Ny Japansk frukost intogs på ryokan sedan blev det en morgonpromenad innan avfärd för att logga ホタルの里 (Firefly Village) som låg i närheten. Innan bussen tog oss till tågstationen Welcome to Higashihiroshima Station!(東広島駅にようこそ!). Sedan blev det Shinkansen igen nu till Kagoshima i södra Japan. Efter att ha lämnat in väskorna på hotellet blev det chartrad buss till Chiran en välbevarad samurajstad uppe i bergen.

Medans bussen kämpade uppför berget längs serpentinvägarna så hade vi en hissnande utsikt ut över bukten eller ner i ravinerna bredvid vägen. Utanför Kagoshima ligger vulkanen Sakurajima som passade på att få ett utbrott under tiden. Vulkanen snittar på ca 3st utbrott/dygn så det var inte helt oväntat men en riktigt häftig upplevelse.

Vulkanutbrott
Bussens handbroms kändes trygg….

Uppe i Chiran så besökte vi först Kamikaze museet, här låg under kriget den främsta basen för Kamikaze flygarna under kriget då det är den sydligaste platsen på öarna som räknas som ”Japanska fastlandet” då man härifrån kunde nå de Amerikanska fartygen runt Okinawa. Tyvärr fick man inte fota i större delen av museet. Vi fick först en mycket intressant dragning av en av de främsta japanska forskarna om Kamikaze flygarna. Museet innehöll mycket intressanta föremål, tillhörigheter och modeller. Det mest gripande var alla fotografier på dessa unga pojkar som offrades på detta meningslösa sätt.

Resterna av ett Zero flygplan.
Vingklippt…
I dessa enkla hus bodde flygarna sista veckan innan sina uppdrag för att meditera och förbereda sig.

Vi fortsatte till Samurajdistriktet där ättlingar till dom Japanska samurajerna fortfarande bor. Det var fritt att besöka dom flesta trädgårdarna som alla var unika och fantastiska.

Små kanaler bredvid trottoaren med fiskar.
Samurajhus
Välansade trädgårdar.

På slingriga vägar tog vi oss ner och tillbaka till Kagoshima och checkar in på vårat hotell. Nu var dagens gemensamma aktiviteter över och splittras upp i mindre grupper med olika mål för kvällen. Vi är några som luskat ut att man kan ta färja över till vulkanen och det blir kvällens första mål. Vi promenerar i rask takt för att hinna med färjan och hoppar över dom cacher vi passerar för att ta dom på tillbakavägen. Väl framme vid färjeterminalen så ska vi försöka lista ut hur man köper biljett till färjan och hittar en informationsdisk, japanen där lyckas förklara att man betalar på andra sidan när man kliver av färjan. Just då så ser vi några japaner som springer i full fart mot färjan, inser att den håller på att gå så vi hänger på och lyckas springa ombord precis när man skall hala in landgången.

Glatt gäng som hann med färjan till vulkanen.

Av dagens utbrott märks inte så mycket, men det känns att man blir torrare i ögonen och i munnen känns det som det knastrar lite mellan tänderna. Väl över vid foten av vulkanen ligger ett litet samhälle och vi promenerar bort till Earth Cachen Sakurajima och loggar den. Bredvid finns det en liten kanal med varmt källvatten där man kan bada fötterna.

Vulkantoppen tyvärr inbäddad i moln.
Det hann bli mörkt innan vi kunde åka tillbaka.

Väl tillbaka till fastlandet så var det hög tid för middag. Vi hittade en restaurang som utanför visade bilder av vad dom serverade för rätter så jag kom på den geniala idén att helt enkelt fota av den rätt man ville ha så kunde man vissa personalen den sedan. Det blev platt fall när vi kom in, då det inte fanns någon personal som tog upp beställningarna istället fanns det en myntautomat innanför entrén där man betalade och valde vad man ville ha med knappar för varje rätt och så fick man ut små biljetter som man gav till personalen. Problemet var bara att på automaten fanns varken bilder eller engelsk text…. Efter en snabb genomgång av personalen hur automaten fungerade och en vag beskrivning av vissa rätter var det lite rysk roulette över det hela. Personligen har jag inga problem att äta det mesta men det gällde ju inte hela sällskapet. Men jag tror ändå att det blev en lyckad matupplevelse för dom flesta. Man satte sig sonika vid bardisken där köket var på andra sidan och la upp biljetterna bredvid sig och sedan bytte personalen ut dom mot öl och mat som man förhoppningsvis kunde få i sig.

Skylten utanför restaurangen.
Biljettautomaten för beställning och betalning av maten.
Öl och mat biljett.
Det blev inte så tokigt!

Efter middagen loggade vi några cacher på väg tillbaka mot hotellet där vi nu enligt tradition avslutade kvällen på ett hotellrum med lite samkväm över några nya öl fynd från närmaste FamilyMart.

Dagens etapp.

