Uncategorized


Idag blev det tidig förflyttning så vi hann inte med någon frukost på hotellet, istället hade guiden fixat frukost påsar med diverse innehåll som vi avnjöt på Shinkansen på väg mot Osaka. Bland annat så innehöll påsen ett litet trekantigt paket med ris med tonfisk. Jag vände och vred på paketet för att lista ut hur jag skulle ta mig in i denna mystiska förpackning, en äldre japan som satt bredvid mig noterade snabbt detta och kom snabbt till undsättning.

Den skarpsynte ser att det finns nr i hörnen för att tala om i vilken ordning man skall öppna förpackningen.

Vid ankomst till Osaka väntade en chartrad buss på oss och det var dags att ta sig till dagens tunneläventyr. Efter en stunds bussresa var vi framme i något som kändes som utkanten av staden. Dagen var varm och solig och vi fick vänta en stund medans våra japanska guider delade ut hjälmar och ficklampor. Sedan blev det en bits promenad för att ta oss till ett skogsområde som bestod av kullar/berg, vi äntrade skogen och stigen ledde upp mellan kullarna. Här hade man under kriget grävt ut mängder av tunnlar och grottor med hjälp av slavarbetare för att skyddat kunna tillverka ammunition och flygplansmotorer.

Solen stekte på, alla sökte sig till den lilla skugga som fanns.
Lämmeltåg
Smal stig för att ta sig fram.
In i skogen

Vi fick besöka några av tunnlarna, dom hade förfallit sedan kriget och låg helt öppet utan avspärrningar i skogsområdet. Tunnlarna kändes allt annat än säkra då det inte var berg utan man hade grävt ut tunnlarna i jord och mitt i tunnlarna låg det betydande högar av jord som rasat ner från taket. På något ställe fanns det en betong gjutning för att stabilisera taket men för att spara råvaror fanns den inte överallt, där det nu inte fanns någon betong hade det varit tak och stöttor av trä under kriget som man efter kriget behövt till annat.

Första tunneln. Japanska guiden förklarar på japanska för vår reseledare.
In i mörkret och svalkan.
Längre in….
Längst in, Guiden visar på hål som visar på att man tänkt förlänga tunneln men inte hunnit göra det innan kriget tog slut.
Det fanns gott om fladdermöss och andra kryp.
Att ha dom här hängande över huvudet kändes lite mer olustigt än dom spindlar man är van från liknande platser i Sverige….
På jakt efter fler tunnlar.
Alla ingångar syntes inte lika tydligt.
Betongförstärkning av taket, notera väggarna längst ner där man sparat på betong och armering pga av resurs brist.
Här hade tunneln nästan helt rasat in det gick att klättra runt och komma ut på andra sidan om man var tvungen, dock avrådde guiderna oss att gå där med tanke på rasrisken.
Guiden visade bilder på hur det sett ut under kriget.

Efter tunnlarna var det hög tid för lunch så bussen stannade vid ett sort köpcenter och vi fick nog 45 minuter på oss att hitta något att äta. Så vi delade upp oss i mindre grupper för att hitta någon lämplig restaurang, min grupp tog första (inte)bästa restaurang som var en Italiensk restaurang. Det blev en ganska torr Paela till lunch för min del.

Resans ända måltid med kniv och gaffel.
Stora städer kräver mycket ström.
Mycket tunnlar, känns säkert i ett så jordbävningsdrabbat land….

Vi fortsatte sedan till den Gyllene Paviljongen upptagen på UNESCOs världsarvs lista. Kinkakuji-templet som är dess riktiga namn besöks årligen av drygt 6 miljoner människor och är ett av Japans mest populära besöksmål. Templet är klätt i bladguld och varje natt så jobbar man med att förbättra och underhålla den guldprydda fasaden.
Templet ligger i en fin japansk landskapsträdgård med mycket planteringar och slingrande stigar.

En sommarstuga
Om man skulle lägga ett bud?
Många japanskor kom i traditionella kläder.

