Idag blev det tidig förflyttning så vi hann inte med någon frukost på hotellet, istället hade guiden fixat frukost påsar med diverse innehåll som vi avnjöt på Shinkansen på väg mot Osaka. Bland annat så innehöll påsen ett litet trekantigt paket med ris med tonfisk. Jag vände och vred på paketet för att lista ut hur jag skulle ta mig in i denna mystiska förpackning, en äldre japan som satt bredvid mig noterade snabbt detta och kom snabbt till undsättning.

Den skarpsynte ser att det finns nr i hörnen för att tala om i vilken ordning man skall öppna förpackningen.

Vid ankomst till Osaka väntade en chartrad buss på oss och det var dags att ta sig till dagens tunneläventyr. Efter en stunds bussresa var vi framme i något som kändes som utkanten av staden. Dagen var varm och solig och vi fick vänta en stund medans våra japanska guider delade ut hjälmar och ficklampor. Sedan blev det en bits promenad för att ta oss till ett skogsområde som bestod av kullar/berg, vi äntrade skogen och stigen ledde upp mellan kullarna. Här hade man under kriget grävt ut mängder av tunnlar och grottor med hjälp av slavarbetare för att skyddat kunna tillverka ammunition och flygplansmotorer.

Solen stekte på, alla sökte sig till den lilla skugga som fanns.
Lämmeltåg
Smal stig för att ta sig fram.
In i skogen

Vi fick besöka några av tunnlarna, dom hade förfallit sedan kriget och låg helt öppet utan avspärrningar i skogsområdet. Tunnlarna kändes allt annat än säkra då det inte var berg utan man hade grävt ut tunnlarna i jord och mitt i tunnlarna låg det betydande högar av jord som rasat ner från taket. På något ställe fanns det en betong gjutning för att stabilisera taket men för att spara råvaror fanns den inte överallt, där det nu inte fanns någon betong hade det varit tak och stöttor av trä under kriget som man efter kriget behövt till annat.

Första tunneln. Japanska guiden förklarar på japanska för vår reseledare.
In i mörkret och svalkan.
Längre in….
Längst in, Guiden visar på hål som visar på att man tänkt förlänga tunneln men inte hunnit göra det innan kriget tog slut.
Det fanns gott om fladdermöss och andra kryp.
Att ha dom här hängande över huvudet kändes lite mer olustigt än dom spindlar man är van från liknande platser i Sverige….
På jakt efter fler tunnlar.
Alla ingångar syntes inte lika tydligt.
Betongförstärkning av taket, notera väggarna längst ner där man sparat på betong och armering pga av resurs brist.
Här hade tunneln nästan helt rasat in det gick att klättra runt och komma ut på andra sidan om man var tvungen, dock avrådde guiderna oss att gå där med tanke på rasrisken.
Guiden visade bilder på hur det sett ut under kriget.

Efter tunnlarna var det hög tid för lunch så bussen stannade vid ett sort köpcenter och vi fick nog 45 minuter på oss att hitta något att äta. Så vi delade upp oss i mindre grupper för att hitta någon lämplig restaurang, min grupp tog första (inte)bästa restaurang som var en Italiensk restaurang. Det blev en ganska torr Paela till lunch för min del.

Resans ända måltid med kniv och gaffel.
Stora städer kräver mycket ström.
Mycket tunnlar, känns säkert i ett så jordbävningsdrabbat land….

Vi fortsatte sedan till den Gyllene Paviljongen upptagen på UNESCOs världsarvs lista. Kinkakuji-templet som är dess riktiga namn besöks årligen av drygt 6 miljoner människor och är ett av Japans mest populära besöksmål. Templet är klätt i bladguld och varje natt så jobbar man med att förbättra och underhålla den guldprydda fasaden.
Templet ligger i en fin japansk landskapsträdgård med mycket planteringar och slingrande stigar.

En sommarstuga
Om man skulle lägga ett bud?
Många japanskor kom i traditionella kläder.

Nästa besöksmål var helgedomen Fushimi Inari-taisha känd för sina tio-tusentals(runt 32 000) röda portar(Torii). Dessa portar är köpta och donerade av rika affärsmän för att bringa lycka och framgång. Här hamnade vi en bambuskog vilket var en riktigt häftig upplevelse efter bara sett dom på håll innan. Cachen Red Torri hittade vi i skogen och den var lite rolig då den var en miniatyr port placerad i skogen.

Vi var inte helt ensamma på denna plats….
Många portar var det.
Bambuskog

På väg tillbaka till bussen passerade vi ett kattcafé det är ett kafé där det är full med katter som man kan kela och klappa medans man fikar, det finns även liknande med igelkottar och ugglor. Passerade ett sådant med ugglor sista dagen i Japan när jag gick själv i Kyoto, men det kändes inte rätt att stötta sådan verksamhet med ett besök.

Katt café, katterna är redan där så man skall inte ta med sig en egen.
Råkade passera Nintendos högkvarter med bussen. Lika fyrkantigt som ett 8-bitars spel.

