Uncategorized


Efter en natt med tveksamt mycket sömn så var det dags igen för frukost inne i ”stenhyddan”, havregrynsgröt med russin, knäckebröd med mjukost och kaffe stod på menyn som vanligt. Efter att ha återfått lite krafter efter frukosten så packade vi ihop våra saker och vårt tält, dags för en vandring rakt in i ödemarken. Denna dag skulle vi inte till en fjällstation utan planen var att tälta själva i ödemarken med tre dagars vandring till nästa bebodda civilisation.

 

Strax efter avfärd kom vi fram till en fors och en vajerbro som gungade lite lagom när man gick på den.

Det blev strax lite besvärligare terräng, lite uppför inte så mycket men mycket stenigt.

Landskapet bjöd på fantastiska vyer dom gånger man stannade till och lyfte blicken ifrån fötterna.

DSC_0019_2-PANO

Efter att ha gått uppför ett antal timmar så passerade vi en bergskam och kunde klättra ner på en flack platå som var klädd i kort grönt gräs och var riktigt behaglig att gå på. Det sluttade svagt neråt mot en stor sjö. Vi följde en fjällbäck som forsade ner mot sjön.

IMG_1201

 

Nästan framme vid sjön ledde en ganska ny bro över fjällbäcken som nu var en strid fors. På andra sidan bron hittade vi ett bra ställe för att laga och intaga lunch i solen.

Som brukligt han vi knappt få i oss lunch och kaffe innan vädret slog om till det sämre… Och vi fortsatte vår vandring när det började regna så smått, av någon märklig anledning så lyckades vi tappa bort själva leden och befann oss mitt i bland ljung och låga buskväxter utan en markering i sikte, men med sjön på vår vänstra sida så måttade vi in ungefär vart leden borde vika ner till sjökanten och gick ”raka vägen” hoppandes på tuvor när det var sankmark och i annat fall högt klivande i busksnåren.

Efter någon timme så lyckades vi till slut nå fram till leden igen där den vek av ner till strandkanten, det var tidig eftermiddag och vi hade egentligen nått så långt som vi planerat för dagen så vi höll ögonen öppna ifall vi stötte på någon bra tältplats. Jag började känna mig lite konstig i magen och var inte riktigt tillfreds med det.

Vi kom snart fram till en bra tältplats vid strandkanten och efter lite dividerande så kom vi fram till att Nicco stannade där med packningen medans jag och Jon utforskade framåt en bit för att se om det fanns en bra tältplats lite längre fram då det var många timmar kvar på dagen och det vi gick idag skulle vi slippa i morgon.

Jag och Jon tog sikte på två små stugor som vi såg långt borta vid horisonten och sa att vi går dit och sedan vänder vi. Så utan packning på ryggarna skuttade vi fram som bergsgetter på grönbete över stenar och vattendrag, magen gjorde sig påmind men egot förträngde signalerna. Väl framme vid dom två stugorna såg vi att den närmaste var tillbommad och låst, den andra såg nyare ut och låg längre upp i backen, men vi tittade inte närmare på den, utan spanade efter tältplats. På ett litet delta nedanför ett vattenfall fanns en ganska stor slät yta av mjukt underlag av ljung och andra låga växter som var en perfekt tältplats vid sjön, det syntes flera eldstäder efter tidigare besökare. Så vi beslutade att här skuylle vi slå läger för natten. Bara att gå tillbaka hela vägen till Nicco och packningen, då magen var lite orolig och det var ett tag sedan vi åt så beslutades att vi skulle inta mellanmål innan vi flyttade packningen. Köket togs fram och vi tillredde blåbärssoppa i förhoppningen att våra magar skulle må lite bättre, jag var inte den ende som kände besvär….

