Djurets Blogg

(klicka upp bilderna för bästa resultat)

Fram på morgonkvisten hade vinden mojnat så det gick att få några timmars sömn bara man tänkte bort vattenfallet.

En filmsnutt där min bror Nicco förklarar läget: https://youtu.be/AZ9NexI-mjA

Vädret var inte av den typen att vi ville äta frukost ute i det fria så vi beslutade att inta stugan ifrån igår igen för att få skydd ifrån väder och vind. Jag gick före dom andra för att börja göra i ordning frukosten medans dom tog sig ur sina sovsäckar. Som längst i gänget fick jag förmånen att sova i mitten och således var den som alltid var tvungen att ta mig först ut.

Vår mur som vindskydd mot tältet.

När jag kröp in i stugan via grunden skrämde jag slag på två Schweiziska vandrare som hade tagit sin tillflykt till stugan runt midnatt när deras tält hade blåst sönder, de trodde att eftersom det var måndag att det var arbetet med att färdigställa stugan som skulle fortsätta. Då det fanns gott om plats i stugan om än begränsat med golvplankor så gjordes det rum så att alla fick plats och vi lagade alla frukost tillsammans och delade bröd och erfarenheter med varandra. Nåja, dom bjöd på brödet och vi introducerade dom för mjukost som vi hade ett rejält lager av.

Oväntat besök.

Sedan var det bara att packa ihop packning och tält och ge sig på nästa etapp, planen var att tälta före Besseggen där det skulle finnas några få platser att sätta upp tältet på, på vägen dit och efter Besseggen skulle det i princip inte finnas någon plats att få ner tältet då det ligger stenbumlingar överallt.

En renhjord

Strax efter avfärd stötte vi på denna renhjord, tidigare hade vi bara sett några enstaka exemplar väldigt långt bort i fjärran. Annars var det får man stötte på då och då, inga andra djur gav sig till känna under vår vandring.

Vägen frammåt

Vägen bakåt, det var vid sjön längst bort vi tätade natten innan.

Terrängen var som tidigare ganska stenig och det gick mycket uppför. Men naturen bjöd på fantastiska vyer om man lyfte blicken ifrån fötterna då man stannade till.

Redan vid 13-tiden var vi framme vid den tänkta tältplatsen, på vänstra sidan av sjön till vänster (ovan). Men vi lagade lunch och samlade lite krafter. Efter lite dividerande kom vi fram till att vi skulle fortsätta och gå resten av vägen då vi hade ca 8-timmar på oss tills det blev mörkt och enligt vår tolkning av kartan var det 5timmar för en Norsk fjellgutt utan packning… Väl medvetna att passagen över Besseggen skulle vara en av det svåraste på hela vandringen, så det skulle nog gå….

Fotot ovan: En tillbaka blick. Vi kom på leden på bergskammen bakom den lilla sjön, och hade vår lunchpaus på den lilla udden som sticker ut i vattnet.

Vid foten av själva Besseggen fanns det en geocache som självklart skulle loggas, den var ganska lätthittad som tur var. Besseggen Es-Ja #67 .

Besseggen, leden går på bergskammen. Ser inte så brant ut på håll…

Sedan skulle själva Besseggen bestigas, det är en vass bergskam som reser sig ganska högt och brant. Det innebär att man får ta i med händerna och i princip klättra stora delar av vägen för att ta sig upp, med branta stup på båda sidor om en, på ett par hundra meter åt ett håll och drygt femhundra meter åt andra…. Ibland är passagen bara någon meter med stup åt båda håll….

Nedanför Besseggen

Klättring…

På närmare håll, betydligt brantare…

Snart uppe…

Väl uppe på toppen sveptes vi in i tät dimma som snart omöjliggjorde all form av utsikt.

Uppe på toppen firades det med medsläpad öl och stark ölkorv att vi besegrat Besseggen. Fortfarande återstod en bra bit vandring, dock började terrängen plana ut och leden blev faktiskt en stig då vandrare här i alla tider rensat leden från sten och lagt upp den i stora rösen.

Längst bort i bild ser man fjällstationen som vi skulle hinna till innan mörkret, nu var klockan 18….