Efter att ha checkat in på hotellet var vi några som slog följe för att logga lite cacher under kvällen. Dock var det hög tid för middag så vi slank in på ett litet ställe. Det visade sig bli en utmaning att beställa mat då meny endast fanns på japanska, utan bilder…. Fast med lite trixande med google translate och lite hjälp från våra japanska bordsgrannar så lyckades i få i oss något att äta.

Glatt gäng som med skräckblandad förtjusning väntar på att få se vad dom beställt för mat.
Handskriven meny på japanska, det gjorde att Google funkade mindre bra….

Vi tog sen taxi bort till en gammal virtuell cache Floating garden och sedan från den så loggade vi oss tillbaka i mörkret till hotellet längs en cacheserie som gick efter floden totalt 17 st lyckades vi beta av.

Gångtunnel, väl upplyst och dekorerad.
Osaka…
….by Night.
En cache loggas i mobliens sken.

Sedan var det läggdags efter den obligatoriska sängfösaren i form av några nya japanska öl och genomgång av dagens upplevelser med några av deltagarna på ett av hotellrummen.

Dagens etapp

Nu var det dags att lämna Tokyo, vi fick börja med att packa om så att vi kunde skicka våra stora resväskor i förväg till det hotell vi skulle komma till om fyra dagar och packa en mindre packning att ha med oss tills dess.

Sedan var det tunnelbanan in till Stationen i Tokyo och sedan äntra Shinkansen det japanska snabbtåget norrut mot Nagano. Vi hade interrailkort som var riktigt smidiga för tågresorna. Det gällde dock att vara på plats när tåget kom för det stannar bara typ 45 sekunder och då skall folk hinna både av och på. Men det är tydligt uppmärkt på perrongerna exakt var vilken dörr med vagnsnummer och platsnummer stannar.

Interrailkort
Skräck i blickarna 🙂



Med tanke på japanernas kroppsbyggnad så förväntade jag mig att man skulle sitta som på ett Ryanair plan med knäna vid öronen, men där kom jag på skam, det fanns gott om plats både för packning och att sträcka ut benen, tanken är nog att den som sitter ytterst inte skall behöva resa på sig när den innerst vill komma ut.

Tågresan tog ca 1½ timme sedan var vi framme i Nagano där blev vi upphämtade av buss och kördes till utkanten av staden där man under kriget skapat ett tunnelsystem i ett av bergen för den japanska kejsaren och stadsledningen för att skyddas när amerikanerna började bomba fastlandet under 1944. Kejsaren vägrade dock att gömma sig där.

Vi blev försedda med hjälmar och fick sedan en guidad visning inne i tunnlarna. Man hade börjat bygga dom så sent som november 1944 och slutade vid krigsslutet augusti 1945 och då var komplexet färdigt till ca 75%. Det var både japaner och koreanska slavarbetare som jobbade i skift dygnet runt för att spränga och gräva tunnlarna.

Ritning över tunnelkomplexet.
Bara en liten del var säker att gå i.
Redo!
Vissa bitar syntes att dom inte hann färdigt med.
Låååånga gångar.
Taket stöttat på sina ställen.

Innan bussen gick tillbaka fick vi bråttom för att hinna logga Japanese spirit, Western technique 和魂洋才 som låg i närheten i en liten tempelpark.

Japansk kyrogård.
Ännu en brandpost.

Bussen tog oss tillbaka till tågstationen så äntrade vi Shinkansen igen och åkte vidare till Samurajstaden Kanazawa. Under tågresan åkte vi igenom oräkneligt antal tunnlar, många riktigt långa. Vi hade inhandlat matlådor för att äta vår lunch på tåget, då det var begränsat med tid för inhandlande var det bara att rycka något som man fick hoppas vara ätbart. Min mat var det inget fel på och den kunde sköljas ner med två av dom godare ölen på hela resan.

Lunch! Söta ölburkar.
Risfält.

Efter att ha dumpat vårat bagage i hotellets foajé så trängde vi in oss i en lokalbuss och åkte till Kenrokuen en berömd japansk landskapsträdgård. Med fantastiska träd, dammar, planteringar och utsmyckningar.

Här skulle vist alla fotografera sig.
Broarna var byggda så här för att onda andar inte skulle kunna ta sig över då dom bara kan gå rakt fram.

På väg tillbaka till hotellet så loggade vi några cacher och tog oss igenom slottsområdet till Kanasawa castle.

Slott i närbild…
Slott i motljus….