Efter intagandet av japansk frukost på hotellet var det dagas att åka vidare med Shinkansen. Med byte till lokaltåg i Mihara, tror det var här vår guide fällde kommentaren som var lite som ett signum för resan. När vi kliver av Shinkansen så vet vi sedan innan att vi skall byta till lokaltåg men ingen annan information har vi fått innan vi kliver ut på perrongen. Guiden tittar snabbt på skärmen med tidtabellen på och säger att vi skall byta plattform och ta trapporna över till nästa perrong men ”Det är gott om tid mina vänner”. Skönt hinner jag tänka och funderar på om jag hinner på toaletten eller om jag skall köpa kaffe på stationen innan guiden fortsätter: ”det är gott om tid, vårat tåg går inte förrän om fyra minuter…” Så det blev varken toalett eller kaffe…

Japansk frukost
Söta yoghurtförpackningar
Shinkasen
På väg igen.
Reklam

Efter tåget blev det byte till färja för att ta oss ut till ön Ōkunoshima även känd som Rabbit Island(Kanin ön). Under kriget hade japanerna här en av sina största anläggningar för att producera giftgas. När Japan kapitulerade förstörde amerikanerna anläggningen och dom försökskaniner man använt släpptes ut vind för våg, och utan naturliga fiender på ön har dessa förökat sig fritt och nu är hela ön full av kaniner som blivit mer än tama då turister matar dom.

På färjan

Idag var det en riktigt varm dag så det var ingen direkt fart på kaninerna då dom låg mest och flämtade i skuggan.

Gott om kaniner
Det gällde att se upp vad man satte fötterna.

Precis vid hamnen hittade vi ett litet skyddsrum från kriget, det var visserligen uppskyltat men det såg ut att ha lämnats att förfalla. Några fladdermöss hittade vi där inne i alla fall. Sedan besökte vi det lilla museet som handlade om giftgasproduktionen här, det fanns diverse utrustning och olika former av bomber/granater för giftgas. Man hade tillverkning av senapsgas och tårgas, många av dom som arbetade här visste inte vad det var för tillverkning och även om arbetarna hade skydd så blev många exponerade och sjuka.

Batman

Efter det upplyftande besöket på museet var det dags för lunch. Vi hade köpt med oss matlådor från järnvägsstationen som vi nu försökte hitta skugga för att förtära maten i. Vi hittade några rangliga fikabord där vi kunde inta maten mitt emot museet.

Klart godkänd lunchlåda.

Efter lunchen hade vi några timmar där vi själva kunde utforska ön i egen takt. Då det fanns åtta stycken geocacher på ön var dessa det självklara målet ihop med ruinerna av det som fanns kvar av giftgasfabriken.
Okunoshima Lighthouse(大久野島灯台) var den första cachen, det var avspärrat att ta sig fram till själva fyren, men cachen låg ute vid stigen och kunde loggas utan problem i sällskap med några av öns kaniner.

Stranden
Cache loggning

Det blev en svettig vandring runt ön i värmen då solen stekte på bra. Vi passerade ett hotell på ön där det nog gick på lågvarv innan semester säsongen då både pool och tennisbanor nästan kändes som UE-objekt.

Djungelstigar
Öde vid bassängen i denna maj söndag.
Game, set, match….

Remains of toxic gas storage (毒ガス保管庫跡) här fanns rester av där man förvarat den färdiga giftgasen.

Förvaring av giftgas

Vi fortsatte upp på berget på mitten av ön som bjöd på en fantastisk utsikt över området. Det var egentligen avspärrat för att ta sig upp till toppen, men vi låtsades inte om avspärrningsbanden. Här på toppen fanns även rester av ett kanonbatteri som man byggde redan under Rysk-Japanska kriget(1904-05). Här fanns det cacher gömda i platserna för det olika batterierna. Ruin of southern battery, Remains of middle battery (中部砲台跡) och Remains of northern battery (北部砲台跡).

Cache loggning vid ena batteriet.
Batteriplatsen.
Inne i logementen.
Utsidan

På ön står även Japans högsta kraftledningstorn(226m) .

Uppför
Nog bra utsikt om man klättrar upp
Risk att bli ängel om man klättrar i masten.

När vi sedan skulle ta oss ner på andra sidan berget förstod vi varför toppen varit avspärrad här hade hela vägen rasat ner efter bergssidan. Det fanns en smal kant att balansera på som såg ut att hålla, så vi skickade först över den kraftigaste i sällskapet för att kolla bärigheten innan vi övriga balanserade över en och en.

Avspärrat
Här var vägen borta.
Mer kaniner

Sista cachen var Remains of electric power plant (発電所跡) det var bara byggnadens skal som var kvar av kraftverket, men det var mycket effektfullt. Lyckades hitta en smal trappa av okänd bärighet som tog mig till 2:a våningen.

Vattenreservoar
Kraftverket
Insidan
Från övervåningen.
En japansk sandwich glass.