Nästa besöksmål var helgedomen Fushimi Inari-taisha känd för sina tio-tusentals(runt 32 000) röda portar(Torii). Dessa portar är köpta och donerade av rika affärsmän för att bringa lycka och framgång. Här hamnade vi en bambuskog vilket var en riktigt häftig upplevelse efter bara sett dom på håll innan. Cachen Red Torri hittade vi i skogen och den var lite rolig då den var en miniatyr port placerad i skogen.

Vi var inte helt ensamma på denna plats….
Många portar var det.
Bambuskog

På väg tillbaka till bussen passerade vi ett kattcafé det är ett kafé där det är full med katter som man kan kela och klappa medans man fikar, det finns även liknande med igelkottar och ugglor. Passerade ett sådant med ugglor sista dagen i Japan när jag gick själv i Kyoto, men det kändes inte rätt att stötta sådan verksamhet med ett besök.

Katt café, katterna är redan där så man skall inte ta med sig en egen.
Råkade passera Nintendos högkvarter med bussen. Lika fyrkantigt som ett 8-bitars spel.

Efter att ha checkat in på hotellet var vi några som slog följe för att logga lite cacher under kvällen. Dock var det hög tid för middag så vi slank in på ett litet ställe. Det visade sig bli en utmaning att beställa mat då meny endast fanns på japanska, utan bilder…. Fast med lite trixande med google translate och lite hjälp från våra japanska bordsgrannar så lyckades i få i oss något att äta.

Glatt gäng som med skräckblandad förtjusning väntar på att få se vad dom beställt för mat.
Handskriven meny på japanska, det gjorde att Google funkade mindre bra….

Vi tog sen taxi bort till en gammal virtuell cache Floating garden och sedan från den så loggade vi oss tillbaka i mörkret till hotellet längs en cacheserie som gick efter floden totalt 17 st lyckades vi beta av.

Gångtunnel, väl upplyst och dekorerad.
Osaka…
….by Night.
En cache loggas i mobliens sken.

Sedan var det läggdags efter den obligatoriska sängfösaren i form av några nya japanska öl och genomgång av dagens upplevelser med några av deltagarna på ett av hotellrummen.

Dagens etapp

Nu var det dags att lämna Tokyo, vi fick börja med att packa om så att vi kunde skicka våra stora resväskor i förväg till det hotell vi skulle komma till om fyra dagar och packa en mindre packning att ha med oss tills dess.

Sedan var det tunnelbanan in till Stationen i Tokyo och sedan äntra Shinkansen det japanska snabbtåget norrut mot Nagano. Vi hade interrailkort som var riktigt smidiga för tågresorna. Det gällde dock att vara på plats när tåget kom för det stannar bara typ 45 sekunder och då skall folk hinna både av och på. Men det är tydligt uppmärkt på perrongerna exakt var vilken dörr med vagnsnummer och platsnummer stannar.

Interrailkort
Skräck i blickarna 🙂



Med tanke på japanernas kroppsbyggnad så förväntade jag mig att man skulle sitta som på ett Ryanair plan med knäna vid öronen, men där kom jag på skam, det fanns gott om plats både för packning och att sträcka ut benen, tanken är nog att den som sitter ytterst inte skall behöva resa på sig när den innerst vill komma ut.

Tågresan tog ca 1½ timme sedan var vi framme i Nagano där blev vi upphämtade av buss och kördes till utkanten av staden där man under kriget skapat ett tunnelsystem i ett av bergen för den japanska kejsaren och stadsledningen för att skyddas när amerikanerna började bomba fastlandet under 1944. Kejsaren vägrade dock att gömma sig där.

Vi blev försedda med hjälmar och fick sedan en guidad visning inne i tunnlarna. Man hade börjat bygga dom så sent som november 1944 och slutade vid krigsslutet augusti 1945 och då var komplexet färdigt till ca 75%. Det var både japaner och koreanska slavarbetare som jobbade i skift dygnet runt för att spränga och gräva tunnlarna.

Ritning över tunnelkomplexet.
Bara en liten del var säker att gå i.
Redo!
Vissa bitar syntes att dom inte hann färdigt med.
Låååånga gångar.
Taket stöttat på sina ställen.

Innan bussen gick tillbaka fick vi bråttom för att hinna logga Japanese spirit, Western technique 和魂洋才 som låg i närheten i en liten tempelpark.