Tillbaka vid hotellet så hade SR88 gjort ett geocaching event med förhoppningen att lite japanska geocachare skulle dyka upp. Så blev tyvärr inte fallet, men en japansk popgrupp dök upp och ville intervjua oss och frågade vad vi tyckte om deras musik som dom spelade upp. Vi knuffade sonika fram SR88 som fick försöka göra sig förstådd så gott det gick. 🙂

Efter incheckning var det hög tid för middag, som vanligt splittrade vi upp oss i mindre grupper. Vi fick tips om en sushi restaurang av guiden där man sushin kommer på ett band och man kan välja vad man vill äta. Tyvärr var platserna vid bandet upptagna så vi fick ett bord vid väggen där man beställde själv på en sån där display, nu var vi dock varma i kläderna och kunde beställa utan missöden. Maten kom in åkande på ett modelltåg av Shinkansen vid väggen och man lyfte av sina assietter och skickade sedan tillbaka tåget till köket med en knapp.

Smarrig sushi där inte ens hälften av fiskarna kändes igen….
Misosoppan, riktigt god.
Lite extra sushi 🙂
Soppan urdrucken, vi var tre stycken som beställde soppa och vi fick nog var sin del av fisken.
Festmåltid!

Vi avslutade kvällen med att ta taxi en bit bort för att logga en löst myst 忍者寺 (妙立寺)/Ninja Temple (Myoryuji) sedan promenerade vi tillbaka till hotellet ca 2km och loggade dom cacherna vi passerade.

Taxibilarna kändes som dom var från 80-talet allihop.
Mystiska japanska hus.
Japansk toalett, man får prova sig fram…
Dagens resväg.

Efter frukosten på hotellet begav vi oss iväg till Yokosuka som ligger strax söder om Tokyo där Amerikanska stillahavsflottan har en stor örlogsbas även japanerna har en örlogsbas här. Där åkte vi en guidebåt i hamnen mellan både Japanska och Amerikanska krigsfartyg. Vår guide var helt extas han var nog mer möpare än någon annan i sällskapet.

Man tjänar(eller förlorar) på att inte ta rulltrappan.
Lite trängre på tunnelbanan idag.
Försök hänga med på den kartan…

Hangarfartyget Ronald Reagan låg inne i hamnen, tyvärr fick vi inte komma så nära. Det låg även en del ubåtar i hamnen.

Das boot…
Det låg mängder av olika krigsfartyg runt om i Örlogsbasen bla. korvetter, jagare, minsvepare och ubåtar.
Hangarfartyget USS Ronald Reagan

Sedan blev det lunch med Amerikansk Navy Burgare då många av restaurangerna i området var riktade mot den närvarande amerikanska militära personalen. Då tidsschemat var lite pressat fick vi dela upp oss på olika restauranger för att alla skulle hinna få sin mat i tid. Burgaren var väl okej men inte så fantastisk som guiden gjort sken av.

Barhäng.
Gänget väntar på maten.
Navy Burger

Efter lunch blev det ett besök på Mikasa ett japanskt slagskepp från rysk-japanska kriget(1904-1905). Där inledde en gammal japansk sjöbjörn med en intressant redogörelse för fartygets historia innan vi fritt fick titta runt i skeppet.

Mikasa
Ombord på slagskeppet Mikasa

Vi passade även på att logga några cacher i området, det hade funnits en vid slaggskeppet men den var tyvärr borta när vi var där.

Brandposterna var söta.
Även dagvattenbrunnarna var utsmyckade.

Vi åkte tillbaka in till Tokyo och till Meiji jingū en shintohelgedom i en park tillängnad Meijikejsaren(1852-1912). Här fick vi en genomgång av en del ritualer som japanerna gör vid sina helgedomar. Man bugar när man går igenom de stora portarna in till helgedomen, sedan tvättar man sig, händer och munnen. Munnen just för att tvätta bort om man sagt något olämpligt innan.

Reningsprocedur

Träden har rep omkring sig för att skydda mot onda andar, det är även därför man har höga trösklar in till templen och att man har broar som går omlott då onda andar bara kan gå rakt så då kommer dom inte över. Man kan ju undra hur farliga dessa andar då är….?

Saké tunnor skänkta till kejsaren
Även tunnor med vin.

Då dagens gemensamma aktiviteter var avslutade så skildes vi åt i mindre grupper. Jag och några till tog en vända på stan för att hitta något ställe att äta på. Vi hittade ett litet kryp in i en källare där vi försökte beställa mat, det gick väl sådär då dom flesta bara fick kött men inget ris eller annat till.

Middag tillagad vid bordet.

Tillbaka vid hotellet avnjöt vi några grillspett i det lokala hålet i väggen grillen då middagen inte varit så mättande. Lite oklart vad det var på spetten men dom smakade gott.

Oklart vad men gott.
Bara att plocka dom spett man ville ha.

Då det var sista kvällen i Tokyo och vi hade några ologgade intressanta cacher en bit bort så var vi ett gäng som tog taxi dit.

Att ta Taxi är nästan ett helt kapitel för sig. Givetvis är det kontanter som gäller, räkna inte med att någon tar kort. Chaffören öppnar och stänger vänster bakdörr, det är bara den man skall använda det tog oss några turer att förstå om man inte är så många att en sitter fram. Inga taxichaufförer kunde någon begriplig engelska så det första vi gjorde när vi checkade in på ett nytt hotell var att ta ett visitkort till hotellet för att kunna visa upp om vi behövde ta taxi ”hem”. För att åka någon annanstans så var det antingen att hitta platsen på en papperskarta(fanns också på dom flesta hotell) eller surfa upp platsen på Google så att chaufförerna själva kunde läsa vart vi skulle.

