UE


Semester med familjen och en vecka i Vimmerby trakten för besök på bla Astrid Lindgrens Värld.

Familj och caching går inte helt optimalt ihop, några snabba burkar som råkar finnas på vägen kan man beta av, men lite längre äventyr är sällan möjligt. Så då får man använda tid utan för familjetiden, dvs när familjen sover. Så klockan 04:00 väcktes jag av väckaren och smet snabbt iväg efter en snabb frukost mot en cache jag sett ut innan.

Darkness awaits you en cache från 2002 i en övergiven gruva. Egentligen skall man ju inte ge sig på sådana här cacher ensam. Så för säkerhets skull fotade jag av gps-koordinaterna när jag stod utanför och postade det på FB så att om jag skulle saknas senare på dagen skulle man veta vart man skulle börja att leta…

Cachen kunde hittas utan problem inne i gruvan. När jag sedan kom ut igen skulle jag posta på FB att allt gått bra, ser då att jag inte slagit på mobildatan(har den alltid avslagen på natten) så mitt första meddelande hade inte gått iväg…..

Nästa stopp blev en övergiven silo som jag sprang på tidigare i veckan med barnen, det kändes inte läge att utforska den med dom utan bättre på egen hand.

Så den undersöktes grundligt både högt och lågt, helt intakt varken graffiti eller koppar tjuvar har hunnit hit än. Egentligen var det två olika byggnader i hopbyggda en äldre silo och en betydligt modernare, lite kul att se skillnaderna.

Då frun fyllde jämt så blev det en resa till Berlin för att fira detta, bara vi två, barnen lämnades hos tryggt förvar hos mormor, morfar o moster.

Tidig torsdag morgon tog vi bilen till Landvetter för att ta flyget till Berlin, stannade på vägen och tog en cache när ändå andra behov trängde på. På flygplatsen var vi lite tidiga och efter att ha checkat in vårat bagage skulle vi passa på att växla lite pengar, då det var några före fick frun vakta kön medan jag sprang ut och loggade närmaste ologgade burk och var ändå tillbaka innan det var vår tur.

Flyget gick utan problem och snart så landade vi i Berlin, efter att ha stått i bröd kö för att köpa biljett till kollektivtrafiken gick det ganska smidigt att ta oss in till centrum och vårat hotell. Det var nog ett av dom minsta hotellrum med dusch och toa på rummet jag sovit i, toalett delen var en glasbur framför sängen så man fick inte vara blyg….

Då vi var ganska nära TV-tornet så styrde vi eftermiddagens promenad dit, på vägen dit passerade vi ett galleri med en plansch min fru blev förälskad i, dock var dom slut och dom hade bara skyltexemplaret kvar så det blev inget köp då….

dsc_2286

Vi passerade huset ovan på vår promenad, man är glad att man slipper bo så. Även om dom som ockuperar huset säkert trivs och bor förhållandevis billigt.

På vägen tog jag också resans första tyska cache GoldenEye en ganska ordinär cache men ändå lite med glimten i ögat, har i nuläget 7% favoritpoäng. Tog lite tid att hitta även om jag i princip direkt visste vart jag skulle leta.

dsc_2547-effects

Sedan blev det ett besök uppe i TV-tornet, där var det bra utsikt över stora delar av staden. Tornet byggdes i slutet 60-talet och är 368m högt, förutom utkiksplattformen som vi besökte finns även en restaurang som roterar i tornet.

dsc_2282

Efter Tv-tornet kallade magen på uppmärksamhet och vi hittade en uteservering och slog oss ner för att inta middag. Min middag synes ovan då jag gillar att testa lite lokala specialiteter, till min frus förskräckelse…

Vi strosade runt lite till och jag kunde även logga cachen Der Rosenthaler som låg ett stenkast från vårt hotell.

Infällt i trottoarerna är minnesmärken över dom judar och andra som nazisterna hämtade och mördade under kriget.

Fredag

Då frukost inte ingick i hotellet blev det ett mysigt café inte långt ifrån som vi åt frukost på dom första två dagarna. Blev en rejäl frukost, bara min del syns i bilden nedan…dsc_2292

Sedan fortsatte vi att utforska staden, kvällen innan hade vi sett ut vart vi skulle röra oss för dagen och målet var bland anat en del av muren som vi ville besöka.

dsc_2318

Ovan, muren sedd från västsidan.

Nedan flyktförsök ifrån östsidan…..

dsc_2330

Vid muren tog jag en tio år gammal multi Todesstreifen – Berlin Wall som visade upp området bra.

Sedan tog vi oss till Frankfurter Tor där vi blivit tipsade om en gigantisk second handaffär i flera våningar. Jag släpte in frun där och sprang själv en runda i området och loggade några cacher Hundi, Enti und Robbie…., Gib Gummi!, Bersarinplatz Reloaded.

På eftermiddagen tog vi oss till ett av mina måste ställen att besöka, Volkspark Humboldthain och till ett luftvärnstorn som tyskarna byggde under kriget, man byggde tre gigantiska torn i Berlin och detta var ett av dom. Nu finns bra halva bevarat då man försökte riva det efter kriget men det gick så där….

Där loggade jag cachen Donald Flak , på tornet så övade man klättring, synd att man inte hade sin egen utrustning med sig…

dsc_2341dsc_2342dsc_2349dsc_2353

Sedan ägnade vi resten av eftermiddagen och kvällen att besöka andra delar av muren som finns bevarade bland annat eastside artgallery, där man gjort graffitimålningar på muren, dock hade vi nog lite höga förväntningar innan då vi inte tyckte att det var så speciellt.

