Djurets Blogg

Efter en natt med tveksamt mycket sömn så var det dags igen för frukost inne i ”stenhyddan”, havregrynsgröt med russin, knäckebröd med mjukost och kaffe stod på menyn som vanligt. Efter att ha återfått lite krafter efter frukosten så packade vi ihop våra saker och vårt tält, dags för en vandring rakt in i ödemarken. Denna dag skulle vi inte till en fjällstation utan planen var att tälta själva i ödemarken med tre dagars vandring till nästa bebodda civilisation.

Strax efter avfärd kom vi fram till en fors och en vajerbro som gungade lite lagom när man gick på den.

Det blev strax lite besvärligare terräng, lite uppför inte så mycket men mycket stenigt.

Landskapet bjöd på fantastiska vyer dom gånger man stannade till och lyfte blicken ifrån fötterna.

Efter att ha gått uppför ett antal timmar så passerade vi en bergskam och kunde klättra ner på en flack platå som var klädd i kort grönt gräs och var riktigt behaglig att gå på. Det sluttade svagt neråt mot en stor sjö. Vi följde en fjällbäck som forsade ner mot sjön.

Nästan framme vid sjön ledde en ganska ny bro över fjällbäcken som nu var en strid fors. På andra sidan bron hittade vi ett bra ställe för att laga och intaga lunch i solen.

Som brukligt han vi knappt få i oss lunch och kaffe innan vädret slog om till det sämre… Och vi fortsatte vår vandring när det började regna så smått, av någon märklig anledning så lyckades vi tappa bort själva leden och befann oss mitt i bland ljung och låga buskväxter utan en markering i sikte, men med sjön på vår vänstra sida så måttade vi in ungefär vart leden borde vika ner till sjökanten och gick ”raka vägen” hoppandes på tuvor när det var sankmark och i annat fall högt klivande i busksnåren.

Efter någon timme så lyckades vi till slut nå fram till leden igen där den vek av ner till strandkanten, det var tidig eftermiddag och vi hade egentligen nått så långt som vi planerat för dagen så vi höll ögonen öppna ifall vi stötte på någon bra tältplats. Jag började känna mig lite konstig i magen och var inte riktigt tillfreds med det.

Vi kom snart fram till en bra tältplats vid strandkanten och efter lite dividerande så kom vi fram till att Nicco stannade där med packningen medans jag och Jon utforskade framåt en bit för att se om det fanns en bra tältplats lite längre fram då det var många timmar kvar på dagen och det vi gick idag skulle vi slippa i morgon.

Jag och Jon tog sikte på två små stugor som vi såg långt borta vid horisonten och sa att vi går dit och sedan vänder vi. Så utan packning på ryggarna skuttade vi fram som bergsgetter på grönbete över stenar och vattendrag, magen gjorde sig påmind men egot förträngde signalerna. Väl framme vid dom två stugorna såg vi att den närmaste var tillbommad och låst, den andra såg nyare ut och låg längre upp i backen, men vi tittade inte närmare på den, utan spanade efter tältplats. På ett litet delta nedanför ett vattenfall fanns en ganska stor slät yta av mjukt underlag av ljung och andra låga växter som var en perfekt tältplats vid sjön, det syntes flera eldstäder efter tidigare besökare. Så vi beslutade att här skuylle vi slå läger för natten. Bara att gå tillbaka hela vägen till Nicco och packningen, då magen var lite orolig och det var ett tag sedan vi åt så beslutades att vi skulle inta mellanmål innan vi flyttade packningen. Köket togs fram och vi tillredde blåbärssoppa i förhoppningen att våra magar skulle må lite bättre, jag var inte den ende som kände besvär….

Sedan var det bara att kränga på sig ryggsäckarna och förflytta utrustningen till den valda tältplatsen. Jag kände att jag nog blivit matförgiftad på något sätt, då jag råkat ut för det ett par gånger kände jag tydligt igen symptomen. Antingen var det lunchen vi åt eller så hade vi fått tag i dåligt vatten någonstans, det kanske låg ett ruttet får lik uppströms i något av dom vattendragen vi tagit vatten ur….

Så medans mina bröder slog upp tältet gjorde jag det bästa för att försöka få upp lite av det onda, det gick ganska klent. Lite kom upp men inte tillräckligt. När tältet väl var uppe så var det fortfarande ganska många timmar kvar av dagen, Jon blötlade kvällens middag och Nicco gick på egen hand och besteg berget med vattenfallet. Jag låg och ojade mig en stund i ljungen innan jag beslöt för att röra mig lite och gå bort och titta närmare på dom två stugorna som var ett par hundra meter bort. Det visade sig att bredvid den gamla stugan fanns ett ytterdass som var olåst, mycket lägligt…. En närmare titt på den nya stugan visade sig att den var visserligen låst men den var under uppförande så det fanns inget golv inne så man kunde krypa in via grunden.

Viden började friska till och vi insåg att vårat val av tältplats var lite utsatt så vi beslöt att bygga en stenmur mot vindriktningen för att skydda tältet mot blåsten, så vi samlade ihop alla stenar vi kunde hitta inom bär avstånd som gick att flytta på och genomförde vårat byggprojekt, undertecknad försökte spy mellan varven men det gick inget vidare.

När vi framåt kvällen konstaterade att vi alla mådde tjuvens och inte var sugna på att tillreda eller inta middag och vädret med regn och blåst satte käpparna i hjulet för att kunna göra något vettigt utomhus, beslöt vi för att inta den halvfärdiga stugan för att kunna tillreda lite kvällsmat med mer blåbärssoppa. Så vi tog med oss det vi behövde och kröp in i stugan, lade tillrätta några bräder över golvbjälkarna och fixade kvällsmat medans regnet piskade och vinden tjöt utanför. Efter en stund kände jag att det var dags! Kröp snabbt ut ur stugan och kunde befriande spy som en kalv, kände direkt att jag mådde bättre om än inte riktigt bra, men hade fått ur mig det värsta.

Efter att fått i oss lite föda så tog vi oss ner till tältet, förankrade varje tältpinne med en sten då det nu blåste mer än tidigare. Sedan kröp vi in för att sova, vinden slet i tältduken och vattenfallet dånade som en jetmotor i bakgrunden, det blev inte mycket sömn den natten heller…..

Ovan: Pennspetsen pekar på vart vi tältade, Vi startade dagen ifrån Glitterheim till höger i kartan.