Djurets Blogg

Tidig morgon, jag hade sparat cachen som låg närmast hotellet så jag gick upp lite tidigare för att kunna logga denna, detta för att sedan logga en cache i Sverige på samma dag då det är en utmaning att logga två olika cacher med så långt avstånd mellan varann som möjligt. Taxi till järnvägsstationen och sedan Hello Kitty tåg ut till flygplatsen, känns som det är bara i Japan man kan få för sig något sådant.

På flygplatsen försökte jag handla upp mina sista japanska kontanter och köpte med mig en sista sushi för flyget.

Flyget hem med ett antal timmar på flygplatsen i Beijing vid byte av flyg gick ganska smidigt och smärtfritt innan vi landade i Sverige. Jag åkte med Hasse som varit med på resan till Västerås där jag fick övernatta på hotell då det inte fanns några förbindelser hem så dags. Passade då på att logga dom båda wiggarna Strövtåg på kyrkbacken och Västerås Domkyrka innan läggdags, så det blev 8 123km mellan cacherna denna dag.

Sammanfattning av resan är att Japan är ett riktigt häftigt och annorlunda land på många plan, dels högteknologisk men även med gamla seder och traditioner levande. Trots sin utvecklade teknologi så är telefonkiosker vanligt förekommande, hotellen använde vanliga nycklar i stället för nyckelkort, taxibilar och spårvagnar ser ut att vara minst trettio år gamla men i nyskick. Det går oerhört smidigt att förflytta sig med tåg över stora avstånd. Japanerna är precis så hjälpsamma och ärliga som man har hört talas om.

• 

• 

Man skäms oerhört för Japans inställning i andra världskriget och dom brott som japanerna begick då. Man är väldigt mån om att förklara att man tar avstånd från det, man har inga krigs-museer utan man benämner dem konsekvent som freds-museum man skall se och minnas hur vidrigt krig är så man alltid vill ha fred.

Maten är fantastisk om man gillar fisk och skaldjur, långt ifrån alla ställen har menyer på engelska så det kan vara en utmaning om man måste veta innan vad man får serverat.

Fantastiskt rent land, även mångmiljonstäderna var rena från skräp även på bakgator och mindre parker trots att papperskorgar inte existerade utomhus. Läskautomater fanns överallt i alla gathörn och man kunde i princip inte gå någonstans i storstäderna utan att se flera stycken vart man än stod.

Rökning skedde uteslutande i rökrutor utomhus, ingen gick och rökte så att andra drabbas av röken utan man stod i sina rökrutor som låg på behörigt avstånd från entréer och andra platser som man som ickerökare behövde passera.

Nu geocachade vi mest i stadsmiljö överlag var burkarna och underhållet på dessa i klenaste laget, oftast var det otäta tablettaskar i plast eller bara zip-påsar.

Det estetiska är viktigt från välklippta trädgårdar ner till minsta brandpost och dagvattenbrunn, bara för något har en funktion behöver det inte vara fullt och tråkigt.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Jag skulle gärna besöka Japan igen, då kanske se mer av landsbygden och dom norra delarna som vi inte var i nu och helst endast i en mindre grupp och ha mer kontakter med folk på plats. Det var allt om denna resan, hoppas mina inlägg varit till glädje för några.

Och för dom som inte googlat mitt namn för resan ”Operation Downfall” så var det namnet för USAs planer att invadera det Japanska fastlandet för att få slut på Andra Världskriget, men dom lyckade visst få fram en bomb i stället.

Dagens första utflykt gick till Yamazaki whiskydestilleri där vi gick en rundtur i destilleriet och tittade på processen att tillverka whisky, vi fick även se ett av deras enorma fatlager där whiskyn ligger till och mognar. Efter rundturen var det givetvis provning av lite av deras utbud.

Hade tänkt köpa någon rolig flaska i deras destilleri shop, men dm om vår förvåning då dom inte hade några flaskor kvar att sälja av deras egen whisky då rika kineser tömt deras lager. De hade endast en liten utgåva av en liten flaska av deras egna whisky, som man tyvärr endast fick köpa en flaska/kund av vilket var synd då den jag fick med mig hem sålde ja vidare med en vinst på ca 1000:- kr som gick ner i reskassan för nästa resa. 🙂

Efter destilleriet så hade vi ett antal timmar på egen hand då vi alla inte skulle samlas förrän sen eftermiddag, så då var vi några som slog följe till dom centrala delarna för att logga några cacher som fått många favoritpoäng. Man In The Moon och Cache in the Moon? två cacher som båda låg inne på var sin pub.