Efter ett par timmar i lyckorus på ön var vi ett ganska mört gäng som äntrade färjan tillbaka till fastlandet. Sedan blev det en kort tågresa till nästa lilla stad där vi skulle bli upphämtade av buss för att åka till dagens hotell. När vi hoppade av tåget var vi snabba med att logga den cache som fanns där. Busschauffören hörde av sig till vår guide och meddelade att hon tyvärr var 30minuter sen, inga sura miner i vårat gäng det innebar att vi hann med och logga två cacher till i denna sömniga lilla småstad(det var söndag) .

Cache loggning.

Väl på hotellet som var ett ryokan(typ japanskt spa) så var det gemensam middag strax efter incheckning. Alla hade svidat om till dom kimonos som vi blivit tilldelade. Middagen var utsökt med den ena rätten som avlöste den andra med små bläckfiskar, fisk av olika slag, kött och sist soppa innan efterrätten.

Ombytt
Standard i alla japanska hotellrum, om det skulle bli jordbävning….
Middag

Kvällen avslutades i bad avdelningen där vatten från heta källor leddes in i olika kar och små bassänger. Först skulle man tvätta sig noggrant detta gjorde man sittande på en pall i ett bås och japanerna var mycket noggranna och satt väldigt länge och tvättade sig. Sedan var det bara att glida ner i dom olika kar och bassänger som fanns den ena varmare än den andra och någon riktigt iskall. Vilket var riktigt skönt efter dagens strapatser.

Dagens förflyttning.

Idag blev det tidig förflyttning så vi hann inte med någon frukost på hotellet, istället hade guiden fixat frukost påsar med diverse innehåll som vi avnjöt på Shinkansen på väg mot Osaka. Bland annat så innehöll påsen ett litet trekantigt paket med ris med tonfisk. Jag vände och vred på paketet för att lista ut hur jag skulle ta mig in i denna mystiska förpackning, en äldre japan som satt bredvid mig noterade snabbt detta och kom snabbt till undsättning.

Den skarpsynte ser att det finns nr i hörnen för att tala om i vilken ordning man skall öppna förpackningen.

Vid ankomst till Osaka väntade en chartrad buss på oss och det var dags att ta sig till dagens tunneläventyr. Efter en stunds bussresa var vi framme i något som kändes som utkanten av staden. Dagen var varm och solig och vi fick vänta en stund medans våra japanska guider delade ut hjälmar och ficklampor. Sedan blev det en bits promenad för att ta oss till ett skogsområde som bestod av kullar/berg, vi äntrade skogen och stigen ledde upp mellan kullarna. Här hade man under kriget grävt ut mängder av tunnlar och grottor med hjälp av slavarbetare för att skyddat kunna tillverka ammunition och flygplansmotorer.

Solen stekte på, alla sökte sig till den lilla skugga som fanns.
Lämmeltåg
Smal stig för att ta sig fram.
In i skogen

Vi fick besöka några av tunnlarna, dom hade förfallit sedan kriget och låg helt öppet utan avspärrningar i skogsområdet. Tunnlarna kändes allt annat än säkra då det inte var berg utan man hade grävt ut tunnlarna i jord och mitt i tunnlarna låg det betydande högar av jord som rasat ner från taket. På något ställe fanns det en betong gjutning för att stabilisera taket men för att spara råvaror fanns den inte överallt, där det nu inte fanns någon betong hade det varit tak och stöttor av trä under kriget som man efter kriget behövt till annat.

Första tunneln. Japanska guiden förklarar på japanska för vår reseledare.
In i mörkret och svalkan.
Längre in….
Längst in, Guiden visar på hål som visar på att man tänkt förlänga tunneln men inte hunnit göra det innan kriget tog slut.
Det fanns gott om fladdermöss och andra kryp.
Att ha dom här hängande över huvudet kändes lite mer olustigt än dom spindlar man är van från liknande platser i Sverige….
På jakt efter fler tunnlar.
Alla ingångar syntes inte lika tydligt.
Betongförstärkning av taket, notera väggarna längst ner där man sparat på betong och armering pga av resurs brist.
Här hade tunneln nästan helt rasat in det gick att klättra runt och komma ut på andra sidan om man var tvungen, dock avrådde guiderna oss att gå där med tanke på rasrisken.
Guiden visade bilder på hur det sett ut under kriget.

Efter tunnlarna var det hög tid för lunch så bussen stannade vid ett sort köpcenter och vi fick nog 45 minuter på oss att hitta något att äta. Så vi delade upp oss i mindre grupper för att hitta någon lämplig restaurang, min grupp tog första (inte)bästa restaurang som var en Italiensk restaurang. Det blev en ganska torr Paela till lunch för min del.

Resans ända måltid med kniv och gaffel.
Stora städer kräver mycket ström.
Mycket tunnlar, känns säkert i ett så jordbävningsdrabbat land….

Vi fortsatte sedan till den Gyllene Paviljongen upptagen på UNESCOs världsarvs lista. Kinkakuji-templet som är dess riktiga namn besöks årligen av drygt 6 miljoner människor och är ett av Japans mest populära besöksmål. Templet är klätt i bladguld och varje natt så jobbar man med att förbättra och underhålla den guldprydda fasaden.
Templet ligger i en fin japansk landskapsträdgård med mycket planteringar och slingrande stigar.

