Vaknade som vanligt före barnen och kunde i lugn och ro rodda med morgonens bestyrer. När barnen vaknat, frukosten intagen och lägret nerpackat i bilen fortsatte vi vår resa. Åmmeberg blev första stoppet för cachen GeoTourSwe2 – Jan Mårtensson ett litet klurigt bygge som fukten gjort ännu besvärligare att komma in i, fick pilla ganska länge innan jag kom in och kunde logga.

DSC_0209

Ett märkligt litet torn i Åmmeberg som vi var sugna att undersöka, synd bara att det var vatten runt om.

DSC_0212_2

På väg till Garpa gruva och nästa cache så passade vi på med drive-in hallonplockning på den smala skogsvägen.

Garpa gruva gör sig inte så bra på bild, men är ett fantastiskt ställe som man bör besöka, lite Tolkien möter John Bauers sagovärld över stället. Jag har varit här tidigare för en massa år sedan och tagit den första cachen här, nu hade Eartcachen GeoTourSwe2 – Järn i garpa tillkommit här. Man skulle undersöka järnmalmen på platsen så vi letade reda på några små bitar att titta närmare på. Sedan blev det en show av barnen på den lilla scenen som tillkommit sedan jag var här senast. Efter en promenad runt gruvan i skogen fortsatte vi resan.

Nu blev det ett efterlängtat lekplats stopp i Askersund, då det var lördag hittade vi en förskola med lite av varje att leka av sig på, rutschkana och gungor var populärast. Vi passade även på att äta lite matsäck i solen.

Sista cachen som var inplanerad på resan var wherigon GeoTourSwe2 – Stjernsund som går runt slottet Stjernsund strax söder om Askersund. Här fick vi spela ett spel om livet på slottet, hämta vatten till köket, hästen från stallet och mycket annat. Vi försökte leva oss in i berättelsen så gott det gick. Passerade ett solur och fick förklara dess funktion för barnen som var imponerade över denna klocka. Givetvis blev det ett fika stopp på slottscaféet för att inta lite ny energi under vår vandring runt slottet.

Så efter fyra fullspäckade dagar från Mariestad till Karlskoga, Hällefors, Kopparberg, Lindesberg, Frövi, Glanshammar, Pålsboda, Askersund och massa ställen där emellan så hade jag och barnen loggat 33st cacher, besökt lekplatser, badat och fikat både här och där. Sovit i tält och lagat mat i det fria.

DSC_0236_2

Nöjda barn efter vårt sista matstopp i Laxå. Så då var detta sommaräventyret över. Nästa år skall jag försöka planera det lite mer så att vi inte behöver leta efter övernattningsplatser annars var det kul att spontant kunna göra det som föll oss in efter rutten.

Semester med familjen och en vecka i Vimmerby trakten för besök på bla Astrid Lindgrens Värld.

Familj och caching går inte helt optimalt ihop, några snabba burkar som råkar finnas på vägen kan man beta av, men lite längre äventyr är sällan möjligt. Så då får man använda tid utan för familjetiden, dvs när familjen sover. Så klockan 04:00 väcktes jag av väckaren och smet snabbt iväg efter en snabb frukost mot en cache jag sett ut innan.

Darkness awaits you en cache från 2002 i en övergiven gruva. Egentligen skall man ju inte ge sig på sådana här cacher ensam. Så för säkerhets skull fotade jag av gps-koordinaterna när jag stod utanför och postade det på FB så att om jag skulle saknas senare på dagen skulle man veta vart man skulle börja att leta…

Cachen kunde hittas utan problem inne i gruvan. När jag sedan kom ut igen skulle jag posta på FB att allt gått bra, ser då att jag inte slagit på mobildatan(har den alltid avslagen på natten) så mitt första meddelande hade inte gått iväg…..

Nästa stopp blev en övergiven silo som jag sprang på tidigare i veckan med barnen, det kändes inte läge att utforska den med dom utan bättre på egen hand.

Så den undersöktes grundligt både högt och lågt, helt intakt varken graffiti eller koppar tjuvar har hunnit hit än. Egentligen var det två olika byggnader i hopbyggda en äldre silo och en betydligt modernare, lite kul att se skillnaderna.

Ett lite sent blogginlägg, men tänkte följa upp hur dag 2 var på vårt äventyr i augusti 2010. Det har dröjt av flera anledningar, men nu passar det bra då två av cacherna gått i graven så att det gör nog inget att jag avslöjar lite mycket om dom…Förutom den ångest det skapar hos er som inte han ta dom… 🙂

Efter att ha övernattat på vandrarhem i Grängesberg så tog vi den närbelägna cachen Grangesberg:Loc-o-motion.

Sen begav vi oss iväg till ett av resans huvudmål cachen Försvaret  utanför Avesta av VW Bus. Den är numer arkiverad och endast 65st lyckliga själar hann med att logga denna klenod. Cachen går ut på att man skall leta efter i vilket rum olika foton är tagna  i försvarsanläggningen sländan. Som var kommunens ledningscentral ifall det blev krig eller liknande. Själva anläggningen är i två våningar insprängt i ett bergrum och är byggt för att klara av tryckvågen från en atombomb. Själva anläggningen hade inte använts på flera år och koppartjuvar hade gjort att länspumpen stannat och hela anläggningen hade sen blivit vattenfylld och sen har man pumpat ut vattnet igen, men allt blev princip förstört av vattnet och sen av mögel.