Efter att ha återkommit till hotellet så stack jag ut på en kvällstur till cachen Touristic-Spot: Hackesche Höfe som är Berlins näst mest favoriserade cache och som vi var förbi dagen innan men då det var mycket folk i omlopp så gick det inte leta så bra.  Nu på kvällen kunde jag leta ostört men det tog sin tid ändå att hitta den, hann precis kontakta en livlina innan jag själv fick syn på den. Måste erkänna att jag förväntat mig något bättre….

Lördag

Första målet för dagen efter en stadig frukost på gårdagens mysiga café var DDR museet. På vägen dit passerade vi huset nedan, otroligt att det 70år efter kriget finns så tydliga spår kvar. Man såg på många andra ställen där man reparerat fasaderna från skotthål.

dsc_2369

Bredvid en judisk kyrkogård såg vi denna fantastiska mosaikväggen(klicka upp bilderna).

DDR museet bjöd bland annat på detta oväntade multitool, gräsklippare och borrmaskin i ett.

dsc_2380

Innan och efter DDR museet så avverkade jag delstegen i Letterboxen The Shining och tänkte logga finalen när vi passerade, men jag gick bet på den då det förutom en massa buskar och murgröna på platsen så var det ett antal byggjobbare som monterade upp en byggnadsställning på platsen så jag fick ge upp på den vilket var lite surt.

Sedan tog vi oss till Checkpoint Charlie som är väl något av ett måste besök när man är i Berlin, nåja turistfälla delux. Men med både en virtuell cache Historic Words och en riktigt bra tradd Checkpoint Charlie (snart 1000Favorit poäng)så är ju besöket inte förgäves.

dsc_2386

Sedan intogs en inte så tysk lunch.

dsc_2388

Sedan blev det ett besök vid världens mest favoriserade cache Lego – einer ist zuviel, en fyra meter hög giraff byggd i Dupplo, där en bit gömmer en geocache som i dagsläget har 7764 favoritpoäng, mer än 2000 fler än den som ligger tvåa i världen… Det tog en stund och ett par varv runt djuret innan den åtråvärda biten kunde hittas. Över 800st har loggat DNF så man kan ju misstänka att det är fler än 1000 misslyckade försök. Men inte för mig! 🙂

dsc_2407

Sedan blev det ett självklart besök här Der Führerbunker / The Führerbunker , tyvärr inte mycket att se mer än en informationstavla så det blev inget foto på den parkeringsplats som finns där idag.

Kvällen avslutades på ett mysigt café en bit ifrån vårt hotell, på väg hem inhandlades ett antal öl för att avsmakas i det spartanska hotellrummet. Men innan läggdags så fick jag tillstånd att avvika för lite caching. Nu skulle jag göra upp med dagens nesliga DNF av The Shining och tog således tunnelbanan in till centrum och vandrade ensam på mörka smågator denna fredag natt för att ta mig tillbaka till finalplatsen. Väl tillbaka behövde jag inte oroa mig för byggjobbarna, men för att dra till mig uppmärksamhet då jag lyste runt med en stark ficklampa mitt i natten.Försökte skärma av ficklampan så gott det gick och letade runt länge och väl efter burken, brände mig på otaliga brännässlor och hade i princip gett upp när jag hittade den åtråvärda burken bara för att mötas av ett kodlås. Med en cachebeskrivning bara på tyska så fick man tacka för dom åren man läste tyska i skolan vilket inte finns mycket spår kvar i medvetandet idag, men tillräckligt för att lista ut vilka stycken i beskrivningen jag behövde googla. Kunde sedan återvända till hotellet efter en två timmar lång utflykt bara för denna cachen, men det var det värt!

Lördag

Dagen började med att vi gav oss av till Charlottenburger Tor för att gå på loppmarknad, blev frukost i tunnelbanan på vägen dit. Blev inga direkta fynd där även om det fanns en del intressanta saker. Kunde dock logga en ganska ny cache där med samma namn Charlottenburger Tor.

Sedan begav vi oss till en annan gigantisk loppmarknad men även där höll vi inne med köpen, då det som var intressant inte skulle gå att få med på flyget…

Vi stannade till vid hotellet för att frun efter mycket vånda bestämt sig för att köpa planschen som hon såg på galleriet strax bredvid första dagen. Kruxet var bara att hon var tvungen att köpa den inramad, och givetvis visade sig den var något större än vår resväska så den skulle inte få plats där…

Sen styrde vi kosan mot Spreepark som är en övergiven nöjespark i Berlin, jag kom på att den fanns dagen innan och hade inte haft en tanke på den innan på resan så det var nära vi missade den. Den fanns i bakhuvudet då det var ett megaevent där för ett par år sedan som jag givetvis var sugen på att åka på men som inte blev av av olika skäl.

På vägen dit lyckades vi trilla in i Treptower Park  med Sovjetunionens minnesmärke över andra världskrigets uppoffringar. En gigantisk park med högt järnstaket runt och överdådiga skulpturer och en gigantisk staty i ena änden med en helt otrolig mosaik inne under statyn. Där kunde jag även logga cachen Дер Ротармист.

