Geocaching


Då frun fyllde jämt så blev det en resa till Berlin för att fira detta, bara vi två, barnen lämnades hos tryggt förvar hos mormor, morfar o moster.

Tidig torsdag morgon tog vi bilen till Landvetter för att ta flyget till Berlin, stannade på vägen och tog en cache när ändå andra behov trängde på. På flygplatsen var vi lite tidiga och efter att ha checkat in vårat bagage skulle vi passa på att växla lite pengar, då det var några före fick frun vakta kön medan jag sprang ut och loggade närmaste ologgade burk och var ändå tillbaka innan det var vår tur.

Flyget gick utan problem och snart så landade vi i Berlin, efter att ha stått i bröd kö för att köpa biljett till kollektivtrafiken gick det ganska smidigt att ta oss in till centrum och vårat hotell. Det var nog ett av dom minsta hotellrum med dusch och toa på rummet jag sovit i, toalett delen var en glasbur framför sängen så man fick inte vara blyg….

Då vi var ganska nära TV-tornet så styrde vi eftermiddagens promenad dit, på vägen dit passerade vi ett galleri med en plansch min fru blev förälskad i, dock var dom slut och dom hade bara skyltexemplaret kvar så det blev inget köp då….

dsc_2286

Vi passerade huset ovan på vår promenad, man är glad att man slipper bo så. Även om dom som ockuperar huset säkert trivs och bor förhållandevis billigt.

På vägen tog jag också resans första tyska cache GoldenEye en ganska ordinär cache men ändå lite med glimten i ögat, har i nuläget 7% favoritpoäng. Tog lite tid att hitta även om jag i princip direkt visste vart jag skulle leta.

dsc_2547-effects

Sedan blev det ett besök uppe i TV-tornet, där var det bra utsikt över stora delar av staden. Tornet byggdes i slutet 60-talet och är 368m högt, förutom utkiksplattformen som vi besökte finns även en restaurang som roterar i tornet.

dsc_2282

Efter Tv-tornet kallade magen på uppmärksamhet och vi hittade en uteservering och slog oss ner för att inta middag. Min middag synes ovan då jag gillar att testa lite lokala specialiteter, till min frus förskräckelse…

Vi strosade runt lite till och jag kunde även logga cachen Der Rosenthaler som låg ett stenkast från vårt hotell.

Infällt i trottoarerna är minnesmärken över dom judar och andra som nazisterna hämtade och mördade under kriget.

Fredag

Då frukost inte ingick i hotellet blev det ett mysigt café inte långt ifrån som vi åt frukost på dom första två dagarna. Blev en rejäl frukost, bara min del syns i bilden nedan…dsc_2292

Sedan fortsatte vi att utforska staden, kvällen innan hade vi sett ut vart vi skulle röra oss för dagen och målet var bland anat en del av muren som vi ville besöka.

dsc_2318

Ovan, muren sedd från västsidan.

Nedan flyktförsök ifrån östsidan…..

dsc_2330

Vid muren tog jag en tio år gammal multi Todesstreifen – Berlin Wall som visade upp området bra.

Sedan tog vi oss till Frankfurter Tor där vi blivit tipsade om en gigantisk second handaffär i flera våningar. Jag släpte in frun där och sprang själv en runda i området och loggade några cacher Hundi, Enti und Robbie…., Gib Gummi!, Bersarinplatz Reloaded.

På eftermiddagen tog vi oss till ett av mina måste ställen att besöka, Volkspark Humboldthain och till ett luftvärnstorn som tyskarna byggde under kriget, man byggde tre gigantiska torn i Berlin och detta var ett av dom. Nu finns bra halva bevarat då man försökte riva det efter kriget men det gick så där….

Där loggade jag cachen Donald Flak , på tornet så övade man klättring, synd att man inte hade sin egen utrustning med sig…

dsc_2341dsc_2342dsc_2349dsc_2353

Sedan ägnade vi resten av eftermiddagen och kvällen att besöka andra delar av muren som finns bevarade bland annat eastside artgallery, där man gjort graffitimålningar på muren, dock hade vi nog lite höga förväntningar innan då vi inte tyckte att det var så speciellt.

Efter att ha återkommit till hotellet så stack jag ut på en kvällstur till cachen Touristic-Spot: Hackesche Höfe som är Berlins näst mest favoriserade cache och som vi var förbi dagen innan men då det var mycket folk i omlopp så gick det inte leta så bra.  Nu på kvällen kunde jag leta ostört men det tog sin tid ändå att hitta den, hann precis kontakta en livlina innan jag själv fick syn på den. Måste erkänna att jag förväntat mig något bättre….

Lördag

Första målet för dagen efter en stadig frukost på gårdagens mysiga café var DDR museet. På vägen dit passerade vi huset nedan, otroligt att det 70år efter kriget finns så tydliga spår kvar. Man såg på många andra ställen där man reparerat fasaderna från skotthål.

dsc_2369

Bredvid en judisk kyrkogård såg vi denna fantastiska mosaikväggen(klicka upp bilderna).

DDR museet bjöd bland annat på detta oväntade multitool, gräsklippare och borrmaskin i ett.

dsc_2380

Innan och efter DDR museet så avverkade jag delstegen i Letterboxen The Shining och tänkte logga finalen när vi passerade, men jag gick bet på den då det förutom en massa buskar och murgröna på platsen så var det ett antal byggjobbare som monterade upp en byggnadsställning på platsen så jag fick ge upp på den vilket var lite surt.