Japansk kyrogård.
Ännu en brandpost.

Bussen tog oss tillbaka till tågstationen så äntrade vi Shinkansen igen och åkte vidare till Samurajstaden Kanazawa. Under tågresan åkte vi igenom oräkneligt antal tunnlar, många riktigt långa. Vi hade inhandlat matlådor för att äta vår lunch på tåget, då det var begränsat med tid för inhandlande var det bara att rycka något som man fick hoppas vara ätbart. Min mat var det inget fel på och den kunde sköljas ner med två av dom godare ölen på hela resan.

Lunch! Söta ölburkar.
Risfält.

Efter att ha dumpat vårat bagage i hotellets foajé så trängde vi in oss i en lokalbuss och åkte till Kenrokuen en berömd japansk landskapsträdgård. Med fantastiska träd, dammar, planteringar och utsmyckningar.

Här skulle vist alla fotografera sig.
Broarna var byggda så här för att onda andar inte skulle kunna ta sig över då dom bara kan gå rakt fram.

På väg tillbaka till hotellet så loggade vi några cacher och tog oss igenom slottsområdet till Kanasawa castle.

Slott i närbild…
Slott i motljus….

Tillbaka vid hotellet så hade SR88 gjort ett geocaching event med förhoppningen att lite japanska geocachare skulle dyka upp. Så blev tyvärr inte fallet, men en japansk popgrupp dök upp och ville intervjua oss och frågade vad vi tyckte om deras musik som dom spelade upp. Vi knuffade sonika fram SR88 som fick försöka göra sig förstådd så gott det gick. 🙂

Efter incheckning var det hög tid för middag, som vanligt splittrade vi upp oss i mindre grupper. Vi fick tips om en sushi restaurang av guiden där man sushin kommer på ett band och man kan välja vad man vill äta. Tyvärr var platserna vid bandet upptagna så vi fick ett bord vid väggen där man beställde själv på en sån där display, nu var vi dock varma i kläderna och kunde beställa utan missöden. Maten kom in åkande på ett modelltåg av Shinkansen vid väggen och man lyfte av sina assietter och skickade sedan tillbaka tåget till köket med en knapp.

Smarrig sushi där inte ens hälften av fiskarna kändes igen….
Misosoppan, riktigt god.
Lite extra sushi 🙂
Soppan urdrucken, vi var tre stycken som beställde soppa och vi fick nog var sin del av fisken.
Festmåltid!

Vi avslutade kvällen med att ta taxi en bit bort för att logga en löst myst 忍者寺 (妙立寺)/Ninja Temple (Myoryuji) sedan promenerade vi tillbaka till hotellet ca 2km och loggade dom cacherna vi passerade.

Taxibilarna kändes som dom var från 80-talet allihop.
Mystiska japanska hus.
Japansk toalett, man får prova sig fram…
Dagens resväg.

Hade några föräldradagar kvar att plocka ut för F som snart skulle frysa inne då han snart fyllde 8år. Så när han fick sommarlov tog jag med mig barnen till mina föräldrars stuga i Tanum för ett par dagar.

Barnens favorit på västkusten är krabbfiske och det blev det ett par gånger när vädret tillät.

En dag gjorde vi en utflykt med farmor och farfar till en bronsåldersgrav som låg riktigt fint på en höjd med utsikt över havet. På vägen fanns det några cacher som vi passade på att logga. Bronsåldersgraven ligger vid Kragenäs 12: Pannberget och jag kan varmt rekommendera ett besök.

Det blev lite underhåll på några av mina cacher i området, bla Bunker#9

Nästa dag var det dags för mer underhåll av cacher, då några jag har vid Svinesund precis vid norska gränsen. Bunker#3 och Bunker#4 det är lite besvärlig terräng upp till dom men barnen kämpade på bra. Barnen diskuterade hur man bäst skulle komma in i den igenmurade bunkern.

Vi Passade även på att logga den virtuella cachen som ligger mitt på den gamla Svinesundsbron där gränsen mellan Norge och Sverige går. När vi var mitt på bron började det både regna och åska, så det blev en snabb reträtt tillbaka till bilen.