Vi passade även på att smaka lite av läckerheterna på matmarknaden innan jag och Göran efter dom andra dragit tillbaka till hotellet tog lunch på ett ställe där borden man satt vid var som egna stekbord.

Resans gemensamma avslutning var i Gion, Kyotos Geisha kvarter där vi först promenerade genom delar av området och såg många japanskor i sina traditionella klädnader.

Sedan var det avslutnings middag på ett tehus där vi blev underhållna av en maiko(en geisha lärling) även en riktig geisha kom och va med oss en kort stund innan hon behövde dra vidare. Under vår måltid dansade både maikon och geishan någon traditionell geisha dans. Vi fick även tävla mot geishan i en lek där hon utklassade de flesta, medans undertecknad var en av de få som lyckades vinna över henne. Mitt intryck var att det hela mest var märkligt och konstigt. Ser det bara som något unket sätt att ha kvinnor som objekt då geishor inte får vara gifta och är bundna av en mängd andra regler.

När vi sedan återvände till hotellet var det ett gäng som drog vidare på Karaoke, jag stod över då det redan var sent och jag skulle upp tidigt för att flyga hem. Vilket var lite synd, men jag har det kvar om det blir något återbesök.

Då det fanns några intressanta cacher kvar i Hiroshima så blev det en tidig morgonpromenad före frukost för att logga dessa. Fick med mig några av övriga resenärer som sällskap.
Hiroshima Castle Letterbox var perfekt att logga denna tidiga timme, inte en mugglare på hela slottsområdet så vi kunde leta ostört.

Även multisarna 相生橋 (Aioi bridge) och Hiroshima Peace Power Trail #0 ”Genbaku Dome” passade vi på att logga då dessa låg i anslutning till fredsparken men vi hade inte hunnit med dom dagen innan pga av det pressade tidsschemat.

Resans sista resa på Shinkansen nu till Kyoto. Centralstationen i Kyoto en gigantisk byggnad. Likt centralen i Stockholm även denna utrustad med en ”Bög-ring” 🙂

Här på centralen blev det lunch, nu äntligen en riktigt Sushi restaurang där vi fick plats framme vid bandet. Man satt vid disken och framför sig rullade sushin fram på små assietter och det var bara att plocka dom assietter man ville ha eftersom man åt, färgen på assietten avslöjade vad varje rätt kostade. Kockarna innanför hade fullt upp med att förse bandet med nya spännande sushi bitar. Det satt små skyltar på bandet före varje rätt som åtminstone på japanska troligen talade om var det var för något, en annan fick gå efter ögonen och välja det som såg intressant ut. När man var färdig så scannade personalen assietterna och man fick betala därefter.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vi tog oss sedan till hotellet för att checka in, där väntade min väska som jag hade glömt på tåget ett par dagar tidigare som man nu skickat dit till den facila kostnaden av 200 kronor.

Vi besökte Nijoborgen som byggdes till Shogunen för nästa 400 år sedan, känd för sitt näktergalsgolv som kvittrar när man går på det, detta för att förhindra att Ninjor(lönnmördare) skulle kunna smyga sig in. I strumplästen fick vi besökare också gå på detta golv som fortfarande kvittrade, jag hade ju gärna testat att försöka smyga på golvet själv och se hur bra det fungerade men det var för mycket besökare för det. Tyvärr var det fotoförbud på insidan.

Sedan blev det ett besök på Nishikimarknaden en japansk matmarknad med det mest fantastiska utbud av konstigheter att stoppa i munnen. Efter en snabb repa här med hela gruppen så valde jag sedan att avsluta dagen på egenhand då övriga skulle åka iväg och käka Kobe-biff på en restaurang en bit bort.

Flanerade runt i dom centrala kvarteren för att hitta lite presenter att ta med mig hem, efter en stund ser jag en bekant rygg och hittar Knatos en i gruppen som skulle med dom övriga men missade deras avfärd i taxi. Han hade inget nät till sin telefon, så jag hjälpte honom att få kontakt med gruppen så han fick adressen till restaurangen.