Sedan tog vi oss till Checkpoint Charlie som är väl något av ett måste besök när man är i Berlin, nåja turistfälla delux. Men med både en virtuell cache Historic Words och en riktigt bra tradd Checkpoint Charlie (snart 1000Favorit poäng)så är ju besöket inte förgäves.

dsc_2386

Sedan intogs en inte så tysk lunch.

dsc_2388

Sedan blev det ett besök vid världens mest favoriserade cache Lego – einer ist zuviel, en fyra meter hög giraff byggd i Dupplo, där en bit gömmer en geocache som i dagsläget har 7764 favoritpoäng, mer än 2000 fler än den som ligger tvåa i världen… Det tog en stund och ett par varv runt djuret innan den åtråvärda biten kunde hittas. Över 800st har loggat DNF så man kan ju misstänka att det är fler än 1000 misslyckade försök. Men inte för mig! 🙂

dsc_2407

Sedan blev det ett självklart besök här Der Führerbunker / The Führerbunker , tyvärr inte mycket att se mer än en informationstavla så det blev inget foto på den parkeringsplats som finns där idag.

Kvällen avslutades på ett mysigt café en bit ifrån vårt hotell, på väg hem inhandlades ett antal öl för att avsmakas i det spartanska hotellrummet. Men innan läggdags så fick jag tillstånd att avvika för lite caching. Nu skulle jag göra upp med dagens nesliga DNF av The Shining och tog således tunnelbanan in till centrum och vandrade ensam på mörka smågator denna fredag natt för att ta mig tillbaka till finalplatsen. Väl tillbaka behövde jag inte oroa mig för byggjobbarna, men för att dra till mig uppmärksamhet då jag lyste runt med en stark ficklampa mitt i natten.Försökte skärma av ficklampan så gott det gick och letade runt länge och väl efter burken, brände mig på otaliga brännässlor och hade i princip gett upp när jag hittade den åtråvärda burken bara för att mötas av ett kodlås. Med en cachebeskrivning bara på tyska så fick man tacka för dom åren man läste tyska i skolan vilket inte finns mycket spår kvar i medvetandet idag, men tillräckligt för att lista ut vilka stycken i beskrivningen jag behövde googla. Kunde sedan återvända till hotellet efter en två timmar lång utflykt bara för denna cachen, men det var det värt!

Lördag

Dagen började med att vi gav oss av till Charlottenburger Tor för att gå på loppmarknad, blev frukost i tunnelbanan på vägen dit. Blev inga direkta fynd där även om det fanns en del intressanta saker. Kunde dock logga en ganska ny cache där med samma namn Charlottenburger Tor.

Sedan begav vi oss till en annan gigantisk loppmarknad men även där höll vi inne med köpen, då det som var intressant inte skulle gå att få med på flyget…

Vi stannade till vid hotellet för att frun efter mycket vånda bestämt sig för att köpa planschen som hon såg på galleriet strax bredvid första dagen. Kruxet var bara att hon var tvungen att köpa den inramad, och givetvis visade sig den var något större än vår resväska så den skulle inte få plats där…

Sen styrde vi kosan mot Spreepark som är en övergiven nöjespark i Berlin, jag kom på att den fanns dagen innan och hade inte haft en tanke på den innan på resan så det var nära vi missade den. Den fanns i bakhuvudet då det var ett megaevent där för ett par år sedan som jag givetvis var sugen på att åka på men som inte blev av av olika skäl.

På vägen dit lyckades vi trilla in i Treptower Park  med Sovjetunionens minnesmärke över andra världskrigets uppoffringar. En gigantisk park med högt järnstaket runt och överdådiga skulpturer och en gigantisk staty i ena änden med en helt otrolig mosaik inne under statyn. Där kunde jag även logga cachen Дер Ротармист.

Sedan tog vi oss till Spreepark som blev resans höjdpunkt, även om parken var omgärdad med staket så såg man bra utifrån, var lite sugen på att planka in, men var inte riktigt klädd för det. Höjdpunkten var det fantastiskt fina och gigantiska pariserhjulet som sakta snurrade spöklikt i vinden. Vi följde staketet runt parken och insöp atmosfären kunde även logga Mysterious Spreepark LP (Memorial Cache) efter att ha fått tagit frun till hjälp som stöd för att nå finalen(T4).

Efter detta besök behövde strupen fuktas lite så vi tog oss över en gångbro i närheten till en liten mysig ö med café och ölhak som kändes som ett utflyktsmål för Berlinare och inte så turistigt. Insel der Jugend hette ön och vi slog oss ner och undertecknad kunde avnjuta både öl och kaffe vid strandkanten. En plats jag skulle rekommendera att besöka för den som vill komma bort från dom vanliga turistfällorna. En titt i gpsn avslöjade att det fanns en cache bara 60m bort, men även att den var T5 och således krävde båt för att nå. På väg tillbaka över gångbron så bestämde vi oss för att göra ett försök då man kunde hura trampbåtar på ön så vi vände tillbaka och hyrde en båt en timme för att logga en cache ett par minuter bort.

Det blev en logg på cachen ””👾 Insel der Jugend 👾”” och även EAU – Der Tradi en annan T5a som också låg på trampavstånd.

Sedan rundade vi av dagen med att be ge oss till nästa luftvärnstorn, Friedrichshain som förstördes efter kriget och övertäcktes så att där är nu en stor kulle som är byggd av rasmassor från det sönderbombade Berlin. Där loggade jag cachen Großer Bunkerberg im Volkspark Friedrichshain ingen speciell cache och tyvärr såg man ju inget av resterna av luftvärnstornet. Men ändå kul att besökt en sådan historisk plats. Det var en rave fest eller liknande högst upp på kullens utsiktsplats, som tur var låg cachen inte precis där.

Söndag

Sista dagen, flyget skulle gå sen eftermiddag så vi lämnade kvar våra väskor på hotellet. Efter att ha monterat ur den köpta planschen ur ramen rullat ihop den försiktigt och monterat isär ramen så att delarna fick plats i väskan hade vi kvar själva glasskivan som vi hade föga förhoppningar om att kunna få igenom säkerhetskontrollen. Så den fick följa med ut på stan för att dumpas i närmaste byggcontainer.

Frun var inställd på ett antal loppisar, jag följde med till den första och kunde göra ett bra och billigt fynd av två legomodeller från 70-talet i originalkartong. Sedan lämnade jag loppisarna åt frun och gav mig tillbaka till Volkspark Humboldthain för att gå en guidad tur i underjorden i ett skyddsrum från kriget som låg nere i tunnelbanesystemet.

