Efter en stadig hotellfrukost så packade vi ihop oss och tog hotellets transferbuss till flygplatsen för att lämna vårt bagage där då vi skulle flyga hem sent på kvällen. Några åkte in tidigare och andra i gänget hade ett senare flyg ifrån Cusco så dom sov inte på hotellet. Men StadsAlv, PeterCabrio, vw-bus och jag slog följe under dagen. Så efter att vi lämnat in vårat bagage på flygplatsen så var det dags att köpslå med en taxi för att resan in till stan. Vi hade ett antal mystar som vi löst som vi ville logga, så det var bara att peka på kartan på en gigantisk kyrkogård som låg i närheten och säga att vi ville åka dit. Det var inga problem, men kanske inte det vanligaste platsen som Europeiska turister vill besöka.

På motorvägen in till stan ifrån flygplatsen så passerade vi ett antal anläggningar som låg på rad för dom som fastnat för lagens långa arm.

 

Då vi närmade oss målet för taxin så såg vi att vi skulle passera en lämplig cache, så vi bad om att bli avsläppta direkt vid vägkanten, taxichauffören tyckte det var lite märkligt då vi in6te var framme men gick med på vår begäran.

Vi hamnade i ganska välbärgade kvarter med villa/hus bebyggelse och det var betydligt trevligare att vandra runt här än när vi var i centrum ett par dagar tidigare. På några ställen fanns det någon form av kvartersvakter, det satt en uniformerad vakt i en kur i en korsning i villa området. Men eftersom vi inte såg ut som några utslagna trashankar så fick vi röra oss fritt även om vi kände att vi hade ögonen på oss. Vi loggade några cacher ur denna mystserie #7 Romário – Série ‘O Brasil nas Copas  vi hade som sagt löst hela serien hemma,  den handlade om olika fotbollsspelare och var ganska lätt löst. Roligast var när det i en myst dök upp att man behövde koordinaterna till centrumpunkten på Råsundastadion i Stockholm, den är ju visserligen riven men det gick ju att lösa ändå. Vi kunde dock bara logga några då vi hade några DNFer och sedan låg några utanför vår planerade rutt då vi skulle ta oss till ett event.

Efter att ha avverkat några cacher så var det dags för ett event, det var ju skottdagen och några lokala förmågor hade ett event i en shoppinggalleria. Dom flesta övriga svenskar i vårgrupp hade kommit när vi fyra anlände och det var ett gäng lokala cachare på plats. Det var riktigt kul att träffa dom lokala förmågorna, och dom var väl lite överrumplade över att det dök upp 18st svenskar  på deras event, även om dom blivit förvarnade av våra will attended loggar. Själva eventet var vid restaurangerna så vi passade på att inta föda under eventet.

2016-02-29 13.53.36

Rejält coin.

Efter eventet fortsatta vi fyra att hålla ihop och kunde direkt logga en inaktiverad cache tvärs över gatan, burken låg nedtryckt i en rabatt vid roten av ett träd och det låg en väska över som kröp av allsköns små (o)trevliga djur…. som jag var tvungen att flytta på för att komma åt burken. Vad gör man inte för en logg….?

Sedan blev det nog mer DNFer än founds då vi var i tättbefolkade kvarter och cache placeringarna var lite märkliga, inte en chans att leta efter cacherna utan att ett par hundra människor lade märke till en.

Men det blev några hittade bland annat denna myst 4,5/2 Office Boy som kändes löjligt lättlöst med svenska mått mätt. Och som nu har 12st svenska founds av totalt 17st sedan Januari. Efter några DNFer så tröstade vi oss med att gå in på en pub och ta en öl och sitta ner och vila fötterna lite. Sedan gick det genast bättre och vi kunde hitta dom nästa två cacherna utan problem.

Sedan var det dags att bege sig mot flygplatsen, så vi fångade en taxi och tog oss dit. Då vi var där i god tid så passade vi på att logga dom tre cacherna som fanns utanför flygplatsen Traditional Geocache Aerocache II ,O Viajor – Aeroporto Internacional de São Paulo och Argentina & Brasil. Vid den andra cachen stötte vi på ett gäng Tjecker som var ute i samma ärende som vi, så det blev en kort pratstund innan vi fortsatta åt var sitt håll.