Först cachen Asakusa Kaminarimon en cache som hade en del favoritpoäng då den var bra gömd.

OMIKUJI en virtuell cache vid en helgedom själva templet var stängt men det gick att logga cachen ändå då den låg utanför.

Fantastiska byggnader.

Vi avslutade kvällen med en AR cache, AR_Kappabashi som var lite små rolig. Man skulle leta reda på figurer av ett sagoväsen som var delar av fågel, sköldpadda och groda. Det var bara den sista figuren som tog lite tid att hitta annars gick det smidigt. Sedan blev det promenad tillbaka till hotellet för att testa några japanska öl innan sängdags.

Efter en rejäl Japansk frukost på hotellet så begav vi oss iväg med tunnelbana. Alla hade blivit utrustade med var sin öronsnäcka så vi kunde höra vad guiden sa även vi inte ens stod i samma vagn som honom. Systemet funkade ganska bra och man märkte att det började brusa och bli helt tyst om man kom för långt bort, nackdelen var väl att det bara var guiden som hade mic så man kunde inte ropa på hjälp om man tappade bort guiden, men han hade bra koll så att ingen kom bort.

Vår guide Dennis närmast kameran.

Dagens första programpunkt var vid ett skolområde där den Japanska flottan hade sitt högkvarter nedsprängt i tunnlar under andra världskriget. Vi var den första västerländska grupp som besökte tunnlarna sedan krigsslutet. Vi fick en introduktion av de Japanska historiker som bevarade tunnlarna tillsammans med en grupp grupp japanska forskare som också skulle passa på att besöka tunnlarna. Man var från japansk sida väldigt noga med att ta avstånd från dom grymheter japanerna gjorde under kriget och var måna om att vi inte var där för att svartmåla japan idag.

Dagens höjdpunkt
Våra japanska guider i gula västar.

I tunnlarna blev Japanerna imponerade av våra egna medhavda pann- och ficklampor som lyste upp betydligt mer än deras egna. Man kan tänka sig att det varit livligt och ganska trångt och spartanskt i tunnlarna under krigsåren då dessa inte var speciellt breda och komplexet bestod i stor del bara av tunnlar och inga enskilda rum. Yamamoto som var den japanska flottans överbefälhavare hade en liten egen tunnelsnutt där man putsat väggarna lite extra släta i övrigt så var det bara tunnlar där man suttit och arbetat i.

Karta över tunnelsystemet
Ingång till tunnlarna
Långa gångar.
Tyvärr såg det ut typ så här överallt, inga inventarier alls kvar sedan kriget.

Efter tunnlarna blev det en kort guidning ovan jord av de faciliteter som fanns kvar sedan kriget. Vi fick även en skymt av toppen av Fuji ca 10 mil bort då det var klart och fint väder.

Skymt av Fuiji längst bort i horisonten.

Efter guidningen fick vi äta lunch på skolans matsal det var riktigt intressant, hade man rest själv i Japan så hade man inte fått uppleva det. Det fanns massa av olika rätter att välja på, svårt att veta vad allt var så det fick bli en liten chansning. Mycket var upplagt i små fat och skålar så man tog det man ville ha och fick sedan betala för det.

Skollunch
Till efterrätt en japansk glass.

Sedan åkte vi in till Shibuya i centrala Tokyo där världens näst mest kändaste övergångsställe(efter Abbey Road i London) ligger, en hysteris korsning där övergångsstället även går tvärs över korsningen och det blir grönt för alla fotgängare samtidigt. Här finns även statyn av Hachiko på den plats han väntade förgäves på sin döda husse i nästan tio år.

Helt galen korsning, nu dock med väldigt lite folk.
Skoluniformerna kändes utdaterade för mer än 100år sedan….

Vi fortsatte till Yasukuni shintohelgedomen en plats där man tillber japanska soldaters själar. Här fanns också ett museum med föremål från krig i vilka japanska soldater omkommit främst från andra världskriget. Med flera intakta kamikaze flygplan, modeller av fartyg och andra föremål. Då vi låg efter i tidsschemat hade Denis ringt innan så vi blev insläppta i princip vid stängningsdags och hade bara ca 40 minuter på oss i museet.

Zero, japanskt jaktflygplan
Fanns även lite äldre saker att titta på
Körsbärsblomman, manuellt styrd kamikaze bomb.
Kamikaze torped
Bilder på soldater som omkommit under kriget.
Dom flesta unga pojkar….