Sedan tog vi oss till Spreepark som blev resans höjdpunkt, även om parken var omgärdad med staket så såg man bra utifrån, var lite sugen på att planka in, men var inte riktigt klädd för det. Höjdpunkten var det fantastiskt fina och gigantiska pariserhjulet som sakta snurrade spöklikt i vinden. Vi följde staketet runt parken och insöp atmosfären kunde även logga Mysterious Spreepark LP (Memorial Cache) efter att ha fått tagit frun till hjälp som stöd för att nå finalen(T4).

Efter detta besök behövde strupen fuktas lite så vi tog oss över en gångbro i närheten till en liten mysig ö med café och ölhak som kändes som ett utflyktsmål för Berlinare och inte så turistigt. Insel der Jugend hette ön och vi slog oss ner och undertecknad kunde avnjuta både öl och kaffe vid strandkanten. En plats jag skulle rekommendera att besöka för den som vill komma bort från dom vanliga turistfällorna. En titt i gpsn avslöjade att det fanns en cache bara 60m bort, men även att den var T5 och således krävde båt för att nå. På väg tillbaka över gångbron så bestämde vi oss för att göra ett försök då man kunde hura trampbåtar på ön så vi vände tillbaka och hyrde en båt en timme för att logga en cache ett par minuter bort.

Det blev en logg på cachen ””👾 Insel der Jugend 👾”” och även EAU – Der Tradi en annan T5a som också låg på trampavstånd.

Sedan rundade vi av dagen med att be ge oss till nästa luftvärnstorn, Friedrichshain som förstördes efter kriget och övertäcktes så att där är nu en stor kulle som är byggd av rasmassor från det sönderbombade Berlin. Där loggade jag cachen Großer Bunkerberg im Volkspark Friedrichshain ingen speciell cache och tyvärr såg man ju inget av resterna av luftvärnstornet. Men ändå kul att besökt en sådan historisk plats. Det var en rave fest eller liknande högst upp på kullens utsiktsplats, som tur var låg cachen inte precis där.

Söndag

Sista dagen, flyget skulle gå sen eftermiddag så vi lämnade kvar våra väskor på hotellet. Efter att ha monterat ur den köpta planschen ur ramen rullat ihop den försiktigt och monterat isär ramen så att delarna fick plats i väskan hade vi kvar själva glasskivan som vi hade föga förhoppningar om att kunna få igenom säkerhetskontrollen. Så den fick följa med ut på stan för att dumpas i närmaste byggcontainer.

Frun var inställd på ett antal loppisar, jag följde med till den första och kunde göra ett bra och billigt fynd av två legomodeller från 70-talet i originalkartong. Sedan lämnade jag loppisarna åt frun och gav mig tillbaka till Volkspark Humboldthain för att gå en guidad tur i underjorden i ett skyddsrum från kriget som låg nere i tunnelbanesystemet.

På vägen dit blev det givetvis några cacher bland annat School’s out som låg vid en övergiven gymnasieskola i härlig 70-tals stil.

Promenaden bjöd på en del fina vyer över staden.

dsc_2541

Vid T-banestationen Gesundbrunnen låg detta skyddsrum där det ordnade guidade turer av http://berliner-unterwelten.de/ önskar att jag haft tid att gå deras övriga turer också, dom står högst upp på att göra listan nästa gång jag kommer till Berlin. Turen varade i drygt 90 minuter och en fantastiskt kunnig guide lede oss genom komplexet och utställningarna som fanns där nere. Rekommenderar starkt ett besök där!

Sedan mötte jag upp frun i centrum för intagandet av lunch. Tysk curry wurst.

dsc_2545

Sedan bar det av till hotellet för att hämta väskan och sedan ta sig till flygplatsen. När väskan var incheckad så fanns det lite tid över och jag fick 45minuter på mig att ta någon cache i närområdet. Jag hade spanat in 🐻 TXL Travelbuglodge 🐻 som låg i närheten, för att hinna blev det givetvis språngmarsch till cachen och även Unter Beobachtung – reloaded  hann jag med som inte låg så långt borta och kunde återvända till frun på utlovad tid. Då det var +30º ute så hade jag blivit rejält svettig, så när jag passerade säkerhetskontrollen blev det en extra undersökning i en speciell kroppsscanner då tydligen det verkade misstänkt.

Berlin var en trevlig stad som vi gärna återvänder till.

D-Day(Lördag)

Upp tidigt i ottan för att ta oss till samlingsplatsen, där vi träffade resten av gänget som skulle med på vandringen. Det var bara svenskar förutom dom tre spanska bergsguiderna. Efter att vi fått tilldelat vår personliga skyddsutrusning(hjälm, sele och via-ferata kit) så påbörjade vi vandringen till utgångsplatsen, säkert drygt en km från parkeringen. Under tiden han dagen gry och spänningen släppte i takt med att förväntningarna steg. Första delen(20m) av leden Caminito del Rey har man rivit för att förhindra att folk tar sig in på leden, så vi fick fira oss ner på leden med hjälp av guiderna.

Första delen av leden fanns det en stålwire att säkra sig i medans man gick, men sedan fanns det vissa ställen där den var nerplockad och man fick ta sig fram osäkrad. Minnesvärda ord från en av guiderna på ett ställe där gångbanan rasat bort och man bara skulle balansera på stålbalken 1m ut och hålla sig mot bergsväggen ””Don´t hold the wire it´s not safe” då frågar man sig om wiren mest är ett mentalt stöd istället för ett verkligt, vilket nog var fallet, när man var säkrad i wiren kändes det inga problem där 100m upp i luften, medans dom sträckor man gick där det saknades wire inte var lika njutningsfyllda :).