DSC_1178

Farmor och farfar fick vara lite barnvakt en av dagarna så att jag kunde gå på upptäcktsfärd för att hitta nya intressanta ställen för geocacher. Gillar att utforska och leta reda på rester av bunkrar och befästningar från kriget.  Jag hade några nya ställen som jag anade att det borde finnas lite rester att hitta. Det mesta man hittar är tyvärr plomberat, igen grävt eller borttaget, det kan vara intressant också.

Några nya cacher blev det Dynamitförråd, Bunker#13 och Försvarslinjen.

 

Men denna gången blev det jackpott och jag hittade ett KSP-värn som inte var helt igenmurat, bara skottgluggarna av någon anledning.

 

8 Juli-2017
Det är andra året som jag och Folke är med på detta roliga evenemang, att åka gummibåt i kanalerna i centrala Göteborg.  Det är ett löst sammansatt event via FB och det är svårt att veta vem som står bakom egentligen. Kan ju lugnt tillägga att trotts att Folke är sju år så höjer vi nog medelåldern på deltagarna då de flesta är ungdomar i 18(?) års åldern. Vi tog tåget ner över dagen bara för att delta på detta äventyr.

I år så hade även KarlG med flickvän och varsitt barn slutit upp och deltog i årets event.

Vi gör oss redo för avfärd och det pumpas upp gummibåtar av alla de slag. Även en del barnpooler användes som flytetyg. Svårt att uppskatta antalet deltagare men skulle tro att antalet ekipage var tresiffrigt.

En del ekipage hade lite svårt att få luften att stanna kvar, detta ekipaget gav dock inte upp i första taget utan paddlade på.

Vi var först framme efter drygt 2timmars paddling en del höll på i närmare fyra timmar men vi hade ett tåg hem att passa, så efter halva sträckan så lämnade vi dom flesta bakom oss. Folke nöjd med dagens äventyr och ser redan fram emot nästa år.

(klicka upp bilderna för bästa resultat)

Fram på morgonkvisten hade vinden mojnat så det gick att få några timmars sömn bara man tänkte bort vattenfallet.

En filmsnutt där min bror Nicco förklarar läget: https://youtu.be/AZ9NexI-mjA

Vädret var inte av den typen att vi ville äta frukost ute i det fria så vi beslutade att inta stugan ifrån igår igen för att få skydd ifrån väder och vind. Jag gick före dom andra för att börja göra i ordning frukosten medans dom tog sig ur sina sovsäckar. Som längst i gänget fick jag förmånen att sova i mitten och således var den som alltid var tvungen att ta mig först ut.

img_1226

Vår mur som vindskydd mot tältet.

När jag kröp in i stugan via grunden skrämde jag slag på två Schweiziska vandrare som hade tagit sin tillflykt till stugan runt midnatt när deras tält hade blåst sönder, de trodde att eftersom det var måndag att det var arbetet med att färdigställa stugan som skulle fortsätta. Då det fanns gott om plats i stugan om än begränsat med golvplankor så gjordes det rum så att alla fick plats och vi lagade alla frukost tillsammans och delade bröd och erfarenheter med varandra. Nåja, dom bjöd på brödet och vi introducerade dom för mjukost som vi hade ett rejält lager av.

img_1227

Oväntat besök.

 

Sedan var det bara att packa ihop packning och tält och ge sig på nästa etapp, planen var att tälta före Besseggen där det skulle finnas några få platser att sätta upp tältet på, på vägen dit och efter Besseggen skulle det i princip inte finnas någon plats att få ner tältet då det ligger stenbumlingar överallt.

img_1233

En renhjord

Strax efter avfärd stötte vi på denna renhjord, tidigare hade vi bara sett några enstaka exemplar väldigt långt bort i fjärran. Annars var det får man stötte på då och då, inga andra djur gav sig till känna under vår vandring.

Terrängen var som tidigare ganska stenig och det gick mycket uppför. Men naturen bjöd på fantastiska vyer om man lyfte blicken ifrån fötterna då man stannade till.

