Djurets Blogg

Efter frukost blev det en kort promenad till Järnvägsstationen för att åka vidare till Nagasaki. Vi hade ett tågbyte i den lilla Japanska staden Tosu och då vi hade lite mer än dom vanliga fyra minuterna till godo för tågbytet så passade vi på att logga Shin-Tosu Station (新鳥栖駅) som låg vid stationen.

Väl i Nagasaki så lämnade vi in våra väskor på hotellet och intog en snabb lunch. Sedan promenerade vi ner till hamnen för att ta en chartrad båt ut till Gunkanjima(Battleship Island). På väg till båten passerade vi några cacher som vi givetvis passade på att logga.

Hashima Island/Gunkanjima/Battelship Island, kärt barn har många namn är en övergiven gruvstad som ligger på en ö utanför Nagasaki, fram till 1974 då staden övergavs så var detta den mest tätbefolkade platsen på jorden, 15 gånger så tätbefolkat som Tokyo var på den tiden. Från 1887 var ö bebodd fram till 1974. Man bröt kol här i gruvor under ön. 1916 byggdes Japans första höghus i betong här på ön. På ön var det som ett helt samhälle, med bostäder, skolor, sjukhus, biografer, restauranger och polisstation.

Ön med sina övergivna och delvis rasade byggnader är som hämtade från någon postapokalyptisk film. Tyvärr så fick man bara vistas på en liten avspärrad del av ön och inte besöka några av byggnaderna. Men det var ändå en mäktig upplevelse att besöka ön.

På ön finns cachen Battleship Island (mora’s Adventure) måste dock säga att jag önskat att några ur sällskapet kunde varit lite diskretare vid loggning, det såg ganska misstänkt ut när en stor grupp människor vänder ryggen till det som alla är här för att titta på och tittar ner i en stenmur….

Väl tillbaka till fastlandet var det dags att besöka Fredsmuseet i Nagasaki som handlar om atombomben som fälldes här 9 augusti 1945. Ett mycket gripande besök där det förevisades söndersmälta byggnadsdelar, vardags föremål och sönderbrända kläder som människor haft på sig då. Även många foton på förödelsen efteråt och på strålskadade och sönderbrända människor.

I museets entré hängde mängder av fantastisk origami, tydligen är det så att besökande skolklasser har med sig detta till museet.

Efter att dagens gemensamma aktiviteter var avslutade och vi checkat in på hotellet så var vi ett gäng som delade på några taxibilar för att ta oss bort till den virtuella cachen Ichinose Seiran (The great 8 views of Nagasaki) platsen som sådan hade väl inte så mycket att visa, mer lite bakgator. Men efter att ha loggat den så började vi gå tillbaka mot vårt hotell genom att ta oss mellan dom cacher som såg ut att ligga på vägen. Det tog oss ca fyra timmar att ta oss tillbaka till hotellet med intagandet av middag och 12st cacher loggade. På ett par ställen så såg vi en del eldflugor vilket var en häftig upplevelse, dock helt omöjlig att få på bild.

Väl tillbaka på hotellet så blev det några öl ihop med det senaste fyndet av ölsnacks, bläckfiskar i vinäger. Fantastiskt gott, tyvärr lyckades jag inte hitta dom igen under resen av resan.

Ny Japansk frukost intogs på ryokan sedan blev det en morgonpromenad innan avfärd för att logga ホタルの里 (Firefly Village) som låg i närheten. Innan bussen tog oss till tågstationen Welcome to Higashihiroshima Station！（東広島駅にようこそ！）. Sedan blev det Shinkansen igen nu till Kagoshima i södra Japan. Efter att ha lämnat in väskorna på hotellet blev det chartrad buss till Chiran en välbevarad samurajstad uppe i bergen.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Medans bussen kämpade uppför berget längs serpentinvägarna så hade vi en hissnande utsikt ut över bukten eller ner i ravinerna bredvid vägen. Utanför Kagoshima ligger vulkanen Sakurajima som passade på att få ett utbrott under tiden. Vulkanen snittar på ca 3st utbrott/dygn så det var inte helt oväntat men en riktigt häftig upplevelse.