Efter detta var det bara att hämta ut bagaget ifrån bagageinlämningen och checka in väskorna på vårat flyg. När det var gjort sprang vi på några andra i vårat gäng som satt på en restaurang, så vi slog följe för att inta middag och någon god öl innan det var dags att passera säkerhetskontrollen, efter den blev det någon öl till innan flyget lyfte vid 23-tiden mot London och Heathrow.

Andra dagen i Brasilien och vi skulle vara i Intervales hela dagen. Nu slöt Karicka med mugglar partner upp på morgonkvisten, dom kom vid 4-tiden på morgonen och hade rest ifrån Australien där dom numer bor. Dagens uppdrag var att först och främst logga Ape cachen och sedan så många andra cacher i parken vi hann med.

Ape-cachen (Mission 4: Southern Bowl) är en unik cache enda kvarvarande av 12st som placerades jorden runt som ett reklamjippo inför ny inspelningen av filmen Apornas Planet 2001. Dom andra cacherna försvann ganska fort, en i USA överlevde till 2011 men försvann sedan även den. Så den är lite av en geocacachares Holy Grail. Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt för mig att logga denna cachen, dels så låg den i Sydamerika vilket är djävligt långt bort och inte nog med det så låg den ”mitt i djungeln” en bra bit från ära och redlighet. Nu visade sig det dock att det inte skulle vara så omöjligt…

Efter att en stadig frukost intagits och vi var in smörjda med solskydd och myggolja så begav vi oss ut på djungelstigarna mot Ape-cachen. Vi loggade några cacher på vägen och råkade ta fel vid ett vägskäl så vi hamnade först på en utsiktsplats som vi tänkt ta senare och cachen Mirante (viewpoint) med en strålande vacker utsikt åt några håll i alla fall. En hel del fina växter såg vi på vägen upp och en groda med hud som sammet.

Efter att ha njutit av utsikten, druckit vatten och vilat oss lite vände vi ner igen för dagens huvudattraktion. Blev någon cache till på djungelstigarna innan vi kom fram.

Efter att ha vandrat längs djungelstigarna i strålande väder så kom vi äntligen fram till denna mytomspunna cache.

 

Foto: Stadsalv

Sedan vände vi åter till restaurangen i parken för intagandet av lunch och samla nya krafter inför eftermiddagens runda. Vid lunchen saknade vi det andra gänget som var ute på annat håll i parken, senare på eftermiddagen träffade vi på några av dom och dom berättade att svegrim fått värmeslag och att dom fått släpa honom tillbaka och se till att han fått ordentligt att dricka.

Efter lunchen begav vi så av oss mot dom sydvästra delarna av parken där vi hade ett område ologgat. Efter två cacher skilde sig jag och Stadsalv ifrån dom övriga då dom redan tagit några av dom cacherna igår, så vi blev själva igen. Vi loggade några cacher varav Giant Antshrike ver den största behållningen, inte för att det en gångs skull var en rejäl burk och ingen kamouflerad microburk. Utan för att det var som en liten grotta där det fanns fladdermöss, en eller två stycken flög runt runt en stenpelare och förbi mitt ansikte så att jag kände vinddraget 🙂 .

IMG_8844

Fladdermus. Foto: Stadsalv

Sedan stötte vi på dom andra igen vid cachen Don’t forget your cacher’s headlamp! som låg vid den största grottan vi såg i parken. Cachen skulle vara på utsidan, men dom andra hade inte hittat den och dom hade även letat inne i grottan. Efter en stund kunde dock Stadsalv plocka fram burken ifrån ett ställe där nog alla hade letat tidigare, det var en liten rackare stor som en femkrona och någon centimeter hög som låg i en hålighet vilket gjorde den nästan omöjlig att upptäcka. Dom andra drog vidare medans jag och Stadsalv utforskade grottan, det fanns stegar i grottan då den var i flera plan/våningar och man kunde gå långt in i en gång. Hade man velat hade man kunnat ta sig ännu djupare in, men då hade man behövt krypa förbi några smala passager och det kände vi att vi inte ville lägga tid på och dessutom bli ganska skitiga på köpet, eller vada ut i den underjordiska vattendraget.

