillbaka förrän nästa dag. Vår skjuts kom i utlovad tid och hämtade upp ett ganska förväntansfullt gäng. Och efter drygt en och en halvtimmes bilresa så var vi framme.

Bilden ovan: Jag på marken vid dagens och en av resans höjdpunkter Skylodge  till höger om mig ses tre kupoler högst upp på bergsväggen det var där vi skulle sova inatt.

Bara att klättra upp dit alltså…. Som tur är så är det en viaferata led dit upp så att ta sig dit upp är ganska lätt och säkert….

Efter en kort genomgång och vi fått på oss vår utrusning så var det bara att börja klättra.

Redo att börja

tigertassen

vw-bus

tigertassen

Första biten avklarad

vw-bus

Gottigris och tigertassen

På tvären

En bit ner….

Uppåt igen…

Mer uppåt….

Snacks paus

Dit skall vi….

Efter ett par timmars klättrande med några korta pauser för vatten och lite snacks medans man beundrade utsikten. Så var vi framme vid kupolerna som skulle vara vårat boende för natten. Svegrim kom en kanske en halvtimme efter oss andra med den andra guiden som var djupt imponerad av hans bedrift.

Vajer passage

På väg ut igen

Undertecknad

Utsikt

Nöjd vw-bus

Svegrim på efterkälken

Svegrim kämpar tappert

Det var två kupoler bredvid varandra och en lite ovanför dom andra. Jag och Vw-bus bodde i den översta, dom andra i den ena undre och dom två guiderna i den tredje. Guiderna meddelade att middagen skulle serveras i dom andras kupol om drygt en timme och tills dess kunde vi göra som vi behagade. Jag och Vw-bus klättrade upp till våran kupol och lämnade vår packning där innan vi klättrade vidare en bit för att se på utsikten innan det blev mörkt. Sedan klättrade vi ner till dom andra och medans vi väntade på middagen så trollade jag fram två öl ur min ryggsäck så att vi kunde fira lite att vi lyckats med denna bedriften. Sedan kom guiderna över och serverade trerätters middag med vin till. Både maten och vinet smakade riktigt gott.

Öl skålande

Väntan på maten

Svegrim och vw-bus

Gottigris och tigertassen

Efterrätten

En stund efter matten var det dags att göra kväll. Jag och vw-bus skulle då ta oss upp till vår kupol i mörkret efter både öl och vin…. Dessutom den jobbigaste biten på hela klättringen då det var lite överhäng som skulle passeras, men det gick bra och efter att ha tittat på stjärnorna en stund så var det dags att lägga sig. Det var ju en dag i morgon också och då skulle vi ju ta oss ner på ett helt annat sätt….

Sovdags

Då var man uppe före tuppen,telefonerna larmade 02:30 och ett antal sömndruckna zombier masade sig upp ur de sköna sängarna. Den utlovade frukosten i vandrarhemmet lös med sin frånvaro, troligtvis någon brist i kommunikationen. Blev endast ljummet coca te då vi inte hade tid att vänta på att vattnet skulle koka upp på gasspisen.

03:00 kom i alla fall den utlovade bussen och hämtade oss och körde oss till Ollantaytambo en busstur på nästan två timmar, graden av vakenhet under bussturen varierade från tid till annan och mellan deltagarna. Då det var mörkt ute gick det ändå inte se något av landskapet. I Ollantaytambo blev vi avsläppta utanför järnvägsstationen och hamnade i en lång rad av köande människor som skulle med tåget. Längs gatan stod fullt av marknadsstånd och trots att klockan bara var fem på morgonen var alla försäljare på plats för att sälja peruanskt hantverk och andra souvenirer. Såg att en del försäljare även sålde smörgåsar, och med tanke på den uteblivna frukosten och den magra matsäcken som var packad inför dagen så passade jag snabbt på att köpa mig en smörgås för  3 sol(8kr).

Tågresan varade i två timmar och det bjöds på kaffe och kaka. Min ny inköpta smörgås innan avgång kom även den väl till pass och flera ångrade att dom också inte passat på.