Regnbåge.

Har man gått uppför så skall man även nerför så småningom….

Sten och åter sten…

På vägen nerför tog vi rast vid en fjällbäck och lagade middag och samlade krafter för den sista biten som nu gick ganska brant nerför.

Framme vid Gjendesheim fjällstation efter nio på kvällen med en knapp timme tillgodo innan det skulle bli mörkt.

Här valde vi att ta in på sovsal för att lyxa till det efter dagens strapatser. Efter en välbehövlig dusch så intogs dom sedvanliga dyrölen på fjällstationen. Sen sov vi gott!

Dagens vandring var ifrån tältplatsen vid pennspetsen via Besseggen mitt i bild till Gjendesheim uppe till vänster.

Efter en natt med tveksamt mycket sömn så var det dags igen för frukost inne i ”stenhyddan”, havregrynsgröt med russin, knäckebröd med mjukost och kaffe stod på menyn som vanligt. Efter att ha återfått lite krafter efter frukosten så packade vi ihop våra saker och vårt tält, dags för en vandring rakt in i ödemarken. Denna dag skulle vi inte till en fjällstation utan planen var att tälta själva i ödemarken med tre dagars vandring till nästa bebodda civilisation.

Strax efter avfärd kom vi fram till en fors och en vajerbro som gungade lite lagom när man gick på den.

Det blev strax lite besvärligare terräng, lite uppför inte så mycket men mycket stenigt.

Landskapet bjöd på fantastiska vyer dom gånger man stannade till och lyfte blicken ifrån fötterna.

Efter att ha gått uppför ett antal timmar så passerade vi en bergskam och kunde klättra ner på en flack platå som var klädd i kort grönt gräs och var riktigt behaglig att gå på. Det sluttade svagt neråt mot en stor sjö. Vi följde en fjällbäck som forsade ner mot sjön.

Nästan framme vid sjön ledde en ganska ny bro över fjällbäcken som nu var en strid fors. På andra sidan bron hittade vi ett bra ställe för att laga och intaga lunch i solen.

Som brukligt han vi knappt få i oss lunch och kaffe innan vädret slog om till det sämre… Och vi fortsatte vår vandring när det började regna så smått, av någon märklig anledning så lyckades vi tappa bort själva leden och befann oss mitt i bland ljung och låga buskväxter utan en markering i sikte, men med sjön på vår vänstra sida så måttade vi in ungefär vart leden borde vika ner till sjökanten och gick ”raka vägen” hoppandes på tuvor när det var sankmark och i annat fall högt klivande i busksnåren.

Efter någon timme så lyckades vi till slut nå fram till leden igen där den vek av ner till strandkanten, det var tidig eftermiddag och vi hade egentligen nått så långt som vi planerat för dagen så vi höll ögonen öppna ifall vi stötte på någon bra tältplats. Jag började känna mig lite konstig i magen och var inte riktigt tillfreds med det.

Vi kom snart fram till en bra tältplats vid strandkanten och efter lite dividerande så kom vi fram till att Nicco stannade där med packningen medans jag och Jon utforskade framåt en bit för att se om det fanns en bra tältplats lite längre fram då det var många timmar kvar på dagen och det vi gick idag skulle vi slippa i morgon.

Jag och Jon tog sikte på två små stugor som vi såg långt borta vid horisonten och sa att vi går dit och sedan vänder vi. Så utan packning på ryggarna skuttade vi fram som bergsgetter på grönbete över stenar och vattendrag, magen gjorde sig påmind men egot förträngde signalerna. Väl framme vid dom två stugorna såg vi att den närmaste var tillbommad och låst, den andra såg nyare ut och låg längre upp i backen, men vi tittade inte närmare på den, utan spanade efter tältplats. På ett litet delta nedanför ett vattenfall fanns en ganska stor slät yta av mjukt underlag av ljung och andra låga växter som var en perfekt tältplats vid sjön, det syntes flera eldstäder efter tidigare besökare. Så vi beslutade att här skuylle vi slå läger för natten. Bara att gå tillbaka hela vägen till Nicco och packningen, då magen var lite orolig och det var ett tag sedan vi åt så beslutades att vi skulle inta mellanmål innan vi flyttade packningen. Köket togs fram och vi tillredde blåbärssoppa i förhoppningen att våra magar skulle må lite bättre, jag var inte den ende som kände besvär….