Jag hade ungefär 2km till vårat hotell så efter att ha intagit middag på en liten restaurang började jag gå hemåt genom att logga dom cacher som låg efter vägen, nåja det blev kanske någon eller två extra km. Multi cachen Kamo-gawa River Hopping Stones låg vid ett vad ställe där man skulle räkna stenar och skulpturer på själva vadstället, noterade etta först när jag redan tagit mig över, så det blev till att gå fram och tillbaka en extra gång. Lyckades också passera en riktig spritbutik som inte bara sålde Saké utan även hade ett stort utbud av öl och whisky på plastflaskor.

Efter frukost på hotellet var det dags att åka vidare mot Hiroshima.

Då vi bytte tåg i Hakata och hade några extra minuter på oss så passade vi på att logga den virtuella cachen 博多に、よ～、きんしゃったね！～ Welcome to Hakata ! ～ som påpassligt var precis vid stationen.

Väl framme i Hiroshima var det som vanligt avlämning av väskorna på hotellet, bagagerum tycks inte existera i Japan utan vi fick ställa väskorna på en ledig plats i lobbyn.

Sedan blev det en snabb tur i närheten av hotellet för att hitta lunch på egen hand i mindre grupper. Även denna gång var det en kupong automat innanför entrén, dock av lite modernare snitt med både bilder och engelsk text vilket gjorde det lite smidigare att beställa.

En inte helt ovanlig syn i shopping kvarteren i vilken större stad man än befann sig i var dessa affärer med bara varuautomater dels dom hopplösa man skall fånga något med gripklor men även väggar med dom klassiska vrid-automaterna där man inte vet innan exakt var man får.

Sedan blev det besök vid fredsmonumentet i Hiroshima en obehaglig men samtidigt en vacker symbol för att minnas dom som drabbades av den första atombomben som fälts i krig.

Fredsmuseet lite mer påkostat än det i Nagasaki bjöd på liknande upplevelser som gårdagen men mycket foton och föremål från förödelsen efter bomben. Men även en genomgång av dagens kärnvapenarsenaler runt om i vår nuvarande värld. Ett mycket obehagligt, skrämmande men ändå intressant museum som borde vara lika självklart att besöka som det i Auschwitz.

Efter Fredsmuseet så blev det en kort tågresa och sedan färja över till ön Miyajima som är en av Japans största shintoistiska helgedomar. Tidigare ansågs ön så helig att inga vanliga människor fick gå i land där utan dom fick bara passera med båt genom den stora Torrin som står ute i vattnet utanför ön.

På ön strövar det rådjur helt fritt bland bebyggelse dom är inte det minsta skygga och det var inga problem att klappa några av dom.

Vi hade ca 1½ timme på oss på ön innan färjan gick tillbaka, men vi lyckades logga sju cacher under den tiden som låg i närheten. Miyajima TB Hotel en multi som vi helt gick bet på förta steget, men efter att ha tittat på lite bilder från tidigare besökare var det inga problem att hitta cachen, en ammobox som gjorde att vi kunde göra oss av med en del TBs som vi släpat med oss.

Vi tog oss mellan tempel och hus i små gränder för att ta oss till dom olika cacherna. Fantastiska byggnader, trädgårdar och fina små hus.

När vi tagit oss tillbaka till Hiroshima så blev det okonomiyaki till middag en slags japansk kålpannkaka som föll väl i smaken.

Vi avslutade med en lie cache runda, cachen Bar Street （広島駅最寄りの飲み屋街） satt hårt inne men med gemensamma ansträngningar lyckades vi hålla uppe tålamodet tills vi hittade den. Även Welcome to Hiroshima !! bet ifrån men efter en stund listade vi ut att den nog var på taket där det fanns ett parkeringsdäck, det gällde sedan bara att lista ut hur man kom dit.

Till de obligatoriska ölen från FamilyMart på hotellrummet hade jag idag hittat två nya sorters bläckfisk snacks, nu i mer torkad form och inte alls dumt även om gårdagens varit bättre.