Sedan var det bara att kränga på sig ryggsäckarna och förflytta utrustningen till den valda tältplatsen. Jag kände att jag nog blivit matförgiftad på något sätt, då jag råkat ut för det ett par gånger kände jag tydligt igen symptomen. Antingen var det lunchen vi åt eller så hade vi fått tag i dåligt vatten någonstans, det kanske låg ett ruttet får lik uppströms i något av dom vattendragen vi tagit vatten ur….

Så medans mina bröder slog upp tältet gjorde jag det bästa för att försöka få upp lite av det onda, det gick ganska klent. Lite kom upp men inte tillräckligt. När tältet väl var uppe så var det fortfarande ganska många timmar kvar av dagen, Jon blötlade kvällens middag och Nicco gick på egen hand och besteg berget med vattenfallet. Jag låg och ojade mig en stund i ljungen innan jag beslöt för att röra mig lite och gå bort och titta närmare på dom två stugorna som var ett par hundra meter bort. Det visade sig att bredvid den gamla stugan fanns ett ytterdass som var olåst, mycket lägligt…. En närmare titt på den nya stugan visade sig att den var visserligen låst men den var under uppförande så det fanns inget golv inne så man kunde krypa in via grunden.

Viden började friska till och vi insåg att vårat val av tältplats var lite utsatt så vi beslöt att bygga en stenmur mot vindriktningen för att skydda tältet mot blåsten, så vi samlade ihop alla stenar vi kunde hitta inom bär avstånd som gick att flytta på och genomförde vårat byggprojekt, undertecknad försökte spy mellan varven men det gick inget vidare.

När vi framåt kvällen konstaterade att vi alla mådde tjuvens och inte var sugna på att tillreda eller inta middag och vädret med regn och blåst satte käpparna i hjulet för att kunna göra något vettigt utomhus, beslöt vi för att inta den halvfärdiga stugan för att kunna tillreda lite kvällsmat med mer blåbärssoppa. Så vi tog med oss det vi behövde och kröp in i stugan, lade tillrätta några bräder över golvbjälkarna och fixade kvällsmat medans regnet piskade och vinden tjöt utanför. Efter en stund kände jag att det var dags! Kröp snabbt ut ur stugan och kunde befriande spy som en kalv, kände direkt att jag mådde bättre om än inte riktigt bra, men hade fått ur mig det värsta.

Efter att fått i oss lite föda så tog vi oss ner till tältet, förankrade varje tältpinne med en sten då det nu blåste mer än tidigare. Sedan kröp vi in för att sova, vinden slet i tältduken och vattenfallet dånade som en jetmotor i bakgrunden, det blev inte mycket sömn den natten heller…..

DSC_0004_5

Ovan: Pennspetsen pekar på vart vi tältade, Vi startade dagen ifrån Glitterheim till höger i kartan.

Vaknade till en ny härlig dag med regnet smattrande mot tältduken. Att tre fullvuxna karlar lyckas krångla ur sig sina sovsäckar klä om och ta på sig regnkläder innan vi lämnade tältet var en bedrift må jag säga. För intag av frukost intog vi den gamla stenhyddan där vi lagat mat i går, dock var det flod på golvet i det utrymmet vi var i går så vi smög in i det ena rummet som inte var låst. Stampat jordgolv och en sängstomme ifrån 1800-talet var den spartanska inredningen. Men taket höll tätt och väggarna likaså.

Efter intag av havregrynsgröt, knäckemackor med mjukost och kaffe så lastades ryggsäckarna lätt för en dagstur till toppen av Glittertind, dvs ombyte, turmat, kök, någon vattenflaska och lite snacks.

Vädret var inte helt lovande men det hade lovats bättre väder fram på dagen, men vi kände inte att vi kunde vänta då vi räknade med att toppbestigningen skulle ta sin tid ändå.

Som sig bör bar det av sig uppåt, lite stig till en början men den försvann snabbt och ersattes av sten och åter sten…. Men vi knatade på i raskt tempo, trots piskande regn.