Leden var i tre delar där man började bergsidan och gick en sträcka sedan kom en sträcka där man gick i vanlig skog innan man kom upp på bergsidan igen. Vi kunde gå nästan hela sträckan utom sista biten som var helt avstängd på grund av renoveringen som påbörjats, så vi fick gå samma väg tillbaka… Vilket var bra då vi varit för upptagna av utsikten och att hålla oss kvar på bergsväggen på dit vägen så vi missat att logga dom cacherna som fanns efter leden. Men nu tog vi dom alla på tillbaka vägen istället.

Foto: Fredrik Löfgren

Filmen nedan ifrån äventyret är filmad av Ola Hansson

 

När Mats(Geotectives) publicerade eventet Don´t look down så var jag inte sen att anmäla mig, har missat dom andra eventen här av olika orsaker och nu var det verkligen sista chansen då leden sedan skulle renoveras.

El Caminito del Rey är en vandringsled som byggts 1901-1905 mellan två vattenkrafts dammar för att man skall kunna underhålla och inspektera vattenkanalen som byggts mellan dom. Leden hänger bokstavligen i bergsidan 100m över floden nedanför och befinner sig i olika stadier av sönderfall, vilket gör att den rankas som en av världens farligaste vandringsleder.

När jag bokat min plats på turen kom jag även på att min minsta bror snart skulle fylla 30år, då vi har en liten tradition av att resa iväg och/eller hitta på något extra på jämna födelsedagar, själv fick jag ett fallskärmshopp i 30års present. Så kändes detta vara rätt utmaning för brodern som redan hoppat både fallskärm och bungyjump i Australien/Nya Zeeland. Mellanbrodern övertygades om förträffligheten i mina planer och minsta broderns sambo fick uppdraget att boka upp minsta brodern så han tog ledigt i tron att han skulle följa med sin tjej på någon hemlig utflykt.  Bluffen lyckades och brodern trodde han skulle till Jönköping när han vaknade på avfärdsdagen innan mellanbrodern plockade upp honom och hoppade på tåget till Västerås där flyget skulle gå. Först när vi var incheckade och väntade på att flyget skulle avgå fick han reda på resans mål :).

Självklart fastnade jag i säkerhetskontrollen då man hittade mitt försvunna multi tool i en dold ficka, trodde givetvis att jag skulle bli av med det. Men döm av min förvåning då dom konstaterade att knivbladet inte var tillräckligt långt, så jag fick ta med mig den i kabinen i flygplanet.

DSC_1873

Väl framme i Malaga så hämtade vi ut våran hyrbil på flygplatsen och begav oss mot Gibraltar som inte ligger allt för långt bort. Dock blev det ett snabbt stopp innan gränsen för att kassera in en Spansk geocache, hade redan tagit en på morgonen i Västerås och planerade för att ta minst en i Gibraltar för att få tre GC-länder på ett dygn.  Där hade vi vår första övernattning på Queens Hotel ett riktigt engelskt hotell som nog hade sin storhetstid på 30-talet…. Lösa lysknappar och badrummet ovanför var nog snart på väg ner i vårat med tanke på fuktfläckarna i taket.

Efter att ha installerat oss på hotellet och tagit varsin öl på balkongen till vårt rum släntrade vi över gatan och intog varsin välbehövlig pizza. Då det hunnit bli sent blev det bara en kort promenad i hamnen innan bröderna var färdiga för slafen, jag hade dock inte ännu hittat någon cache i Gibraltar så jag stannade ute och tog sikte på den närmaste från hotellet, men den blev en DNF, troligen borta om man läste dom senaste loggarna. Sedan fanns bara Gardeners walk på rimligt avstånd, dock visade sig att den låg inne i en botanisk trädgård som inte var öppen halv tolv på kvällen, så det blev till att planka in förbi taggtrådshinder och smyga med avskärmad ficklampa då det fanns skyltar om övervakningskameror, som tur var var cachen lätthittad och jag kunde logga och ta mig därifrån utan några incidenter.

Nästa dag(Fredag) så var det dags att besöka Gibraltarklippan, vi checkade ut från hotellet efter en riktig engelsk frukost. Vi lät bilen stå kvar på hotellets parkering och tog linbanan upp som bara låg ca 100m från hotellet. Uppe på klippan tog jag fem cacher varav en Earth Cache, DNF:ade även en cache som nog aporna snott. Riktigt intressant ställe med dels nästan tama apor och mycket intressanta militära anläggningar insprängda i berget under dom senaste århundraden.

DSC_1886Linbanan upp på Gibraltarklippan.

10899665_10153052844628383_32958067_nVarför inte passa på att ge apan ett tjuvnyp 😉

DSC_1919Bröderna diskuterar vart vi är på kartan, i en del av fortifikationerna. Vid cachen Top of the Rock.

DSC_1922Siktet inställt på Afrika(?), Cachen Generals Folly (Peak)

DSC_1942Kör man bil in i Gibraltar får man korsa landningsbanan på flygplatsen för att ta sig in.

DSC_1933Inne i St. Michael’s Cave, en mäktig droppstensgrotta inne i Gibraltarklippan. Med en EC med samma namn.

Efter en heldag uppe på Gibraltarklippan återvände vi till bilen vid hotellet och körde mot El Chorro där vi skulle bo i två nätter och ha som utgångspunkt för det stora äventyret, själva vandringen på Caminito del Rey.