Foto: Stadsalv

Vi loggade några cacher till varav en Earth Cache i en annan grotta och en letterbox som var löjligt lätt. Innan vi kom fram till husen i det centrala parkområdet igen. Där stöter vi på svegrim som är ute själv några timmar efter sitt värmeslag, så vi ser till att han slår följe med oss och vi loggar dom ”sista” cacherna vi har kvar i parken och även två stycken utanför på väg in till parken. När vi är längst bort och skall vända tillbaka kommer Junior körande, det är han som jobbar i parken och ansvarar för cacherna där, så vi liftar tillbaka till receptionen med honom. Sedan återvänder vi till vårat hus för att ta några öl, lägga oss i polen och invänta middagen och vårat event vi har där på kvällen.

Resultatet av 1½dags caching i parken, den ologgade längst upp till vänster var en DNF som dock dom andra i gruppen hittade senare och dom andra två försökte vi oss inte på då dom låg lite långt bort och inga bra stigar ledde dit. Sex Earth Cacher, 5 mystar, 2st Wherigo, 2 Multis, 1 event, en Letterbox och ett antal Traddar förutom den högt aktade Ape-cachen.

apemap

Efter en natt på flyget över Världshaven med obefintlig sömn så landade vi i Sao Paulo en nätt storstad på ca 22miljoner invånare. Vi hade förbeställt en egen buss som hämtade upp oss på flygplatsen. Gänget bestod nu av Gottigris, Disosmatte, coco_c, Långanfans, benganbilog, PeterCabrio, vw bus, tigertassen, camping4us(mor, far och dotter), svegrim, emsliten, StadsAlv, Karmansbo och undertecknad.

Bussen körde oss till Intervales som är namnet på parken där ape cachen ligger. Bussresan tog ca 3-4timmar med två stopp för proviantering och ett stopp vid bussbolagets huvudkontor för betalning av bussen och upphämtning av Junior som bor och jobbar i parken och nu är den som ansvarar för Ape cachens väl och ve.

Väl framme i parken fick vi lunch innan vi installerade oss i vårat hus.

Efter en snabb installation försvann ett gäng direkt mot ape cachen, vi andra tänkte ta den dagen efter så att vi inte bara gick i en enda stor klunga. Jag och Johan(Stadsalv) blev sedan klara först och var lite otåliga iväg, så vi berättade vart vi skulle och räknade med att dom andra skulle komma efter, det blev dock ett missförstånd så jag och Johan blev själva i djungeln första eftermiddagen men det gick ingen nöd på oss.

Vi avverkade 18st cacher första eftermiddagen dock var det två vi gick bet på och fick logga DNF på. Oftast var det tyvärr en kamouflerad filmburk eller liknande med en blöt eller blötare logg i, finns ju gott om utrymme för större burkar som är lite mer lätthittade.

Vårt mål var att först ta oss längst bort i ena hörnet av cacherna i parken och sedan jobba oss tillbaka mot vårat hus. GRUTA DO FOGO var en cache vid en grotta längst bort som vi tog oss till. Själva cachen låg utanför grottan, men självklart gick vi ner i grottan för att undersöka den och se om det fanns några intressanta djur så som fladdermöss, dock såg vi inga i denna grottan.

Vi loggade tre earth cacher varav endast Lapies (Lapiás) egentligen var någonting att se.

2016-02-19 19.02.46

Earth Cachen EarthCache Colonial Gold Ruch in São Paulo Province kändes lite meningslös, då man efter att ha forcerat terrängen(nästan obefintlig stig) kommer fram till en liten bäck i djungeln som inte är något speciell alls.

2016-02-19 15.44.29

Jo, stigen är där rakt fram….

Bästa cachen för dagen var helt klart Stone Castle som är en stenruin i djungeln som ser flera hundra år gammal tills man tittar närmare och ser eluttagen för lysknapparna i muren. Ruinen är ett ofärdigt byggprojekt ifrån 1970-talet, tanken var att det skulle bli ett semester hus till Guvernören i Sao Paulo.