Redan vid 13-tiden var vi framme vid den tänkta tältplatsen, på vänstra sidan av sjön till vänster (ovan). Men vi lagade lunch och samlade lite krafter. Efter lite dividerande kom vi fram till att vi skulle fortsätta och gå resten av vägen då vi hade ca 8-timmar på oss tills det blev mörkt och enligt vår tolkning av kartan var det 5timmar för en Norsk fjellgutt utan packning… Väl medvetna att passagen över Besseggen skulle vara en av det svåraste på hela vandringen, så det skulle nog gå….

dsc_0088_3

Fotot ovan: En tillbaka blick. Vi kom på leden på bergskammen bakom den lilla sjön, och hade vår lunchpaus på den lilla udden som sticker ut i vattnet.

Vid foten av själva Besseggen fanns det en geocache som självklart skulle loggas, den var ganska lätthittad som tur var. Besseggen Es-Ja #67 .

img_1258

Besseggen, leden går på bergskammen. Ser inte så brant ut på håll…

Sedan skulle själva Besseggen bestigas, det är en vass bergskam som reser sig ganska högt och brant. Det innebär att man får ta i med händerna och i princip klättra stora delar av vägen för att ta sig upp, med branta stup på båda sidor om en, på ett par hundra meter åt ett håll och drygt femhundra meter åt andra…. Ibland är passagen bara någon meter med stup åt båda håll….

img_1262

På närmare håll, betydligt brantare…

 

dsc_0093_3

Snart uppe…

Väl uppe på toppen sveptes vi in i tät dimma som snart omöjliggjorde all form av utsikt.

Uppe på toppen firades det med medsläpad öl och stark ölkorv att vi besegrat Besseggen. Fortfarande återstod en bra bit vandring, dock började terrängen plana ut och leden blev faktiskt en stig då vandrare här i alla tider rensat leden från sten och lagt upp den i stora rösen.

dsc_0105_1

Längst bort i bild ser man fjällstationen som vi skulle hinna till innan mörkret, nu var klockan 18….

dsc_0106_1

Regnbåge.

dsc_0108_1

Har man gått uppför så skall man även nerför så småningom….

dsc_0111_1

Sten och åter sten…

På vägen nerför tog vi rast vid en fjällbäck och lagade middag och samlade krafter för den sista biten som nu gick ganska brant nerför.

dsc_0116

Framme vid Gjendesheim fjällstation efter nio på kvällen med en knapp timme tillgodo innan det skulle bli mörkt.

Här valde vi att ta in på sovsal för att lyxa till det efter dagens strapatser. Efter en välbehövlig dusch så intogs dom sedvanliga dyrölen på fjällstationen. Sen sov vi gott!

dsc_0005

Dagens vandring var ifrån tältplatsen vid pennspetsen via Besseggen mitt i bild till Gjendesheim uppe till vänster.

 

 

Efter en natt med tveksamt mycket sömn så var det dags igen för frukost inne i ”stenhyddan”, havregrynsgröt med russin, knäckebröd med mjukost och kaffe stod på menyn som vanligt. Efter att ha återfått lite krafter efter frukosten så packade vi ihop våra saker och vårt tält, dags för en vandring rakt in i ödemarken. Denna dag skulle vi inte till en fjällstation utan planen var att tälta själva i ödemarken med tre dagars vandring till nästa bebodda civilisation.

 

Strax efter avfärd kom vi fram till en fors och en vajerbro som gungade lite lagom när man gick på den.

Det blev strax lite besvärligare terräng, lite uppför inte så mycket men mycket stenigt.

Landskapet bjöd på fantastiska vyer dom gånger man stannade till och lyfte blicken ifrån fötterna.

DSC_0019_2-PANO

Efter att ha gått uppför ett antal timmar så passerade vi en bergskam och kunde klättra ner på en flack platå som var klädd i kort grönt gräs och var riktigt behaglig att gå på. Det sluttade svagt neråt mot en stor sjö. Vi följde en fjällbäck som forsade ner mot sjön.

IMG_1201

 

Nästan framme vid sjön ledde en ganska ny bro över fjällbäcken som nu var en strid fors. På andra sidan bron hittade vi ett bra ställe för att laga och intaga lunch i solen.

