Efter en stadig hotellfrukost så packade vi ihop oss och tog hotellets transferbuss till flygplatsen för att lämna vårt bagage där då vi skulle flyga hem sent på kvällen. Några åkte in tidigare och andra i gänget hade ett senare flyg ifrån Cusco så dom sov inte på hotellet. Men StadsAlv, PeterCabrio, vw-bus och jag slog följe under dagen. Så efter att vi lämnat in vårat bagage på flygplatsen så var det dags att köpslå med en taxi för att resan in till stan. Vi hade ett antal mystar som vi löst som vi ville logga, så det var bara att peka på kartan på en gigantisk kyrkogård som låg i närheten och säga att vi ville åka dit. Det var inga problem, men kanske inte det vanligaste platsen som Europeiska turister vill besöka.

På motorvägen in till stan ifrån flygplatsen så passerade vi ett antal anläggningar som låg på rad för dom som fastnat för lagens långa arm.

 

Då vi närmade oss målet för taxin så såg vi att vi skulle passera en lämplig cache, så vi bad om att bli avsläppta direkt vid vägkanten, taxichauffören tyckte det var lite märkligt då vi in6te var framme men gick med på vår begäran.

Vi hamnade i ganska välbärgade kvarter med villa/hus bebyggelse och det var betydligt trevligare att vandra runt här än när vi var i centrum ett par dagar tidigare. På några ställen fanns det någon form av kvartersvakter, det satt en uniformerad vakt i en kur i en korsning i villa området. Men eftersom vi inte såg ut som några utslagna trashankar så fick vi röra oss fritt även om vi kände att vi hade ögonen på oss. Vi loggade några cacher ur denna mystserie #7 Romário – Série ‘O Brasil nas Copas  vi hade som sagt löst hela serien hemma,  den handlade om olika fotbollsspelare och var ganska lätt löst. Roligast var när det i en myst dök upp att man behövde koordinaterna till centrumpunkten på Råsundastadion i Stockholm, den är ju visserligen riven men det gick ju att lösa ändå. Vi kunde dock bara logga några då vi hade några DNFer och sedan låg några utanför vår planerade rutt då vi skulle ta oss till ett event.

Efter att ha avverkat några cacher så var det dags för ett event, det var ju skottdagen och några lokala förmågor hade ett event i en shoppinggalleria. Dom flesta övriga svenskar i vårgrupp hade kommit när vi fyra anlände och det var ett gäng lokala cachare på plats. Det var riktigt kul att träffa dom lokala förmågorna, och dom var väl lite överrumplade över att det dök upp 18st svenskar  på deras event, även om dom blivit förvarnade av våra will attended loggar. Själva eventet var vid restaurangerna så vi passade på att inta föda under eventet.

2016-02-29 13.53.36

Rejält coin.

Efter eventet fortsatta vi fyra att hålla ihop och kunde direkt logga en inaktiverad cache tvärs över gatan, burken låg nedtryckt i en rabatt vid roten av ett träd och det låg en väska över som kröp av allsköns små (o)trevliga djur…. som jag var tvungen att flytta på för att komma åt burken. Vad gör man inte för en logg….?

Sedan blev det nog mer DNFer än founds då vi var i tättbefolkade kvarter och cache placeringarna var lite märkliga, inte en chans att leta efter cacherna utan att ett par hundra människor lade märke till en.

Men det blev några hittade bland annat denna myst 4,5/2 Office Boy som kändes löjligt lättlöst med svenska mått mätt. Och som nu har 12st svenska founds av totalt 17st sedan Januari. Efter några DNFer så tröstade vi oss med att gå in på en pub och ta en öl och sitta ner och vila fötterna lite. Sedan gick det genast bättre och vi kunde hitta dom nästa två cacherna utan problem.

Sedan var det dags att bege sig mot flygplatsen, så vi fångade en taxi och tog oss dit. Då vi var där i god tid så passade vi på att logga dom tre cacherna som fanns utanför flygplatsen Traditional Geocache Aerocache II ,O Viajor – Aeroporto Internacional de São Paulo och Argentina & Brasil. Vid den andra cachen stötte vi på ett gäng Tjecker som var ute i samma ärende som vi, så det blev en kort pratstund innan vi fortsatta åt var sitt håll.

