Upp tidigt på hotellet i Sao Paulo för att ta hotellets transfer till flygplatsen. Dags att flyga till Peru. Halva gänget hade (försökt)sovit över på flygplatsen för att deras flyg skulle gå tidigare men det visade sig istället att just deras flyg blev försenat ganska rejält, så dom bokades om på flyg som gick efter vårat. Det var först 5timmars flygresa till Lima för byte av flyg och sedan 1½timme till till Cusco.
Cusco är i storleksordningen ungefär som Göteborg och ligger uppe i Anderna på 3400m höjd över havet. Och för alla som sett filmen Alive så är det ju lite extra spännande att flyga över Anderna… Då Cusco ligger på 3400m höjd över havet så är ju höjdsjuka något som kan drabba resenärer som kommet dit, redan från ca 2800m höjd kan man få känningar av höjdsjuka. Vad som händer är att hjärnan svullnar så mycket så att man dör…. Innan dess finns det en massa symtom med huvudvärk, kräkningar och annat trevligt… Vi hade läst på om detta och hade våra funderingar hur vi skulle tackla eventuella symptom. Det finns medicin mot höjdsjuka men biverkningarna är typ samma som symptomen ovan så risken är att man inte vet vad som är vad, så jag valde att avstå från dylika tabletter. Jag har tidigare varit uppe på Teide, en vulkantopp på Kanarieöarna som ligger på ca 3500m över havet och då kände jag verkligen av höjden, att det var svårt att andas. Men då var jag bara där en timme och spatserade utan packning…
Råden var att ta det lugnt, undvika alkohol och försöka acklimatisera sig på lite lägre höjd eller ta det lugnt ett par dagar, vilket inte direkt passade vårat pressade tidsschema. Det rekommenderades också att dricka coca-te, dvs te som gjort på blad från cocabusken, samma som man gör kokain ifrån. Coca-te är lagligt i Peru och används lokalt mot höjdsjuka, trötthet och hunger…
Nåväl vi landade i Cusco på eftermiddagen, och mot alla förväntningar så chippade vi inte efter luft som fiskar på torra land. Visst kändes det att luften var tunnare, men det var inte alls så farligt som befarat. Vi blev upphämtade med en minibuss från vandrarhemmet, självklart utrustad med en syrgastub om det skulle behövas för någon.
På vandrarhemmet checkade vi in och träffade Rickard och Susanne som flugit direkt från vattenfallet hit istället för omvägen via Sao Paulo. Vid incheckningen bjöds det på coca-te, dvs hett vatten ur en stor termos och sedan en stor påse full med torkade cocablad som man skulle ta 7-8st av. Teet smakade som ”vanligt” grönt te och någon ”effekt” kände vi som vågade prova dock inte av, ingen fick dock höjdsjuka men att det beror på teet betvivlar jag.
Efter att rummen fördelats så beslöt vi oss att ge oss på några av cacherna i Cusco, det finns totalt hela 4st. Vi tog två taxibilar upp till Sacsayhuamán, uttalas nästan ”sexy woman” så det var lätt att göra sig förstådd, förhandlade priset till 20Sol(motsvarande 50kr) ja så mycket förhandlande var det nog inte men både vi och taxichauffören var nöjda. Taxibilen om man nu kan kalla det bil, var inte av direkt svensk standard om man inte kollar på vad vi har för folkracebilar förstås… Men den tog oss upp dit vi skulle, hade nog inte åkt med den nerför då man skulle behöva förlita sig på att bilen hade någon form av fungerande broms…
Sacsayhuamán är en befästningsanläggning som Inkafolket byggde på 1400-talet och idag så behövde vi betala inträde för att ta oss in till den Earth Cache(Striated Extrusion of Sacsayhuamán) som ligger på området, givetvis kom vi dit 20minuter innan stängningsdags och fick rusa in efter betalt inträdet. Först för att lösa uppgifterna för Earth Cachen och sedan snabbt kolla runt i ruinerna och ta oss upp på toppen för att beskåda utsikten över staden.
Vid stängningsdags så kunde vi lämna området åt andra hållet då vi ville komma förbi ytterligare en cache. Då hade det också börjat skymma och solen gick ner ganska snabbt och snart så var det mörkt. Men ficklampor och pannlampor var med. Då några ville spara cachen till en senare dag så delade vi upp oss och halva gänget tog bussen ner till stan medan vi andra tog våra ficklampor och gav oss ut i terrängen mot cachen Quenqo Chico det tog inte så lång tid innan cachen var loggad och vi återvände till vägen för att ta en buss ner till stan för att möta upp dom andra. Hälften av stans cacher loggade. 🙂
Väl nere på Plaza des Armas, ett stort torg som var lätt att uttala till taxichaufförerna och som inte låg jättelångt ifrån vårt vandrarhem. Så träffade vi dom andra som planerat och letade upp en restaurang för att få i oss lite middag.
Vi valde första bästa restaurang och den var nog en av de flådigare, men huvudrätterna gick på 50-60sol(125-135kr) vilket kändes överkomligt. Då marsvin fanns på matsedeln så var jag bara tvungen att testa det, alltid intressant att testa nya saker! Kan säga att det inte var helt dumt, lite viltsmak men väldigt mycket ben, mer än kyckling. Potatismoset till var gudomligt gott. Så jag kan rekommendera att prova om man får tillfälle.
Marsvin
Efter maten var det bara att ta sig tillbaka till vandrarhemmet och göra natt, då avfärden morgonen efter var kl. 03:00.
Djurets Blogg 
Kommentera