Efter ca 2 timmars vandrande så började det snöa istället för att regna, men vi knatade på. Sedan började snön lägga sig på marken och allt blev vitt. När vi nått 2080möh så gav vi upp, då kändes det inte säkert att fortsätta. Dels var vi frusna och dels såg vädret inte bättre ut. Så vi svalde vår stolthet och vände ner igen.

På vägen ner passade jag på att logga cachen Glittertinden Es-Ja #157 som jag missat på vägen upp. Det var den enda cachen i området, så det kändes bra att man inte lämnade någon ologgad på toppen.

DSC_0095_2

På väg ner igen

Så redan klockan 14 var vi tillbaka på fjällstationen och kunde slicka våra sår. Vi fyllde torkrummet med vår blöta utrustning och kläder. Och det blev det en skön dusch för undertecknad sedan fördrevs tiden med kaffedrickande och kortspel på fjällstationen. Innan vi tvingades ut för att kunna laga middag, men då var det i alla fall uppehåll.

IMG_1182.JPG

Kvällen avslutades på sedvanligt manér med några svindyra öl innan vi blev utkastade vid 23-tiden då dom stängde och fick krypa ner i våra sovsäckar i tältet.

(Klicka upp bilderna för bästa upplevelse)

Glömde bifoga kartan över gårdagens bedrifter, på kartan ser man att det skall ta ungefär 4 timmar upp och 2,5 timmar ner. Men det gäller som sagt för Norska Fjell Gutter med minimal packning oss tog det närmare tio timmar totalt, med lite raster.

DSC_0001

Dag 2 bjöd på en vandring till Glitterheim med hela vår utrustning, dvs första långa vandringen med tung packning. Som synes på kartan finns två olika vägar att välja på en tuffare då man går över toppen Glittertind som enligt norsk tidräkning skall ta 9timmar med lätt packning och en lättare på endast 5,5 timmar vi valde den senare och planerade för att utnyttja våran reserv dag till dag tre för att bestiga toppen Glittertind ifrån Glitterheim med lätt packning.

Så efter att ha ätit stadig frukost med med havregrynsgröt, knäckebröd med mjukost och ett med smugglade ägg 6st(2 var) så rev vi tältet och packade ihop och gav oss iväg ifrån Spiterstulen. Första 500m far lätta då vi följde asfaltsvägen bort innan själva leden började, sedan bar det uppför den ena höjdkurvan efter den andra på kartan. Efter någon timme planade det ut lite och det var ganska flackt ett tag, men fortfarande ganska stenig terräng.

DSC_0002_4 (2)

Dagen startar till vänster i mitten och går till höger i mitten på den undre röda leden.

 

 

Ovan: Början på vandringen, man ser vägen i bakgrunden.

DSC_0009_2-PANO

Strax före lunch.

Efter ett antal timmars vandrande var det dags för lunch, vi hittade ett bra ställe bredvid en liten fors så vi kunde få vatten till matlagningen. En ensam vandrare satt en bit bort och lämnade oss sedan efter ett tag. Ett par hundra meter ner i dalen långt ifrån leden stod ett ensamt tält mitt i ödemarken och en liten figur såg ut att göra feng shui övningar eller vad det nu kan tänkas heta utanför sitt tält. Maten smakade riktigt bra men givetvis försvann solen så snart matlagningen påbörjats och middagen intogs i regn. Men till kaffet blev det uppehåll.

DSC_0014_2

Sedan fortsatt vandringen nu lite mer uppför men inte så mycket till en början innan det blev betydligt svårare terräng med bara stora klippblock.

På eftermiddagen kom vi till Mordor, tyvärr dåligt med bilder därifrån, kan bero på att vi hade fullt upp med att koncentrera oss på att ta oss fram över stora svarta stenblock längs kanten av små sjöar, man gick i princip i sjön på stenar i kanten, över snötäckta fält i kanterna som  kändes som dom skulle glida ner i vattnet när man gick på dom. Riktigt ogästvänlig terräng och man kände sig verkligen utelämnad när man gick där med höga svarta bergssidor som steg brant på båda sidor av oss.