Efter detta var det bara att hämta ut bagaget ifrån bagageinlämningen och checka in väskorna på vårat flyg. När det var gjort sprang vi på några andra i vårat gäng som satt på en restaurang, så vi slog följe för att inta middag och någon god öl innan det var dags att passera säkerhetskontrollen, efter den blev det någon öl till innan flyget lyfte vid 23-tiden mot London och Heathrow.

Andra dagen i Brasilien och vi skulle vara i Intervales hela dagen. Nu slöt Karicka med mugglar partner upp på morgonkvisten, dom kom vid 4-tiden på morgonen och hade rest ifrån Australien där dom numer bor. Dagens uppdrag var att först och främst logga Ape cachen och sedan så många andra cacher i parken vi hann med.

Ape-cachen (Mission 4: Southern Bowl) är en unik cache enda kvarvarande av 12st som placerades jorden runt som ett reklamjippo inför ny inspelningen av filmen Apornas Planet 2001. Dom andra cacherna försvann ganska fort, en i USA överlevde till 2011 men försvann sedan även den. Så den är lite av en geocacachares Holy Grail. Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt för mig att logga denna cachen, dels så låg den i Sydamerika vilket är djävligt långt bort och inte nog med det så låg den ”mitt i djungeln” en bra bit från ära och redlighet. Nu visade sig det dock att det inte skulle vara så omöjligt…

Efter att en stadig frukost intagits och vi var in smörjda med solskydd och myggolja så begav vi oss ut på djungelstigarna mot Ape-cachen. Vi loggade några cacher på vägen och råkade ta fel vid ett vägskäl så vi hamnade först på en utsiktsplats som vi tänkt ta senare och cachen Mirante (viewpoint) med en strålande vacker utsikt åt några håll i alla fall. En hel del fina växter såg vi på vägen upp och en groda med hud som sammet.

Efter att ha njutit av utsikten, druckit vatten och vilat oss lite vände vi ner igen för dagens huvudattraktion. Blev någon cache till på djungelstigarna innan vi kom fram.

Efter att ha vandrat längs djungelstigarna i strålande väder så kom vi äntligen fram till denna mytomspunna cache.

 

Foto: Stadsalv

Sedan vände vi åter till restaurangen i parken för intagandet av lunch och samla nya krafter inför eftermiddagens runda. Vid lunchen saknade vi det andra gänget som var ute på annat håll i parken, senare på eftermiddagen träffade vi på några av dom och dom berättade att svegrim fått värmeslag och att dom fått släpa honom tillbaka och se till att han fått ordentligt att dricka.

Efter lunchen begav vi så av oss mot dom sydvästra delarna av parken där vi hade ett område ologgat. Efter två cacher skilde sig jag och Stadsalv ifrån dom övriga då dom redan tagit några av dom cacherna igår, så vi blev själva igen. Vi loggade några cacher varav Giant Antshrike ver den största behållningen, inte för att det en gångs skull var en rejäl burk och ingen kamouflerad microburk. Utan för att det var som en liten grotta där det fanns fladdermöss, en eller två stycken flög runt runt en stenpelare och förbi mitt ansikte så att jag kände vinddraget 🙂 .

IMG_8844

Fladdermus. Foto: Stadsalv

Sedan stötte vi på dom andra igen vid cachen Don’t forget your cacher’s headlamp! som låg vid den största grottan vi såg i parken. Cachen skulle vara på utsidan, men dom andra hade inte hittat den och dom hade även letat inne i grottan. Efter en stund kunde dock Stadsalv plocka fram burken ifrån ett ställe där nog alla hade letat tidigare, det var en liten rackare stor som en femkrona och någon centimeter hög som låg i en hålighet vilket gjorde den nästan omöjlig att upptäcka. Dom andra drog vidare medans jag och Stadsalv utforskade grottan, det fanns stegar i grottan då den var i flera plan/våningar och man kunde gå långt in i en gång. Hade man velat hade man kunnat ta sig ännu djupare in, men då hade man behövt krypa förbi några smala passager och det kände vi att vi inte ville lägga tid på och dessutom bli ganska skitiga på köpet, eller vada ut i den underjordiska vattendraget.

