När Mats(Geotectives) publicerade eventet Don´t look down så var jag inte sen att anmäla mig, har missat dom andra eventen här av olika orsaker och nu var det verkligen sista chansen då leden sedan skulle renoveras.

El Caminito del Rey är en vandringsled som byggts 1901-1905 mellan två vattenkrafts dammar för att man skall kunna underhålla och inspektera vattenkanalen som byggts mellan dom. Leden hänger bokstavligen i bergsidan 100m över floden nedanför och befinner sig i olika stadier av sönderfall, vilket gör att den rankas som en av världens farligaste vandringsleder.

När jag bokat min plats på turen kom jag även på att min minsta bror snart skulle fylla 30år, då vi har en liten tradition av att resa iväg och/eller hitta på något extra på jämna födelsedagar, själv fick jag ett fallskärmshopp i 30års present. Så kändes detta vara rätt utmaning för brodern som redan hoppat både fallskärm och bungyjump i Australien/Nya Zeeland. Mellanbrodern övertygades om förträffligheten i mina planer och minsta broderns sambo fick uppdraget att boka upp minsta brodern så han tog ledigt i tron att han skulle följa med sin tjej på någon hemlig utflykt.  Bluffen lyckades och brodern trodde han skulle till Jönköping när han vaknade på avfärdsdagen innan mellanbrodern plockade upp honom och hoppade på tåget till Västerås där flyget skulle gå. Först när vi var incheckade och väntade på att flyget skulle avgå fick han reda på resans mål :).

Självklart fastnade jag i säkerhetskontrollen då man hittade mitt försvunna multi tool i en dold ficka, trodde givetvis att jag skulle bli av med det. Men döm av min förvåning då dom konstaterade att knivbladet inte var tillräckligt långt, så jag fick ta med mig den i kabinen i flygplanet.

DSC_1873

Väl framme i Malaga så hämtade vi ut våran hyrbil på flygplatsen och begav oss mot Gibraltar som inte ligger allt för långt bort. Dock blev det ett snabbt stopp innan gränsen för att kassera in en Spansk geocache, hade redan tagit en på morgonen i Västerås och planerade för att ta minst en i Gibraltar för att få tre GC-länder på ett dygn.  Där hade vi vår första övernattning på Queens Hotel ett riktigt engelskt hotell som nog hade sin storhetstid på 30-talet…. Lösa lysknappar och badrummet ovanför var nog snart på väg ner i vårat med tanke på fuktfläckarna i taket.

Efter att ha installerat oss på hotellet och tagit varsin öl på balkongen till vårt rum släntrade vi över gatan och intog varsin välbehövlig pizza. Då det hunnit bli sent blev det bara en kort promenad i hamnen innan bröderna var färdiga för slafen, jag hade dock inte ännu hittat någon cache i Gibraltar så jag stannade ute och tog sikte på den närmaste från hotellet, men den blev en DNF, troligen borta om man läste dom senaste loggarna. Sedan fanns bara Gardeners walk på rimligt avstånd, dock visade sig att den låg inne i en botanisk trädgård som inte var öppen halv tolv på kvällen, så det blev till att planka in förbi taggtrådshinder och smyga med avskärmad ficklampa då det fanns skyltar om övervakningskameror, som tur var var cachen lätthittad och jag kunde logga och ta mig därifrån utan några incidenter.

Nästa dag(Fredag) så var det dags att besöka Gibraltarklippan, vi checkade ut från hotellet efter en riktig engelsk frukost. Vi lät bilen stå kvar på hotellets parkering och tog linbanan upp som bara låg ca 100m från hotellet. Uppe på klippan tog jag fem cacher varav en Earth Cache, DNF:ade även en cache som nog aporna snott. Riktigt intressant ställe med dels nästan tama apor och mycket intressanta militära anläggningar insprängda i berget under dom senaste århundraden.

DSC_1886Linbanan upp på Gibraltarklippan.

10899665_10153052844628383_32958067_nVarför inte passa på att ge apan ett tjuvnyp 😉

DSC_1919Bröderna diskuterar vart vi är på kartan, i en del av fortifikationerna. Vid cachen Top of the Rock.

DSC_1922Siktet inställt på Afrika(?), Cachen Generals Folly (Peak)

DSC_1942Kör man bil in i Gibraltar får man korsa landningsbanan på flygplatsen för att ta sig in.

DSC_1933Inne i St. Michael’s Cave, en mäktig droppstensgrotta inne i Gibraltarklippan. Med en EC med samma namn.

Efter en heldag uppe på Gibraltarklippan återvände vi till bilen vid hotellet och körde mot El Chorro där vi skulle bo i två nätter och ha som utgångspunkt för det stora äventyret, själva vandringen på Caminito del Rey.

DSC_1971

Japp, dessa har vi sett som små förskrämda krukväxter hemmavid.

DSC_1965Hög höjds träning inför morgondagen. Vid cachen Mirador Real.

På Hotellet i El Chorro bodde även en del andra som skulle vara med på eventet så vi förberedde oss mentalt tillsammans för nästa dags utmaning. Loggade givetvis byns cache El Chorro.

DSC_1981Utsikten från hotellet, i bergspasset längst bort i mitten av bilden går El Caminito del Rey.

Fortsättning följer….

 

 

Fear Of the Dark är en cache jag haft ögonen på länge då den dök upp på topp tio listan över cacher med mest favortpoäng i västragötaland för snart två år sedan.
Då jag har en challenge cache GC2E8H8 där man skall logga alla cacher på topp tio så ville jag ju lösa den själv också. Så planen var att logga Fear of the Dark helgen för FAD 2011 men eftersom jag råkade ut för ett litet missöde då och sänkte min gps så blev det inte av då och strax efter det blev denna cachen arkiverad då man låst ingången. Sedan dess har jag haft den på bevakning om läget skulle förändras.
Döm om min förvåning då det dök upp ett inlägg att stället var öppet igen när jag hade en planerad tripp till Göteborg.
Så jag slängde ut en snabb fråga på Facebook för att få sällskap, då man inte skall besöka dylika ställen ensam. Fick oväntat stor respons då nästan tio stycken anmälde sitt intresse att hänga på.  Här är en liten film från tillfället:

Efter Fear of the Dark så bestämde vi oss på att göra ett försök på den närbelägna och även den arkiverade Prison Break 3 vilket är inget någon av oss ångrar

Vi stegade iväg mot denna och en alternativ väg undersöktes, men den visade sig vara blockerad så vi tog oss mot drakens jaktmarker för att kunna smita in likt Bilbo hos Smaug. Fick ducka för en rackare på väg in, men den lyckades inte känna vittringen av oss. Väl inne så letades det både högt och lågt innan vi kunde hitta delsteget på ett ställe som var självklart men ändå inte, då det fanns en loggbok där så skrev vi in oss för att eftervärden skulle få veta hur långt vi kommit ifall någon av Smaugs fränder skulle få tag på oss.

Sen begav vi oss i all hast vidare mot finalen innan nästa drakpatrull var på ingång. ytterligare ett häftigt ställe! Här gick det betydligt fortare att hitta burken. Märkligt ställe! Frågan är vad det varit för någon verksamhet som behövt alla dessa konstiga rörkopplingar?