På vägen dit blev det givetvis några cacher bland annat School’s out som låg vid en övergiven gymnasieskola i härlig 70-tals stil.

Promenaden bjöd på en del fina vyer över staden.

dsc_2541

Vid T-banestationen Gesundbrunnen låg detta skyddsrum där det ordnade guidade turer av http://berliner-unterwelten.de/ önskar att jag haft tid att gå deras övriga turer också, dom står högst upp på att göra listan nästa gång jag kommer till Berlin. Turen varade i drygt 90 minuter och en fantastiskt kunnig guide lede oss genom komplexet och utställningarna som fanns där nere. Rekommenderar starkt ett besök där!

Sedan mötte jag upp frun i centrum för intagandet av lunch. Tysk curry wurst.

dsc_2545

Sedan bar det av till hotellet för att hämta väskan och sedan ta sig till flygplatsen. När väskan var incheckad så fanns det lite tid över och jag fick 45minuter på mig att ta någon cache i närområdet. Jag hade spanat in 🐻 TXL Travelbuglodge 🐻 som låg i närheten, för att hinna blev det givetvis språngmarsch till cachen och även Unter Beobachtung – reloaded  hann jag med som inte låg så långt borta och kunde återvända till frun på utlovad tid. Då det var +30º ute så hade jag blivit rejält svettig, så när jag passerade säkerhetskontrollen blev det en extra undersökning i en speciell kroppsscanner då tydligen det verkade misstänkt.

Berlin var en trevlig stad som vi gärna återvänder till.

Vaknade till en ny härlig dag med regnet smattrande mot tältduken. Att tre fullvuxna karlar lyckas krångla ur sig sina sovsäckar klä om och ta på sig regnkläder innan vi lämnade tältet var en bedrift må jag säga. För intag av frukost intog vi den gamla stenhyddan där vi lagat mat i går, dock var det flod på golvet i det utrymmet vi var i går så vi smög in i det ena rummet som inte var låst. Stampat jordgolv och en sängstomme ifrån 1800-talet var den spartanska inredningen. Men taket höll tätt och väggarna likaså.

Efter intag av havregrynsgröt, knäckemackor med mjukost och kaffe så lastades ryggsäckarna lätt för en dagstur till toppen av Glittertind, dvs ombyte, turmat, kök, någon vattenflaska och lite snacks.

Vädret var inte helt lovande men det hade lovats bättre väder fram på dagen, men vi kände inte att vi kunde vänta då vi räknade med att toppbestigningen skulle ta sin tid ändå.

Som sig bör bar det av sig uppåt, lite stig till en början men den försvann snabbt och ersattes av sten och åter sten…. Men vi knatade på i raskt tempo, trots piskande regn.

Efter ca 2 timmars vandrande så började det snöa istället för att regna, men vi knatade på. Sedan började snön lägga sig på marken och allt blev vitt. När vi nått 2080möh så gav vi upp, då kändes det inte säkert att fortsätta. Dels var vi frusna och dels såg vädret inte bättre ut. Så vi svalde vår stolthet och vände ner igen.

På vägen ner passade jag på att logga cachen Glittertinden Es-Ja #157 som jag missat på vägen upp. Det var den enda cachen i området, så det kändes bra att man inte lämnade någon ologgad på toppen.

DSC_0095_2

På väg ner igen

Så redan klockan 14 var vi tillbaka på fjällstationen och kunde slicka våra sår. Vi fyllde torkrummet med vår blöta utrustning och kläder. Och det blev det en skön dusch för undertecknad sedan fördrevs tiden med kaffedrickande och kortspel på fjällstationen. Innan vi tvingades ut för att kunna laga middag, men då var det i alla fall uppehåll.

IMG_1182.JPG

Kvällen avslutades på sedvanligt manér med några svindyra öl innan vi blev utkastade vid 23-tiden då dom stängde och fick krypa ner i våra sovsäckar i tältet.

Efter en stadig hotellfrukost så packade vi ihop oss och tog hotellets transferbuss till flygplatsen för att lämna vårt bagage där då vi skulle flyga hem sent på kvällen. Några åkte in tidigare och andra i gänget hade ett senare flyg ifrån Cusco så dom sov inte på hotellet. Men StadsAlv, PeterCabrio, vw-bus och jag slog följe under dagen. Så efter att vi lämnat in vårat bagage på flygplatsen så var det dags att köpslå med en taxi för att resan in till stan. Vi hade ett antal mystar som vi löst som vi ville logga, så det var bara att peka på kartan på en gigantisk kyrkogård som låg i närheten och säga att vi ville åka dit. Det var inga problem, men kanske inte det vanligaste platsen som Europeiska turister vill besöka.

På motorvägen in till stan ifrån flygplatsen så passerade vi ett antal anläggningar som låg på rad för dom som fastnat för lagens långa arm.

 

Då vi närmade oss målet för taxin så såg vi att vi skulle passera en lämplig cache, så vi bad om att bli avsläppta direkt vid vägkanten, taxichauffören tyckte det var lite märkligt då vi in6te var framme men gick med på vår begäran.

Vi hamnade i ganska välbärgade kvarter med villa/hus bebyggelse och det var betydligt trevligare att vandra runt här än när vi var i centrum ett par dagar tidigare. På några ställen fanns det någon form av kvartersvakter, det satt en uniformerad vakt i en kur i en korsning i villa området. Men eftersom vi inte såg ut som några utslagna trashankar så fick vi röra oss fritt även om vi kände att vi hade ögonen på oss. Vi loggade några cacher ur denna mystserie #7 Romário – Série ‘O Brasil nas Copas  vi hade som sagt löst hela serien hemma,  den handlade om olika fotbollsspelare och var ganska lätt löst. Roligast var när det i en myst dök upp att man behövde koordinaterna till centrumpunkten på Råsundastadion i Stockholm, den är ju visserligen riven men det gick ju att lösa ändå. Vi kunde dock bara logga några då vi hade några DNFer och sedan låg några utanför vår planerade rutt då vi skulle ta oss till ett event.