Foto: Stadsalv

Vi loggade några cacher till varav en Earth Cache i en annan grotta och en letterbox som var löjligt lätt. Innan vi kom fram till husen i det centrala parkområdet igen. Där stöter vi på svegrim som är ute själv några timmar efter sitt värmeslag, så vi ser till att han slår följe med oss och vi loggar dom ”sista” cacherna vi har kvar i parken och även två stycken utanför på väg in till parken. När vi är längst bort och skall vända tillbaka kommer Junior körande, det är han som jobbar i parken och ansvarar för cacherna där, så vi liftar tillbaka till receptionen med honom. Sedan återvänder vi till vårat hus för att ta några öl, lägga oss i polen och invänta middagen och vårat event vi har där på kvällen.

Resultatet av 1½dags caching i parken, den ologgade längst upp till vänster var en DNF som dock dom andra i gruppen hittade senare och dom andra två försökte vi oss inte på då dom låg lite långt bort och inga bra stigar ledde dit. Sex Earth Cacher, 5 mystar, 2st Wherigo, 2 Multis, 1 event, en Letterbox och ett antal Traddar förutom den högt aktade Ape-cachen.

apemap

D-Day(Lördag)

Upp tidigt i ottan för att ta oss till samlingsplatsen, där vi träffade resten av gänget som skulle med på vandringen. Det var bara svenskar förutom dom tre spanska bergsguiderna. Efter att vi fått tilldelat vår personliga skyddsutrusning(hjälm, sele och via-ferata kit) så påbörjade vi vandringen till utgångsplatsen, säkert drygt en km från parkeringen. Under tiden han dagen gry och spänningen släppte i takt med att förväntningarna steg. Första delen(20m) av leden Caminito del Rey har man rivit för att förhindra att folk tar sig in på leden, så vi fick fira oss ner på leden med hjälp av guiderna.

Första delen av leden fanns det en stålwire att säkra sig i medans man gick, men sedan fanns det vissa ställen där den var nerplockad och man fick ta sig fram osäkrad. Minnesvärda ord från en av guiderna på ett ställe där gångbanan rasat bort och man bara skulle balansera på stålbalken 1m ut och hålla sig mot bergsväggen ””Don´t hold the wire it´s not safe” då frågar man sig om wiren mest är ett mentalt stöd istället för ett verkligt, vilket nog var fallet, när man var säkrad i wiren kändes det inga problem där 100m upp i luften, medans dom sträckor man gick där det saknades wire inte var lika njutningsfyllda :).

Leden var i tre delar där man började bergsidan och gick en sträcka sedan kom en sträcka där man gick i vanlig skog innan man kom upp på bergsidan igen. Vi kunde gå nästan hela sträckan utom sista biten som var helt avstängd på grund av renoveringen som påbörjats, så vi fick gå samma väg tillbaka… Vilket var bra då vi varit för upptagna av utsikten och att hålla oss kvar på bergsväggen på dit vägen så vi missat att logga dom cacherna som fanns efter leden. Men nu tog vi dom alla på tillbaka vägen istället.

Foto: Fredrik Löfgren

Filmen nedan ifrån äventyret är filmad av Ola Hansson

 

När Mats(Geotectives) publicerade eventet Don´t look down så var jag inte sen att anmäla mig, har missat dom andra eventen här av olika orsaker och nu var det verkligen sista chansen då leden sedan skulle renoveras.

El Caminito del Rey är en vandringsled som byggts 1901-1905 mellan två vattenkrafts dammar för att man skall kunna underhålla och inspektera vattenkanalen som byggts mellan dom. Leden hänger bokstavligen i bergsidan 100m över floden nedanför och befinner sig i olika stadier av sönderfall, vilket gör att den rankas som en av världens farligaste vandringsleder.