I stora hela var det en riktigt bra dag i djungeln, vi hade ösregn i 1½ timma, annars så var det uppehåll. Vi såg färska tapirspår, några grodor, massor av fina fjärilar. Denna ”orm” sprang vi på på stigen:

2016-02-19 18.44.21

Det är bara en pinne ifrån ett träd men jag hoppade högt! Dock på kvällen när jag och Svegrim skulle gå ifrån vårat hus till receptionen där det fanns wifi på kvällen/natten så hade jag ingen tanke på ormar och gick strumplös i lågskor på grusvägen när jag höll på att trampa på denna:

2016-02-19 20.56.15

D-Day(Lördag)

Upp tidigt i ottan för att ta oss till samlingsplatsen, där vi träffade resten av gänget som skulle med på vandringen. Det var bara svenskar förutom dom tre spanska bergsguiderna. Efter att vi fått tilldelat vår personliga skyddsutrusning(hjälm, sele och via-ferata kit) så påbörjade vi vandringen till utgångsplatsen, säkert drygt en km från parkeringen. Under tiden han dagen gry och spänningen släppte i takt med att förväntningarna steg. Första delen(20m) av leden Caminito del Rey har man rivit för att förhindra att folk tar sig in på leden, så vi fick fira oss ner på leden med hjälp av guiderna.

Första delen av leden fanns det en stålwire att säkra sig i medans man gick, men sedan fanns det vissa ställen där den var nerplockad och man fick ta sig fram osäkrad. Minnesvärda ord från en av guiderna på ett ställe där gångbanan rasat bort och man bara skulle balansera på stålbalken 1m ut och hålla sig mot bergsväggen ””Don´t hold the wire it´s not safe” då frågar man sig om wiren mest är ett mentalt stöd istället för ett verkligt, vilket nog var fallet, när man var säkrad i wiren kändes det inga problem där 100m upp i luften, medans dom sträckor man gick där det saknades wire inte var lika njutningsfyllda :).

Leden var i tre delar där man började bergsidan och gick en sträcka sedan kom en sträcka där man gick i vanlig skog innan man kom upp på bergsidan igen. Vi kunde gå nästan hela sträckan utom sista biten som var helt avstängd på grund av renoveringen som påbörjats, så vi fick gå samma väg tillbaka… Vilket var bra då vi varit för upptagna av utsikten och att hålla oss kvar på bergsväggen på dit vägen så vi missat att logga dom cacherna som fanns efter leden. Men nu tog vi dom alla på tillbaka vägen istället.

Foto: Fredrik Löfgren

Filmen nedan ifrån äventyret är filmad av Ola Hansson

 

När Mats(Geotectives) publicerade eventet Don´t look down så var jag inte sen att anmäla mig, har missat dom andra eventen här av olika orsaker och nu var det verkligen sista chansen då leden sedan skulle renoveras.

El Caminito del Rey är en vandringsled som byggts 1901-1905 mellan två vattenkrafts dammar för att man skall kunna underhålla och inspektera vattenkanalen som byggts mellan dom. Leden hänger bokstavligen i bergsidan 100m över floden nedanför och befinner sig i olika stadier av sönderfall, vilket gör att den rankas som en av världens farligaste vandringsleder.

När jag bokat min plats på turen kom jag även på att min minsta bror snart skulle fylla 30år, då vi har en liten tradition av att resa iväg och/eller hitta på något extra på jämna födelsedagar, själv fick jag ett fallskärmshopp i 30års present. Så kändes detta vara rätt utmaning för brodern som redan hoppat både fallskärm och bungyjump i Australien/Nya Zeeland. Mellanbrodern övertygades om förträffligheten i mina planer och minsta broderns sambo fick uppdraget att boka upp minsta brodern så han tog ledigt i tron att han skulle följa med sin tjej på någon hemlig utflykt.  Bluffen lyckades och brodern trodde han skulle till Jönköping när han vaknade på avfärdsdagen innan mellanbrodern plockade upp honom och hoppade på tåget till Västerås där flyget skulle gå. Först när vi var incheckade och väntade på att flyget skulle avgå fick han reda på resans mål :).

Självklart fastnade jag i säkerhetskontrollen då man hittade mitt försvunna multi tool i en dold ficka, trodde givetvis att jag skulle bli av med det. Men döm av min förvåning då dom konstaterade att knivbladet inte var tillräckligt långt, så jag fick ta med mig den i kabinen i flygplanet.