Morgonpigga resenärer!

Utsmyckning på tåget.

Floden brevid järnvägen.

Berg på båda sidor av järnvägen.

Klicka upp bilden i stort format!

Efter drygt två timmars tågresa så var vi framme i Aguas Calientes. Tåg är enda sättet att ta sig hit om man då inte vandrar då det inte finns bilväg hit. Vid stationen väntade en guide på oss som skulle ta hand om oss dom närmaste timmarna. Efter en kort presentation och en kort promenad så stod vi i kö för att ta bussen vidare. Kön till busen gick bredvid ett antal butiker som sålde både smörgåsar, godis, dricka och annat ätbart, nu passade alla på att bunkra upp inför dagen. Jag investerade i en ny större smörgås, Inca cola(läsk) och en öl för ett mycket speciellt tillfälle.

Bussen tog ca en halvtimme och gick brant uppför ett berg längs en serpentinväg i sicksack mönster, vägräcken fanns givetvis inte och efter varannan sväng befann jag mig på sidan som vätte utåt och brant neråt och fick en hissnade utsikt och känsla i magtrakten.

Efter denna lite nervpirrande bussresa så var vi äntligen framme vid dagens och en av resans absoluta höjdpunkter Machu Picchu! Machu Picchu är en stad som byggdes av Inka folket på 1400-talet och som övergavs när Spanjorerna härjade i Peru för att dom inte skulle hitta dit, vilket dom inte heller gjorde. Utan först 1911 upptäcktes resterna av staden och det är först dom senaste 20-30 åren som det egentligen varit tillgängligt för turister.

Vår guide visade oss runt ett par timmar och berättade om historien bakom staden och dess olika byggnader, Inka kulturen och mycket annat.

Tvåtusenfoting….

Killen på stegen borstar bort mossa med tandborste!

Efter två timmars guidning blev vi släppta fritt av guiden, för att själva utforska området. Klockan var 9:40 och vi hade biljett för att kunna bestiga en av bergstopparna(Macchu Picchu Mountain) bredvid dock var man tvungen att vara där senast 10:00 och vi var i helt fel ände så det blev en väldigt rask promenad i det nu starka solskenet för att komma till den ingången. Det var knappt halva gänget som hängde på, och vi hann precis komma i tid för att skriva in oss i liggaren för att få bestiga berget. För att nå toppen och ta sig tillbaka beräknades det att ta 4timmar, det är 1600m att gå och drygt 400 höjdmeter. 1600m känns inte långt, men det var i princip bara trappor hela vägen och för varje steg man tog så kom man kanske 10-20cm… Så det tog sin tid och det tog sina krafter, solen lyste ifrån klarblå himmel, molnen drog in emellanåt, men dom var under oss och gav ingen skugga….

På vägen upp mötte vi ett gäng amerikaner som vi slog samspråk med, det vissade sig att även dom var cachare men kanske inte i så fanatiska som vi.  Efter kanske en tredjedel av vägen vände några och efter drygt halva vägen kände jag att jag ville hålla ett högre tempo en övriga och stretade på ensam mot toppen.

Incheckning för toppbestigningen.

Trappor…

Vätske paus(Inca kola)

Mer trappor…

Camping4us

Coco_c och vw-bus

vw-bus hämtar andan.

På vägen upp möte jag många som var på väg ner och passerade även några på väg upp, det var fantastisk utsikt över ruinstaden längs vägen, ibland var den helt täckt av moln för att stunden efter synas klart i solen. Trapporna var både branta och ojämna, med tanke trappstegens storlek så måste Inka indianerna varit närmare 2.20m långa. Varken trappräcken eller andra skydd fanns vid sidan av stigen/trapporna som gick längs med den branta bergssidan som bjöd på en hissnande utsikt och möjlighet att falla fritt ett antal meter innan man tumlade ner ett par hundra meter till…

Utsikt över Macchu Picchu

Trappor…

Stigen…

Branta trappor…

Macchu Picchu

Macchu Picchu

Ännu brantare trappor

Snart uppe!