DSC_0035_2-PANO

Fram mot kvällen klättrade vi ner ifrån det ogästvänliga bergspasset och kom ut på en grönskande fjällplatå där det var mindre sten och mer gräs vilket gjorde det behagligare att gå både fysiskt och psykiskt. Sedan kunde vi skymta fjällstationen i Glitterheim på långt håll. Och efter att ha vandrat ytterligare en stund kom vi fram till ett vattendelta med buskar och forsar som det låg små spångar över sporadiskt, ibland fick man hoppa ifrån sten till sten.

Strax efter kl 19 var vi framme vid Glitterheim och då hade vi vandrat i närmare 9-10 timmar mot dom 5,5 som stod angivna på kartan.

Då det tornade upp sig moln på himlen fick vi bråttom att få upp vårat tält, vilket vi lyckades med innan regnet kom. Till vår förvåning och besvikelse fanns det ingen plats för att laga egen mat inomhus utan man var hänvisad till restaurangen med norska fantasipriser. Då det börjat regna tog vi tillflykt i original kojan ifrån sent 1800-tal och tillredde vår middag där tillsammans med två tyska tjejer som också tältade.

DSC_0064_2

När väl middagen var intagen i den spartanska utrymmet kunde vi inta ”uppehållsrummet” på fjällstationen och slicka våra sår genom att sänka några lokala norska öl för 100:- st innan det var dags att att krypa ner i tältet för att  sova och inhämta krafter inför morgondagens toppbestigning.

(För bästa upplevelse av bilderna behöver man klicka upp dom.)

Uppe med tuppen så var det till att snabbt fixa frukost, vilket gick smidigt på campingen då det fanns ett kök med spis att låna. Havregrynsgröt med russin, hårt bröd med mjukost och kaffe, var det som stod på menyn. Sedan packa ner tältet och äntra en buss som efter en timmes svindlande väg på krokiga serpentinvägar släppte av oss vid fjällstationen Spiterstulen 1100möh. Där var det dags att sätta upp tältet igen och packa om ryggsäckarna för en endagstur mot högre höjder.

DSC_0033_1Ovan: Vårt tält längst till vänster i bild.

Sedan var det bara att följa den markerade leden och stigen, jo det var stig dom första 500m… sedan gick det över stock och sten(läs sten och sten)… Det var markerad led, vilket inte är det samma som stig eller gångväg, utan det fanns markeringar och (sten)rösen som markerade vart man skulle gå, men oftast var det blockstensterräng vilket krävde att man hela tiden fick se och anpassa vart man satte fötterna. Ville man njuta av vyerna var man tvungen att stanna för att titta upp.

 

DSC_0038_1.JPG

Ovan: Fjällstationen syns längst till vänster i bild, bröderna på väg uppåt.

Efter att ha vandrat uppför i 1½ timme så kände vi att det var dags för lunch då klockan var närmare 12 och det var ett antal timmar sedan vi åt frukost. Så stormköket togs fram och vatten hämtades vid närmaste vattenhål en bit bort.

Till lunch blev det turmat, som är färdiga frystorkade portionsrätter som man bara häller i kokande vatten i och låter stå i tio minuter innan man äter. Smidigt och dyrt…

Efter att ha inmundigat maten och toppat upp med kaffe så kände vi oss redo att fortsätta vår vandring/klättring mot högre höjd. Detta är en populär led så vi träffade på flera andra i samma ärende som oss. bland annat ett svenskt äldre par som vi växelvis passerade varandra då vi rastade på olika platser. Norrmän och Norskor skuttade lätt förbi oss med nästan ingen packning alls, någon liten ryggsäck eller bara en gympapåse på ryggen. En ensam mamma med två leende och skrattande barn på troligen 7 och 10 år spurtade om oss…. Vi korsade flera stora snöfält på bergsidan på vår väg uppåt en del brantare än andra liksom otaliga stenpartier det ena mer svår forcerat än det förra.