Efter att ha avverkat några cacher så var det dags för ett event, det var ju skottdagen och några lokala förmågor hade ett event i en shoppinggalleria. Dom flesta övriga svenskar i vårgrupp hade kommit när vi fyra anlände och det var ett gäng lokala cachare på plats. Det var riktigt kul att träffa dom lokala förmågorna, och dom var väl lite överrumplade över att det dök upp 18st svenskar  på deras event, även om dom blivit förvarnade av våra will attended loggar. Själva eventet var vid restaurangerna så vi passade på att inta föda under eventet.

2016-02-29 13.53.36

Rejält coin.

Efter eventet fortsatta vi fyra att hålla ihop och kunde direkt logga en inaktiverad cache tvärs över gatan, burken låg nedtryckt i en rabatt vid roten av ett träd och det låg en väska över som kröp av allsköns små (o)trevliga djur…. som jag var tvungen att flytta på för att komma åt burken. Vad gör man inte för en logg….?

Sedan blev det nog mer DNFer än founds då vi var i tättbefolkade kvarter och cache placeringarna var lite märkliga, inte en chans att leta efter cacherna utan att ett par hundra människor lade märke till en.

Men det blev några hittade bland annat denna myst 4,5/2 Office Boy som kändes löjligt lättlöst med svenska mått mätt. Och som nu har 12st svenska founds av totalt 17st sedan Januari. Efter några DNFer så tröstade vi oss med att gå in på en pub och ta en öl och sitta ner och vila fötterna lite. Sedan gick det genast bättre och vi kunde hitta dom nästa två cacherna utan problem.

Sedan var det dags att bege sig mot flygplatsen, så vi fångade en taxi och tog oss dit. Då vi var där i god tid så passade vi på att logga dom tre cacherna som fanns utanför flygplatsen Traditional Geocache Aerocache II ,O Viajor – Aeroporto Internacional de São Paulo och Argentina & Brasil. Vid den andra cachen stötte vi på ett gäng Tjecker som var ute i samma ärende som vi, så det blev en kort pratstund innan vi fortsatta åt var sitt håll.

Efter detta var det bara att hämta ut bagaget ifrån bagageinlämningen och checka in väskorna på vårat flyg. När det var gjort sprang vi på några andra i vårat gäng som satt på en restaurang, så vi slog följe för att inta middag och någon god öl innan det var dags att passera säkerhetskontrollen, efter den blev det någon öl till innan flyget lyfte vid 23-tiden mot London och Heathrow.

Andra dagen i Brasilien och vi skulle vara i Intervales hela dagen. Nu slöt Karicka med mugglar partner upp på morgonkvisten, dom kom vid 4-tiden på morgonen och hade rest ifrån Australien där dom numer bor. Dagens uppdrag var att först och främst logga Ape cachen och sedan så många andra cacher i parken vi hann med.

Ape-cachen (Mission 4: Southern Bowl) är en unik cache enda kvarvarande av 12st som placerades jorden runt som ett reklamjippo inför ny inspelningen av filmen Apornas Planet 2001. Dom andra cacherna försvann ganska fort, en i USA överlevde till 2011 men försvann sedan även den. Så den är lite av en geocacachares Holy Grail. Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt för mig att logga denna cachen, dels så låg den i Sydamerika vilket är djävligt långt bort och inte nog med det så låg den ”mitt i djungeln” en bra bit från ära och redlighet. Nu visade sig det dock att det inte skulle vara så omöjligt…

Efter att en stadig frukost intagits och vi var in smörjda med solskydd och myggolja så begav vi oss ut på djungelstigarna mot Ape-cachen. Vi loggade några cacher på vägen och råkade ta fel vid ett vägskäl så vi hamnade först på en utsiktsplats som vi tänkt ta senare och cachen Mirante (viewpoint) med en strålande vacker utsikt åt några håll i alla fall. En hel del fina växter såg vi på vägen upp och en groda med hud som sammet.

Efter att ha njutit av utsikten, druckit vatten och vilat oss lite vände vi ner igen för dagens huvudattraktion. Blev någon cache till på djungelstigarna innan vi kom fram.

Efter att ha vandrat längs djungelstigarna i strålande väder så kom vi äntligen fram till denna mytomspunna cache.

 

Foto: Stadsalv

Sedan vände vi åter till restaurangen i parken för intagandet av lunch och samla nya krafter inför eftermiddagens runda. Vid lunchen saknade vi det andra gänget som var ute på annat håll i parken, senare på eftermiddagen träffade vi på några av dom och dom berättade att svegrim fått värmeslag och att dom fått släpa honom tillbaka och se till att han fått ordentligt att dricka.

Efter lunchen begav vi så av oss mot dom sydvästra delarna av parken där vi hade ett område ologgat. Efter två cacher skilde sig jag och Stadsalv ifrån dom övriga då dom redan tagit några av dom cacherna igår, så vi blev själva igen. Vi loggade några cacher varav Giant Antshrike ver den största behållningen, inte för att det en gångs skull var en rejäl burk och ingen kamouflerad microburk. Utan för att det var som en liten grotta där det fanns fladdermöss, en eller två stycken flög runt runt en stenpelare och förbi mitt ansikte så att jag kände vinddraget 🙂 .

IMG_8844

Fladdermus. Foto: Stadsalv

Sedan stötte vi på dom andra igen vid cachen Don’t forget your cacher’s headlamp! som låg vid den största grottan vi såg i parken. Cachen skulle vara på utsidan, men dom andra hade inte hittat den och dom hade även letat inne i grottan. Efter en stund kunde dock Stadsalv plocka fram burken ifrån ett ställe där nog alla hade letat tidigare, det var en liten rackare stor som en femkrona och någon centimeter hög som låg i en hålighet vilket gjorde den nästan omöjlig att upptäcka. Dom andra drog vidare medans jag och Stadsalv utforskade grottan, det fanns stegar i grottan då den var i flera plan/våningar och man kunde gå långt in i en gång. Hade man velat hade man kunnat ta sig ännu djupare in, men då hade man behövt krypa förbi några smala passager och det kände vi att vi inte ville lägga tid på och dessutom bli ganska skitiga på köpet, eller vada ut i den underjordiska vattendraget.