DSC_1971

Japp, dessa har vi sett som små förskrämda krukväxter hemmavid.

DSC_1965Hög höjds träning inför morgondagen. Vid cachen Mirador Real.

På Hotellet i El Chorro bodde även en del andra som skulle vara med på eventet så vi förberedde oss mentalt tillsammans för nästa dags utmaning. Loggade givetvis byns cache El Chorro.

DSC_1981Utsikten från hotellet, i bergspasset längst bort i mitten av bilden går El Caminito del Rey.

Fortsättning följer….

 

 

fc658094-d29e-49b4-af4f-c374e72ae9d7

Vet inte hur jag fick nys om detta stället, men har haft det under bevakning en lång tid. Så dök det upp igen under diskussioner med Lars(Citykatterna) under Caching Camp 2012 då det visade sig att även han hade stället under bevakning.

Sen under sensommaren fick jag möjlighet att lämna den trygga tillvaron hos familjen för att ge mig i kast med att inta detta ställe. Började då med att städsla en anfallsstyrka av ärrade veteraner för detta uppdrag. Lars(Citykatterna), Mats(GeoTectives) och Hasse(Motorcycledude) kände sig kallade att anta utmaningen med risk för att aldrig mer återse fäderneslandet.

På fredagen äntrade vi landstigningsbåten efter att ha gjort en snabb repövning(utan rep) i huvudstaden. Väl ombord intogs fältranson av både fast och flytande form innan vi stod inför överfartens härdande av immunförsvaret i den överfulla bubbelpoolen. Efter ett bad där kändes det som att det inte skulle vara några problem att slicka väggarna på några av helgens besöksobjekt…

Efter en natts sömn så var vi på fientligt territorialvatten, inmundigade morgonens fältranson innan landstigningsbåten nådde land. Så fort rampen fälldes ner så körde vi av vårt fullastade anfallsfordorn.

Knappade in koordinaterna för vårat första anfallsmål SAM Site en anläggning för S-300  ett ryskt luftvärnsrobotsystem . Det är lastbilar bestyckade med luftvärnsrobotar som under kriser skulle köra ut och ställa sig i skogen runt anläggningen för att kunna skjuta ner fientligt flyg och även interkontinentala kärnvapenrobotar.

Denna anläggning låg mellan oss och vårat huvud mål och behövde således slås ut innan. Vi inledde attacken under middagstid, rätt snart så splittrades gruppen under anfallet och jag var lämnad ensam att attackera en del av anläggningen. Övriga i gruppen blev fördröjda av ett dåligt vägval, det visade sig att underrättelsetjänsten utrustas oss med inaktuella kartor som visade vägar som inte fanns… Men snart så lyckades dom övriga komma ikapp, men jag hade under tiden lyckats slå ut två enheter själv. När vi samlat gruppen så avancerade vi vidare mot Huvudbyggnaden, där stötte vi på hårt motstånd som tog tid att nerkämpa fick även ta kontakt med motståndsrörelsen för att få mer instruktioner hur vi skulle ta oss vidare. Efter att ha rensat ut alla motståndsfickor och även krupit genom skorstenen så var äntligen stället besegrat.

Vi återvände till vårt anfallsfordorn och inledde offensiven mot vårat huvud mål Nuclear Missile Silo Complex, en anläggning nersprängd i marken med 4st silos med kärnvapenbestyckade medeldistansrobotar(SS-4 SANDAL) .

När vi kommit till målområdet så lastade vi ut vår utrustning och klädde på oss våra skyddsdräkter mot radioaktivitet och smög oss fram mot ingången till Kärnvapensilo bunkern, efter att ha bekämpat ner det lokala motståndet kunde vi tränga oss in i komplexet, vi stötte snart på mer motstånd då försvararna sprängt trappan, men vi var förberedda och kunde med hjälp av TB2A9AV ta oss längre in och ner i bunkern. I ett sista desperat försök att stoppa oss hade försvararna försökt vattenfylla delar av bottenvåningen, men även detta hade vi förutsätt och vi tog snabbt på oss nödvändig utrustning för att ta oss längre in.  Snart så var allt motstånd nerkämpat och vi kunde börja söka efter burken med avfyrningskoderna som försvararna gömt i den stora anläggningen. Rum efter rum söktes igenom, undertecknad fick klättra in i två avfyrnings silos och göra en våghalsig undersökning av utrymmet innanför skyddskupolerna balanserande över 25m(?)  djupa vattenfyllda schakt. Efter att ha kammat noll, fick vi återvända till markytan och upprätta radiosamband med Comand Office(CO) och efter ha fått ytterligare instruktioner så trängde vi ner i djupet igen och efter att ha gjort några halsbrytande manövrar så kunde jag äntligen konstatera att vi fått tillgång till avfyrningskoderna.

N2 N3 N4 N1

Vi retirerade snabbt ut och tillbaka till vårat fordon och efter att ha tagit av oss vår kontaminerade skyddsutrusning så fixade trossen(Geotectives) en välbehövlig fältranson käk åt var och en innan det var dags för en lång förflyttning till kusten och in i Litauen.

I skymningen kom vi fram till Palangos reabilitacijos centras(GC3M9ZR) efter att snabbt intagit byggnaden och tagit oss upp till taket så kunde Mc-dude efter en bra stunds letande trolla fram burken ur sitt nya(?) gömställe, stämde i alla fall mycket dåligt med både koordinater och hint. Mörkret hann i princip lägga sig innan vi lämnade stället allt för outforskat men tiden räckte helt enkelt inte till.

