D-Day(Lördag)

Upp tidigt i ottan för att ta oss till samlingsplatsen, där vi träffade resten av gänget som skulle med på vandringen. Det var bara svenskar förutom dom tre spanska bergsguiderna. Efter att vi fått tilldelat vår personliga skyddsutrusning(hjälm, sele och via-ferata kit) så påbörjade vi vandringen till utgångsplatsen, säkert drygt en km från parkeringen. Under tiden han dagen gry och spänningen släppte i takt med att förväntningarna steg. Första delen(20m) av leden Caminito del Rey har man rivit för att förhindra att folk tar sig in på leden, så vi fick fira oss ner på leden med hjälp av guiderna.

Första delen av leden fanns det en stålwire att säkra sig i medans man gick, men sedan fanns det vissa ställen där den var nerplockad och man fick ta sig fram osäkrad. Minnesvärda ord från en av guiderna på ett ställe där gångbanan rasat bort och man bara skulle balansera på stålbalken 1m ut och hålla sig mot bergsväggen ””Don´t hold the wire it´s not safe” då frågar man sig om wiren mest är ett mentalt stöd istället för ett verkligt, vilket nog var fallet, när man var säkrad i wiren kändes det inga problem där 100m upp i luften, medans dom sträckor man gick där det saknades wire inte var lika njutningsfyllda :).

Leden var i tre delar där man började bergsidan och gick en sträcka sedan kom en sträcka där man gick i vanlig skog innan man kom upp på bergsidan igen. Vi kunde gå nästan hela sträckan utom sista biten som var helt avstängd på grund av renoveringen som påbörjats, så vi fick gå samma väg tillbaka… Vilket var bra då vi varit för upptagna av utsikten och att hålla oss kvar på bergsväggen på dit vägen så vi missat att logga dom cacherna som fanns efter leden. Men nu tog vi dom alla på tillbaka vägen istället.

Foto: Fredrik Löfgren

Filmen nedan ifrån äventyret är filmad av Ola Hansson

 

Jag hade fått en föraning om var eventet skulle hållas i år och hade då en bevakning ute, när eventet publicerades så var jag 1km ifrån…

Skrapade ihop samma lag som i fjol med Clasf och andreasma men förstärkte även upp det med Eaglewood. Kändes som vi var ett bra team, även om navigations kunskaperna var lite bristfälliga…

På fredagen så var det bara registrering och information innan det blev mingel middag innan det blev sängdags.

Lördagens så startade det med att vi fick ladda ner dagens x-points(cacher/kontroller) och sedan lottades det ut med vilken x-point varje lag skulle starta med. Men föst skulle det bli en kanon start…

Vi startade dagen i Degerfors med DNF då klämman tydligen försvunnit, ett tag var vi fyra rep med klättrare längs väggen och letade. Fortsatte sen till den närbelägna luftförsvarsbunkern, där man gärna skulle haft tid att undersöka närmare.


Återvände sen till Karlskoga och betade av X-point efter X-point. Void fick ett återbesök, här var enda gången vi behövde köa på dagen och det i typ 5minuter.

Fluffet var skitigt men ändå intressant ställe. Mycket bra med så många kluster ställen, dvs en parkering till typ 3st X-points. Vilket underlättar om det skulle vara upptaget på en så springer man på nästa…

Tillbaka till Boda Borg och dom två X-pointsen som var där Wallstreet(Klättervägg) och Beam Up.

Vi körde sen Slalombacken och tog Liften,Klätterväggen och repstegen(Big Stepps)innan vi avslutade med Zipline. Mycket bra och roliga ställen!

Sen var det dags för Darth Vader, det blev till att snabbt pumpa upp 199:- kronors båten och sen fick Andreasma och Eaglewood äran att ta första rundan, det gick bra förutom att några vågor skvätte in och gjorde herrarna blöta i baken.