Foto: Stadsalv

Vi loggade några cacher till varav en Earth Cache i en annan grotta och en letterbox som var löjligt lätt. Innan vi kom fram till husen i det centrala parkområdet igen. Där stöter vi på svegrim som är ute själv några timmar efter sitt värmeslag, så vi ser till att han slår följe med oss och vi loggar dom ”sista” cacherna vi har kvar i parken och även två stycken utanför på väg in till parken. När vi är längst bort och skall vända tillbaka kommer Junior körande, det är han som jobbar i parken och ansvarar för cacherna där, så vi liftar tillbaka till receptionen med honom. Sedan återvänder vi till vårat hus för att ta några öl, lägga oss i polen och invänta middagen och vårat event vi har där på kvällen.

Resultatet av 1½dags caching i parken, den ologgade längst upp till vänster var en DNF som dock dom andra i gruppen hittade senare och dom andra två försökte vi oss inte på då dom låg lite långt bort och inga bra stigar ledde dit. Sex Earth Cacher, 5 mystar, 2st Wherigo, 2 Multis, 1 event, en Letterbox och ett antal Traddar förutom den högt aktade Ape-cachen.

apemap

Efter en natt på flyget över Världshaven med obefintlig sömn så landade vi i Sao Paulo en nätt storstad på ca 22miljoner invånare. Vi hade förbeställt en egen buss som hämtade upp oss på flygplatsen. Gänget bestod nu av Gottigris, Disosmatte, coco_c, Långanfans, benganbilog, PeterCabrio, vw bus, tigertassen, camping4us(mor, far och dotter), svegrim, emsliten, StadsAlv, Karmansbo och undertecknad.

Bussen körde oss till Intervales som är namnet på parken där ape cachen ligger. Bussresan tog ca 3-4timmar med två stopp för proviantering och ett stopp vid bussbolagets huvudkontor för betalning av bussen och upphämtning av Junior som bor och jobbar i parken och nu är den som ansvarar för Ape cachens väl och ve.

Väl framme i parken fick vi lunch innan vi installerade oss i vårat hus.

Efter en snabb installation försvann ett gäng direkt mot ape cachen, vi andra tänkte ta den dagen efter så att vi inte bara gick i en enda stor klunga. Jag och Johan(Stadsalv) blev sedan klara först och var lite otåliga iväg, så vi berättade vart vi skulle och räknade med att dom andra skulle komma efter, det blev dock ett missförstånd så jag och Johan blev själva i djungeln första eftermiddagen men det gick ingen nöd på oss.

Vi avverkade 18st cacher första eftermiddagen dock var det två vi gick bet på och fick logga DNF på. Oftast var det tyvärr en kamouflerad filmburk eller liknande med en blöt eller blötare logg i, finns ju gott om utrymme för större burkar som är lite mer lätthittade.

Vårt mål var att först ta oss längst bort i ena hörnet av cacherna i parken och sedan jobba oss tillbaka mot vårat hus. GRUTA DO FOGO var en cache vid en grotta längst bort som vi tog oss till. Själva cachen låg utanför grottan, men självklart gick vi ner i grottan för att undersöka den och se om det fanns några intressanta djur så som fladdermöss, dock såg vi inga i denna grottan.

Vi loggade tre earth cacher varav endast Lapies (Lapiás) egentligen var någonting att se.

2016-02-19 19.02.46

Earth Cachen EarthCache Colonial Gold Ruch in São Paulo Province kändes lite meningslös, då man efter att ha forcerat terrängen(nästan obefintlig stig) kommer fram till en liten bäck i djungeln som inte är något speciell alls.

2016-02-19 15.44.29

Jo, stigen är där rakt fram….

Bästa cachen för dagen var helt klart Stone Castle som är en stenruin i djungeln som ser flera hundra år gammal tills man tittar närmare och ser eluttagen för lysknapparna i muren. Ruinen är ett ofärdigt byggprojekt ifrån 1970-talet, tanken var att det skulle bli ett semester hus till Guvernören i Sao Paulo.

I stora hela var det en riktigt bra dag i djungeln, vi hade ösregn i 1½ timma, annars så var det uppehåll. Vi såg färska tapirspår, några grodor, massor av fina fjärilar. Denna ”orm” sprang vi på på stigen:

2016-02-19 18.44.21

Det är bara en pinne ifrån ett träd men jag hoppade högt! Dock på kvällen när jag och Svegrim skulle gå ifrån vårat hus till receptionen där det fanns wifi på kvällen/natten så hade jag ingen tanke på ormar och gick strumplös i lågskor på grusvägen när jag höll på att trampa på denna:

2016-02-19 20.56.15

Detta är början till en lång följetong. Då det var en resa med mycket intryck kommer jag ge varje dag en egen postning i bloggen. Min ambition är att posta ett inlägg i veckan.

Det började redan i Oktober(?)2015 när det upp en postning på FB om denna resa att man kunde hänga på om man ville, självklart blev jag eld och lågor direkt, men hade inga höga förväntningar på att få igenom denna resan då äkta hälften skulle bli strandsatt hemma med två småbarn och en tonåring de två veckorna jag skulle bli borta. Men jag måste ha en fru som verkligen älskar mig då hon sa ja till detta äventyr. Sedan var det snabbt att boka in sig på flyget till Brasilien sedan följde veckor och månader av planering i resgruppen för att sy ihop denna resa med alla aktiviteter, boenden och resor kors och tvärs.

Flygbiljetten visade sig snart vara den billigare av utgifterna på detta äventyr, vaccinationerna gick på närmare 3K och diverse utrustning inhandlades för mer därtill… Men mycket av det har jag ju användning för igen, för nya äventyr….