Dagens guidade del avslutades högst upp i skyskrapan Tokyo Metropolitan Government Building som är 243m hög. För att få åka upp i hissen var det en säkerhetskontroll där man var tvungen att öppna och visa innehållet i sina väskor, vakten kollade bara överst i min väska så jag kunde haft den till hälften fylld av handgranater om jag velat. Bredvid oss visade en japanska upp sin väska och vakten bugade sig ursäktande för att han tittade i hennes väska hon bugade tillbaka av artighet, vakten bugade sig då ännu mer vilket hon svarade på att buga sig djupare och så höll det på… 🙂 Utsikten var fin där uppifrån åt vilket håll man än tittade åt så såg man inte slutet på Tokyo.

En bit ner till marken
I Skyskrapan närmast i bild finns baren från filmen Lost in Translation.
Tokyo Metropolitan Government Building från marken.

Där efter skiljdes vi i mindre grupper, min grupp började med att logga några av cachena i närområdet bla en virtuell cache där vi genast stötte på några av de andra. Efter det fortsatte vi nu en mer lagom grupp på sex personer längs shopping gatorna för att göra Tokyo by night. Vi hamnade snart på en engelsk pub, kanske inte mitt första val när man är i Tokyo men man får ju anpassa sig när man är en grupp. Det blev några öl och trevligt samkväm innan vi kände att det nog var dags för lite käk.

Tokyo by night
Rejäla övergångsställen.

Vi tog oss vidare och hittade en japansk restaurang där vi fick ett bord med en toutchskärm där man skulle göra alla beställningar. Vi var lite tafatta över denna metod. Men vårt valspråk var: ”ingen mins en fegis” så jag hittade en meny för öl där vi beställde oss varsin öl, det fanns en Red rye som lät som det borde vara någon röd ale så det beställde några av oss medan andra tog ljusa öl. När ölen sedan serverades så visade det sig att Red rye tydligen var tomatjuice vilket fick den goda stämningen att explodera i hysteriska skratt. När det sedan gällde att beställa maten var flera tveksamma till att använda skärmen för detta, men vi lyckades tillslut beställa mat. Undertecknad beställde en bricka sushi som föll väl i smaken.

Beställnings skärmen.
Skål med tomatjuice
Kul hade vi! 🙂
Mums!

Väl tillbaka vid hotellet övertalade jag mitt sällskap att avsluta med någon öl bland haken i gränderna bakom hotellet som jag hade passerat första dagen. Vi hittade en whiskybar som bara i princip var ett hål i väggen med en bardisk med sju stolar och ett fantastisk whisky utbud. I baren stod en gammal skinntorr japansk gentleman. Vi beställde varsin öl och då fyllde han först glasen med isvatten så dessa skulle kylas ner ordentligt innan han tömde dom och hällde i ölen. Så där blev vi kvar en bra stund till efter läggdags…

Undertecknad, Kråkguldet och Nobbe
Bartendern kyler ner ölglasen med isvatten.
Helt underbar kitschig inredning.

Efter att ha gått upp 03:00 och tagit den väntande taxin till Pekings flygplats så landade jag efter ett par timmar i Tokyo.

Taxi till flygplatsen
Beijings flygplats, ganska öde så här tidigt. Ett gigantiskt bygge…
Inte ens kineserna vågar flyga över Nord Korea…
Frukost på flyget.

Nu var det dags att möta upp resten av ressällskapet på denna resa, gällde ju bara att lista ut hur jag skulle ta mig in till Tokyo och hotellet från flygplatsen det var inte speciellt många skyltar med latinska bokstäver. Men jag hade fått en beskrivning av resebyrån hur man skulle gå tillväga, men hur jag än följde beskrivningen så hittade jag inte rätt. Vilse, bara att testa den beryktade japanska hjälpsamheten så jag gick fram till en städerska och frågade efter vägen och pekade på mitt papper på numret på den utgång jag skulle till. Hon försökte verkligen förstå men kunde besviket inte hjälpa mig. Strax efter det insåg jag nog att jag förstört hennes dag med en omöjlig uppgift då jag hade kollat på instruktionerna för fel flygplats då det finns två stycken i Tokyo. När jag väl följde rätt instruktion så blev det betydligt enklare, lyckades köpa en biljett och sedan blev det Monorail in mot centrum.

Inte helt lätt att tyda denna tunnelbanekartan….
Monorail
Jaha? Tecknen ser likadana ut så det ser ut att vara samma linje som går båda turerna….

Ett byte till tunnelbana och en kort promenad var jag framme vid hotellet, tänkte att jag skulle checka in och sedan leta reda på om några av de andra hade kommit. Incheckningstid var från 15:00 och då är det 15:00:00 som gäller i Japan, att jag var där 14:45 bara en kvart innan gjorde inte att det gick att få ett rum redan då. Jag kunde dock lämna min stora resväska så jag gjorde det och gick ut för att äta lunch så länge då det kändes att det var dags.

Taxibilarna kändes ganska retro..

