Då var man uppe före tuppen,telefonerna larmade 02:30 och ett antal sömndruckna zombier masade sig upp ur de sköna sängarna. Den utlovade frukosten i vandrarhemmet lös med sin frånvaro, troligtvis någon brist i kommunikationen. Blev endast ljummet coca te då vi inte hade tid att vänta på att vattnet skulle koka upp på gasspisen.
03:00 kom i alla fall den utlovade bussen och hämtade oss och körde oss till Ollantaytambo en busstur på nästan två timmar, graden av vakenhet under bussturen varierade från tid till annan och mellan deltagarna. Då det var mörkt ute gick det ändå inte se något av landskapet. I Ollantaytambo blev vi avsläppta utanför järnvägsstationen och hamnade i en lång rad av köande människor som skulle med tåget. Längs gatan stod fullt av marknadsstånd och trots att klockan bara var fem på morgonen var alla försäljare på plats för att sälja peruanskt hantverk och andra souvenirer. Såg att en del försäljare även sålde smörgåsar, och med tanke på den uteblivna frukosten och den magra matsäcken som var packad inför dagen så passade jag snabbt på att köpa mig en smörgås för 3 sol(8kr).
Tågresan varade i två timmar och det bjöds på kaffe och kaka. Min ny inköpta smörgås innan avgång kom även den väl till pass och flera ångrade att dom också inte passat på.
Efter drygt två timmars tågresa så var vi framme i Aguas Calientes. Tåg är enda sättet att ta sig hit om man då inte vandrar då det inte finns bilväg hit. Vid stationen väntade en guide på oss som skulle ta hand om oss dom närmaste timmarna. Efter en kort presentation och en kort promenad så stod vi i kö för att ta bussen vidare. Kön till busen gick bredvid ett antal butiker som sålde både smörgåsar, godis, dricka och annat ätbart, nu passade alla på att bunkra upp inför dagen. Jag investerade i en ny större smörgås, Inca cola(läsk) och en öl för ett mycket speciellt tillfälle.
Bussen tog ca en halvtimme och gick brant uppför ett berg längs en serpentinväg i sicksack mönster, vägräcken fanns givetvis inte och efter varannan sväng befann jag mig på sidan som vätte utåt och brant neråt och fick en hissnade utsikt och känsla i magtrakten.
Efter denna lite nervpirrande bussresa så var vi äntligen framme vid dagens och en av resans absoluta höjdpunkter Machu Picchu! Machu Picchu är en stad som byggdes av Inka folket på 1400-talet och som övergavs när Spanjorerna härjade i Peru för att dom inte skulle hitta dit, vilket dom inte heller gjorde. Utan först 1911 upptäcktes resterna av staden och det är först dom senaste 20-30 åren som det egentligen varit tillgängligt för turister.
Vår guide visade oss runt ett par timmar och berättade om historien bakom staden och dess olika byggnader, Inka kulturen och mycket annat.
Efter två timmars guidning blev vi släppta fritt av guiden, för att själva utforska området. Klockan var 9:40 och vi hade biljett för att kunna bestiga en av bergstopparna(Macchu Picchu Mountain) bredvid dock var man tvungen att vara där senast 10:00 och vi var i helt fel ände så det blev en väldigt rask promenad i det nu starka solskenet för att komma till den ingången. Det var knappt halva gänget som hängde på, och vi hann precis komma i tid för att skriva in oss i liggaren för att få bestiga berget. För att nå toppen och ta sig tillbaka beräknades det att ta 4timmar, det är 1600m att gå och drygt 400 höjdmeter. 1600m känns inte långt, men det var i princip bara trappor hela vägen och för varje steg man tog så kom man kanske 10-20cm… Så det tog sin tid och det tog sina krafter, solen lyste ifrån klarblå himmel, molnen drog in emellanåt, men dom var under oss och gav ingen skugga….
På vägen upp mötte vi ett gäng amerikaner som vi slog samspråk med, det vissade sig att även dom var cachare men kanske inte i så fanatiska som vi. Efter kanske en tredjedel av vägen vände några och efter drygt halva vägen kände jag att jag ville hålla ett högre tempo en övriga och stretade på ensam mot toppen.
På vägen upp möte jag många som var på väg ner och passerade även några på väg upp, det var fantastisk utsikt över ruinstaden längs vägen, ibland var den helt täckt av moln för att stunden efter synas klart i solen. Trapporna var både branta och ojämna, med tanke trappstegens storlek så måste Inka indianerna varit närmare 2.20m långa. Varken trappräcken eller andra skydd fanns vid sidan av stigen/trapporna som gick längs med den branta bergssidan som bjöd på en hissnande utsikt och möjlighet att falla fritt ett antal meter innan man tumlade ner ett par hundra meter till…
Nästan exakt två timmar tog det mig att ta mig till toppen som ligger på 3061m över havet. En härlig känsla att ha tagit sig ända upp till toppen och en fantastisk utsikt åt alla håll.
Ja, och ölen då? Jo den skulle givetvis avnjutas här på toppen, en belöning för väl utfört värv. Givetvis så påpekade parkvakten på toppen att det var förbjudet att dricka alkohol, men jag sa att när jag har tagit mig ända hit upp så var jag väl förunnat det. Han skakade bara på huvudet och log, han gjorde väl säkert denna strapatsen flera gånger i veckan.
En belönings öl!
När jag lämnade toppen och var på väg ner igen så mötte jag Cocco_c och Camping4us(far o dotter) som även dom togs sig upp på toppen medans jag väntade. Parkvakten hade redan börjat fösa ner folk då dom stängde för besökare, men dom lyckades med nåder få ta sig upp till toppen. Sedan var det samma väg tillbaka…. Det tog ca 1½ timme att ta sig ner igen och om det inte var lika ansträngande fysiskt så kändes det både i knä och lår.
Väl nere i Macchu Picchu igen så passade gjorde Cocco_c sällskap med mig och vi loggade cacherna Machu Picchu Fault Line Earthcache och Traditional Geocache Para Emmy-n-Sapphie innan vi lämnade Macchu Picchu och tog bussen ner till Aguas Calientes för att hitta något att äta.
Macchu Picchu Mountain i bakgrunden till vänster, vi var högst uppe på toppen.
Väl nere i byn så vinkar några ur vårat gäng in oss på en restaurang där dom just har beställt mat så vi gör gemensam sak. Och en kall öl och grillad alpacka med potatismos smakar ljuvligt efter dagens äventyr!
Efter maten har vi drygt två timmar på oss innan tåget går tillbaka. Så det blir en promenad i byn för att logga dom tre cacher som fanns här. Vi hittade dock bara två av dom. Sedan avnjöt vi en öl på restaurangen innan tåget gick vid 18-tiden. Drygt två timmars tågresa och ytterligare två timmar i buss så var vi tillbaka vid vandrarhemmet i Cusco efter klockan elva på kvällen något möra efter dagens äventyr och strapatser men ändå ganska förväntansfulla för det som vi skulle göra nästa dag….
Djurets Blogg 
Kommentera