Min första resdag(dag minus 2) var att bara ta mig upp till Stockholm och Arlanda då det inte gick några lämpliga kommunikationer på den stora resdagen. Med Tåg och buss ankom jag på kvällen till Jumbostay som är ett hotell i ett gammalt Jumbojet Boeing 747.

2016-02-17 20.16.31

En galen resa kan ju inte börja bättre. Efter att ha checkat in, avnjutit en Sushi på flygplatsen så blev det en kort runda i närområdet för att plocka dom närmaste cacherna. Den första låg givetvis under nämnda flygplan 🙂 Arlanda Jumbo Hostel  sedan blev det en challenge cache som jag misstänkte att jag borde vara kvalificerad att logga Mystery Cache Challenge #192 10×10 Countries  där man skall ha loggat minst tio cacher i varje land i tio olika länder. Vid en kontroll senare så konstaterade jag att det uppfyllde jag med råge :). Även traddarna Bana3 och Arlanda flygsamlingar betades av varav den senaste nog var roligast gömd. Återvände sedan till hotellet/flygplanet och loggade två nya öl på Untappd för att fira en bra start på min resa innan det var dags att krypa till sängs.

D-Day(Lördag)

Upp tidigt i ottan för att ta oss till samlingsplatsen, där vi träffade resten av gänget som skulle med på vandringen. Det var bara svenskar förutom dom tre spanska bergsguiderna. Efter att vi fått tilldelat vår personliga skyddsutrusning(hjälm, sele och via-ferata kit) så påbörjade vi vandringen till utgångsplatsen, säkert drygt en km från parkeringen. Under tiden han dagen gry och spänningen släppte i takt med att förväntningarna steg. Första delen(20m) av leden Caminito del Rey har man rivit för att förhindra att folk tar sig in på leden, så vi fick fira oss ner på leden med hjälp av guiderna.

Första delen av leden fanns det en stålwire att säkra sig i medans man gick, men sedan fanns det vissa ställen där den var nerplockad och man fick ta sig fram osäkrad. Minnesvärda ord från en av guiderna på ett ställe där gångbanan rasat bort och man bara skulle balansera på stålbalken 1m ut och hålla sig mot bergsväggen ””Don´t hold the wire it´s not safe” då frågar man sig om wiren mest är ett mentalt stöd istället för ett verkligt, vilket nog var fallet, när man var säkrad i wiren kändes det inga problem där 100m upp i luften, medans dom sträckor man gick där det saknades wire inte var lika njutningsfyllda :).

Leden var i tre delar där man började bergsidan och gick en sträcka sedan kom en sträcka där man gick i vanlig skog innan man kom upp på bergsidan igen. Vi kunde gå nästan hela sträckan utom sista biten som var helt avstängd på grund av renoveringen som påbörjats, så vi fick gå samma väg tillbaka… Vilket var bra då vi varit för upptagna av utsikten och att hålla oss kvar på bergsväggen på dit vägen så vi missat att logga dom cacherna som fanns efter leden. Men nu tog vi dom alla på tillbaka vägen istället.

Foto: Fredrik Löfgren

Filmen nedan ifrån äventyret är filmad av Ola Hansson

 

När Mats(Geotectives) publicerade eventet Don´t look down så var jag inte sen att anmäla mig, har missat dom andra eventen här av olika orsaker och nu var det verkligen sista chansen då leden sedan skulle renoveras.

El Caminito del Rey är en vandringsled som byggts 1901-1905 mellan två vattenkrafts dammar för att man skall kunna underhålla och inspektera vattenkanalen som byggts mellan dom. Leden hänger bokstavligen i bergsidan 100m över floden nedanför och befinner sig i olika stadier av sönderfall, vilket gör att den rankas som en av världens farligaste vandringsleder.

När jag bokat min plats på turen kom jag även på att min minsta bror snart skulle fylla 30år, då vi har en liten tradition av att resa iväg och/eller hitta på något extra på jämna födelsedagar, själv fick jag ett fallskärmshopp i 30års present. Så kändes detta vara rätt utmaning för brodern som redan hoppat både fallskärm och bungyjump i Australien/Nya Zeeland. Mellanbrodern övertygades om förträffligheten i mina planer och minsta broderns sambo fick uppdraget att boka upp minsta brodern så han tog ledigt i tron att han skulle följa med sin tjej på någon hemlig utflykt.  Bluffen lyckades och brodern trodde han skulle till Jönköping när han vaknade på avfärdsdagen innan mellanbrodern plockade upp honom och hoppade på tåget till Västerås där flyget skulle gå. Först när vi var incheckade och väntade på att flyget skulle avgå fick han reda på resans mål :).

Självklart fastnade jag i säkerhetskontrollen då man hittade mitt försvunna multi tool i en dold ficka, trodde givetvis att jag skulle bli av med det. Men döm av min förvåning då dom konstaterade att knivbladet inte var tillräckligt långt, så jag fick ta med mig den i kabinen i flygplanet.

DSC_1873

Väl framme i Malaga så hämtade vi ut våran hyrbil på flygplatsen och begav oss mot Gibraltar som inte ligger allt för långt bort. Dock blev det ett snabbt stopp innan gränsen för att kassera in en Spansk geocache, hade redan tagit en på morgonen i Västerås och planerade för att ta minst en i Gibraltar för att få tre GC-länder på ett dygn.  Där hade vi vår första övernattning på Queens Hotel ett riktigt engelskt hotell som nog hade sin storhetstid på 30-talet…. Lösa lysknappar och badrummet ovanför var nog snart på väg ner i vårat med tanke på fuktfläckarna i taket.