En sommarstuga
Om man skulle lägga ett bud?
Många japanskor kom i traditionella kläder.

Nästa besöksmål var helgedomen Fushimi Inari-taisha känd för sina tio-tusentals(runt 32 000) röda portar(Torii). Dessa portar är köpta och donerade av rika affärsmän för att bringa lycka och framgång. Här hamnade vi en bambuskog vilket var en riktigt häftig upplevelse efter bara sett dom på håll innan. Cachen Red Torri hittade vi i skogen och den var lite rolig då den var en miniatyr port placerad i skogen.

Vi var inte helt ensamma på denna plats….
Många portar var det.
Bambuskog

På väg tillbaka till bussen passerade vi ett kattcafé det är ett kafé där det är full med katter som man kan kela och klappa medans man fikar, det finns även liknande med igelkottar och ugglor. Passerade ett sådant med ugglor sista dagen i Japan när jag gick själv i Kyoto, men det kändes inte rätt att stötta sådan verksamhet med ett besök.

Katt café, katterna är redan där så man skall inte ta med sig en egen.
Råkade passera Nintendos högkvarter med bussen. Lika fyrkantigt som ett 8-bitars spel.

Efter att ha checkat in på hotellet var vi några som slog följe för att logga lite cacher under kvällen. Dock var det hög tid för middag så vi slank in på ett litet ställe. Det visade sig bli en utmaning att beställa mat då meny endast fanns på japanska, utan bilder…. Fast med lite trixande med google translate och lite hjälp från våra japanska bordsgrannar så lyckades i få i oss något att äta.

Glatt gäng som med skräckblandad förtjusning väntar på att få se vad dom beställt för mat.
Handskriven meny på japanska, det gjorde att Google funkade mindre bra….

Vi tog sen taxi bort till en gammal virtuell cache Floating garden och sedan från den så loggade vi oss tillbaka i mörkret till hotellet längs en cacheserie som gick efter floden totalt 17 st lyckades vi beta av.

Gångtunnel, väl upplyst och dekorerad.
Osaka…
….by Night.
En cache loggas i mobliens sken.

Sedan var det läggdags efter den obligatoriska sängfösaren i form av några nya japanska öl och genomgång av dagens upplevelser med några av deltagarna på ett av hotellrummen.

Dagens etapp

Nu var det dags att lämna Tokyo, vi fick börja med att packa om så att vi kunde skicka våra stora resväskor i förväg till det hotell vi skulle komma till om fyra dagar och packa en mindre packning att ha med oss tills dess.

Sedan var det tunnelbanan in till Stationen i Tokyo och sedan äntra Shinkansen det japanska snabbtåget norrut mot Nagano. Vi hade interrailkort som var riktigt smidiga för tågresorna. Det gällde dock att vara på plats när tåget kom för det stannar bara typ 45 sekunder och då skall folk hinna både av och på. Men det är tydligt uppmärkt på perrongerna exakt var vilken dörr med vagnsnummer och platsnummer stannar.

Interrailkort
Skräck i blickarna 🙂



Med tanke på japanernas kroppsbyggnad så förväntade jag mig att man skulle sitta som på ett Ryanair plan med knäna vid öronen, men där kom jag på skam, det fanns gott om plats både för packning och att sträcka ut benen, tanken är nog att den som sitter ytterst inte skall behöva resa på sig när den innerst vill komma ut.

Tågresan tog ca 1½ timme sedan var vi framme i Nagano där blev vi upphämtade av buss och kördes till utkanten av staden där man under kriget skapat ett tunnelsystem i ett av bergen för den japanska kejsaren och stadsledningen för att skyddas när amerikanerna började bomba fastlandet under 1944. Kejsaren vägrade dock att gömma sig där.

Vi blev försedda med hjälmar och fick sedan en guidad visning inne i tunnlarna. Man hade börjat bygga dom så sent som november 1944 och slutade vid krigsslutet augusti 1945 och då var komplexet färdigt till ca 75%. Det var både japaner och koreanska slavarbetare som jobbade i skift dygnet runt för att spränga och gräva tunnlarna.

Ritning över tunnelkomplexet.
Bara en liten del var säker att gå i.
Redo!
Vissa bitar syntes att dom inte hann färdigt med.
Låååånga gångar.
Taket stöttat på sina ställen.

Innan bussen gick tillbaka fick vi bråttom för att hinna logga Japanese spirit, Western technique 和魂洋才 som låg i närheten i en liten tempelpark.

Japansk kyrogård.
Ännu en brandpost.

Bussen tog oss tillbaka till tågstationen så äntrade vi Shinkansen igen och åkte vidare till Samurajstaden Kanazawa. Under tågresan åkte vi igenom oräkneligt antal tunnlar, många riktigt långa. Vi hade inhandlat matlådor för att äta vår lunch på tåget, då det var begränsat med tid för inhandlande var det bara att rycka något som man fick hoppas vara ätbart. Min mat var det inget fel på och den kunde sköljas ner med två av dom godare ölen på hela resan.