Efter frukost blev det en kort promenad till Järnvägsstationen för att åka vidare till Nagasaki. Vi hade ett tågbyte i den lilla Japanska staden Tosu och då vi hade lite mer än dom vanliga fyra minuterna till godo för tågbytet så passade vi på att logga Shin-Tosu Station (新鳥栖駅) som låg vid stationen.

Väl i Nagasaki så lämnade vi in våra väskor på hotellet och intog en snabb lunch. Sedan promenerade vi ner till hamnen för att ta en chartrad båt ut till Gunkanjima(Battleship Island). På väg till båten passerade vi några cacher som vi givetvis passade på att logga.

Hashima Island/Gunkanjima/Battelship Island, kärt barn har många namn är en övergiven gruvstad som ligger på en ö utanför Nagasaki, fram till 1974 då staden övergavs så var detta den mest tätbefolkade platsen på jorden, 15 gånger så tätbefolkat som Tokyo var på den tiden. Från 1887 var ö bebodd fram till 1974. Man bröt kol här i gruvor under ön. 1916 byggdes Japans första höghus i betong här på ön. På ön var det som ett helt samhälle, med bostäder, skolor, sjukhus, biografer, restauranger och polisstation.

Ön med sina övergivna och delvis rasade byggnader är som hämtade från någon postapokalyptisk film. Tyvärr så fick man bara vistas på en liten avspärrad del av ön och inte besöka några av byggnaderna. Men det var ändå en mäktig upplevelse att besöka ön.

På ön finns cachen Battleship Island (mora’s Adventure) måste dock säga att jag önskat att några ur sällskapet kunde varit lite diskretare vid loggning, det såg ganska misstänkt ut när en stor grupp människor vänder ryggen till det som alla är här för att titta på och tittar ner i en stenmur….

Väl tillbaka till fastlandet var det dags att besöka Fredsmuseet i Nagasaki som handlar om atombomben som fälldes här 9 augusti 1945. Ett mycket gripande besök där det förevisades söndersmälta byggnadsdelar, vardags föremål och sönderbrända kläder som människor haft på sig då. Även många foton på förödelsen efteråt och på strålskadade och sönderbrända människor.

I museets entré hängde mängder av fantastisk origami, tydligen är det så att besökande skolklasser har med sig detta till museet.

Efter att dagens gemensamma aktiviteter var avslutade och vi checkat in på hotellet så var vi ett gäng som delade på några taxibilar för att ta oss bort till den virtuella cachen Ichinose Seiran (The great 8 views of Nagasaki) platsen som sådan hade väl inte så mycket att visa, mer lite bakgator. Men efter att ha loggat den så började vi gå tillbaka mot vårt hotell genom att ta oss mellan dom cacher som såg ut att ligga på vägen. Det tog oss ca fyra timmar att ta oss tillbaka till hotellet med intagandet av middag och 12st cacher loggade. På ett par ställen så såg vi en del eldflugor vilket var en häftig upplevelse, dock helt omöjlig att få på bild.

Väl tillbaka på hotellet så blev det några öl ihop med det senaste fyndet av ölsnacks, bläckfiskar i vinäger. Fantastiskt gott, tyvärr lyckades jag inte hitta dom igen under resen av resan.

Ny Japansk frukost intogs på ryokan sedan blev det en morgonpromenad innan avfärd för att logga ホタルの里 (Firefly Village) som låg i närheten. Innan bussen tog oss till tågstationen Welcome to Higashihiroshima Station！（東広島駅にようこそ！）. Sedan blev det Shinkansen igen nu till Kagoshima i södra Japan. Efter att ha lämnat in väskorna på hotellet blev det chartrad buss till Chiran en välbevarad samurajstad uppe i bergen.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Medans bussen kämpade uppför berget längs serpentinvägarna så hade vi en hissnande utsikt ut över bukten eller ner i ravinerna bredvid vägen. Utanför Kagoshima ligger vulkanen Sakurajima som passade på att få ett utbrott under tiden. Vulkanen snittar på ca 3st utbrott/dygn så det var inte helt oväntat men en riktigt häftig upplevelse.