Uppe i Chiran så besökte vi först Kamikaze museet, här låg under kriget den främsta basen för Kamikaze flygarna under kriget då det är den sydligaste platsen på öarna som räknas som ”Japanska fastlandet” då man härifrån kunde nå de Amerikanska fartygen runt Okinawa. Tyvärr fick man inte fota i större delen av museet. Vi fick först en mycket intressant dragning av en av de främsta japanska forskarna om Kamikaze flygarna. Museet innehöll mycket intressanta föremål, tillhörigheter och modeller. Det mest gripande var alla fotografier på dessa unga pojkar som offrades på detta meningslösa sätt.

Vi fortsatte till Samurajdistriktet där ättlingar till dom Japanska samurajerna fortfarande bor. Det var fritt att besöka dom flesta trädgårdarna som alla var unika och fantastiska.

På slingriga vägar tog vi oss ner och tillbaka till Kagoshima och checkar in på vårat hotell. Nu var dagens gemensamma aktiviteter över och splittras upp i mindre grupper med olika mål för kvällen. Vi är några som luskat ut att man kan ta färja över till vulkanen och det blir kvällens första mål. Vi promenerar i rask takt för att hinna med färjan och hoppar över dom cacher vi passerar för att ta dom på tillbakavägen. Väl framme vid färjeterminalen så ska vi försöka lista ut hur man köper biljett till färjan och hittar en informationsdisk, japanen där lyckas förklara att man betalar på andra sidan när man kliver av färjan. Just då så ser vi några japaner som springer i full fart mot färjan, inser att den håller på att gå så vi hänger på och lyckas springa ombord precis när man skall hala in landgången.

Av dagens utbrott märks inte så mycket, men det känns att man blir torrare i ögonen och i munnen känns det som det knastrar lite mellan tänderna. Väl över vid foten av vulkanen ligger ett litet samhälle och vi promenerar bort till Earth Cachen Sakurajima och loggar den. Bredvid finns det en liten kanal med varmt källvatten där man kan bada fötterna.

Väl tillbaka till fastlandet så var det hög tid för middag. Vi hittade en restaurang som utanför visade bilder av vad dom serverade för rätter så jag kom på den geniala idén att helt enkelt fota av den rätt man ville ha så kunde man vissa personalen den sedan. Det blev platt fall när vi kom in, då det inte fanns någon personal som tog upp beställningarna istället fanns det en myntautomat innanför entrén där man betalade och valde vad man ville ha med knappar för varje rätt och så fick man ut små biljetter som man gav till personalen. Problemet var bara att på automaten fanns varken bilder eller engelsk text…. Efter en snabb genomgång av personalen hur automaten fungerade och en vag beskrivning av vissa rätter var det lite rysk roulette över det hela. Personligen har jag inga problem att äta det mesta men det gällde ju inte hela sällskapet. Men jag tror ändå att det blev en lyckad matupplevelse för dom flesta. Man satte sig sonika vid bardisken där köket var på andra sidan och la upp biljetterna bredvid sig och sedan bytte personalen ut dom mot öl och mat som man förhoppningsvis kunde få i sig.

Efter middagen loggade vi några cacher på väg tillbaka mot hotellet där vi nu enligt tradition avslutade kvällen på ett hotellrum med lite samkväm över några nya öl fynd från närmaste FamilyMart.

• 

• 

• 

Efter intagandet av japansk frukost på hotellet var det dagas att åka vidare med Shinkansen. Med byte till lokaltåg i Mihara, tror det var här vår guide fällde kommentaren som var lite som ett signum för resan. När vi kliver av Shinkansen så vet vi sedan innan att vi skall byta till lokaltåg men ingen annan information har vi fått innan vi kliver ut på perrongen. Guiden tittar snabbt på skärmen med tidtabellen på och säger att vi skall byta plattform och ta trapporna över till nästa perrong men ”Det är gott om tid mina vänner”. Skönt hinner jag tänka och funderar på om jag hinner på toaletten eller om jag skall köpa kaffe på stationen innan guiden fortsätter: ”det är gott om tid, vårat tåg går inte förrän om fyra minuter…” Så det blev varken toalett eller kaffe…

Efter tåget blev det byte till färja för att ta oss ut till ön Ōkunoshima även känd som Rabbit Island(Kanin ön). Under kriget hade japanerna här en av sina största anläggningar för att producera giftgas. När Japan kapitulerade förstörde amerikanerna anläggningen och dom försökskaniner man använt släpptes ut vind för våg, och utan naturliga fiender på ön har dessa förökat sig fritt och nu är hela ön full av kaniner som blivit mer än tama då turister matar dom.