DCIM100GOPRO

När mörkret lagt sig var det dags att inta Palanga watch tower(GC1YQWB) i skydd av mörkret tog vi oss in på området och började attackera tornet från flera håll, när jag var halvvägs upp hörde jag ett nödropp nerifrån, då hade Mc-dude fastnat hängande  i en fälla i form av en grop, då det var mörkt så kunde han inte se hur djup den var så han hängde tappert kvar på kanten tills vi övriga kom till undersättning. När han var räddad återupptog vi attacken mot tornet. Mörker och frisk vind gjorde det hela till ett riktigt äventyr, men väl uppe kunde snart Geotectives hitta burken. Vi var snart åter i fordonet och gav oss av vidare mot vårat nattläger. Men först stannade vi vid denna hemsökta begravningsplats Aizsaule(GC3H14E) där vi snabbt såg till att logga innan gastarna förstått att vi gjort intrång på deras domäner.

Nattläger intogs på Liva Hotel, där vi utmattade föll i drömlös sömn ett par timmar innan morgon revelj ljöd.

Söndag:
Då var det dags att attackera resans 2:a huvud attraktion Grinvalti tower(GC1QAGW) efter att ha attackerat tornet i över en timmas tid fick vi tyvärr anse oss besegrade, jag var helt slut i kroppen av både mjölksyra och adrenalin. Så denna gnager i bakhuvudet om revansch en vacker dag.

N9DCIM100GOPRON11

Lite nedslagna beslöt vi oss för att göra ett försök på Twin Towers(GC15ZZK) efter att ha transporterat oss runt så lastade vi ut all nödvändig utrustning och begav oss till fots sista biten till tornen. Här gick det som tur var bättre och jag kunde efter en stund ta mig upp i rätt torn, det kändes riktigt bra att kunna besegra det efter morgonens förlust.

TwinDCIM100GOPRO

På väg tillbaka till bilen så attackerade vi även strandforten och cachen Cityclimbing Liepajas fortos(GC1XQ3W) även här gällde det att ha tungan rätt i mun. Det fanns många ställen att undersöka och givetvis var cachen på den mest utsatta och besvärliga stället. Men efter lite ninja moves kunde jag snart lägga händerna på burken.

Under flykten därifrån gjorde vi en snabb räd och tog även Trash hunt in Liepaja – Karosta CITO cache(GC2TH83) innan vi helt lämnade området och begav oss mot våran hämtningsplats där evakueringsfartyget väntade på oss för att föra hem oss till Fäderneslandet och mottaga hyllningar från folket när vi återvände.

 

Fear Of the Dark är en cache jag haft ögonen på länge då den dök upp på topp tio listan över cacher med mest favortpoäng i västragötaland för snart två år sedan.
Då jag har en challenge cache GC2E8H8 där man skall logga alla cacher på topp tio så ville jag ju lösa den själv också. Så planen var att logga Fear of the Dark helgen för FAD 2011 men eftersom jag råkade ut för ett litet missöde då och sänkte min gps så blev det inte av då och strax efter det blev denna cachen arkiverad då man låst ingången. Sedan dess har jag haft den på bevakning om läget skulle förändras.
Döm om min förvåning då det dök upp ett inlägg att stället var öppet igen när jag hade en planerad tripp till Göteborg.
Så jag slängde ut en snabb fråga på Facebook för att få sällskap, då man inte skall besöka dylika ställen ensam. Fick oväntat stor respons då nästan tio stycken anmälde sitt intresse att hänga på.  Här är en liten film från tillfället:

Efter Fear of the Dark så bestämde vi oss på att göra ett försök på den närbelägna och även den arkiverade Prison Break 3 vilket är inget någon av oss ångrar

Vi stegade iväg mot denna och en alternativ väg undersöktes, men den visade sig vara blockerad så vi tog oss mot drakens jaktmarker för att kunna smita in likt Bilbo hos Smaug. Fick ducka för en rackare på väg in, men den lyckades inte känna vittringen av oss. Väl inne så letades det både högt och lågt innan vi kunde hitta delsteget på ett ställe som var självklart men ändå inte, då det fanns en loggbok där så skrev vi in oss för att eftervärden skulle få veta hur långt vi kommit ifall någon av Smaugs fränder skulle få tag på oss.

Sen begav vi oss i all hast vidare mot finalen innan nästa drakpatrull var på ingång. ytterligare ett häftigt ställe! Här gick det betydligt fortare att hitta burken. Märkligt ställe! Frågan är vad det varit för någon verksamhet som behövt alla dessa konstiga rörkopplingar?

Var i Gbg i veckan med familjen och fick nys om att kollektivet planerade att ge sig på lite trevliga burkar. Så det blev till att avtala en lämplig tid och sen avvika från familjen ett tag, då dom avböjde att hänga på.