Nästan exakt två timmar tog det mig att ta mig till toppen som ligger på 3061m över havet. En härlig känsla att ha tagit sig ända upp till toppen och en fantastisk utsikt åt alla håll.

På toppen!

Ja, och ölen då? Jo den skulle givetvis avnjutas här på toppen, en belöning för väl utfört värv. Givetvis så påpekade parkvakten på toppen att det var förbjudet att dricka alkohol, men jag sa att när jag har tagit mig ända hit upp så var jag väl förunnat det. Han skakade bara på huvudet och log, han gjorde väl säkert denna strapatsen flera gånger i veckan.

En belönings öl!

När jag lämnade toppen och var på väg ner igen så mötte jag Cocco_c och Camping4us(far o dotter) som även dom togs sig upp på toppen medans jag väntade. Parkvakten hade redan börjat fösa ner folk då dom stängde för besökare, men dom lyckades med nåder få ta sig upp till toppen. Sedan var det samma väg tillbaka…. Det tog ca 1½ timme att ta sig ner igen och om det inte var lika ansträngande fysiskt så kändes det både i knä och lår.

Väl nere i Macchu Picchu igen så passade gjorde Cocco_c sällskap med mig och vi loggade cacherna Machu Picchu Fault Line Earthcache och Traditional Geocache Para Emmy-n-Sapphie innan vi lämnade Macchu Picchu och tog bussen ner till Aguas Calientes för att hitta något att äta.

Macchu Picchu Mountain i bakgrunden till vänster, vi var högst uppe på toppen.

Väl nere i byn så vinkar några ur vårat gäng in oss på en restaurang där dom just har beställt mat så vi gör gemensam sak. Och en kall öl och grillad alpacka med potatismos smakar ljuvligt efter dagens äventyr!

Efter maten har vi drygt två timmar på oss innan tåget går tillbaka. Så det blir en promenad i byn för att logga dom tre cacher som fanns här. Vi hittade dock bara två av dom. Sedan avnjöt vi en öl på restaurangen innan tåget gick vid 18-tiden. Drygt två timmars tågresa och ytterligare två timmar i buss så var vi tillbaka vid vandrarhemmet i Cusco efter klockan elva på kvällen något möra efter dagens äventyr och strapatser men ändå ganska förväntansfulla för det som vi skulle göra nästa dag….

Upp tidigt på hotellet i Sao Paulo för att ta hotellets transfer till flygplatsen. Dags att flyga till Peru. Halva gänget hade (försökt)sovit över på flygplatsen för att deras flyg skulle gå tidigare men det visade sig istället att just deras flyg blev försenat ganska rejält, så dom bokades om på flyg som gick efter vårat. Det var först 5timmars flygresa till Lima för byte av flyg och sedan 1½timme till till Cusco.

Cusco är i storleksordningen ungefär som Göteborg och ligger uppe i Anderna på 3400m höjd över havet. Och för alla som sett filmen Alive så är det ju lite extra spännande att flyga över Anderna… Då Cusco ligger på 3400m höjd över havet så är ju höjdsjuka något som kan drabba resenärer som kommet dit, redan från ca 2800m höjd kan man få känningar av höjdsjuka. Vad som händer är att hjärnan svullnar så mycket så att man dör…. Innan dess finns det en massa symtom med huvudvärk, kräkningar och annat trevligt… Vi hade läst på om detta och hade våra funderingar hur vi skulle tackla eventuella symptom. Det finns medicin mot höjdsjuka men biverkningarna är typ samma som symptomen ovan så risken är att man inte vet vad som är vad, så jag valde att avstå från dylika tabletter. Jag har tidigare varit uppe på Teide, en vulkantopp på Kanarieöarna som ligger på ca 3500m över havet och då kände jag verkligen av höjden, att det var svårt att andas. Men då var jag bara där en timme och spatserade utan packning…