Idag var det en riktigt varm dag så det var ingen direkt fart på kaninerna då dom låg mest och flämtade i skuggan.

Precis vid hamnen hittade vi ett litet skyddsrum från kriget, det var visserligen uppskyltat men det såg ut att ha lämnats att förfalla. Några fladdermöss hittade vi där inne i alla fall. Sedan besökte vi det lilla museet som handlade om giftgasproduktionen här, det fanns diverse utrustning och olika former av bomber/granater för giftgas. Man hade tillverkning av senapsgas och tårgas, många av dom som arbetade här visste inte vad det var för tillverkning och även om arbetarna hade skydd så blev många exponerade och sjuka.

Efter det upplyftande besöket på museet var det dags för lunch. Vi hade köpt med oss matlådor från järnvägsstationen som vi nu försökte hitta skugga för att förtära maten i. Vi hittade några rangliga fikabord där vi kunde inta maten mitt emot museet.

Efter lunchen hade vi några timmar där vi själva kunde utforska ön i egen takt. Då det fanns åtta stycken geocacher på ön var dessa det självklara målet ihop med ruinerna av det som fanns kvar av giftgasfabriken.
Okunoshima Lighthouse（大久野島灯台） var den första cachen, det var avspärrat att ta sig fram till själva fyren, men cachen låg ute vid stigen och kunde loggas utan problem i sällskap med några av öns kaniner.

Det blev en svettig vandring runt ön i värmen då solen stekte på bra. Vi passerade ett hotell på ön där det nog gick på lågvarv innan semester säsongen då både pool och tennisbanor nästan kändes som UE-objekt.

Remains of toxic gas storage (毒ガス保管庫跡) här fanns rester av där man förvarat den färdiga giftgasen.

Vi fortsatte upp på berget på mitten av ön som bjöd på en fantastisk utsikt över området. Det var egentligen avspärrat för att ta sig upp till toppen, men vi låtsades inte om avspärrningsbanden. Här på toppen fanns även rester av ett kanonbatteri som man byggde redan under Rysk-Japanska kriget(1904-05). Här fanns det cacher gömda i platserna för det olika batterierna. Ruin of southern battery, Remains of middle battery (中部砲台跡) och Remains of northern battery (北部砲台跡).

På ön står även Japans högsta kraftledningstorn(226m) .

När vi sedan skulle ta oss ner på andra sidan berget förstod vi varför toppen varit avspärrad här hade hela vägen rasat ner efter bergssidan. Det fanns en smal kant att balansera på som såg ut att hålla, så vi skickade först över den kraftigaste i sällskapet för att kolla bärigheten innan vi övriga balanserade över en och en.

Sista cachen var Remains of electric power plant (発電所跡) det var bara byggnadens skal som var kvar av kraftverket, men det var mycket effektfullt. Lyckades hitta en smal trappa av okänd bärighet som tog mig till 2:a våningen.

Efter ett par timmar i lyckorus på ön var vi ett ganska mört gäng som äntrade färjan tillbaka till fastlandet. Sedan blev det en kort tågresa till nästa lilla stad där vi skulle bli upphämtade av buss för att åka till dagens hotell. När vi hoppade av tåget var vi snabba med att logga den cache som fanns där. Busschauffören hörde av sig till vår guide och meddelade att hon tyvärr var 30minuter sen, inga sura miner i vårat gäng det innebar att vi hann med och logga två cacher till i denna sömniga lilla småstad(det var söndag) .

Väl på hotellet som var ett ryokan(typ japanskt spa) så var det gemensam middag strax efter incheckning. Alla hade svidat om till dom kimonos som vi blivit tilldelade. Middagen var utsökt med den ena rätten som avlöste den andra med små bläckfiskar, fisk av olika slag, kött och sist soppa innan efterrätten.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Kvällen avslutades i bad avdelningen där vatten från heta källor leddes in i olika kar och små bassänger. Först skulle man tvätta sig noggrant detta gjorde man sittande på en pall i ett bås och japanerna var mycket noggranna och satt väldigt länge och tvättade sig. Sedan var det bara att glida ner i dom olika kar och bassänger som fanns den ena varmare än den andra och någon riktigt iskall. Vilket var riktigt skönt efter dagens strapatser.