Enligt fjällkartan skulle det ta 4 timmar att ta sig upp, men det tog oss nästan 6 timmar, men tiden är nog beräknad på Norsk Fjellgutt utan packning.

Men till sist nåde även vi dagens mål efter att ha bestiget drygt 1350 höjd meter och okänd sträcka i avstånd, Skandinaviens högsta bergstopp Galdhøpiggen på 2469möh. Detta firades med medhavd whisky och öl.

Efter att ha njutit av den obefintliga utsikten(dimma) en tag, intagit ölkorv med tillhörande drycker och köpt var sin skryt t-shirt i toppstugan som betjänades av en snubbe som var fast här uppe en vecka i taget. Så var det ju hela vägen tillbaka som skulle avverkas.

Vissa partier ner gick fortare än andra…..https://youtu.be/7LVLxO4NqNE

DSC_0085_1-PANO

Efter ett par timmar till och middagspaus på samma ställe som vi åt lunch på vägen upp kunde vi till sist komma ner och tillbaka till vårat tält. Efter inmundigat av kvällsmat så gick det snabbt att somna in, då nästa dag skulle bjuda på nya utmaningar.

I Januari överraskades jag och min mellanbror av en present ifrån vår yngste bror, då vi då båda passerat 40-strecket. Presenten bestod av en packlista, några tillbehör(Tändstickor, öronproppar, skavsårsplåster och en rulle dasspapper + ett bidrag för att inköpa lite mer krävande utrustning. Och en resa till hemlig ort för vandring i en vecka där all mat skulle bäras med. Kanske som en lite kvittering för hans 30-års present ifrån oss som går att läsa om här: El Caminito del Rey (Spanien 2014) och här: Caminito del Rey (Spanien 2014) del 2.

Ett datum spikades så småningom och diverse kompletteringar av utrusningen gjordes under försommaren, med inköp av vandringskängor och andra lite bra kläder. Packlistan innehöll en försvarlig mängd utrustning och kläder plus en del menyförslag samt en uppmaning om att väskan max fick väga 20kg. Så efter lite packande och trixande kunde jag presentera en väska som vägde strax över 20kg och fick duga.

Fortfarande ovetande om målet så satte jag mig på tåget till Gbg där resan skulle utgå ifrån. Pass ingick inte i packningslistan så Norden var det begränsat till och med tanke på packlistans innehåll(underställ mm.) och broderns tidigare eskapader så hade jag räknat ut att det borde vara fjällvandring eller något liknande i Norge och/eller Sverige.

Efter att ha sovit över hos brodern så var det tidig revelj och avfärd mot Göteborgs Central, där var det ombordstigning på ett tåg mot Oslo och först när tåget börjat rulla och enda flykten var den något dyranvända nödbromsen på väggen bredvid avslöjades resans mål, då brodern tog fram två fjällkartor över Norge och berättade vad hela äventyret skulle gå ut på.

Efter ett par timmar på tåget blev det byte till buss strax före Oslo pga av spårarbete och ett tag senare rullade vi in i huvudstaden och blev avsläppta på en grusplätt några spjutkast ifrån Järnvägsstationen. Då¨det var dags för lunch så äntrade vi uteserveringen till en restaurang och beställde varsin hamburgare med tillhörande svindyr norsk öl. För att ladda upp lite inför detta äventyr.

IMG_1122

Efter maten hade vi lite tid att slå ihjäl innan tåget(ersatt av buss) avgick. Så då blev det en promenad bort för att bestiga taket på Oslos operahus som en liten för aning om vad komma skall….

IMG_1127

Yngste brodern.

Där fanns en traditionell cache och en Earth Cache som jag passade på att logga så att jag kunde räkna in även Oslo på kartan, en huvudstad kvar i Norden att besöka past geocaching.

