Djurets Blogg

Vet inte hur jag fick nys om detta stället, men har haft det under bevakning en lång tid. Så dök det upp igen under diskussioner med Lars(Citykatterna) under Caching Camp 2012 då det visade sig att även han hade stället under bevakning.

Sen under sensommaren fick jag möjlighet att lämna den trygga tillvaron hos familjen för att ge mig i kast med att inta detta ställe. Började då med att städsla en anfallsstyrka av ärrade veteraner för detta uppdrag. Lars(Citykatterna), Mats(GeoTectives) och Hasse(Motorcycledude) kände sig kallade att anta utmaningen med risk för att aldrig mer återse fäderneslandet.

På fredagen äntrade vi landstigningsbåten efter att ha gjort en snabb repövning(utan rep) i huvudstaden. Väl ombord intogs fältranson av både fast och flytande form innan vi stod inför överfartens härdande av immunförsvaret i den överfulla bubbelpoolen. Efter ett bad där kändes det som att det inte skulle vara några problem att slicka väggarna på några av helgens besöksobjekt…

Efter en natts sömn så var vi på fientligt territorialvatten, inmundigade morgonens fältranson innan landstigningsbåten nådde land. Så fort rampen fälldes ner så körde vi av vårt fullastade anfallsfordorn.

Knappade in koordinaterna för vårat första anfallsmål SAM Site en anläggning för S-300  ett ryskt luftvärnsrobotsystem . Det är lastbilar bestyckade med luftvärnsrobotar som under kriser skulle köra ut och ställa sig i skogen runt anläggningen för att kunna skjuta ner fientligt flyg och även interkontinentala kärnvapenrobotar.

Denna anläggning låg mellan oss och vårat huvud mål och behövde således slås ut innan. Vi inledde attacken under middagstid, rätt snart så splittrades gruppen under anfallet och jag var lämnad ensam att attackera en del av anläggningen. Övriga i gruppen blev fördröjda av ett dåligt vägval, det visade sig att underrättelsetjänsten utrustas oss med inaktuella kartor som visade vägar som inte fanns… Men snart så lyckades dom övriga komma ikapp, men jag hade under tiden lyckats slå ut två enheter själv. När vi samlat gruppen så avancerade vi vidare mot Huvudbyggnaden, där stötte vi på hårt motstånd som tog tid att nerkämpa fick även ta kontakt med motståndsrörelsen för att få mer instruktioner hur vi skulle ta oss vidare. Efter att ha rensat ut alla motståndsfickor och även krupit genom skorstenen så var äntligen stället besegrat.

Vi återvände till vårt anfallsfordorn och inledde offensiven mot vårat huvud mål Nuclear Missile Silo Complex, en anläggning nersprängd i marken med 4st silos med kärnvapenbestyckade medeldistansrobotar(SS-4 SANDAL) .

När vi kommit till målområdet så lastade vi ut vår utrustning och klädde på oss våra skyddsdräkter mot radioaktivitet och smög oss fram mot ingången till Kärnvapensilo bunkern, efter att ha bekämpat ner det lokala motståndet kunde vi tränga oss in i komplexet, vi stötte snart på mer motstånd då försvararna sprängt trappan, men vi var förberedda och kunde med hjälp av TB2A9AV ta oss längre in och ner i bunkern. I ett sista desperat försök att stoppa oss hade försvararna försökt vattenfylla delar av bottenvåningen, men även detta hade vi förutsätt och vi tog snabbt på oss nödvändig utrustning för att ta oss längre in.  Snart så var allt motstånd nerkämpat och vi kunde börja söka efter burken med avfyrningskoderna som försvararna gömt i den stora anläggningen. Rum efter rum söktes igenom, undertecknad fick klättra in i två avfyrnings silos och göra en våghalsig undersökning av utrymmet innanför skyddskupolerna balanserande över 25m(?)  djupa vattenfyllda schakt. Efter att ha kammat noll, fick vi återvända till markytan och upprätta radiosamband med Comand Office(CO) och efter ha fått ytterligare instruktioner så trängde vi ner i djupet igen och efter att ha gjort några halsbrytande manövrar så kunde jag äntligen konstatera att vi fått tillgång till avfyrningskoderna.

Vi retirerade snabbt ut och tillbaka till vårat fordon och efter att ha tagit av oss vår kontaminerade skyddsutrusning så fixade trossen(Geotectives) en välbehövlig fältranson käk åt var och en innan det var dags för en lång förflyttning till kusten och in i Litauen.

I skymningen kom vi fram till Palangos reabilitacijos centras(GC3M9ZR) efter att snabbt intagit byggnaden och tagit oss upp till taket så kunde Mc-dude efter en bra stunds letande trolla fram burken ur sitt nya(?) gömställe, stämde i alla fall mycket dåligt med både koordinater och hint. Mörkret hann i princip lägga sig innan vi lämnade stället allt för outforskat men tiden räckte helt enkelt inte till.

När mörkret lagt sig var det dags att inta Palanga watch tower(GC1YQWB) i skydd av mörkret tog vi oss in på området och började attackera tornet från flera håll, när jag var halvvägs upp hörde jag ett nödropp nerifrån, då hade Mc-dude fastnat hängande  i en fälla i form av en grop, då det var mörkt så kunde han inte se hur djup den var så han hängde tappert kvar på kanten tills vi övriga kom till undersättning. När han var räddad återupptog vi attacken mot tornet. Mörker och frisk vind gjorde det hela till ett riktigt äventyr, men väl uppe kunde snart Geotectives hitta burken. Vi var snart åter i fordonet och gav oss av vidare mot vårat nattläger. Men först stannade vi vid denna hemsökta begravningsplats Aizsaule(GC3H14E) där vi snabbt såg till att logga innan gastarna förstått att vi gjort intrång på deras domäner.

Nattläger intogs på Liva Hotel, där vi utmattade föll i drömlös sömn ett par timmar innan morgon revelj ljöd.

Söndag:
Då var det dags att attackera resans 2:a huvud attraktion Grinvalti tower(GC1QAGW) efter att ha attackerat tornet i över en timmas tid fick vi tyvärr anse oss besegrade, jag var helt slut i kroppen av både mjölksyra och adrenalin. Så denna gnager i bakhuvudet om revansch en vacker dag.

Lite nedslagna beslöt vi oss för att göra ett försök på Twin Towers(GC15ZZK) efter att ha transporterat oss runt så lastade vi ut all nödvändig utrustning och begav oss till fots sista biten till tornen. Här gick det som tur var bättre och jag kunde efter en stund ta mig upp i rätt torn, det kändes riktigt bra att kunna besegra det efter morgonens förlust.

På väg tillbaka till bilen så attackerade vi även strandforten och cachen Cityclimbing Liepajas fortos(GC1XQ3W) även här gällde det att ha tungan rätt i mun. Det fanns många ställen att undersöka och givetvis var cachen på den mest utsatta och besvärliga stället. Men efter lite ninja moves kunde jag snart lägga händerna på burken.

Under flykten därifrån gjorde vi en snabb räd och tog även Trash hunt in Liepaja – Karosta CITO cache(GC2TH83) innan vi helt lämnade området och begav oss mot våran hämtningsplats där evakueringsfartyget väntade på oss för att föra hem oss till Fäderneslandet och mottaga hyllningar från folket när vi återvände.