Nu var det dags att lämna Tokyo, vi fick börja med att packa om så att vi kunde skicka våra stora resväskor i förväg till det hotell vi skulle komma till om fyra dagar och packa en mindre packning att ha med oss tills dess.

Sedan var det tunnelbanan in till Stationen i Tokyo och sedan äntra Shinkansen det japanska snabbtåget norrut mot Nagano. Vi hade interrailkort som var riktigt smidiga för tågresorna. Det gällde dock att vara på plats när tåget kom för det stannar bara typ 45 sekunder och då skall folk hinna både av och på. Men det är tydligt uppmärkt på perrongerna exakt var vilken dörr med vagnsnummer och platsnummer stannar.

Interrailkort
Skräck i blickarna 🙂



Med tanke på japanernas kroppsbyggnad så förväntade jag mig att man skulle sitta som på ett Ryanair plan med knäna vid öronen, men där kom jag på skam, det fanns gott om plats både för packning och att sträcka ut benen, tanken är nog att den som sitter ytterst inte skall behöva resa på sig när den innerst vill komma ut.

Tågresan tog ca 1½ timme sedan var vi framme i Nagano där blev vi upphämtade av buss och kördes till utkanten av staden där man under kriget skapat ett tunnelsystem i ett av bergen för den japanska kejsaren och stadsledningen för att skyddas när amerikanerna började bomba fastlandet under 1944. Kejsaren vägrade dock att gömma sig där.

Vi blev försedda med hjälmar och fick sedan en guidad visning inne i tunnlarna. Man hade börjat bygga dom så sent som november 1944 och slutade vid krigsslutet augusti 1945 och då var komplexet färdigt till ca 75%. Det var både japaner och koreanska slavarbetare som jobbade i skift dygnet runt för att spränga och gräva tunnlarna.

Ritning över tunnelkomplexet.
Bara en liten del var säker att gå i.
Redo!
Vissa bitar syntes att dom inte hann färdigt med.
Låååånga gångar.
Taket stöttat på sina ställen.

Innan bussen gick tillbaka fick vi bråttom för att hinna logga Japanese spirit, Western technique 和魂洋才 som låg i närheten i en liten tempelpark.

Japansk kyrogård.
Ännu en brandpost.

Bussen tog oss tillbaka till tågstationen så äntrade vi Shinkansen igen och åkte vidare till Samurajstaden Kanazawa. Under tågresan åkte vi igenom oräkneligt antal tunnlar, många riktigt långa. Vi hade inhandlat matlådor för att äta vår lunch på tåget, då det var begränsat med tid för inhandlande var det bara att rycka något som man fick hoppas vara ätbart. Min mat var det inget fel på och den kunde sköljas ner med två av dom godare ölen på hela resan.

Lunch! Söta ölburkar.
Risfält.

Efter att ha dumpat vårat bagage i hotellets foajé så trängde vi in oss i en lokalbuss och åkte till Kenrokuen en berömd japansk landskapsträdgård. Med fantastiska träd, dammar, planteringar och utsmyckningar.

Här skulle vist alla fotografera sig.
Broarna var byggda så här för att onda andar inte skulle kunna ta sig över då dom bara kan gå rakt fram.

På väg tillbaka till hotellet så loggade vi några cacher och tog oss igenom slottsområdet till Kanasawa castle.

Slott i närbild…
Slott i motljus….

Tillbaka vid hotellet så hade SR88 gjort ett geocaching event med förhoppningen att lite japanska geocachare skulle dyka upp. Så blev tyvärr inte fallet, men en japansk popgrupp dök upp och ville intervjua oss och frågade vad vi tyckte om deras musik som dom spelade upp. Vi knuffade sonika fram SR88 som fick försöka göra sig förstådd så gott det gick. 🙂

Efter incheckning var det hög tid för middag, som vanligt splittrade vi upp oss i mindre grupper. Vi fick tips om en sushi restaurang av guiden där man sushin kommer på ett band och man kan välja vad man vill äta. Tyvärr var platserna vid bandet upptagna så vi fick ett bord vid väggen där man beställde själv på en sån där display, nu var vi dock varma i kläderna och kunde beställa utan missöden. Maten kom in åkande på ett modelltåg av Shinkansen vid väggen och man lyfte av sina assietter och skickade sedan tillbaka tåget till köket med en knapp.

Smarrig sushi där inte ens hälften av fiskarna kändes igen….
Misosoppan, riktigt god.
Lite extra sushi 🙂
Soppan urdrucken, vi var tre stycken som beställde soppa och vi fick nog var sin del av fisken.
Festmåltid!

Vi avslutade kvällen med att ta taxi en bit bort för att logga en löst myst 忍者寺 (妙立寺)/Ninja Temple (Myoryuji) sedan promenerade vi tillbaka till hotellet ca 2km och loggade dom cacherna vi passerade.

Taxibilarna kändes som dom var från 80-talet allihop.
Mystiska japanska hus.
Japansk toalett, man får prova sig fram…
Dagens resväg.