DSC_1873

Väl framme i Malaga så hämtade vi ut våran hyrbil på flygplatsen och begav oss mot Gibraltar som inte ligger allt för långt bort. Dock blev det ett snabbt stopp innan gränsen för att kassera in en Spansk geocache, hade redan tagit en på morgonen i Västerås och planerade för att ta minst en i Gibraltar för att få tre GC-länder på ett dygn.  Där hade vi vår första övernattning på Queens Hotel ett riktigt engelskt hotell som nog hade sin storhetstid på 30-talet…. Lösa lysknappar och badrummet ovanför var nog snart på väg ner i vårat med tanke på fuktfläckarna i taket.

Efter att ha installerat oss på hotellet och tagit varsin öl på balkongen till vårt rum släntrade vi över gatan och intog varsin välbehövlig pizza. Då det hunnit bli sent blev det bara en kort promenad i hamnen innan bröderna var färdiga för slafen, jag hade dock inte ännu hittat någon cache i Gibraltar så jag stannade ute och tog sikte på den närmaste från hotellet, men den blev en DNF, troligen borta om man läste dom senaste loggarna. Sedan fanns bara Gardeners walk på rimligt avstånd, dock visade sig att den låg inne i en botanisk trädgård som inte var öppen halv tolv på kvällen, så det blev till att planka in förbi taggtrådshinder och smyga med avskärmad ficklampa då det fanns skyltar om övervakningskameror, som tur var var cachen lätthittad och jag kunde logga och ta mig därifrån utan några incidenter.

Nästa dag(Fredag) så var det dags att besöka Gibraltarklippan, vi checkade ut från hotellet efter en riktig engelsk frukost. Vi lät bilen stå kvar på hotellets parkering och tog linbanan upp som bara låg ca 100m från hotellet. Uppe på klippan tog jag fem cacher varav en Earth Cache, DNF:ade även en cache som nog aporna snott. Riktigt intressant ställe med dels nästan tama apor och mycket intressanta militära anläggningar insprängda i berget under dom senaste århundraden.

DSC_1886Linbanan upp på Gibraltarklippan.

10899665_10153052844628383_32958067_nVarför inte passa på att ge apan ett tjuvnyp 😉

DSC_1919Bröderna diskuterar vart vi är på kartan, i en del av fortifikationerna. Vid cachen Top of the Rock.

DSC_1922Siktet inställt på Afrika(?), Cachen Generals Folly (Peak)

DSC_1942Kör man bil in i Gibraltar får man korsa landningsbanan på flygplatsen för att ta sig in.

DSC_1933Inne i St. Michael’s Cave, en mäktig droppstensgrotta inne i Gibraltarklippan. Med en EC med samma namn.

Efter en heldag uppe på Gibraltarklippan återvände vi till bilen vid hotellet och körde mot El Chorro där vi skulle bo i två nätter och ha som utgångspunkt för det stora äventyret, själva vandringen på Caminito del Rey.

DSC_1971

Japp, dessa har vi sett som små förskrämda krukväxter hemmavid.

DSC_1965Hög höjds träning inför morgondagen. Vid cachen Mirador Real.

På Hotellet i El Chorro bodde även en del andra som skulle vara med på eventet så vi förberedde oss mentalt tillsammans för nästa dags utmaning. Loggade givetvis byns cache El Chorro.

DSC_1981Utsikten från hotellet, i bergspasset längst bort i mitten av bilden går El Caminito del Rey.

Fortsättning följer….

 

 

fc658094-d29e-49b4-af4f-c374e72ae9d7

Vet inte hur jag fick nys om detta stället, men har haft det under bevakning en lång tid. Så dök det upp igen under diskussioner med Lars(Citykatterna) under Caching Camp 2012 då det visade sig att även han hade stället under bevakning.

Sen under sensommaren fick jag möjlighet att lämna den trygga tillvaron hos familjen för att ge mig i kast med att inta detta ställe. Började då med att städsla en anfallsstyrka av ärrade veteraner för detta uppdrag. Lars(Citykatterna), Mats(GeoTectives) och Hasse(Motorcycledude) kände sig kallade att anta utmaningen med risk för att aldrig mer återse fäderneslandet.