Uppe i Chiran så besökte vi först Kamikaze museet, här låg under kriget den främsta basen för Kamikaze flygarna under kriget då det är den sydligaste platsen på öarna som räknas som ”Japanska fastlandet” då man härifrån kunde nå de Amerikanska fartygen runt Okinawa. Tyvärr fick man inte fota i större delen av museet. Vi fick först en mycket intressant dragning av en av de främsta japanska forskarna om Kamikaze flygarna. Museet innehöll mycket intressanta föremål, tillhörigheter och modeller. Det mest gripande var alla fotografier på dessa unga pojkar som offrades på detta meningslösa sätt.

Vi fortsatte till Samurajdistriktet där ättlingar till dom Japanska samurajerna fortfarande bor. Det var fritt att besöka dom flesta trädgårdarna som alla var unika och fantastiska.

På slingriga vägar tog vi oss ner och tillbaka till Kagoshima och checkar in på vårat hotell. Nu var dagens gemensamma aktiviteter över och splittras upp i mindre grupper med olika mål för kvällen. Vi är några som luskat ut att man kan ta färja över till vulkanen och det blir kvällens första mål. Vi promenerar i rask takt för att hinna med färjan och hoppar över dom cacher vi passerar för att ta dom på tillbakavägen. Väl framme vid färjeterminalen så ska vi försöka lista ut hur man köper biljett till färjan och hittar en informationsdisk, japanen där lyckas förklara att man betalar på andra sidan när man kliver av färjan. Just då så ser vi några japaner som springer i full fart mot färjan, inser att den håller på att gå så vi hänger på och lyckas springa ombord precis när man skall hala in landgången.

Av dagens utbrott märks inte så mycket, men det känns att man blir torrare i ögonen och i munnen känns det som det knastrar lite mellan tänderna. Väl över vid foten av vulkanen ligger ett litet samhälle och vi promenerar bort till Earth Cachen Sakurajima och loggar den. Bredvid finns det en liten kanal med varmt källvatten där man kan bada fötterna.

Väl tillbaka till fastlandet så var det hög tid för middag. Vi hittade en restaurang som utanför visade bilder av vad dom serverade för rätter så jag kom på den geniala idén att helt enkelt fota av den rätt man ville ha så kunde man vissa personalen den sedan. Det blev platt fall när vi kom in, då det inte fanns någon personal som tog upp beställningarna istället fanns det en myntautomat innanför entrén där man betalade och valde vad man ville ha med knappar för varje rätt och så fick man ut små biljetter som man gav till personalen. Problemet var bara att på automaten fanns varken bilder eller engelsk text…. Efter en snabb genomgång av personalen hur automaten fungerade och en vag beskrivning av vissa rätter var det lite rysk roulette över det hela. Personligen har jag inga problem att äta det mesta men det gällde ju inte hela sällskapet. Men jag tror ändå att det blev en lyckad matupplevelse för dom flesta. Man satte sig sonika vid bardisken där köket var på andra sidan och la upp biljetterna bredvid sig och sedan bytte personalen ut dom mot öl och mat som man förhoppningsvis kunde få i sig.

Efter middagen loggade vi några cacher på väg tillbaka mot hotellet där vi nu enligt tradition avslutade kvällen på ett hotellrum med lite samkväm över några nya öl fynd från närmaste FamilyMart.

• 

• 

• 

Efter intagandet av japansk frukost på hotellet var det dagas att åka vidare med Shinkansen. Med byte till lokaltåg i Mihara, tror det var här vår guide fällde kommentaren som var lite som ett signum för resan. När vi kliver av Shinkansen så vet vi sedan innan att vi skall byta till lokaltåg men ingen annan information har vi fått innan vi kliver ut på perrongen. Guiden tittar snabbt på skärmen med tidtabellen på och säger att vi skall byta plattform och ta trapporna över till nästa perrong men ”Det är gott om tid mina vänner”. Skönt hinner jag tänka och funderar på om jag hinner på toaletten eller om jag skall köpa kaffe på stationen innan guiden fortsätter: ”det är gott om tid, vårat tåg går inte förrän om fyra minuter…” Så det blev varken toalett eller kaffe…

Efter tåget blev det byte till färja för att ta oss ut till ön Ōkunoshima även känd som Rabbit Island(Kanin ön). Under kriget hade japanerna här en av sina största anläggningar för att producera giftgas. När Japan kapitulerade förstörde amerikanerna anläggningen och dom försökskaniner man använt släpptes ut vind för våg, och utan naturliga fiender på ön har dessa förökat sig fritt och nu är hela ön full av kaniner som blivit mer än tama då turister matar dom.