Hade sett ett litet Sushi hak på väg från tunnelbanan så jag gick dit. Givetvis ingen engelsk meny, men det fanns ju bilder och dom såg ju ut som Sushin hemma i Sverige så jag beställde en tallrik med blandade bitar som såg intressant ut och en öl. Döm om min förvåning då jag först fick in misosoppa och en liten assiett med små bläckfiskar på, inget jag kände igen från menyn. Vet inte om personalen ville testa vad den här västerlänningen gick för eller om det var något som alltid ingick. Nåja det var ju bara att hugga in och bläckfiskarna var riktigt smarriga. Snart kom resten av sushin och den var det absolut inget fel på heller, riktigt bra och välsmakande.

Det var detta jag beställde….
Såg ju ut att stämma…
Fick dessa också…..

Återvände till hotellet, nu efter kl15 och kunde checka in utan problem. Uppfattningen om Japan som högteknologins framkant fick sig en törn när jag fick en hederlig nyckel till hotellrummet och handfatet i badrummet hade två kranar istället för blandare. Försökte få kontakt med övriga resesällskapet men en del hade inte kommit än eller så var man redan ute på stan och flängde, det var gemensam samling först halv åtta så det var några timmar kvar. Så jag tog en promenad för att logga några cacher men tänkte också spana in det japanska utbudet av öl. Använde Google och googlade upp två spritbutiker i närområdet och hade dom som riktmärke under min promenad.

Nyckelkort, hört talas om det?
Blandare?
Toaletten kändes dock lite hightech med lite intressanta knappar och funktioner….

Öl utbudet i spritbutikerna var allt annat än tillfredsställande då båda butikerna enbart sålde saké. Men jag lyckades köpa mig en kaffe efter vägen och logga mina fösta cacher i Japan innan jag återvände till hotellet.

Gränden bakom hotellet, med små restauranger och mindre hotell.
Typisk skylt utanför många hotell, tydligen vanligt att ta in på dagen också. Måna har lång resväg in till jobbet så det kan ju vara ett sätt att veckopendla för dom som jobbar udda tider.
Min första cache i Japan.
Hittade ett ställe med ett stort utbud av geocaching lådor, stötte dock endast på en av denna typen i fält i Japan.
Pandan ruvade på en cache som var omöjlig för mig att hitta då det var folk överallt.

På hotellet träffade jag min rumskompis Krissedan(Peter), vi beslöt oss för att ta en snabb tur ut till en multicache i närheten som jag gått bet på innan då det var en halvtimme kvar tills den gemensamma samlingen. Med gemensam ansträngning lyckades vi hitta det väl gömda delsteget och kunde således även logga finalen. På vägen kom det ett helt gäng go-carts i trafiken, likt Super Mario kart. Berättade mitt misslyckade försök att hitta lite lokala japanska öl, Peter berättade då att Seven Eleven bredvid hotellet hade gott om öl….

Mariokart?

Efter den gemensamma samlingen på hotellet var det gemensam traditionell Japansk middag på en restaurang i närheten. Vi fick börja med att ta av oss skorna och låsa in dom i var sitt litet skåp i garderoben varje skåp var försedd med ett nummer får man förmoda, men det var med Japanska tecken så det gällde att minnas vilket skåp man valt. Givetvis hade restaurangen låga bord i golv nivå, men dom hade ett löneutrymme under så man kunde sitta normalt tack och lov. Nu fick jag tillfälle att bekanta mig med flera från resesällskapet då jag bara kände en handfull sedan tidigare och nu var vi 28st. Vår guide för resan, Dennis presenterade sig närmare. Till middagen var det flera mindre rätter, från sallad, fisk och sedan till huvudrätten(?) som var någon form av kött som tillagades på små gasbrännare vid varje bord. Middagen var utsökt.

Japansk middag
Köttet färdiglagat

Efter middagen blev det en gemensam runda i närområdet för några cacher innan sängdags en bit efter midnatt.

Fina rislyktor

Måndag, min tanke med denna dagen var att besöka Förbjudna staden men fick reda på första dagen jag var här att den tydligen är stängd på måndagar, det var en liten besvikelse men inget att göra åt.

Började dagen med att återvända till dom tempel och virtuella cacher som hade hunnit stänga under gårdagen.

Först blev det ett besök på cachen Says Who? ett tempel från 1300-talet. I mina ögon så såg dom flesta tempel och kulturbyggnader(?) ut att vara i en och samma stil med röda träpelare med blått, rött och guld i vågiga sniderier i taken på klassiskt kinesisk stil.

Hängde på låset och var en av dom första besökaren för dagen.

Earth cachen Wisdom and knowledge var en staty gjord helt i jade som var ca 2m hög helt otroligt.

Många fantastiska träd på tempelområdena och i parkerna.

Certified by Guinness! ett nytt tempel med en 26m hög Budda staty snidad ur ett enda trästycke! Till alla tempel var det symboliskt inträde och absolut förbudet att ha med tändare så det lämnade alla i en stor låda vid ingången. Sedan inne på tempelområdet såldes rökelser i buntvis som man skulle tända(vid speciella eldstäder) och sedan placera vid olika helgonfigurer efter en viss ceremoni, så det låg en rökelse dimma över området som skulle få dimman vid Lützen 1632 att likna klart väder.