Utrustade med stövlar, overaller och andningsskydd så begav vi oss in i anläggningen. Se filmerna nedan.

Min logg på Försvaret:

En cache som smäller högt!!!BigSmile
Denna var RIKTIGT bra, gillade verkligen upplägget!!
Hittade snabbt nästan alla steg, tillslut hittade Palmqvist sista pusselbiten.
Fick ta en extra tur runt i komplexet då jag inte hade videokameran med mig första vändan, men det var det värt skulle kunna göra om det varje dag! en mycket intressant cache, väl investerade skattepengar som bygger såna här caching palats!
En i gruppen hade bespetsat på att ta med sig en hjälm hem, men vi förklarade att på såna här ställen tar man bara foton, och när vi väl var där var det nog ingen som ens hade på en tanke på att ens ta i någonting!

Senaste loggen var 2011-03-19. Numer är bergrummet sanerat och igen gjutet med betong.

Efter detta höjdare äventyr och med mer adrenalin än blod i våra ådror så åkte vi vidare till Mining Maniac #1, där en enkel gruvlave från 1980-talet ståtade och bara ropade efter att bli klättrad i.

Vidare till syskon burken Mining Maniac #2 som låg inne på Stripa Gruva och som endast han loggas av 21st innan den blev arkiverad. Att den blev arkiverad kan man förstå, då Stripa Gruva numer är ett aktivt museum och burken låg inne i en av byggnaderna.

Vi fick vara lite kreativa för att ta oss in, men vi hittade snart en ”lämplig” passage… Och väl inne så tog det inte så lång tid att hitta burken då man vis av tidigare erfarenheter av Geotectives smak för gömställen… 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På väg hem från helgens äventyr så stannade vi också vid cachen Nora:Six feet under som Motorcycledude hade rekommenderat för oss. Det är en blockstens grotta som ligger mitt ute i ingenstans vid sidan av en ödslig skogsväg.

Vi bytte om till lämplig klädsel och gav oss in i grottan. Vi fyra kunde rymmas i första rummet, men för att komma till burken så var man tvungen att åla och hasa sig genom en trång låg gång, den var så låg att man inte kunde krypa utan man fick använda magmusklerna och förflytta sig som en orm framåt… Skulle aldrig ge mig på något liknande utan sällskap som skulle kunna dra ut en om man fastnade….

ojojoj… Var skall man börja…? Missade förra eventet då jag var inbokad på annat, så nu när detta släpptes och jag fick tips om det snabbt(Tack Hasse!) så bokade jag upp mig direkt, även om jag visste att jag egentligen var uppbokad på annat även denna gång. Planen var nämligen att gå på Rammstein med fru och vänner på fredagen och sen ha en trevlig helg i huvudstaden med frun utan barn, något som vi båda sett fram emot.
Släppte bomben hemma att det skulle bli en liten krock, insåg då också att det i princip var omöjligt att hinna ta sig från Stockholm efter konserten på fredagen till Gruvan på utsatt tid. Räknade kallt med att eventuellt även ställa in deltagandet på konserten till förmån för eventet.

Lyckligtvis visade det sig att event hosten him self även han skulle till Rammstein och således kunde i alla fall en liten del av helgens arrangemang med frun räddas, även om jag ändå hamnade rejält på minus i med mitt val av prioritering.

Sagt och gjort efter en helt fantastisk konsert så bar det av hem till Geotectives för några få timmars sömn innan det var dags att dra vidare till eventet.

Lördagens strapatser ner i gruvan med den fantastiska guiden Niklas gjorde att jag gick med ett ständigt brett leende och svävade fram över sten och klippblock som på moln. Vi klättrade och firade oss ner till -80m nivån och kunde där njuta av gott kaffe i värme rummet.

Gruvan var fantastisk stor med gångar och schakt både hit och dit. Tror jag åkte linbanan minst fem gånger, den var skit kul och det var en utmaning varje gång att ta sig ner från pelaren utan att trilla i plurret!
Mycket spännande var vår egna guidelös utflykter tillsammans av Lillfiluren, PappaD och ett flertal andra. Då vi hittade långa omvägar att gå för att komma tillbaka till basecampen. Även turen med guiden Emma då vi var ett litet gäng som tog oss fram och firade oss ner i en tappficka, repet var helt tjockt av is som vi fick slå sönder innan vi kunde ta oss ner och vidare. Här visade det sig att dom dyrare och mer avancerade firnings bromsarna inte dög mycket till utan det var mer enkla grejer som gällde om man ville ta sig ner.

Maten smakade fint i Indysalen och efter den så var det projektet att fira ner sig från bordet, vi tvingade vår guide att bula fästpunkter sent på kvällen och när kl närmade sig sovdags så kunde vi äntligen fira oss ner från denna vackra plats.

Sömnen var väl sådär, sov i kanske fyra timmar innan kölden satte in och höll mig sporadiskt vaken ända till morgonen. Men väl på morgonen så smet jag Och MCDude bort till värme rummet vid dykplatsen och fick oss lite varmt att dricka för att värma upp våra frusna kroppar. Väl där stöter vi på en av guiderna som tipsade om att det var bra med dubbla sovsäckar, den infon kunde man gärna fått lite tidigare…

Söndagen bjöd inte på så mycket, hann fira ner mig en gång till från det nya repet i Indysalen men sen blev det inte mycket mer än att släppa upp packningen och sen ta sig hemåt. Blev drygt 1200st trappsteg avverkade inför hemfärden…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Foto: CrilleC och Jakob Heinemann