Sedan var det dags att äntra ersättningsbussen som gick en bit på vägen och efter nästan en timme var det dags att byta tillbaka till järnhästen, tio minuter tillgodo, men en snabb titt i telefonen visade att den närmaste cachen var ca500m bort så det fick vara. Men efter att ha åkt ett bra tag så blev det tågbyte i Brumunddal och då nästa tåg var försenat så hade vi nästan en halvtimma tillgodo. Mina mugglar bröder slog sig ner på gräsmattan och jag lämnade min packning hos dom och gjorde en snabb tur i omgivningarna och kunde logga tre cacher under detta korta stopp.

Nytt tåg rullade in och vi äntrade det för fortsatt färd in i den Norska vildmarken och sedan byte till en väntande buss i Otta som tog oss vidare till Lom där vi tog in på camping för natten då vi skulle åka vidare i buss tidigt nästa morgon.

När väl tältet var uppslaget och vi lagat oss middag, inmundigat densamma blev det en promenad i omgivningarna. Där vi bland annat besökte denna fantastiska stavkyrka med tillhörande cache:PPJ #67 Under Lomseggje – stavkirke

IMG_1135

Det fanns även zipline längsmed forsen som såg riktigt kul ut, men då timmen var sen så var den stängd.

Sedan besöktes lokal och ytterligare varsin svindyr norsk öl passerade våra strupar innan läggdags.

Den 1:a Mars så landade vi igen på Heathrow i London och hade lite tid över(knappt två timmar) tills flyget till Sverige gick. Denna gången stannade dock alla på flygplatsen och gav sig inte ut på några äventyr. Så det blev intagande av föda, kaffe och någon öl i väntan på flyget.

Sedan blev det en kort tur hem till Sverige och Arlanda, vi landade strax före åtta på kvällen. Då det inte gick att ta sig hem till Mariestad vid den tiden så hade jag fixat övernattning i Örebro hos en i gänget. Bilen jag skulle åka med väntade dock in en i gänget som hade bokat ett annat flyg ifrån Heathrow och kom någon timme efter oss. Men vad gjorde det, det blev en runda i snö, mörker och kyla runt Arlanda för att logga några cacher under tiden, satan vad kallt!

På vägen hem sedan blev det givetvis ett par cacher till, framförallt ett gäng Large burkar och en Jette snabb reflex cache. Klockan vare väl närmare två på natten innan vi kom i säng utanför Örebro.

Summa summarum, så här två och en halv månad efter resan känns det fortfarande overkligt att jag varit i Sydamerika. Men jag har många fantastiska minnen, foton och filmer ifrån resan. Bloggen är bara en liten del känns det som, men det är en bra summering och hjälper till att minnas denna fantastiska resa. Ångrar inget även om det säkert kunde gjort vissa saker bättre, men med tanke på den korta tid vi hade på oss så såg vi väldigt mycket, trots flera resdagar under resan. Givetvis skall man vara borta längre om man kan, men personligen var det inget alternativ med familj och småbarn hemma. Utan min fantastiska fru så skulle jag aldrig haft denna möjligheten dom närmaste 20-åren.

Efter en stadig hotellfrukost så packade vi ihop oss och tog hotellets transferbuss till flygplatsen för att lämna vårt bagage där då vi skulle flyga hem sent på kvällen. Några åkte in tidigare och andra i gänget hade ett senare flyg ifrån Cusco så dom sov inte på hotellet. Men StadsAlv, PeterCabrio, vw-bus och jag slog följe under dagen. Så efter att vi lämnat in vårat bagage på flygplatsen så var det dags att köpslå med en taxi för att resan in till stan. Vi hade ett antal mystar som vi löst som vi ville logga, så det var bara att peka på kartan på en gigantisk kyrkogård som låg i närheten och säga att vi ville åka dit. Det var inga problem, men kanske inte det vanligaste platsen som Europeiska turister vill besöka.