På fredagen äntrade vi landstigningsbåten efter att ha gjort en snabb repövning(utan rep) i huvudstaden. Väl ombord intogs fältranson av både fast och flytande form innan vi stod inför överfartens härdande av immunförsvaret i den överfulla bubbelpoolen. Efter ett bad där kändes det som att det inte skulle vara några problem att slicka väggarna på några av helgens besöksobjekt…

Efter en natts sömn så var vi på fientligt territorialvatten, inmundigade morgonens fältranson innan landstigningsbåten nådde land. Så fort rampen fälldes ner så körde vi av vårt fullastade anfallsfordorn.

Knappade in koordinaterna för vårat första anfallsmål SAM Site en anläggning för S-300  ett ryskt luftvärnsrobotsystem . Det är lastbilar bestyckade med luftvärnsrobotar som under kriser skulle köra ut och ställa sig i skogen runt anläggningen för att kunna skjuta ner fientligt flyg och även interkontinentala kärnvapenrobotar.

Denna anläggning låg mellan oss och vårat huvud mål och behövde således slås ut innan. Vi inledde attacken under middagstid, rätt snart så splittrades gruppen under anfallet och jag var lämnad ensam att attackera en del av anläggningen. Övriga i gruppen blev fördröjda av ett dåligt vägval, det visade sig att underrättelsetjänsten utrustas oss med inaktuella kartor som visade vägar som inte fanns… Men snart så lyckades dom övriga komma ikapp, men jag hade under tiden lyckats slå ut två enheter själv. När vi samlat gruppen så avancerade vi vidare mot Huvudbyggnaden, där stötte vi på hårt motstånd som tog tid att nerkämpa fick även ta kontakt med motståndsrörelsen för att få mer instruktioner hur vi skulle ta oss vidare. Efter att ha rensat ut alla motståndsfickor och även krupit genom skorstenen så var äntligen stället besegrat.

Vi återvände till vårt anfallsfordorn och inledde offensiven mot vårat huvud mål Nuclear Missile Silo Complex, en anläggning nersprängd i marken med 4st silos med kärnvapenbestyckade medeldistansrobotar(SS-4 SANDAL) .

När vi kommit till målområdet så lastade vi ut vår utrustning och klädde på oss våra skyddsdräkter mot radioaktivitet och smög oss fram mot ingången till Kärnvapensilo bunkern, efter att ha bekämpat ner det lokala motståndet kunde vi tränga oss in i komplexet, vi stötte snart på mer motstånd då försvararna sprängt trappan, men vi var förberedda och kunde med hjälp av TB2A9AV ta oss längre in och ner i bunkern. I ett sista desperat försök att stoppa oss hade försvararna försökt vattenfylla delar av bottenvåningen, men även detta hade vi förutsätt och vi tog snabbt på oss nödvändig utrustning för att ta oss längre in.  Snart så var allt motstånd nerkämpat och vi kunde börja söka efter burken med avfyrningskoderna som försvararna gömt i den stora anläggningen. Rum efter rum söktes igenom, undertecknad fick klättra in i två avfyrnings silos och göra en våghalsig undersökning av utrymmet innanför skyddskupolerna balanserande över 25m(?)  djupa vattenfyllda schakt. Efter att ha kammat noll, fick vi återvända till markytan och upprätta radiosamband med Comand Office(CO) och efter ha fått ytterligare instruktioner så trängde vi ner i djupet igen och efter att ha gjort några halsbrytande manövrar så kunde jag äntligen konstatera att vi fått tillgång till avfyrningskoderna.

N2 N3 N4 N1

Vi retirerade snabbt ut och tillbaka till vårat fordon och efter att ha tagit av oss vår kontaminerade skyddsutrusning så fixade trossen(Geotectives) en välbehövlig fältranson käk åt var och en innan det var dags för en lång förflyttning till kusten och in i Litauen.

I skymningen kom vi fram till Palangos reabilitacijos centras(GC3M9ZR) efter att snabbt intagit byggnaden och tagit oss upp till taket så kunde Mc-dude efter en bra stunds letande trolla fram burken ur sitt nya(?) gömställe, stämde i alla fall mycket dåligt med både koordinater och hint. Mörkret hann i princip lägga sig innan vi lämnade stället allt för outforskat men tiden räckte helt enkelt inte till.