Lunch! Söta ölburkar.
Risfält.

Efter att ha dumpat vårat bagage i hotellets foajé så trängde vi in oss i en lokalbuss och åkte till Kenrokuen en berömd japansk landskapsträdgård. Med fantastiska träd, dammar, planteringar och utsmyckningar.

Här skulle vist alla fotografera sig.
Broarna var byggda så här för att onda andar inte skulle kunna ta sig över då dom bara kan gå rakt fram.

På väg tillbaka till hotellet så loggade vi några cacher och tog oss igenom slottsområdet till Kanasawa castle.

Slott i närbild…
Slott i motljus….

Tillbaka vid hotellet så hade SR88 gjort ett geocaching event med förhoppningen att lite japanska geocachare skulle dyka upp. Så blev tyvärr inte fallet, men en japansk popgrupp dök upp och ville intervjua oss och frågade vad vi tyckte om deras musik som dom spelade upp. Vi knuffade sonika fram SR88 som fick försöka göra sig förstådd så gott det gick. 🙂

Efter incheckning var det hög tid för middag, som vanligt splittrade vi upp oss i mindre grupper. Vi fick tips om en sushi restaurang av guiden där man sushin kommer på ett band och man kan välja vad man vill äta. Tyvärr var platserna vid bandet upptagna så vi fick ett bord vid väggen där man beställde själv på en sån där display, nu var vi dock varma i kläderna och kunde beställa utan missöden. Maten kom in åkande på ett modelltåg av Shinkansen vid väggen och man lyfte av sina assietter och skickade sedan tillbaka tåget till köket med en knapp.

Smarrig sushi där inte ens hälften av fiskarna kändes igen….
Misosoppan, riktigt god.
Lite extra sushi 🙂
Soppan urdrucken, vi var tre stycken som beställde soppa och vi fick nog var sin del av fisken.
Festmåltid!

Vi avslutade kvällen med att ta taxi en bit bort för att logga en löst myst 忍者寺 (妙立寺)/Ninja Temple (Myoryuji) sedan promenerade vi tillbaka till hotellet ca 2km och loggade dom cacherna vi passerade.

Taxibilarna kändes som dom var från 80-talet allihop.
Mystiska japanska hus.
Japansk toalett, man får prova sig fram…
Dagens resväg.

Efter frukosten på hotellet begav vi oss iväg till Yokosuka som ligger strax söder om Tokyo där Amerikanska stillahavsflottan har en stor örlogsbas även japanerna har en örlogsbas här. Där åkte vi en guidebåt i hamnen mellan både Japanska och Amerikanska krigsfartyg. Vår guide var helt extas han var nog mer möpare än någon annan i sällskapet.

Man tjänar(eller förlorar) på att inte ta rulltrappan.
Lite trängre på tunnelbanan idag.
Försök hänga med på den kartan…

Hangarfartyget Ronald Reagan låg inne i hamnen, tyvärr fick vi inte komma så nära. Det låg även en del ubåtar i hamnen.

Das boot…
Det låg mängder av olika krigsfartyg runt om i Örlogsbasen bla. korvetter, jagare, minsvepare och ubåtar.
Hangarfartyget USS Ronald Reagan

Sedan blev det lunch med Amerikansk Navy Burgare då många av restaurangerna i området var riktade mot den närvarande amerikanska militära personalen. Då tidsschemat var lite pressat fick vi dela upp oss på olika restauranger för att alla skulle hinna få sin mat i tid. Burgaren var väl okej men inte så fantastisk som guiden gjort sken av.

Barhäng.
Gänget väntar på maten.
Navy Burger

Efter lunch blev det ett besök på Mikasa ett japanskt slagskepp från rysk-japanska kriget(1904-1905). Där inledde en gammal japansk sjöbjörn med en intressant redogörelse för fartygets historia innan vi fritt fick titta runt i skeppet.

Mikasa
Ombord på slagskeppet Mikasa

Vi passade även på att logga några cacher i området, det hade funnits en vid slaggskeppet men den var tyvärr borta när vi var där.

Brandposterna var söta.
Även dagvattenbrunnarna var utsmyckade.

Vi åkte tillbaka in till Tokyo och till Meiji jingū en shintohelgedom i en park tillängnad Meijikejsaren(1852-1912). Här fick vi en genomgång av en del ritualer som japanerna gör vid sina helgedomar. Man bugar när man går igenom de stora portarna in till helgedomen, sedan tvättar man sig, händer och munnen. Munnen just för att tvätta bort om man sagt något olämpligt innan.

Reningsprocedur

Träden har rep omkring sig för att skydda mot onda andar, det är även därför man har höga trösklar in till templen och att man har broar som går omlott då onda andar bara kan gå rakt så då kommer dom inte över. Man kan ju undra hur farliga dessa andar då är….?