Det lilla problemet att jag var utan båt sedan incidenten på NX2012 skulle lösas 40minuter innan avtalat möte. Hade sett att dom hade trevliga exemplar på XXL så stressad som en iller rusade jag runt i butiken för att hitta båtdjäveln, gav upp och frågade och fick veta att dom var slut…

Klockan tickade iväg och pulsen ökade, hur lösa detta? Kom ut ut butiken och mitt emot var skyltfönstret till Claes Ohlsson med en vacker båt. Rusade in och köpte ett prima exemplar. Båt, åror och pump för några ynka hundringar. Det utlovar ju prima kvalité . Såg att den skulle hålla för åtminstone min vikt och sen hoppade jag över det finstilta, ibland är det bättre att inte veta…

Efter sen ha slutit upp med övriga gänget och intagit en ”sista måltid” tillsammans så var vi redo. Och en första test av båtarna vid Detonated Ratio lovade gott. Båtarna funkade fint dock var det för mycket vatten där för att vi skulle kunna lösa den cachen.

Detonated Ratio

Så det blev att åka till Hades i stället dock gällde det att hitta rätt anfallsväg, efter att ha snurrat runt med bilarna så hittade vi en lämplig P-plats som inte var på fel sida någon bom så gjorde vi en snabb spanings insatts innan vi skred till verket.

Pumpdjäveln till båten hade väl en kapacitet som liknade lungvolymen på en guppy så man var redigt uppvärmd innan och funderade om det inte varit skönare att simma…. Men med tanke på hur motbjudande vattnet i ”lagunen” såg ut så föll valet på båten i alla fall.

Ingången...

Entrance to Hades

Första hindret övervinns, undertecknad i den blå båten.

Med fyra båtar så bildade vi en egen liten armada och gjorde oss redo för intrång in i Hades. Det första hindret löstes lätt med lite samarbete sen var det bara att ta sig vidare in i mörkret….

På väg längre in i underjorden

Letandes efter cachen

Kollektivet delade givetvis båt

Sen gick det egentligen ganska smidigt, då ingen hade riktigt koll på vilken storlek vi letade efter så blev färden in lite långsam då tunneln synades både högt och lågt i pannlampornas sken. Men sen hittades burken direkt på det riktigt seriösa försöket. Men vi nöjde oss inte där utan utforskade lite till och hittade mer intressanta saker….

Nöjda Cachare längst in

Sen var det ju hela vägen tillbaka, nu blev det ett helt annat tempo. Kollektivet tog täten och drog ifrån då dom var två i sin båt. Medan vi andra kämpade som galärslavar för att hålla samma tempo. Totalt paddlade vi drygt 1,5km, det är en låååång tunnel.

Tillslut så var vi tillbaka i de levandes värd, mycket nöjda!

Åter vid ingången, notera att fler väljer kvalité från Claes Ohlsson 🙂

Samma väg ut som in…

Landstigning

Trodde nog att jag skulle ha rejält med träningsvärk i armarna sedan, men det är i låren värken sitter i fortfarande efter två dagar…

På en liten tripp i Borås med omnejd med Ladybird3, den 15:de Juni. Totalt blev det 13st cacher loggade. Här kommer rapport från några av dom roligaste.

Först besökte vi River Styx där har jag varit ett par gånger tidigare. Första gången bara för att titta hur det såg ut och vad som kunde tänkas behövas för att ta sig in. Andra gången så gjordes ett litet försök, men då var det för mycket vatten. Så nu blev det tredje gången gillt. Cachen har länge legat på ”att göra” listan dels då den verkade riktigt häftig och dels för att det är en 4,5/4,5 vilket är en kombo som jag saknat.

Kan lugnt säga att vi inte blev besvikna! Efter att ha bytt om till vadarstövlar och fått på oss pannlamporna så klämde vi oss igenom gallret och tog oss ner i underjorden med hjälp av ett rep.

Väl nere så är det en tunnel som vattnet rinner i som vi följde tills vattnet helt försvann under jorden. En mycket bra cache som verkligen rekommenderas! Kan vara lite svår för den som är trind om midjan, men bättre motivering att minska på midje omfånget finns inte! 🙂

 

 

 

 

 

Sen begav vi oss på Hestras (höjdar)gran också en cache jag suktat efter länge. Kanske hade lite höga förväntningar på denna, då det gick snabbt och lätt att logga denna.

 

På väg hem från Borås så passerade vi Vralenbron som givetvis inte kunde förbli ologgad när vi hade hela bilen full av nyttig utrustning.

 

.

 

En fin burk eller plats som tyvärr ej fastnade på bild var TJÄRNET, krävs visserligen lite utrustning för att komma åt den burken. Men platsen är väl värd att besöka ändå, För att avnjuta en medhavd fika eller bara njuta av naturen.

Ett lite sent blogginlägg, men tänkte följa upp hur dag 2 var på vårt äventyr i augusti 2010. Det har dröjt av flera anledningar, men nu passar det bra då två av cacherna gått i graven så att det gör nog inget att jag avslöjar lite mycket om dom…Förutom den ångest det skapar hos er som inte han ta dom… 🙂

Efter att ha övernattat på vandrarhem i Grängesberg så tog vi den närbelägna cachen Grangesberg:Loc-o-motion.

Sen begav vi oss iväg till ett av resans huvudmål cachen Försvaret  utanför Avesta av VW Bus. Den är numer arkiverad och endast 65st lyckliga själar hann med att logga denna klenod. Cachen går ut på att man skall leta efter i vilket rum olika foton är tagna  i försvarsanläggningen sländan. Som var kommunens ledningscentral ifall det blev krig eller liknande. Själva anläggningen är i två våningar insprängt i ett bergrum och är byggt för att klara av tryckvågen från en atombomb. Själva anläggningen hade inte använts på flera år och koppartjuvar hade gjort att länspumpen stannat och hela anläggningen hade sen blivit vattenfylld och sen har man pumpat ut vattnet igen, men allt blev princip förstört av vattnet och sen av mögel.