Efter att ha installerat oss på hotellet och tagit varsin öl på balkongen till vårt rum släntrade vi över gatan och intog varsin välbehövlig pizza. Då det hunnit bli sent blev det bara en kort promenad i hamnen innan bröderna var färdiga för slafen, jag hade dock inte ännu hittat någon cache i Gibraltar så jag stannade ute och tog sikte på den närmaste från hotellet, men den blev en DNF, troligen borta om man läste dom senaste loggarna. Sedan fanns bara Gardeners walk på rimligt avstånd, dock visade sig att den låg inne i en botanisk trädgård som inte var öppen halv tolv på kvällen, så det blev till att planka in förbi taggtrådshinder och smyga med avskärmad ficklampa då det fanns skyltar om övervakningskameror, som tur var var cachen lätthittad och jag kunde logga och ta mig därifrån utan några incidenter.

Nästa dag(Fredag) så var det dags att besöka Gibraltarklippan, vi checkade ut från hotellet efter en riktig engelsk frukost. Vi lät bilen stå kvar på hotellets parkering och tog linbanan upp som bara låg ca 100m från hotellet. Uppe på klippan tog jag fem cacher varav en Earth Cache, DNF:ade även en cache som nog aporna snott. Riktigt intressant ställe med dels nästan tama apor och mycket intressanta militära anläggningar insprängda i berget under dom senaste århundraden.

DSC_1886Linbanan upp på Gibraltarklippan.

10899665_10153052844628383_32958067_nVarför inte passa på att ge apan ett tjuvnyp 😉

DSC_1919Bröderna diskuterar vart vi är på kartan, i en del av fortifikationerna. Vid cachen Top of the Rock.

DSC_1922Siktet inställt på Afrika(?), Cachen Generals Folly (Peak)

DSC_1942Kör man bil in i Gibraltar får man korsa landningsbanan på flygplatsen för att ta sig in.

DSC_1933Inne i St. Michael’s Cave, en mäktig droppstensgrotta inne i Gibraltarklippan. Med en EC med samma namn.

Efter en heldag uppe på Gibraltarklippan återvände vi till bilen vid hotellet och körde mot El Chorro där vi skulle bo i två nätter och ha som utgångspunkt för det stora äventyret, själva vandringen på Caminito del Rey.

DSC_1971

Japp, dessa har vi sett som små förskrämda krukväxter hemmavid.

DSC_1965Hög höjds träning inför morgondagen. Vid cachen Mirador Real.

På Hotellet i El Chorro bodde även en del andra som skulle vara med på eventet så vi förberedde oss mentalt tillsammans för nästa dags utmaning. Loggade givetvis byns cache El Chorro.

DSC_1981Utsikten från hotellet, i bergspasset längst bort i mitten av bilden går El Caminito del Rey.

Fortsättning följer….

 

 

fc658094-d29e-49b4-af4f-c374e72ae9d7

Vet inte hur jag fick nys om detta stället, men har haft det under bevakning en lång tid. Så dök det upp igen under diskussioner med Lars(Citykatterna) under Caching Camp 2012 då det visade sig att även han hade stället under bevakning.

Sen under sensommaren fick jag möjlighet att lämna den trygga tillvaron hos familjen för att ge mig i kast med att inta detta ställe. Började då med att städsla en anfallsstyrka av ärrade veteraner för detta uppdrag. Lars(Citykatterna), Mats(GeoTectives) och Hasse(Motorcycledude) kände sig kallade att anta utmaningen med risk för att aldrig mer återse fäderneslandet.

På fredagen äntrade vi landstigningsbåten efter att ha gjort en snabb repövning(utan rep) i huvudstaden. Väl ombord intogs fältranson av både fast och flytande form innan vi stod inför överfartens härdande av immunförsvaret i den överfulla bubbelpoolen. Efter ett bad där kändes det som att det inte skulle vara några problem att slicka väggarna på några av helgens besöksobjekt…

Efter en natts sömn så var vi på fientligt territorialvatten, inmundigade morgonens fältranson innan landstigningsbåten nådde land. Så fort rampen fälldes ner så körde vi av vårt fullastade anfallsfordorn.

Knappade in koordinaterna för vårat första anfallsmål SAM Site en anläggning för S-300  ett ryskt luftvärnsrobotsystem . Det är lastbilar bestyckade med luftvärnsrobotar som under kriser skulle köra ut och ställa sig i skogen runt anläggningen för att kunna skjuta ner fientligt flyg och även interkontinentala kärnvapenrobotar.

Denna anläggning låg mellan oss och vårat huvud mål och behövde således slås ut innan. Vi inledde attacken under middagstid, rätt snart så splittrades gruppen under anfallet och jag var lämnad ensam att attackera en del av anläggningen. Övriga i gruppen blev fördröjda av ett dåligt vägval, det visade sig att underrättelsetjänsten utrustas oss med inaktuella kartor som visade vägar som inte fanns… Men snart så lyckades dom övriga komma ikapp, men jag hade under tiden lyckats slå ut två enheter själv. När vi samlat gruppen så avancerade vi vidare mot Huvudbyggnaden, där stötte vi på hårt motstånd som tog tid att nerkämpa fick även ta kontakt med motståndsrörelsen för att få mer instruktioner hur vi skulle ta oss vidare. Efter att ha rensat ut alla motståndsfickor och även krupit genom skorstenen så var äntligen stället besegrat.

Vi återvände till vårt anfallsfordorn och inledde offensiven mot vårat huvud mål Nuclear Missile Silo Complex, en anläggning nersprängd i marken med 4st silos med kärnvapenbestyckade medeldistansrobotar(SS-4 SANDAL) .