När jag bokat min plats på turen kom jag även på att min minsta bror snart skulle fylla 30år, då vi har en liten tradition av att resa iväg och/eller hitta på något extra på jämna födelsedagar, själv fick jag ett fallskärmshopp i 30års present. Så kändes detta vara rätt utmaning för brodern som redan hoppat både fallskärm och bungyjump i Australien/Nya Zeeland. Mellanbrodern övertygades om förträffligheten i mina planer och minsta broderns sambo fick uppdraget att boka upp minsta brodern så han tog ledigt i tron att han skulle följa med sin tjej på någon hemlig utflykt.  Bluffen lyckades och brodern trodde han skulle till Jönköping när han vaknade på avfärdsdagen innan mellanbrodern plockade upp honom och hoppade på tåget till Västerås där flyget skulle gå. Först när vi var incheckade och väntade på att flyget skulle avgå fick han reda på resans mål :).

Självklart fastnade jag i säkerhetskontrollen då man hittade mitt försvunna multi tool i en dold ficka, trodde givetvis att jag skulle bli av med det. Men döm av min förvåning då dom konstaterade att knivbladet inte var tillräckligt långt, så jag fick ta med mig den i kabinen i flygplanet.

DSC_1873

Väl framme i Malaga så hämtade vi ut våran hyrbil på flygplatsen och begav oss mot Gibraltar som inte ligger allt för långt bort. Dock blev det ett snabbt stopp innan gränsen för att kassera in en Spansk geocache, hade redan tagit en på morgonen i Västerås och planerade för att ta minst en i Gibraltar för att få tre GC-länder på ett dygn.  Där hade vi vår första övernattning på Queens Hotel ett riktigt engelskt hotell som nog hade sin storhetstid på 30-talet…. Lösa lysknappar och badrummet ovanför var nog snart på väg ner i vårat med tanke på fuktfläckarna i taket.

Efter att ha installerat oss på hotellet och tagit varsin öl på balkongen till vårt rum släntrade vi över gatan och intog varsin välbehövlig pizza. Då det hunnit bli sent blev det bara en kort promenad i hamnen innan bröderna var färdiga för slafen, jag hade dock inte ännu hittat någon cache i Gibraltar så jag stannade ute och tog sikte på den närmaste från hotellet, men den blev en DNF, troligen borta om man läste dom senaste loggarna. Sedan fanns bara Gardeners walk på rimligt avstånd, dock visade sig att den låg inne i en botanisk trädgård som inte var öppen halv tolv på kvällen, så det blev till att planka in förbi taggtrådshinder och smyga med avskärmad ficklampa då det fanns skyltar om övervakningskameror, som tur var var cachen lätthittad och jag kunde logga och ta mig därifrån utan några incidenter.

Nästa dag(Fredag) så var det dags att besöka Gibraltarklippan, vi checkade ut från hotellet efter en riktig engelsk frukost. Vi lät bilen stå kvar på hotellets parkering och tog linbanan upp som bara låg ca 100m från hotellet. Uppe på klippan tog jag fem cacher varav en Earth Cache, DNF:ade även en cache som nog aporna snott. Riktigt intressant ställe med dels nästan tama apor och mycket intressanta militära anläggningar insprängda i berget under dom senaste århundraden.

DSC_1886Linbanan upp på Gibraltarklippan.

10899665_10153052844628383_32958067_nVarför inte passa på att ge apan ett tjuvnyp 😉

DSC_1919Bröderna diskuterar vart vi är på kartan, i en del av fortifikationerna. Vid cachen Top of the Rock.

DSC_1922Siktet inställt på Afrika(?), Cachen Generals Folly (Peak)

DSC_1942Kör man bil in i Gibraltar får man korsa landningsbanan på flygplatsen för att ta sig in.

DSC_1933Inne i St. Michael’s Cave, en mäktig droppstensgrotta inne i Gibraltarklippan. Med en EC med samma namn.

Efter en heldag uppe på Gibraltarklippan återvände vi till bilen vid hotellet och körde mot El Chorro där vi skulle bo i två nätter och ha som utgångspunkt för det stora äventyret, själva vandringen på Caminito del Rey.

DSC_1971

Japp, dessa har vi sett som små förskrämda krukväxter hemmavid.

DSC_1965Hög höjds träning inför morgondagen. Vid cachen Mirador Real.