Sedan var det bara att kränga på sig ryggsäckarna och förflytta utrustningen till den valda tältplatsen. Jag kände att jag nog blivit matförgiftad på något sätt, då jag råkat ut för det ett par gånger kände jag tydligt igen symptomen. Antingen var det lunchen vi åt eller så hade vi fått tag i dåligt vatten någonstans, det kanske låg ett ruttet får lik uppströms i något av dom vattendragen vi tagit vatten ur….

Så medans mina bröder slog upp tältet gjorde jag det bästa för att försöka få upp lite av det onda, det gick ganska klent. Lite kom upp men inte tillräckligt. När tältet väl var uppe så var det fortfarande ganska många timmar kvar av dagen, Jon blötlade kvällens middag och Nicco gick på egen hand och besteg berget med vattenfallet. Jag låg och ojade mig en stund i ljungen innan jag beslöt för att röra mig lite och gå bort och titta närmare på dom två stugorna som var ett par hundra meter bort. Det visade sig att bredvid den gamla stugan fanns ett ytterdass som var olåst, mycket lägligt…. En närmare titt på den nya stugan visade sig att den var visserligen låst men den var under uppförande så det fanns inget golv inne så man kunde krypa in via grunden.

Viden började friska till och vi insåg att vårat val av tältplats var lite utsatt så vi beslöt att bygga en stenmur mot vindriktningen för att skydda tältet mot blåsten, så vi samlade ihop alla stenar vi kunde hitta inom bär avstånd som gick att flytta på och genomförde vårat byggprojekt, undertecknad försökte spy mellan varven men det gick inget vidare.

När vi framåt kvällen konstaterade att vi alla mådde tjuvens och inte var sugna på att tillreda eller inta middag och vädret med regn och blåst satte käpparna i hjulet för att kunna göra något vettigt utomhus, beslöt vi för att inta den halvfärdiga stugan för att kunna tillreda lite kvällsmat med mer blåbärssoppa. Så vi tog med oss det vi behövde och kröp in i stugan, lade tillrätta några bräder över golvbjälkarna och fixade kvällsmat medans regnet piskade och vinden tjöt utanför. Efter en stund kände jag att det var dags! Kröp snabbt ut ur stugan och kunde befriande spy som en kalv, kände direkt att jag mådde bättre om än inte riktigt bra, men hade fått ur mig det värsta.

Efter att fått i oss lite föda så tog vi oss ner till tältet, förankrade varje tältpinne med en sten då det nu blåste mer än tidigare. Sedan kröp vi in för att sova, vinden slet i tältduken och vattenfallet dånade som en jetmotor i bakgrunden, det blev inte mycket sömn den natten heller…..

Ovan: Pennspetsen pekar på vart vi tältade, Vi startade dagen ifrån Glitterheim till höger i kartan.

(För bästa upplevelse av bilderna behöver man klicka upp dom.)

Uppe med tuppen så var det till att snabbt fixa frukost, vilket gick smidigt på campingen då det fanns ett kök med spis att låna. Havregrynsgröt med russin, hårt bröd med mjukost och kaffe, var det som stod på menyn. Sedan packa ner tältet och äntra en buss som efter en timmes svindlande väg på krokiga serpentinvägar släppte av oss vid fjällstationen Spiterstulen 1100möh. Där var det dags att sätta upp tältet igen och packa om ryggsäckarna för en endagstur mot högre höjder.

Ovan: Vårt tält längst till vänster i bild.

Sedan var det bara att följa den markerade leden och stigen, jo det var stig dom första 500m… sedan gick det över stock och sten(läs sten och sten)… Det var markerad led, vilket inte är det samma som stig eller gångväg, utan det fanns markeringar och (sten)rösen som markerade vart man skulle gå, men oftast var det blockstensterräng vilket krävde att man hela tiden fick se och anpassa vart man satte fötterna. Ville man njuta av vyerna var man tvungen att stanna för att titta upp.