När vi kommit till målområdet så lastade vi ut vår utrustning och klädde på oss våra skyddsdräkter mot radioaktivitet och smög oss fram mot ingången till Kärnvapensilo bunkern, efter att ha bekämpat ner det lokala motståndet kunde vi tränga oss in i komplexet, vi stötte snart på mer motstånd då försvararna sprängt trappan, men vi var förberedda och kunde med hjälp av TB2A9AV ta oss längre in och ner i bunkern. I ett sista desperat försök att stoppa oss hade försvararna försökt vattenfylla delar av bottenvåningen, men även detta hade vi förutsätt och vi tog snabbt på oss nödvändig utrustning för att ta oss längre in.  Snart så var allt motstånd nerkämpat och vi kunde börja söka efter burken med avfyrningskoderna som försvararna gömt i den stora anläggningen. Rum efter rum söktes igenom, undertecknad fick klättra in i två avfyrnings silos och göra en våghalsig undersökning av utrymmet innanför skyddskupolerna balanserande över 25m(?)  djupa vattenfyllda schakt. Efter att ha kammat noll, fick vi återvända till markytan och upprätta radiosamband med Comand Office(CO) och efter ha fått ytterligare instruktioner så trängde vi ner i djupet igen och efter att ha gjort några halsbrytande manövrar så kunde jag äntligen konstatera att vi fått tillgång till avfyrningskoderna.

N2 N3 N4 N1

Vi retirerade snabbt ut och tillbaka till vårat fordon och efter att ha tagit av oss vår kontaminerade skyddsutrusning så fixade trossen(Geotectives) en välbehövlig fältranson käk åt var och en innan det var dags för en lång förflyttning till kusten och in i Litauen.

I skymningen kom vi fram till Palangos reabilitacijos centras(GC3M9ZR) efter att snabbt intagit byggnaden och tagit oss upp till taket så kunde Mc-dude efter en bra stunds letande trolla fram burken ur sitt nya(?) gömställe, stämde i alla fall mycket dåligt med både koordinater och hint. Mörkret hann i princip lägga sig innan vi lämnade stället allt för outforskat men tiden räckte helt enkelt inte till.

DCIM100GOPRO

När mörkret lagt sig var det dags att inta Palanga watch tower(GC1YQWB) i skydd av mörkret tog vi oss in på området och började attackera tornet från flera håll, när jag var halvvägs upp hörde jag ett nödropp nerifrån, då hade Mc-dude fastnat hängande  i en fälla i form av en grop, då det var mörkt så kunde han inte se hur djup den var så han hängde tappert kvar på kanten tills vi övriga kom till undersättning. När han var räddad återupptog vi attacken mot tornet. Mörker och frisk vind gjorde det hela till ett riktigt äventyr, men väl uppe kunde snart Geotectives hitta burken. Vi var snart åter i fordonet och gav oss av vidare mot vårat nattläger. Men först stannade vi vid denna hemsökta begravningsplats Aizsaule(GC3H14E) där vi snabbt såg till att logga innan gastarna förstått att vi gjort intrång på deras domäner.

Nattläger intogs på Liva Hotel, där vi utmattade föll i drömlös sömn ett par timmar innan morgon revelj ljöd.

Söndag:
Då var det dags att attackera resans 2:a huvud attraktion Grinvalti tower(GC1QAGW) efter att ha attackerat tornet i över en timmas tid fick vi tyvärr anse oss besegrade, jag var helt slut i kroppen av både mjölksyra och adrenalin. Så denna gnager i bakhuvudet om revansch en vacker dag.

N9DCIM100GOPRON11

Lite nedslagna beslöt vi oss för att göra ett försök på Twin Towers(GC15ZZK) efter att ha transporterat oss runt så lastade vi ut all nödvändig utrustning och begav oss till fots sista biten till tornen. Här gick det som tur var bättre och jag kunde efter en stund ta mig upp i rätt torn, det kändes riktigt bra att kunna besegra det efter morgonens förlust.

TwinDCIM100GOPRO

På väg tillbaka till bilen så attackerade vi även strandforten och cachen Cityclimbing Liepajas fortos(GC1XQ3W) även här gällde det att ha tungan rätt i mun. Det fanns många ställen att undersöka och givetvis var cachen på den mest utsatta och besvärliga stället. Men efter lite ninja moves kunde jag snart lägga händerna på burken.

Under flykten därifrån gjorde vi en snabb räd och tog även Trash hunt in Liepaja – Karosta CITO cache(GC2TH83) innan vi helt lämnade området och begav oss mot våran hämtningsplats där evakueringsfartyget väntade på oss för att föra hem oss till Fäderneslandet och mottaga hyllningar från folket när vi återvände.

 

Jag har nu i dagarna lyckats med att cacha 365 dagar i rad. Började den 20:de September 2012 med A Walk in the park av Clasf en en klurig myst med en hyfsad T5 utmaning och passande nog blev då nr 365 en i helt andra änden av skalan, en enkel drive in Trädgårdsstaden som jag såg på långt håll och kunde logga genom att bara veva ner rutan i bilen.

Jag hade som mål att aldrig bli obstinat och åka flera mil extra för en logg och det har jag inte heller behövt göra, som det ser ut nu skulle jag nog kunna fortsätta året ut och bara använda cykeln om jag skulle vilja.

Har heller aldrig letat upp några cacher i förväg för att veta att dom finns där vilket jag jag tycker är fusk. Några gånger så har jag fått avbryta letandet runt halv tolv på natten för att snabbt hinna hitta någon lättare innan midnatt. Har haft devisen att för söka ge mig på så svår och otillgänglig cache som möjligt som jag ansett mig ha tid till och alltid om jag varit sen ute haft någon eller några lättare i reserv om jag skulle gå bet på den första.

En utmaning som tornade upp sig var att vi väntade barn i maj vilket gjorde att jag dels lät bli cacherna nära sjukhuset för att kunna ha några lätta där om det drog ihop sig. Frun ringde till jobbet dagarna innan och sa att jag skulle skynda mig hem för att det eventuellt var på gång, självklart gjorde jag det….tog bara en cache först… 🙂  Hade sparat några lätta vid jobbet för dylika tillfällen. Det visade sig sen vara falskt alarm.  Veckan innan förlossningen såg jag till att ta cacherna så tidigt som möjligt på dagen, flera gånger strax efter midnatt efter mitt kvällsskift för att säkerställa dagens logg.

Håller fortfarande på med minst en om dagen får se hur länge det varar, året ut ser inte ut att vara några problem. Men nästa år skall jag vara föräldraledig 9 månader då kan det bli lite tuffare…

« Föregående sidaNästa sida »