Idag var det en riktigt varm dag så det var ingen direkt fart på kaninerna då dom låg mest och flämtade i skuggan.

Precis vid hamnen hittade vi ett litet skyddsrum från kriget, det var visserligen uppskyltat men det såg ut att ha lämnats att förfalla. Några fladdermöss hittade vi där inne i alla fall. Sedan besökte vi det lilla museet som handlade om giftgasproduktionen här, det fanns diverse utrustning och olika former av bomber/granater för giftgas. Man hade tillverkning av senapsgas och tårgas, många av dom som arbetade här visste inte vad det var för tillverkning och även om arbetarna hade skydd så blev många exponerade och sjuka.

Efter det upplyftande besöket på museet var det dags för lunch. Vi hade köpt med oss matlådor från järnvägsstationen som vi nu försökte hitta skugga för att förtära maten i. Vi hittade några rangliga fikabord där vi kunde inta maten mitt emot museet.

Efter lunchen hade vi några timmar där vi själva kunde utforska ön i egen takt. Då det fanns åtta stycken geocacher på ön var dessa det självklara målet ihop med ruinerna av det som fanns kvar av giftgasfabriken.
Okunoshima Lighthouse（大久野島灯台） var den första cachen, det var avspärrat att ta sig fram till själva fyren, men cachen låg ute vid stigen och kunde loggas utan problem i sällskap med några av öns kaniner.

Det blev en svettig vandring runt ön i värmen då solen stekte på bra. Vi passerade ett hotell på ön där det nog gick på lågvarv innan semester säsongen då både pool och tennisbanor nästan kändes som UE-objekt.

Remains of toxic gas storage (毒ガス保管庫跡) här fanns rester av där man förvarat den färdiga giftgasen.

Vi fortsatte upp på berget på mitten av ön som bjöd på en fantastisk utsikt över området. Det var egentligen avspärrat för att ta sig upp till toppen, men vi låtsades inte om avspärrningsbanden. Här på toppen fanns även rester av ett kanonbatteri som man byggde redan under Rysk-Japanska kriget(1904-05). Här fanns det cacher gömda i platserna för det olika batterierna. Ruin of southern battery, Remains of middle battery (中部砲台跡) och Remains of northern battery (北部砲台跡).

På ön står även Japans högsta kraftledningstorn(226m) .

När vi sedan skulle ta oss ner på andra sidan berget förstod vi varför toppen varit avspärrad här hade hela vägen rasat ner efter bergssidan. Det fanns en smal kant att balansera på som såg ut att hålla, så vi skickade först över den kraftigaste i sällskapet för att kolla bärigheten innan vi övriga balanserade över en och en.

Sista cachen var Remains of electric power plant (発電所跡) det var bara byggnadens skal som var kvar av kraftverket, men det var mycket effektfullt. Lyckades hitta en smal trappa av okänd bärighet som tog mig till 2:a våningen.

Efter ett par timmar i lyckorus på ön var vi ett ganska mört gäng som äntrade färjan tillbaka till fastlandet. Sedan blev det en kort tågresa till nästa lilla stad där vi skulle bli upphämtade av buss för att åka till dagens hotell. När vi hoppade av tåget var vi snabba med att logga den cache som fanns där. Busschauffören hörde av sig till vår guide och meddelade att hon tyvärr var 30minuter sen, inga sura miner i vårat gäng det innebar att vi hann med och logga två cacher till i denna sömniga lilla småstad(det var söndag) .

Väl på hotellet som var ett ryokan(typ japanskt spa) så var det gemensam middag strax efter incheckning. Alla hade svidat om till dom kimonos som vi blivit tilldelade. Middagen var utsökt med den ena rätten som avlöste den andra med små bläckfiskar, fisk av olika slag, kött och sist soppa innan efterrätten.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Kvällen avslutades i bad avdelningen där vatten från heta källor leddes in i olika kar och små bassänger. Först skulle man tvätta sig noggrant detta gjorde man sittande på en pall i ett bås och japanerna var mycket noggranna och satt väldigt länge och tvättade sig. Sedan var det bara att glida ner i dom olika kar och bassänger som fanns den ena varmare än den andra och någon riktigt iskall. Vilket var riktigt skönt efter dagens strapatser.