Sjukt stor staty, med tanke på att den är snidad av ett enda trästycke.
Röken låg tät över tempelområdet.
Fantastiska byggnader

Sedan blev det förflyttning med tunnelbanan närmare centrum för den virtuella cachen Beijing Rickshaw nu var det betydligt flådigare kvarter med stor shoppinggata med lyxbutiker sida vid sida. Här blev det också sen frukost på Starbucks, dels för att få riktigt kaffe och dels för att få wifi så jag kunde lösa problemet att ta mig till flygplatsen nästa dag då hotellet inte hade den servicen.

Lite bredare gata än de jag besökt tidigare under resan.
Aldrig långt till en polis, man ser nästa polisparasoll i bakgrunden….

På alla tunnelbanestationer så hade man väskscanning som i säkerhetskontrollen på en flygplats. Min ryggsäck med diverse cachingutrustning som suspekta batterier, ficklampor och gps. Larmade givetvis varje gång, men likväl fick jag tillbaka väskan utan kontroll av innehållet, man får väl misstänka att mitt västerländska utseende spelade en viss roll och att jag inte såg ut som en Urgurier.

Även in till Himmelska fridens torg var det liknande väskscanning och uppvisande av pass för att få tillträde. Torget var gigantiskt, givetvis övervakat av hundratals övervakningskameror, patrullerade polis och någon form av militär. Det var inte speciellt mycket folk, kan bero på att det ar måndag och att Förbjudna staden bredvid var stängd så turisterna var nog på annat håll. Gjorde en lov över torget förbi Tiananmen en virtuell cache mitt på torget och sedan förbi Maos mausoleum innan jag övergav torget och gick in i en liten park bredvid Förbjudna staden och gjorde en kort lov där mest för att hitta en plats där jag kunde plåstra om mina ömma fötter.

Folkkongressen huserar i Folkets stora all i bakgrunden.
Maos mausoleum
Kameror fanns det gott om…

Tog sedan tunnelbanan ut mot Sommarpalatset, på tunnelbanan träffade jag en liten flicka på fem(?)år som frågade mig en massa saker på engelska lite med hjälp av sin mamma.

Tunnelbanan var både smidig och lättförståelig.
En liten flört på tunnelbanan.

Utanför sommarpalatset så intog jag lunch på ett hak, någon köttgryta med oklart innehåll och ris som smakade utmärkt.

Vid Sommarpalatset fanns cachen A-maze-ing Old Summer Palace (China) där man skulle ta sig igenom en stenlabyrint för att ta sig till centrum och sedan ut igen. Det gick efter några försök, man har ju längden för sig och kunde se över muren för att planera sina val, blev dock inte rätt varje gång.

Fint stort parkområde.
Sten labyrinten.
Tog mig in till mitten, skall bara hitta ut igen…

Det blev några timmar i parken men bara två cacher då det tyvärr blev en DNF på en letterbox som tog lite tid.

Då mina fötter hade fått rejält med stryk av all vandring så hittade jag en skönhets affär och lyckades köpa på mig fotfil, fotsalt och någon smörja och återvände till hotellrummet och gjorde ett välbehövligt fotbad i papperskorgen.

Välbehövligt fotbad.

Efter min fot kur var det hög tid för middag tog en vända på gatan utanför hotellet och valde en grillrestaurang. Det blev en riktig festmåltid med grillspett med kycklingfötter, kycklinghuvuden, fläskkött, nudlar och lammfot.

Så här kändes mina fötter tidigare under dagen….
Smakar bra.
Grillspett av skiftande djurdelar bland annat kycklinghuvuden.
Lammfot
Nudelsoppan blev över då jag blev proppmätt.

På det hela en kort, intensivt men bra besök i Peking nu var det hög tid att gå till sängs då jag skulle upp igen 03:00 för att ta mig till flygplatsen och till det egentliga äventyret för denna resa.

Ny dag nya äventyr, jag hade bokat en resa till Muren och blev upphämtad utanför hotellet på morgonen av en turistbuss som gjorde en sväng i Peking och hämtade upp folk innan kosan styrdes norrut mot muren.

Jag hade valt att åka till muren vid Mutianyu ett ställe som inte skulle vara lika hysterisk som andra och med en tur där man fick ströva själv på muren i sin egen takt.

Vid ankomst till Mutianyu så var det linbana upp till själva muren, fantastisk utsikt över delar av muren. Väl uppe på muren så kunde man välja att gå höger eller vänster, en cache till vänster och två till höger fällde avgörandet med planen att ta den till vänster om det blev tid över.

Ankomst till Mutianyu, muren går uppe på bergskammen i bakgrunden.
En bit av muren
På väg upp till muren i linbanan
Det är en bit upp….