• 

• 

• 

• 

Idag blev det tidig förflyttning så vi hann inte med någon frukost på hotellet, istället hade guiden fixat frukost påsar med diverse innehåll som vi avnjöt på Shinkansen på väg mot Osaka. Bland annat så innehöll påsen ett litet trekantigt paket med ris med tonfisk. Jag vände och vred på paketet för att lista ut hur jag skulle ta mig in i denna mystiska förpackning, en äldre japan som satt bredvid mig noterade snabbt detta och kom snabbt till undsättning.

Vid ankomst till Osaka väntade en chartrad buss på oss och det var dags att ta sig till dagens tunneläventyr. Efter en stunds bussresa var vi framme i något som kändes som utkanten av staden. Dagen var varm och solig och vi fick vänta en stund medans våra japanska guider delade ut hjälmar och ficklampor. Sedan blev det en bits promenad för att ta oss till ett skogsområde som bestod av kullar/berg, vi äntrade skogen och stigen ledde upp mellan kullarna. Här hade man under kriget grävt ut mängder av tunnlar och grottor med hjälp av slavarbetare för att skyddat kunna tillverka ammunition och flygplansmotorer.

Vi fick besöka några av tunnlarna, dom hade förfallit sedan kriget och låg helt öppet utan avspärrningar i skogsområdet. Tunnlarna kändes allt annat än säkra då det inte var berg utan man hade grävt ut tunnlarna i jord och mitt i tunnlarna låg det betydande högar av jord som rasat ner från taket. På något ställe fanns det en betong gjutning för att stabilisera taket men för att spara råvaror fanns den inte överallt, där det nu inte fanns någon betong hade det varit tak och stöttor av trä under kriget som man efter kriget behövt till annat.

Efter tunnlarna var det hög tid för lunch så bussen stannade vid ett sort köpcenter och vi fick nog 45 minuter på oss att hitta något att äta. Så vi delade upp oss i mindre grupper för att hitta någon lämplig restaurang, min grupp tog första (inte)bästa restaurang som var en Italiensk restaurang. Det blev en ganska torr Paela till lunch för min del.

Vi fortsatte sedan till den Gyllene Paviljongen upptagen på UNESCOs världsarvs lista. Kinkakuji-templet som är dess riktiga namn besöks årligen av drygt 6 miljoner människor och är ett av Japans mest populära besöksmål. Templet är klätt i bladguld och varje natt så jobbar man med att förbättra och underhålla den guldprydda fasaden.
Templet ligger i en fin japansk landskapsträdgård med mycket planteringar och slingrande stigar.

Nästa besöksmål var helgedomen Fushimi Inari-taisha känd för sina tio-tusentals(runt 32 000) röda portar(Torii). Dessa portar är köpta och donerade av rika affärsmän för att bringa lycka och framgång. Här hamnade vi en bambuskog vilket var en riktigt häftig upplevelse efter bara sett dom på håll innan. Cachen Red Torri hittade vi i skogen och den var lite rolig då den var en miniatyr port placerad i skogen.

På väg tillbaka till bussen passerade vi ett kattcafé det är ett kafé där det är full med katter som man kan kela och klappa medans man fikar, det finns även liknande med igelkottar och ugglor. Passerade ett sådant med ugglor sista dagen i Japan när jag gick själv i Kyoto, men det kändes inte rätt att stötta sådan verksamhet med ett besök.

Efter att ha checkat in på hotellet var vi några som slog följe för att logga lite cacher under kvällen. Dock var det hög tid för middag så vi slank in på ett litet ställe. Det visade sig bli en utmaning att beställa mat då meny endast fanns på japanska, utan bilder…. Fast med lite trixande med google translate och lite hjälp från våra japanska bordsgrannar så lyckades i få i oss något att äta.

Vi tog sen taxi bort till en gammal virtuell cache Floating garden och sedan från den så loggade vi oss tillbaka i mörkret till hotellet längs en cacheserie som gick efter floden totalt 17 st lyckades vi beta av.