• 

• 

• 

• 

Idag blev det tidig förflyttning så vi hann inte med någon frukost på hotellet, istället hade guiden fixat frukost påsar med diverse innehåll som vi avnjöt på Shinkansen på väg mot Osaka. Bland annat så innehöll påsen ett litet trekantigt paket med ris med tonfisk. Jag vände och vred på paketet för att lista ut hur jag skulle ta mig in i denna mystiska förpackning, en äldre japan som satt bredvid mig noterade snabbt detta och kom snabbt till undsättning.

Vid ankomst till Osaka väntade en chartrad buss på oss och det var dags att ta sig till dagens tunneläventyr. Efter en stunds bussresa var vi framme i något som kändes som utkanten av staden. Dagen var varm och solig och vi fick vänta en stund medans våra japanska guider delade ut hjälmar och ficklampor. Sedan blev det en bits promenad för att ta oss till ett skogsområde som bestod av kullar/berg, vi äntrade skogen och stigen ledde upp mellan kullarna. Här hade man under kriget grävt ut mängder av tunnlar och grottor med hjälp av slavarbetare för att skyddat kunna tillverka ammunition och flygplansmotorer.

Vi fick besöka några av tunnlarna, dom hade förfallit sedan kriget och låg helt öppet utan avspärrningar i skogsområdet. Tunnlarna kändes allt annat än säkra då det inte var berg utan man hade grävt ut tunnlarna i jord och mitt i tunnlarna låg det betydande högar av jord som rasat ner från taket. På något ställe fanns det en betong gjutning för att stabilisera taket men för att spara råvaror fanns den inte överallt, där det nu inte fanns någon betong hade det varit tak och stöttor av trä under kriget som man efter kriget behövt till annat.

Efter tunnlarna var det hög tid för lunch så bussen stannade vid ett sort köpcenter och vi fick nog 45 minuter på oss att hitta något att äta. Så vi delade upp oss i mindre grupper för att hitta någon lämplig restaurang, min grupp tog första (inte)bästa restaurang som var en Italiensk restaurang. Det blev en ganska torr Paela till lunch för min del.

Vi fortsatte sedan till den Gyllene Paviljongen upptagen på UNESCOs världsarvs lista. Kinkakuji-templet som är dess riktiga namn besöks årligen av drygt 6 miljoner människor och är ett av Japans mest populära besöksmål. Templet är klätt i bladguld och varje natt så jobbar man med att förbättra och underhålla den guldprydda fasaden.
Templet ligger i en fin japansk landskapsträdgård med mycket planteringar och slingrande stigar.

Nästa besöksmål var helgedomen Fushimi Inari-taisha känd för sina tio-tusentals(runt 32 000) röda portar(Torii). Dessa portar är köpta och donerade av rika affärsmän för att bringa lycka och framgång. Här hamnade vi en bambuskog vilket var en riktigt häftig upplevelse efter bara sett dom på håll innan. Cachen Red Torri hittade vi i skogen och den var lite rolig då den var en miniatyr port placerad i skogen.

På väg tillbaka till bussen passerade vi ett kattcafé det är ett kafé där det är full med katter som man kan kela och klappa medans man fikar, det finns även liknande med igelkottar och ugglor. Passerade ett sådant med ugglor sista dagen i Japan när jag gick själv i Kyoto, men det kändes inte rätt att stötta sådan verksamhet med ett besök.

Efter att ha checkat in på hotellet var vi några som slog följe för att logga lite cacher under kvällen. Dock var det hög tid för middag så vi slank in på ett litet ställe. Det visade sig bli en utmaning att beställa mat då meny endast fanns på japanska, utan bilder…. Fast med lite trixande med google translate och lite hjälp från våra japanska bordsgrannar så lyckades i få i oss något att äta.

Vi tog sen taxi bort till en gammal virtuell cache Floating garden och sedan från den så loggade vi oss tillbaka i mörkret till hotellet längs en cacheserie som gick efter floden totalt 17 st lyckades vi beta av.