Råden var att ta det lugnt, undvika alkohol och försöka acklimatisera sig på lite lägre höjd eller ta det lugnt ett par dagar, vilket inte direkt passade vårat pressade tidsschema. Det rekommenderades också att dricka coca-te, dvs te som gjort på blad från cocabusken, samma som man gör kokain ifrån. Coca-te är lagligt i Peru och används lokalt mot höjdsjuka, trötthet och hunger…

Nåväl vi landade i Cusco på eftermiddagen, och mot alla förväntningar så chippade vi inte efter luft som fiskar på torra land. Visst kändes det att luften var tunnare, men det var inte alls så farligt som befarat. Vi blev upphämtade med en minibuss från vandrarhemmet, självklart utrustad med en syrgastub om det skulle behövas för någon.

På vandrarhemmet checkade vi in och träffade Rickard och Susanne som flugit direkt från vattenfallet hit istället för omvägen via Sao Paulo. Vid incheckningen bjöds det på coca-te, dvs hett vatten ur en stor termos och sedan en stor påse full med torkade cocablad som man skulle ta 7-8st av. Teet smakade som ”vanligt” grönt te och någon ”effekt” kände vi som vågade prova dock inte av, ingen fick dock höjdsjuka men att det beror på teet betvivlar jag.

Efter att rummen fördelats så beslöt vi oss att ge oss på några av cacherna i Cusco, det finns totalt hela 4st. Vi tog två taxibilar upp till Sacsayhuamán, uttalas nästan ”sexy woman” så det var lätt att göra sig förstådd, förhandlade priset till 20Sol(motsvarande 50kr) ja så mycket förhandlande var det nog inte men både vi och taxichauffören var nöjda. Taxibilen om man nu kan kalla det bil, var inte av direkt svensk standard om man inte kollar på vad vi har för folkracebilar förstås… Men den tog oss upp dit vi skulle, hade nog inte åkt med den nerför då man skulle behöva förlita sig på att bilen hade någon form av fungerande broms…

Sacsayhuamán är en befästningsanläggning som Inkafolket byggde på 1400-talet och idag så behövde vi betala inträde för att ta oss in till den Earth Cache(Striated Extrusion of Sacsayhuamán) som ligger på området, givetvis kom vi dit 20minuter innan stängningsdags och fick rusa in efter betalt inträdet. Först för att lösa uppgifterna för Earth Cachen och sedan snabbt kolla runt i ruinerna och ta oss upp på toppen för att beskåda utsikten över staden.

Samling utanför vandrarhemmet

Taxin….

Sacsayhuamán

Snyggt stenhantverk

Inga små stenar….

Utsikt över Cusco

Karicka beundrar utsikten

Vid stängningsdags så kunde vi lämna området åt andra hållet då vi ville komma förbi ytterligare en cache. Då hade det också börjat skymma och solen gick ner ganska snabbt och snart så var det mörkt. Men ficklampor och pannlampor var med. Då några ville spara cachen till en senare dag så delade vi upp oss och halva gänget tog bussen ner till stan medan vi andra tog våra ficklampor och gav oss ut i terrängen mot cachen Quenqo Chico det tog inte så lång tid innan cachen var loggad och vi återvände till vägen för att ta en buss ner till stan för att möta upp dom andra. Hälften av stans cacher loggade. 🙂

Väl nere på Plaza des Armas, ett stort torg som var lätt att uttala till taxichaufförerna och som inte låg jättelångt ifrån vårt vandrarhem. Så träffade vi dom andra som planerat och letade upp en restaurang för att få i oss lite middag.

Vi valde första bästa restaurang och den var nog en av de flådigare, men huvudrätterna gick på 50-60sol(125-135kr) vilket kändes överkomligt. Då marsvin fanns på matsedeln så var jag bara tvungen att testa det, alltid intressant att testa nya saker! Kan säga att det inte var helt dumt, lite viltsmak men väldigt mycket ben, mer än kyckling. Potatismoset till var gudomligt gott. Så jag kan rekommendera att prova om man får tillfälle.

Marsvin

Efter maten var det bara att ta sig tillbaka till vandrarhemmet och göra natt, då avfärden morgonen efter var kl. 03:00.