Utrustade med stövlar, overaller och andningsskydd så begav vi oss in i anläggningen. Se filmerna nedan.

Min logg på Försvaret:

En cache som smäller högt!!!BigSmile
Denna var RIKTIGT bra, gillade verkligen upplägget!!
Hittade snabbt nästan alla steg, tillslut hittade Palmqvist sista pusselbiten.
Fick ta en extra tur runt i komplexet då jag inte hade videokameran med mig första vändan, men det var det värt skulle kunna göra om det varje dag! en mycket intressant cache, väl investerade skattepengar som bygger såna här caching palats!
En i gruppen hade bespetsat på att ta med sig en hjälm hem, men vi förklarade att på såna här ställen tar man bara foton, och när vi väl var där var det nog ingen som ens hade på en tanke på att ens ta i någonting!

Senaste loggen var 2011-03-19. Numer är bergrummet sanerat och igen gjutet med betong.

Efter detta höjdare äventyr och med mer adrenalin än blod i våra ådror så åkte vi vidare till Mining Maniac #1, där en enkel gruvlave från 1980-talet ståtade och bara ropade efter att bli klättrad i.

Vidare till syskon burken Mining Maniac #2 som låg inne på Stripa Gruva och som endast han loggas av 21st innan den blev arkiverad. Att den blev arkiverad kan man förstå, då Stripa Gruva numer är ett aktivt museum och burken låg inne i en av byggnaderna.

Vi fick vara lite kreativa för att ta oss in, men vi hittade snart en ”lämplig” passage… Och väl inne så tog det inte så lång tid att hitta burken då man vis av tidigare erfarenheter av Geotectives smak för gömställen… 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På väg hem från helgens äventyr så stannade vi också vid cachen Nora:Six feet under som Motorcycledude hade rekommenderat för oss. Det är en blockstens grotta som ligger mitt ute i ingenstans vid sidan av en ödslig skogsväg.

Vi bytte om till lämplig klädsel och gav oss in i grottan. Vi fyra kunde rymmas i första rummet, men för att komma till burken så var man tvungen att åla och hasa sig genom en trång låg gång, den var så låg att man inte kunde krypa utan man fick använda magmusklerna och förflytta sig som en orm framåt… Skulle aldrig ge mig på något liknande utan sällskap som skulle kunna dra ut en om man fastnade….

Jag hade fått en föraning om var eventet skulle hållas i år och hade då en bevakning ute, när eventet publicerades så var jag 1km ifrån…

Skrapade ihop samma lag som i fjol med Clasf och andreasma men förstärkte även upp det med Eaglewood. Kändes som vi var ett bra team, även om navigations kunskaperna var lite bristfälliga…

På fredagen så var det bara registrering och information innan det blev mingel middag innan det blev sängdags.

Lördagens så startade det med att vi fick ladda ner dagens x-points(cacher/kontroller) och sedan lottades det ut med vilken x-point varje lag skulle starta med. Men föst skulle det bli en kanon start…

Vi startade dagen i Degerfors med DNF då klämman tydligen försvunnit, ett tag var vi fyra rep med klättrare längs väggen och letade. Fortsatte sen till den närbelägna luftförsvarsbunkern, där man gärna skulle haft tid att undersöka närmare.


Återvände sen till Karlskoga och betade av X-point efter X-point. Void fick ett återbesök, här var enda gången vi behövde köa på dagen och det i typ 5minuter.

Fluffet var skitigt men ändå intressant ställe. Mycket bra med så många kluster ställen, dvs en parkering till typ 3st X-points. Vilket underlättar om det skulle vara upptaget på en så springer man på nästa…

Tillbaka till Boda Borg och dom två X-pointsen som var där Wallstreet(Klättervägg) och Beam Up.

Vi körde sen Slalombacken och tog Liften,Klätterväggen och repstegen(Big Stepps)innan vi avslutade med Zipline. Mycket bra och roliga ställen!

Sen var det dags för Darth Vader, det blev till att snabbt pumpa upp 199:- kronors båten och sen fick Andreasma och Eaglewood äran att ta första rundan, det gick bra förutom att några vågor skvätte in och gjorde herrarna blöta i baken.

Då det var min och Clasfs tur så hade jag förberett mig med att byta om på underkroppen till badbyxor vis av våra kamraters erfarenheter. Det gick smidigt att ta sig till ön och logga, men sen när vi skulle tillbaka…. Halvvägs över dvs så långt från land man kan komma så kommer en kastvind och välter båten utan förvarning. Det blev ett kallt dopp och när jag kommer till ytan ser jag båten 100m bort fortfarande virvlande i luften. Jag kämpar mig till fastlandet och döm om min förvåning då jag ser Clasf ta sig till baka till ön(undrar lite hur han tänkte där)BigSmile. På väg till land så går jag på grund, eller snarare slår i rejält i en uppstickande sten.


Så efter detta äventyr blev det till att byta om och styra kosan till vårdcentralen.
Fick bryta dags etappen där, men efter att ha blivit vidarefodrad till Akuten och omplåstrad så var jag på hugget igen inför natt passet!

Natt passet var minst lika bra som dag delen och riktigt trevliga X-points var Sleepers och Resident Evil. Tyvärr gjorde mörkret att det inte blev några bra bilder på det fem timmar långa nattpasset.

« Föregående sidaNästa sida »