Sedan var det läggdags efter den obligatoriska sängfösaren i form av några nya japanska öl och genomgång av dagens upplevelser med några av deltagarna på ett av hotellrummen.

Nu var det dags att lämna Tokyo, vi fick börja med att packa om så att vi kunde skicka våra stora resväskor i förväg till det hotell vi skulle komma till om fyra dagar och packa en mindre packning att ha med oss tills dess.

Sedan var det tunnelbanan in till Stationen i Tokyo och sedan äntra Shinkansen det japanska snabbtåget norrut mot Nagano. Vi hade interrailkort som var riktigt smidiga för tågresorna. Det gällde dock att vara på plats när tåget kom för det stannar bara typ 45 sekunder och då skall folk hinna både av och på. Men det är tydligt uppmärkt på perrongerna exakt var vilken dörr med vagnsnummer och platsnummer stannar.

Med tanke på japanernas kroppsbyggnad så förväntade jag mig att man skulle sitta som på ett Ryanair plan med knäna vid öronen, men där kom jag på skam, det fanns gott om plats både för packning och att sträcka ut benen, tanken är nog att den som sitter ytterst inte skall behöva resa på sig när den innerst vill komma ut.

Tågresan tog ca 1½ timme sedan var vi framme i Nagano där blev vi upphämtade av buss och kördes till utkanten av staden där man under kriget skapat ett tunnelsystem i ett av bergen för den japanska kejsaren och stadsledningen för att skyddas när amerikanerna började bomba fastlandet under 1944. Kejsaren vägrade dock att gömma sig där.

Vi blev försedda med hjälmar och fick sedan en guidad visning inne i tunnlarna. Man hade börjat bygga dom så sent som november 1944 och slutade vid krigsslutet augusti 1945 och då var komplexet färdigt till ca 75%. Det var både japaner och koreanska slavarbetare som jobbade i skift dygnet runt för att spränga och gräva tunnlarna.

Innan bussen gick tillbaka fick vi bråttom för att hinna logga Japanese spirit, Western technique 和魂洋才 som låg i närheten i en liten tempelpark.

Bussen tog oss tillbaka till tågstationen så äntrade vi Shinkansen igen och åkte vidare till Samurajstaden Kanazawa. Under tågresan åkte vi igenom oräkneligt antal tunnlar, många riktigt långa. Vi hade inhandlat matlådor för att äta vår lunch på tåget, då det var begränsat med tid för inhandlande var det bara att rycka något som man fick hoppas vara ätbart. Min mat var det inget fel på och den kunde sköljas ner med två av dom godare ölen på hela resan.

Efter att ha dumpat vårat bagage i hotellets foajé så trängde vi in oss i en lokalbuss och åkte till Kenrokuen en berömd japansk landskapsträdgård. Med fantastiska träd, dammar, planteringar och utsmyckningar.

På väg tillbaka till hotellet så loggade vi några cacher och tog oss igenom slottsområdet till Kanasawa castle.

Tillbaka vid hotellet så hade SR88 gjort ett geocaching event med förhoppningen att lite japanska geocachare skulle dyka upp. Så blev tyvärr inte fallet, men en japansk popgrupp dök upp och ville intervjua oss och frågade vad vi tyckte om deras musik som dom spelade upp. Vi knuffade sonika fram SR88 som fick försöka göra sig förstådd så gott det gick. 🙂

Efter incheckning var det hög tid för middag, som vanligt splittrade vi upp oss i mindre grupper. Vi fick tips om en sushi restaurang av guiden där man sushin kommer på ett band och man kan välja vad man vill äta. Tyvärr var platserna vid bandet upptagna så vi fick ett bord vid väggen där man beställde själv på en sån där display, nu var vi dock varma i kläderna och kunde beställa utan missöden. Maten kom in åkande på ett modelltåg av Shinkansen vid väggen och man lyfte av sina assietter och skickade sedan tillbaka tåget till köket med en knapp.

Vi avslutade kvällen med att ta taxi en bit bort för att logga en löst myst 忍者寺 (妙立寺)/Ninja Temple (Myoryuji) sedan promenerade vi tillbaka till hotellet ca 2km och loggade dom cacherna vi passerade.