På Hotellet i El Chorro bodde även en del andra som skulle vara med på eventet så vi förberedde oss mentalt tillsammans för nästa dags utmaning. Loggade givetvis byns cache El Chorro.

DSC_1981Utsikten från hotellet, i bergspasset längst bort i mitten av bilden går El Caminito del Rey.

Fortsättning följer….

 

 

Vilket Event!

Det tog mig 14 timmar och 70 cacher att ta mig dom tio milen ner till eventet på fredagen. Väl framme vid 22-tiden så fanns det ett glatt gäng med både nya och gamla bekanta vid elden att språka med och dela skrönor.

Eftersom vädret såg bra ut och myggorna höll sig borta lät jag tältet vara kvar i bilen och tog ett av vindskydden i besittning i hopp med Herr Citykatt(Fru katt kan vara lugn då vi låg i var sin ände av vindskyddet…)

Trots att kvicksilvret närmade sig nollpunkten under natten så sov jag som en prins och hade det varmt och skönt i mina två sovsäckar. Vaknade utvilad först vid 8-tiden då mat och sov klockan ringde och förkunnade att det var dags för frukost.

Följet för helgen blev Herr Citykatt, Korsarkoff och far o son ur Fam.Bengtsson, ett kanon gäng där alla kunde bidraga med sina färdigheter under helgen. Bara glada miner och ett toppen humör hela tiden!

Efter att ha fått häftet och börjat klia sig i huvudet så lyckades vi lösa 5 mystar så vi hade att göra första passet, där vi även löste Hypotenusan på plats. Hann dock aldrig med alla utan hade med mig två ologgade lösningar med mig hem, så det får bli att återkomma! Totalt lyckades vi logga 4st Mystar och en multi första passet.



Sen var det lunch, mumsig pasta sallad! Mycket gott! Passade på att byta strumpor och vädra stövlarna mellan alla pass, tror att det bidrog till att jag helt klarade mig från det befarade skoskavet med en hel helg i gummistövlar.

Andra passet var det bilförbud och vi gav oss in i skogen, det blev ett stort gäng som drog åt samma håll, så att många av burkarna behövde man inte leta efter mer än i vems hand den var i. Tiden var väl avpassad då vi han med hela rundan lagom till middagen, skorna blev dock ologgade men vi gjorde tappra försök utan resultat.



Till middag blev det smaskig hamburgare som gav energi åt nästa pass.
Som var två timmar att rensa upp tidigare släpp, efter att ha hört mycket gott om CC Masters och Smile så beslöt vi att ta dessa och det är inget vi ångrar, helt underbara multisar!Approve

Vi lyckades komma försent tillbaka inför nattsläppet, men eftersom det var vanliga traddar i nattsläppet så beslöt vi oss att koncentrera oss på dom 4st tidigare släppta nattcacherna. Mycket bra beslut. Fantastiska cacher som gjorde att smilbanden gav kramp i ansiktet, någon trötthet kände vi inte av även om den sista nattcachens monumentala delsteg gjorde att man himlade lite med ögonen, men kroppen var full med adrenalin så den blev loggad den också.

Vi kom inte i säng förrän närmare 01:00 och jag kan säga att under dom sex timmar jag sov så cachade jag minst lika mycketBigSmile

Dag2
Efter en god frukost, saknade dock kaffet… Så gav vi oss ut på dagens släpp, det blev dom södra benen och även här var tiden väl avpassad då vi lagom hann med alla cacherna och två från gårdagen innan lunchen.

Efter att fått i oss korv och kaffe, efter Herr Bengtssons böner på knä så värmde jag lite vatten till oss så vi fick i oss lite livgivande koffein som komplement till allt adrenalin i kroppen. Så som illrar på speed gav vi oss i kast med dom sista burkarna i buggen efter lunch och lyckades även här ta oss igenom alla. Vi fick fått info om att man kunde logga på en tallrik på steg ett när vi kom tillbaka, men det känner jag att det kan kvitta, då kommer jag hellre tillbaka då jag har några ologgade kvar…

 

Ett bland de bästa event jag varit på! I år har varit ett bra event år med Mining overnight, Nordic X-treme och detta som dom i särklass bästa eventen jag varit på svårt att ranka dom inbördes.