Ovan: Fjällstationen syns längst till vänster i bild, bröderna på väg uppåt.

Efter att ha vandrat uppför i 1½ timme så kände vi att det var dags för lunch då klockan var närmare 12 och det var ett antal timmar sedan vi åt frukost. Så stormköket togs fram och vatten hämtades vid närmaste vattenhål en bit bort.

Till lunch blev det turmat, som är färdiga frystorkade portionsrätter som man bara häller i kokande vatten i och låter stå i tio minuter innan man äter. Smidigt och dyrt…

Efter att ha inmundigat maten och toppat upp med kaffe så kände vi oss redo att fortsätta vår vandring/klättring mot högre höjd. Detta är en populär led så vi träffade på flera andra i samma ärende som oss. bland annat ett svenskt äldre par som vi växelvis passerade varandra då vi rastade på olika platser. Norrmän och Norskor skuttade lätt förbi oss med nästan ingen packning alls, någon liten ryggsäck eller bara en gympapåse på ryggen. En ensam mamma med två leende och skrattande barn på troligen 7 och 10 år spurtade om oss…. Vi korsade flera stora snöfält på bergsidan på vår väg uppåt en del brantare än andra liksom otaliga stenpartier det ena mer svår forcerat än det förra.

Enligt fjällkartan skulle det ta 4 timmar att ta sig upp, men det tog oss nästan 6 timmar, men tiden är nog beräknad på Norsk Fjellgutt utan packning.

Men till sist nåde även vi dagens mål efter att ha bestiget drygt 1350 höjd meter och okänd sträcka i avstånd, Skandinaviens högsta bergstopp Galdhøpiggen på 2469möh. Detta firades med medhavd whisky och öl.

Efter att ha njutit av den obefintliga utsikten(dimma) en tag, intagit ölkorv med tillhörande drycker och köpt var sin skryt t-shirt i toppstugan som betjänades av en snubbe som var fast här uppe en vecka i taget. Så var det ju hela vägen tillbaka som skulle avverkas.

Vissa partier ner gick fortare än andra…..https://youtu.be/7LVLxO4NqNE

Efter ett par timmar till och middagspaus på samma ställe som vi åt lunch på vägen upp kunde vi till sist komma ner och tillbaka till vårat tält. Efter inmundigat av kvällsmat så gick det snabbt att somna in, då nästa dag skulle bjuda på nya utmaningar.

I Januari överraskades jag och min mellanbror av en present ifrån vår yngste bror, då vi då båda passerat 40-strecket. Presenten bestod av en packlista, några tillbehör(Tändstickor, öronproppar, skavsårsplåster och en rulle dasspapper + ett bidrag för att inköpa lite mer krävande utrustning. Och en resa till hemlig ort för vandring i en vecka där all mat skulle bäras med. Kanske som en lite kvittering för hans 30-års present ifrån oss som går att läsa om här: El Caminito del Rey (Spanien 2014) och här: Caminito del Rey (Spanien 2014) del 2.

Ett datum spikades så småningom och diverse kompletteringar av utrusningen gjordes under försommaren, med inköp av vandringskängor och andra lite bra kläder. Packlistan innehöll en försvarlig mängd utrustning och kläder plus en del menyförslag samt en uppmaning om att väskan max fick väga 20kg. Så efter lite packande och trixande kunde jag presentera en väska som vägde strax över 20kg och fick duga.

Fortfarande ovetande om målet så satte jag mig på tåget till Gbg där resan skulle utgå ifrån. Pass ingick inte i packningslistan så Norden var det begränsat till och med tanke på packlistans innehåll(underställ mm.) och broderns tidigare eskapader så hade jag räknat ut att det borde vara fjällvandring eller något liknande i Norge och/eller Sverige.

Efter att ha sovit över hos brodern så var det tidig revelj och avfärd mot Göteborgs Central, där var det ombordstigning på ett tåg mot Oslo och först när tåget börjat rulla och enda flykten var den något dyranvända nödbromsen på väggen bredvid avslöjades resans mål, då brodern tog fram två fjällkartor över Norge och berättade vad hela äventyret skulle gå ut på.