DCIM100GOPRO

När mörkret lagt sig var det dags att inta Palanga watch tower(GC1YQWB) i skydd av mörkret tog vi oss in på området och började attackera tornet från flera håll, när jag var halvvägs upp hörde jag ett nödropp nerifrån, då hade Mc-dude fastnat hängande  i en fälla i form av en grop, då det var mörkt så kunde han inte se hur djup den var så han hängde tappert kvar på kanten tills vi övriga kom till undersättning. När han var räddad återupptog vi attacken mot tornet. Mörker och frisk vind gjorde det hela till ett riktigt äventyr, men väl uppe kunde snart Geotectives hitta burken. Vi var snart åter i fordonet och gav oss av vidare mot vårat nattläger. Men först stannade vi vid denna hemsökta begravningsplats Aizsaule(GC3H14E) där vi snabbt såg till att logga innan gastarna förstått att vi gjort intrång på deras domäner.

Nattläger intogs på Liva Hotel, där vi utmattade föll i drömlös sömn ett par timmar innan morgon revelj ljöd.

Söndag:
Då var det dags att attackera resans 2:a huvud attraktion Grinvalti tower(GC1QAGW) efter att ha attackerat tornet i över en timmas tid fick vi tyvärr anse oss besegrade, jag var helt slut i kroppen av både mjölksyra och adrenalin. Så denna gnager i bakhuvudet om revansch en vacker dag.

N9DCIM100GOPRON11

Lite nedslagna beslöt vi oss för att göra ett försök på Twin Towers(GC15ZZK) efter att ha transporterat oss runt så lastade vi ut all nödvändig utrustning och begav oss till fots sista biten till tornen. Här gick det som tur var bättre och jag kunde efter en stund ta mig upp i rätt torn, det kändes riktigt bra att kunna besegra det efter morgonens förlust.

TwinDCIM100GOPRO

På väg tillbaka till bilen så attackerade vi även strandforten och cachen Cityclimbing Liepajas fortos(GC1XQ3W) även här gällde det att ha tungan rätt i mun. Det fanns många ställen att undersöka och givetvis var cachen på den mest utsatta och besvärliga stället. Men efter lite ninja moves kunde jag snart lägga händerna på burken.

Under flykten därifrån gjorde vi en snabb räd och tog även Trash hunt in Liepaja – Karosta CITO cache(GC2TH83) innan vi helt lämnade området och begav oss mot våran hämtningsplats där evakueringsfartyget väntade på oss för att föra hem oss till Fäderneslandet och mottaga hyllningar från folket när vi återvände.

 

Jag har nu i dagarna lyckats med att cacha 365 dagar i rad. Började den 20:de September 2012 med A Walk in the park av Clasf en en klurig myst med en hyfsad T5 utmaning och passande nog blev då nr 365 en i helt andra änden av skalan, en enkel drive in Trädgårdsstaden som jag såg på långt håll och kunde logga genom att bara veva ner rutan i bilen.

Jag hade som mål att aldrig bli obstinat och åka flera mil extra för en logg och det har jag inte heller behövt göra, som det ser ut nu skulle jag nog kunna fortsätta året ut och bara använda cykeln om jag skulle vilja.

Har heller aldrig letat upp några cacher i förväg för att veta att dom finns där vilket jag jag tycker är fusk. Några gånger så har jag fått avbryta letandet runt halv tolv på natten för att snabbt hinna hitta någon lättare innan midnatt. Har haft devisen att för söka ge mig på så svår och otillgänglig cache som möjligt som jag ansett mig ha tid till och alltid om jag varit sen ute haft någon eller några lättare i reserv om jag skulle gå bet på den första.

En utmaning som tornade upp sig var att vi väntade barn i maj vilket gjorde att jag dels lät bli cacherna nära sjukhuset för att kunna ha några lätta där om det drog ihop sig. Frun ringde till jobbet dagarna innan och sa att jag skulle skynda mig hem för att det eventuellt var på gång, självklart gjorde jag det….tog bara en cache först… 🙂  Hade sparat några lätta vid jobbet för dylika tillfällen. Det visade sig sen vara falskt alarm.  Veckan innan förlossningen såg jag till att ta cacherna så tidigt som möjligt på dagen, flera gånger strax efter midnatt efter mitt kvällsskift för att säkerställa dagens logg.

Håller fortfarande på med minst en om dagen får se hur länge det varar, året ut ser inte ut att vara några problem. Men nästa år skall jag vara föräldraledig 9 månader då kan det bli lite tuffare…