Saké tunnor skänkta till kejsaren
Även tunnor med vin.

Då dagens gemensamma aktiviteter var avslutade så skildes vi åt i mindre grupper. Jag och några till tog en vända på stan för att hitta något ställe att äta på. Vi hittade ett litet kryp in i en källare där vi försökte beställa mat, det gick väl sådär då dom flesta bara fick kött men inget ris eller annat till.

Middag tillagad vid bordet.

Tillbaka vid hotellet avnjöt vi några grillspett i det lokala hålet i väggen grillen då middagen inte varit så mättande. Lite oklart vad det var på spetten men dom smakade gott.

Oklart vad men gott.
Bara att plocka dom spett man ville ha.

Då det var sista kvällen i Tokyo och vi hade några ologgade intressanta cacher en bit bort så var vi ett gäng som tog taxi dit.

Att ta Taxi är nästan ett helt kapitel för sig. Givetvis är det kontanter som gäller, räkna inte med att någon tar kort. Chaffören öppnar och stänger vänster bakdörr, det är bara den man skall använda det tog oss några turer att förstå om man inte är så många att en sitter fram. Inga taxichaufförer kunde någon begriplig engelska så det första vi gjorde när vi checkade in på ett nytt hotell var att ta ett visitkort till hotellet för att kunna visa upp om vi behövde ta taxi ”hem”. För att åka någon annanstans så var det antingen att hitta platsen på en papperskarta(fanns också på dom flesta hotell) eller surfa upp platsen på Google så att chaufförerna själva kunde läsa vart vi skulle.

Först cachen Asakusa Kaminarimon en cache som hade en del favoritpoäng då den var bra gömd.

OMIKUJI en virtuell cache vid en helgedom själva templet var stängt men det gick att logga cachen ändå då den låg utanför.

Fantastiska byggnader.

Vi avslutade kvällen med en AR cache, AR_Kappabashi som var lite små rolig. Man skulle leta reda på figurer av ett sagoväsen som var delar av fågel, sköldpadda och groda. Det var bara den sista figuren som tog lite tid att hitta annars gick det smidigt. Sedan blev det promenad tillbaka till hotellet för att testa några japanska öl innan sängdags.

Efter en rejäl Japansk frukost på hotellet så begav vi oss iväg med tunnelbana. Alla hade blivit utrustade med var sin öronsnäcka så vi kunde höra vad guiden sa även vi inte ens stod i samma vagn som honom. Systemet funkade ganska bra och man märkte att det började brusa och bli helt tyst om man kom för långt bort, nackdelen var väl att det bara var guiden som hade mic så man kunde inte ropa på hjälp om man tappade bort guiden, men han hade bra koll så att ingen kom bort.

Vår guide Dennis närmast kameran.

Dagens första programpunkt var vid ett skolområde där den Japanska flottan hade sitt högkvarter nedsprängt i tunnlar under andra världskriget. Vi var den första västerländska grupp som besökte tunnlarna sedan krigsslutet. Vi fick en introduktion av de Japanska historiker som bevarade tunnlarna tillsammans med en grupp grupp japanska forskare som också skulle passa på att besöka tunnlarna. Man var från japansk sida väldigt noga med att ta avstånd från dom grymheter japanerna gjorde under kriget och var måna om att vi inte var där för att svartmåla japan idag.

Dagens höjdpunkt
Våra japanska guider i gula västar.

I tunnlarna blev Japanerna imponerade av våra egna medhavda pann- och ficklampor som lyste upp betydligt mer än deras egna. Man kan tänka sig att det varit livligt och ganska trångt och spartanskt i tunnlarna under krigsåren då dessa inte var speciellt breda och komplexet bestod i stor del bara av tunnlar och inga enskilda rum. Yamamoto som var den japanska flottans överbefälhavare hade en liten egen tunnelsnutt där man putsat väggarna lite extra släta i övrigt så var det bara tunnlar där man suttit och arbetat i.

Karta över tunnelsystemet
Ingång till tunnlarna
Långa gångar.
Tyvärr såg det ut typ så här överallt, inga inventarier alls kvar sedan kriget.

Efter tunnlarna blev det en kort guidning ovan jord av de faciliteter som fanns kvar sedan kriget. Vi fick även en skymt av toppen av Fuji ca 10 mil bort då det var klart och fint väder.

Skymt av Fuiji längst bort i horisonten.

Efter guidningen fick vi äta lunch på skolans matsal det var riktigt intressant, hade man rest själv i Japan så hade man inte fått uppleva det. Det fanns massa av olika rätter att välja på, svårt att veta vad allt var så det fick bli en liten chansning. Mycket var upplagt i små fat och skålar så man tog det man ville ha och fick sedan betala för det.

Skollunch
Till efterrätt en japansk glass.