På motorvägen in till stan ifrån flygplatsen så passerade vi ett antal anläggningar som låg på rad för dom som fastnat för lagens långa arm.

 

Då vi närmade oss målet för taxin så såg vi att vi skulle passera en lämplig cache, så vi bad om att bli avsläppta direkt vid vägkanten, taxichauffören tyckte det var lite märkligt då vi in6te var framme men gick med på vår begäran.

Vi hamnade i ganska välbärgade kvarter med villa/hus bebyggelse och det var betydligt trevligare att vandra runt här än när vi var i centrum ett par dagar tidigare. På några ställen fanns det någon form av kvartersvakter, det satt en uniformerad vakt i en kur i en korsning i villa området. Men eftersom vi inte såg ut som några utslagna trashankar så fick vi röra oss fritt även om vi kände att vi hade ögonen på oss. Vi loggade några cacher ur denna mystserie #7 Romário – Série ‘O Brasil nas Copas  vi hade som sagt löst hela serien hemma,  den handlade om olika fotbollsspelare och var ganska lätt löst. Roligast var när det i en myst dök upp att man behövde koordinaterna till centrumpunkten på Råsundastadion i Stockholm, den är ju visserligen riven men det gick ju att lösa ändå. Vi kunde dock bara logga några då vi hade några DNFer och sedan låg några utanför vår planerade rutt då vi skulle ta oss till ett event.

Efter att ha avverkat några cacher så var det dags för ett event, det var ju skottdagen och några lokala förmågor hade ett event i en shoppinggalleria. Dom flesta övriga svenskar i vårgrupp hade kommit när vi fyra anlände och det var ett gäng lokala cachare på plats. Det var riktigt kul att träffa dom lokala förmågorna, och dom var väl lite överrumplade över att det dök upp 18st svenskar  på deras event, även om dom blivit förvarnade av våra will attended loggar. Själva eventet var vid restaurangerna så vi passade på att inta föda under eventet.

2016-02-29 13.53.36

Rejält coin.

Efter eventet fortsatta vi fyra att hålla ihop och kunde direkt logga en inaktiverad cache tvärs över gatan, burken låg nedtryckt i en rabatt vid roten av ett träd och det låg en väska över som kröp av allsköns små (o)trevliga djur…. som jag var tvungen att flytta på för att komma åt burken. Vad gör man inte för en logg….?

Sedan blev det nog mer DNFer än founds då vi var i tättbefolkade kvarter och cache placeringarna var lite märkliga, inte en chans att leta efter cacherna utan att ett par hundra människor lade märke till en.

Men det blev några hittade bland annat denna myst 4,5/2 Office Boy som kändes löjligt lättlöst med svenska mått mätt. Och som nu har 12st svenska founds av totalt 17st sedan Januari. Efter några DNFer så tröstade vi oss med att gå in på en pub och ta en öl och sitta ner och vila fötterna lite. Sedan gick det genast bättre och vi kunde hitta dom nästa två cacherna utan problem.

Sedan var det dags att bege sig mot flygplatsen, så vi fångade en taxi och tog oss dit. Då vi var där i god tid så passade vi på att logga dom tre cacherna som fanns utanför flygplatsen Traditional Geocache Aerocache II ,O Viajor – Aeroporto Internacional de São Paulo och Argentina & Brasil. Vid den andra cachen stötte vi på ett gäng Tjecker som var ute i samma ärende som vi, så det blev en kort pratstund innan vi fortsatta åt var sitt håll.

Efter detta var det bara att hämta ut bagaget ifrån bagageinlämningen och checka in väskorna på vårat flyg. När det var gjort sprang vi på några andra i vårat gäng som satt på en restaurang, så vi slog följe för att inta middag och någon god öl innan det var dags att passera säkerhetskontrollen, efter den blev det någon öl till innan flyget lyfte vid 23-tiden mot London och Heathrow.

« Föregående sidaNästa sida »