Efter ett par timmar på tåget blev det byte till buss strax före Oslo pga av spårarbete och ett tag senare rullade vi in i huvudstaden och blev avsläppta på en grusplätt några spjutkast ifrån Järnvägsstationen. Då¨det var dags för lunch så äntrade vi uteserveringen till en restaurang och beställde varsin hamburgare med tillhörande svindyr norsk öl. För att ladda upp lite inför detta äventyr.

Efter maten hade vi lite tid att slå ihjäl innan tåget(ersatt av buss) avgick. Så då blev det en promenad bort för att bestiga taket på Oslos operahus som en liten för aning om vad komma skall….

Yngste brodern.

Där fanns en traditionell cache och en Earth Cache som jag passade på att logga så att jag kunde räkna in även Oslo på kartan, en huvudstad kvar i Norden att besöka past geocaching.

Sedan var det dags att äntra ersättningsbussen som gick en bit på vägen och efter nästan en timme var det dags att byta tillbaka till järnhästen, tio minuter tillgodo, men en snabb titt i telefonen visade att den närmaste cachen var ca500m bort så det fick vara. Men efter att ha åkt ett bra tag så blev det tågbyte i Brumunddal och då nästa tåg var försenat så hade vi nästan en halvtimma tillgodo. Mina mugglar bröder slog sig ner på gräsmattan och jag lämnade min packning hos dom och gjorde en snabb tur i omgivningarna och kunde logga tre cacher under detta korta stopp.

Nytt tåg rullade in och vi äntrade det för fortsatt färd in i den Norska vildmarken och sedan byte till en väntande buss i Otta som tog oss vidare till Lom där vi tog in på camping för natten då vi skulle åka vidare i buss tidigt nästa morgon.

När väl tältet var uppslaget och vi lagat oss middag, inmundigat densamma blev det en promenad i omgivningarna. Där vi bland annat besökte denna fantastiska stavkyrka med tillhörande cache:PPJ #67 Under Lomseggje – stavkirke

Det fanns även zipline längsmed forsen som såg riktigt kul ut, men då timmen var sen så var den stängd.

Sedan besöktes lokal och ytterligare varsin svindyr norsk öl passerade våra strupar innan läggdags.

Den 1:a Mars så landade vi igen på Heathrow i London och hade lite tid över(knappt två timmar) tills flyget till Sverige gick. Denna gången stannade dock alla på flygplatsen och gav sig inte ut på några äventyr. Så det blev intagande av föda, kaffe och någon öl i väntan på flyget.

Sedan blev det en kort tur hem till Sverige och Arlanda, vi landade strax före åtta på kvällen. Då det inte gick att ta sig hem till Mariestad vid den tiden så hade jag fixat övernattning i Örebro hos en i gänget. Bilen jag skulle åka med väntade dock in en i gänget som hade bokat ett annat flyg ifrån Heathrow och kom någon timme efter oss. Men vad gjorde det, det blev en runda i snö, mörker och kyla runt Arlanda för att logga några cacher under tiden, satan vad kallt!

På vägen hem sedan blev det givetvis ett par cacher till, framförallt ett gäng Large burkar och en Jette snabb reflex cache. Klockan vare väl närmare två på natten innan vi kom i säng utanför Örebro.

Summa summarum, så här två och en halv månad efter resan känns det fortfarande overkligt att jag varit i Sydamerika. Men jag har många fantastiska minnen, foton och filmer ifrån resan. Bloggen är bara en liten del känns det som, men det är en bra summering och hjälper till att minnas denna fantastiska resa. Ångrar inget även om det säkert kunde gjort vissa saker bättre, men med tanke på den korta tid vi hade på oss så såg vi väldigt mycket, trots flera resdagar under resan. Givetvis skall man vara borta längre om man kan, men personligen var det inget alternativ med familj och småbarn hemma. Utan min fantastiska fru så skulle jag aldrig haft denna möjligheten dom närmaste 20-åren.