Då det var min och Clasfs tur så hade jag förberett mig med att byta om på underkroppen till badbyxor vis av våra kamraters erfarenheter. Det gick smidigt att ta sig till ön och logga, men sen när vi skulle tillbaka…. Halvvägs över dvs så långt från land man kan komma så kommer en kastvind och välter båten utan förvarning. Det blev ett kallt dopp och när jag kommer till ytan ser jag båten 100m bort fortfarande virvlande i luften. Jag kämpar mig till fastlandet och döm om min förvåning då jag ser Clasf ta sig till baka till ön(undrar lite hur han tänkte där)BigSmile. På väg till land så går jag på grund, eller snarare slår i rejält i en uppstickande sten.


Så efter detta äventyr blev det till att byta om och styra kosan till vårdcentralen.
Fick bryta dags etappen där, men efter att ha blivit vidarefodrad till Akuten och omplåstrad så var jag på hugget igen inför natt passet!

Natt passet var minst lika bra som dag delen och riktigt trevliga X-points var Sleepers och Resident Evil. Tyvärr gjorde mörkret att det inte blev några bra bilder på det fem timmar långa nattpasset.

ojojoj… Var skall man börja…? Missade förra eventet då jag var inbokad på annat, så nu när detta släpptes och jag fick tips om det snabbt(Tack Hasse!) så bokade jag upp mig direkt, även om jag visste att jag egentligen var uppbokad på annat även denna gång. Planen var nämligen att gå på Rammstein med fru och vänner på fredagen och sen ha en trevlig helg i huvudstaden med frun utan barn, något som vi båda sett fram emot.
Släppte bomben hemma att det skulle bli en liten krock, insåg då också att det i princip var omöjligt att hinna ta sig från Stockholm efter konserten på fredagen till Gruvan på utsatt tid. Räknade kallt med att eventuellt även ställa in deltagandet på konserten till förmån för eventet.

Lyckligtvis visade det sig att event hosten him self även han skulle till Rammstein och således kunde i alla fall en liten del av helgens arrangemang med frun räddas, även om jag ändå hamnade rejält på minus i med mitt val av prioritering.

Sagt och gjort efter en helt fantastisk konsert så bar det av hem till Geotectives för några få timmars sömn innan det var dags att dra vidare till eventet.

Lördagens strapatser ner i gruvan med den fantastiska guiden Niklas gjorde att jag gick med ett ständigt brett leende och svävade fram över sten och klippblock som på moln. Vi klättrade och firade oss ner till -80m nivån och kunde där njuta av gott kaffe i värme rummet.

Gruvan var fantastisk stor med gångar och schakt både hit och dit. Tror jag åkte linbanan minst fem gånger, den var skit kul och det var en utmaning varje gång att ta sig ner från pelaren utan att trilla i plurret!
Mycket spännande var vår egna guidelös utflykter tillsammans av Lillfiluren, PappaD och ett flertal andra. Då vi hittade långa omvägar att gå för att komma tillbaka till basecampen. Även turen med guiden Emma då vi var ett litet gäng som tog oss fram och firade oss ner i en tappficka, repet var helt tjockt av is som vi fick slå sönder innan vi kunde ta oss ner och vidare. Här visade det sig att dom dyrare och mer avancerade firnings bromsarna inte dög mycket till utan det var mer enkla grejer som gällde om man ville ta sig ner.

Maten smakade fint i Indysalen och efter den så var det projektet att fira ner sig från bordet, vi tvingade vår guide att bula fästpunkter sent på kvällen och när kl närmade sig sovdags så kunde vi äntligen fira oss ner från denna vackra plats.

Sömnen var väl sådär, sov i kanske fyra timmar innan kölden satte in och höll mig sporadiskt vaken ända till morgonen. Men väl på morgonen så smet jag Och MCDude bort till värme rummet vid dykplatsen och fick oss lite varmt att dricka för att värma upp våra frusna kroppar. Väl där stöter vi på en av guiderna som tipsade om att det var bra med dubbla sovsäckar, den infon kunde man gärna fått lite tidigare…

Söndagen bjöd inte på så mycket, hann fira ner mig en gång till från det nya repet i Indysalen men sen blev det inte mycket mer än att släppa upp packningen och sen ta sig hemåt. Blev drygt 1200st trappsteg avverkade inför hemfärden…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Foto: CrilleC och Jakob Heinemann