Sedan var det läggdags efter den obligatoriska sängfösaren i form av några nya japanska öl och genomgång av dagens upplevelser med några av deltagarna på ett av hotellrummen.

Nu var det dags att lämna Tokyo, vi fick börja med att packa om så att vi kunde skicka våra stora resväskor i förväg till det hotell vi skulle komma till om fyra dagar och packa en mindre packning att ha med oss tills dess.

Sedan var det tunnelbanan in till Stationen i Tokyo och sedan äntra Shinkansen det japanska snabbtåget norrut mot Nagano. Vi hade interrailkort som var riktigt smidiga för tågresorna. Det gällde dock att vara på plats när tåget kom för det stannar bara typ 45 sekunder och då skall folk hinna både av och på. Men det är tydligt uppmärkt på perrongerna exakt var vilken dörr med vagnsnummer och platsnummer stannar.

Med tanke på japanernas kroppsbyggnad så förväntade jag mig att man skulle sitta som på ett Ryanair plan med knäna vid öronen, men där kom jag på skam, det fanns gott om plats både för packning och att sträcka ut benen, tanken är nog att den som sitter ytterst inte skall behöva resa på sig när den innerst vill komma ut.

Tågresan tog ca 1½ timme sedan var vi framme i Nagano där blev vi upphämtade av buss och kördes till utkanten av staden där man under kriget skapat ett tunnelsystem i ett av bergen för den japanska kejsaren och stadsledningen för att skyddas när amerikanerna började bomba fastlandet under 1944. Kejsaren vägrade dock att gömma sig där.

Vi blev försedda med hjälmar och fick sedan en guidad visning inne i tunnlarna. Man hade börjat bygga dom så sent som november 1944 och slutade vid krigsslutet augusti 1945 och då var komplexet färdigt till ca 75%. Det var både japaner och koreanska slavarbetare som jobbade i skift dygnet runt för att spränga och gräva tunnlarna.

Innan bussen gick tillbaka fick vi bråttom för att hinna logga Japanese spirit, Western technique 和魂洋才 som låg i närheten i en liten tempelpark.

Bussen tog oss tillbaka till tågstationen så äntrade vi Shinkansen igen och åkte vidare till Samurajstaden Kanazawa. Under tågresan åkte vi igenom oräkneligt antal tunnlar, många riktigt långa. Vi hade inhandlat matlådor för att äta vår lunch på tåget, då det var begränsat med tid för inhandlande var det bara att rycka något som man fick hoppas vara ätbart. Min mat var det inget fel på och den kunde sköljas ner med två av dom godare ölen på hela resan.

Efter att ha dumpat vårat bagage i hotellets foajé så trängde vi in oss i en lokalbuss och åkte till Kenrokuen en berömd japansk landskapsträdgård. Med fantastiska träd, dammar, planteringar och utsmyckningar.

På väg tillbaka till hotellet så loggade vi några cacher och tog oss igenom slottsområdet till Kanasawa castle.

Tillbaka vid hotellet så hade SR88 gjort ett geocaching event med förhoppningen att lite japanska geocachare skulle dyka upp. Så blev tyvärr inte fallet, men en japansk popgrupp dök upp och ville intervjua oss och frågade vad vi tyckte om deras musik som dom spelade upp. Vi knuffade sonika fram SR88 som fick försöka göra sig förstådd så gott det gick. 🙂

Efter incheckning var det hög tid för middag, som vanligt splittrade vi upp oss i mindre grupper. Vi fick tips om en sushi restaurang av guiden där man sushin kommer på ett band och man kan välja vad man vill äta. Tyvärr var platserna vid bandet upptagna så vi fick ett bord vid väggen där man beställde själv på en sån där display, nu var vi dock varma i kläderna och kunde beställa utan missöden. Maten kom in åkande på ett modelltåg av Shinkansen vid väggen och man lyfte av sina assietter och skickade sedan tillbaka tåget till köket med en knapp.

Vi avslutade kvällen med att ta taxi en bit bort för att logga en löst myst 忍者寺 (妙立寺)/Ninja Temple (Myoryuji) sedan promenerade vi tillbaka till hotellet ca 2km och loggade dom cacherna vi passerade.