Sedan åkte vi in till Shibuya i centrala Tokyo där världens näst mest kändaste övergångsställe(efter Abbey Road i London) ligger, en hysteris korsning där övergångsstället även går tvärs över korsningen och det blir grönt för alla fotgängare samtidigt. Här finns även statyn av Hachiko på den plats han väntade förgäves på sin döda husse i nästan tio år.

Helt galen korsning, nu dock med väldigt lite folk.
Skoluniformerna kändes utdaterade för mer än 100år sedan….

Vi fortsatte till Yasukuni shintohelgedomen en plats där man tillber japanska soldaters själar. Här fanns också ett museum med föremål från krig i vilka japanska soldater omkommit främst från andra världskriget. Med flera intakta kamikaze flygplan, modeller av fartyg och andra föremål. Då vi låg efter i tidsschemat hade Denis ringt innan så vi blev insläppta i princip vid stängningsdags och hade bara ca 40 minuter på oss i museet.

Zero, japanskt jaktflygplan
Fanns även lite äldre saker att titta på
Körsbärsblomman, manuellt styrd kamikaze bomb.
Kamikaze torped
Bilder på soldater som omkommit under kriget.
Dom flesta unga pojkar….

Dagens guidade del avslutades högst upp i skyskrapan Tokyo Metropolitan Government Building som är 243m hög. För att få åka upp i hissen var det en säkerhetskontroll där man var tvungen att öppna och visa innehållet i sina väskor, vakten kollade bara överst i min väska så jag kunde haft den till hälften fylld av handgranater om jag velat. Bredvid oss visade en japanska upp sin väska och vakten bugade sig ursäktande för att han tittade i hennes väska hon bugade tillbaka av artighet, vakten bugade sig då ännu mer vilket hon svarade på att buga sig djupare och så höll det på… 🙂 Utsikten var fin där uppifrån åt vilket håll man än tittade åt så såg man inte slutet på Tokyo.

En bit ner till marken
I Skyskrapan närmast i bild finns baren från filmen Lost in Translation.
Tokyo Metropolitan Government Building från marken.

Där efter skiljdes vi i mindre grupper, min grupp började med att logga några av cachena i närområdet bla en virtuell cache där vi genast stötte på några av de andra. Efter det fortsatte vi nu en mer lagom grupp på sex personer längs shopping gatorna för att göra Tokyo by night. Vi hamnade snart på en engelsk pub, kanske inte mitt första val när man är i Tokyo men man får ju anpassa sig när man är en grupp. Det blev några öl och trevligt samkväm innan vi kände att det nog var dags för lite käk.

Tokyo by night
Rejäla övergångsställen.

Vi tog oss vidare och hittade en japansk restaurang där vi fick ett bord med en toutchskärm där man skulle göra alla beställningar. Vi var lite tafatta över denna metod. Men vårt valspråk var: ”ingen mins en fegis” så jag hittade en meny för öl där vi beställde oss varsin öl, det fanns en Red rye som lät som det borde vara någon röd ale så det beställde några av oss medan andra tog ljusa öl. När ölen sedan serverades så visade det sig att Red rye tydligen var tomatjuice vilket fick den goda stämningen att explodera i hysteriska skratt. När det sedan gällde att beställa maten var flera tveksamma till att använda skärmen för detta, men vi lyckades tillslut beställa mat. Undertecknad beställde en bricka sushi som föll väl i smaken.

Beställnings skärmen.
Skål med tomatjuice
Kul hade vi! 🙂
Mums!

Väl tillbaka vid hotellet övertalade jag mitt sällskap att avsluta med någon öl bland haken i gränderna bakom hotellet som jag hade passerat första dagen. Vi hittade en whiskybar som bara i princip var ett hål i väggen med en bardisk med sju stolar och ett fantastisk whisky utbud. I baren stod en gammal skinntorr japansk gentleman. Vi beställde varsin öl och då fyllde han först glasen med isvatten så dessa skulle kylas ner ordentligt innan han tömde dom och hällde i ölen. Så där blev vi kvar en bra stund till efter läggdags…

Undertecknad, Kråkguldet och Nobbe
Bartendern kyler ner ölglasen med isvatten.
Helt underbar kitschig inredning.

Efter att ha gått upp 03:00 och tagit den väntande taxin till Pekings flygplats så landade jag efter ett par timmar i Tokyo.

Taxi till flygplatsen
Beijings flygplats, ganska öde så här tidigt. Ett gigantiskt bygge…
Inte ens kineserna vågar flyga över Nord Korea…
Frukost på flyget.

Nu var det dags att möta upp resten av ressällskapet på denna resa, gällde ju bara att lista ut hur jag skulle ta mig in till Tokyo och hotellet från flygplatsen det var inte speciellt många skyltar med latinska bokstäver. Men jag hade fått en beskrivning av resebyrån hur man skulle gå tillväga, men hur jag än följde beskrivningen så hittade jag inte rätt. Vilse, bara att testa den beryktade japanska hjälpsamheten så jag gick fram till en städerska och frågade efter vägen och pekade på mitt papper på numret på den utgång jag skulle till. Hon försökte verkligen förstå men kunde besviket inte hjälpa mig. Strax efter det insåg jag nog att jag förstört hennes dag med en omöjlig uppgift då jag hade kollat på instruktionerna för fel flygplats då det finns två stycken i Tokyo. När jag väl följde rätt instruktion så blev det betydligt enklare, lyckades köpa en biljett och sedan blev det Monorail in mot centrum.