Givetvis fanns det en hel del turister men inte så farligt som befarat så det gick att ta sig fram i sin egen takt. Dagen bjöd på ett strålande väder så det var varmt men inte obehagligt varmt. Muren i sig var dock ingen plan historia utan större delen var trappor upp eller trappor ner i olika lutningar. Men med fantastiska vyer över muren och landskapet.

Här har jag gått en liten bit, längst bort syns ett grönt hus det är där linbanan kommer upp på muren och jag har gått därifrån, skall en bit till innan jag skall vända tillbaka.

Första cachen hittades utan problem vid sidan av muren på ett ställe där man kunde gå ner ifrån den, blev lite försiktigt letande då jag tidigare sett inlägg att det funnits ormar vid och på muren. Men jag klarade mig utan att stöta på någon krälande varelse.

Första cachen vid muren, här lämnar jag ett coin från Finland.

Muren var en fysisk utmaning då det var mycket(i princip bara) trappor av olika dimensioner upp och ner, då var det skönt att kunna gå i sin egen takt och inte ha något sällskap att tänka på eller förhålla sig till.

Muren består mest av trappor…
En bit till…
trappor i olika former….
Och mer trappor

När jag sedan gått så långt det gick åt höger på muren ett par km så var det stopp, muren var inte slut men var igenmurad så det gick inte att gå längre. Där fanns den andra cachen, även här behövde man gå ner från muren och för att komma till cachen var man tvungen att passera en skylt som man inte fick passera…. Det satt en rörlig övervakningskamera på en stolpe uppe på muren så det gällde att smita förbi i kamerans dolda vinkel och hoppas på det bästa. Cachen kunde sedan hittas efter lite letande, tog mig sedan bort till en gammal orörd bit av muren för några foton.

Denna skylten var jag tvungen att passera till cachen, kändes sådär…..
Fortsättningen av muren som inte underhålls något vidare…

Sedan var det samma väg tillbaka, när jag närmade mig linbanestationen så hade antalet turister ökat betydligt. Insåg att jag inte skulle hinna med den sista cachen åt andra hållet då det skulle bli ett par km till i trappor.

Så det blev att ta det lite lugnt tänkte ta en öl men det var förskräckligt dyrt men föll till föga och prutade ner ölen till en tredjedel av priset och kände mig nöjd med min bedrift dels med prutningen och min lilla promenad på muren. Sedan var det linbanan ner och gemensam samling med övriga deltagare från bussen för gemensam kinesisk lunch.

Välförtjänt blasköl som smakade riktigt bra i värmen.

Lunchen intogs vid runda bord där ett antal rätter stod på en roterande glasskiva, där man tog för sig av maten med sina egna matpinnar så det var bara att hoppas att någon övriga gästerna vid bordet eller kocken inte var den man hade hört hulka på toaletten innan. 🙂

Mat med oklart innehåll för åtta personer.
Maten gick ner utan problem.

Sedan blev det bussen tillbaka till Peking, man fick välja mellan några olika stopp att kliva av på så jag klev av vid en matmarknad. Det fanns mycket märkligheter här dock bara råvaror så det blev inget att smaka på.

Gick vidare och hittade en liten service butik där jag köpte kaffe och en öl att avnjuta som eftermiddags fika. Fortsatte sedan och letade upp några geocacher. Det fanns två virtuella cacher som jag gärna ville logga men båda låg inne på tempelområden som tyvärr stängt för dagen. Gick även bet på en traditionell cache som skulle ligga vid ett vandrarhem, hittade dock ett ölhak och tog mig en tröstande öl. Innan jag fortsatte vandra genom hutongerna nu i mörkret då det hunnit bli kväll.

Söt blodbuss.
Solkors, en symbol som inte går hem så väl i västvärlden, även om den är spegelvänd mot den variant som nazisterna använde.
Primitiv form av balkonger, en stål bur….
Lekplats
med åkattraktioner.
Frågan är om det är rastning av husdjur, eller middagsmaten….
Rastning av kanariefågel…
Dessa söta polisbussar, fanns lite varstans.

På väg tillbaka till hotellet köpte jag mig en mystisk macka på någon smörgåsbar som jag tog med mig till hotellrummet för att avnjuta till kvällsmat. Den var inget vidare så efter halva mackan åkte den i papperskorgen och jag gick ut till en restaurang för att äta middag istället.

Denna föll inte i smaken…

På restaurangen fanns det bilder på maten så jag beställde in friterade räkor som såg smaskiga(läs ätliga) ut på bild. Fick in min talrik med räkor men ingen instruktion om hur dom skulle förtäras, dom var friterade hela med skal, huvud och allt. Åt några hela med skal och allt och några försökte jag skala bort huvud och skal på men det gick så där, kändes som jag hade hela munnen full med flagor från räkskal så efter halva tallriken gav jag upp.

….middagen blev inte bättre.

Återvände till hotellrummet och provade några nya kinesiska öl från kiosken bredvid innan sängdags.

Inga höjdaröl men smakade okej efter dagarnas strapatser.