Inte helt lätt att tyda denna tunnelbanekartan….
Monorail
Jaha? Tecknen ser likadana ut så det ser ut att vara samma linje som går båda turerna….

Ett byte till tunnelbana och en kort promenad var jag framme vid hotellet, tänkte att jag skulle checka in och sedan leta reda på om några av de andra hade kommit. Incheckningstid var från 15:00 och då är det 15:00:00 som gäller i Japan, att jag var där 14:45 bara en kvart innan gjorde inte att det gick att få ett rum redan då. Jag kunde dock lämna min stora resväska så jag gjorde det och gick ut för att äta lunch så länge då det kändes att det var dags.

Taxibilarna kändes ganska retro..

Hade sett ett litet Sushi hak på väg från tunnelbanan så jag gick dit. Givetvis ingen engelsk meny, men det fanns ju bilder och dom såg ju ut som Sushin hemma i Sverige så jag beställde en tallrik med blandade bitar som såg intressant ut och en öl. Döm om min förvåning då jag först fick in misosoppa och en liten assiett med små bläckfiskar på, inget jag kände igen från menyn. Vet inte om personalen ville testa vad den här västerlänningen gick för eller om det var något som alltid ingick. Nåja det var ju bara att hugga in och bläckfiskarna var riktigt smarriga. Snart kom resten av sushin och den var det absolut inget fel på heller, riktigt bra och välsmakande.

Det var detta jag beställde….
Såg ju ut att stämma…
Fick dessa också…..

Återvände till hotellet, nu efter kl15 och kunde checka in utan problem. Uppfattningen om Japan som högteknologins framkant fick sig en törn när jag fick en hederlig nyckel till hotellrummet och handfatet i badrummet hade två kranar istället för blandare. Försökte få kontakt med övriga resesällskapet men en del hade inte kommit än eller så var man redan ute på stan och flängde, det var gemensam samling först halv åtta så det var några timmar kvar. Så jag tog en promenad för att logga några cacher men tänkte också spana in det japanska utbudet av öl. Använde Google och googlade upp två spritbutiker i närområdet och hade dom som riktmärke under min promenad.

Nyckelkort, hört talas om det?
Blandare?
Toaletten kändes dock lite hightech med lite intressanta knappar och funktioner….

Öl utbudet i spritbutikerna var allt annat än tillfredsställande då båda butikerna enbart sålde saké. Men jag lyckades köpa mig en kaffe efter vägen och logga mina fösta cacher i Japan innan jag återvände till hotellet.

Gränden bakom hotellet, med små restauranger och mindre hotell.
Typisk skylt utanför många hotell, tydligen vanligt att ta in på dagen också. Måna har lång resväg in till jobbet så det kan ju vara ett sätt att veckopendla för dom som jobbar udda tider.
Min första cache i Japan.
Hittade ett ställe med ett stort utbud av geocaching lådor, stötte dock endast på en av denna typen i fält i Japan.
Pandan ruvade på en cache som var omöjlig för mig att hitta då det var folk överallt.

På hotellet träffade jag min rumskompis Krissedan(Peter), vi beslöt oss för att ta en snabb tur ut till en multicache i närheten som jag gått bet på innan då det var en halvtimme kvar tills den gemensamma samlingen. Med gemensam ansträngning lyckades vi hitta det väl gömda delsteget och kunde således även logga finalen. På vägen kom det ett helt gäng go-carts i trafiken, likt Super Mario kart. Berättade mitt misslyckade försök att hitta lite lokala japanska öl, Peter berättade då att Seven Eleven bredvid hotellet hade gott om öl….

Mariokart?

Efter den gemensamma samlingen på hotellet var det gemensam traditionell Japansk middag på en restaurang i närheten. Vi fick börja med att ta av oss skorna och låsa in dom i var sitt litet skåp i garderoben varje skåp var försedd med ett nummer får man förmoda, men det var med Japanska tecken så det gällde att minnas vilket skåp man valt. Givetvis hade restaurangen låga bord i golv nivå, men dom hade ett löneutrymme under så man kunde sitta normalt tack och lov. Nu fick jag tillfälle att bekanta mig med flera från resesällskapet då jag bara kände en handfull sedan tidigare och nu var vi 28st. Vår guide för resan, Dennis presenterade sig närmare. Till middagen var det flera mindre rätter, från sallad, fisk och sedan till huvudrätten(?) som var någon form av kött som tillagades på små gasbrännare vid varje bord. Middagen var utsökt.

Japansk middag
Köttet färdiglagat

Efter middagen blev det en gemensam runda i närområdet för några cacher innan sängdags en bit efter midnatt.

Fina rislyktor