Som brukligt han vi knappt få i oss lunch och kaffe innan vädret slog om till det sämre… Och vi fortsatte vår vandring när det började regna så smått, av någon märklig anledning så lyckades vi tappa bort själva leden och befann oss mitt i bland ljung och låga buskväxter utan en markering i sikte, men med sjön på vår vänstra sida så måttade vi in ungefär vart leden borde vika ner till sjökanten och gick ”raka vägen” hoppandes på tuvor när det var sankmark och i annat fall högt klivande i busksnåren.

Efter någon timme så lyckades vi till slut nå fram till leden igen där den vek av ner till strandkanten, det var tidig eftermiddag och vi hade egentligen nått så långt som vi planerat för dagen så vi höll ögonen öppna ifall vi stötte på någon bra tältplats. Jag började känna mig lite konstig i magen och var inte riktigt tillfreds med det.

Vi kom snart fram till en bra tältplats vid strandkanten och efter lite dividerande så kom vi fram till att Nicco stannade där med packningen medans jag och Jon utforskade framåt en bit för att se om det fanns en bra tältplats lite längre fram då det var många timmar kvar på dagen och det vi gick idag skulle vi slippa i morgon.

Jag och Jon tog sikte på två små stugor som vi såg långt borta vid horisonten och sa att vi går dit och sedan vänder vi. Så utan packning på ryggarna skuttade vi fram som bergsgetter på grönbete över stenar och vattendrag, magen gjorde sig påmind men egot förträngde signalerna. Väl framme vid dom två stugorna såg vi att den närmaste var tillbommad och låst, den andra såg nyare ut och låg längre upp i backen, men vi tittade inte närmare på den, utan spanade efter tältplats. På ett litet delta nedanför ett vattenfall fanns en ganska stor slät yta av mjukt underlag av ljung och andra låga växter som var en perfekt tältplats vid sjön, det syntes flera eldstäder efter tidigare besökare. Så vi beslutade att här skuylle vi slå läger för natten. Bara att gå tillbaka hela vägen till Nicco och packningen, då magen var lite orolig och det var ett tag sedan vi åt så beslutades att vi skulle inta mellanmål innan vi flyttade packningen. Köket togs fram och vi tillredde blåbärssoppa i förhoppningen att våra magar skulle må lite bättre, jag var inte den ende som kände besvär….

Sedan var det bara att kränga på sig ryggsäckarna och förflytta utrustningen till den valda tältplatsen. Jag kände att jag nog blivit matförgiftad på något sätt, då jag råkat ut för det ett par gånger kände jag tydligt igen symptomen. Antingen var det lunchen vi åt eller så hade vi fått tag i dåligt vatten någonstans, det kanske låg ett ruttet får lik uppströms i något av dom vattendragen vi tagit vatten ur….

Så medans mina bröder slog upp tältet gjorde jag det bästa för att försöka få upp lite av det onda, det gick ganska klent. Lite kom upp men inte tillräckligt. När tältet väl var uppe så var det fortfarande ganska många timmar kvar av dagen, Jon blötlade kvällens middag och Nicco gick på egen hand och besteg berget med vattenfallet. Jag låg och ojade mig en stund i ljungen innan jag beslöt för att röra mig lite och gå bort och titta närmare på dom två stugorna som var ett par hundra meter bort. Det visade sig att bredvid den gamla stugan fanns ett ytterdass som var olåst, mycket lägligt…. En närmare titt på den nya stugan visade sig att den var visserligen låst men den var under uppförande så det fanns inget golv inne så man kunde krypa in via grunden.

Viden började friska till och vi insåg att vårat val av tältplats var lite utsatt så vi beslöt att bygga en stenmur mot vindriktningen för att skydda tältet mot blåsten, så vi samlade ihop alla stenar vi kunde hitta inom bär avstånd som gick att flytta på och genomförde vårat byggprojekt, undertecknad försökte spy mellan varven men det gick inget vidare.

När vi framåt kvällen konstaterade att vi alla mådde tjuvens och inte var sugna på att tillreda eller inta middag och vädret med regn och blåst satte käpparna i hjulet för att kunna göra något vettigt utomhus, beslöt vi för att inta den halvfärdiga stugan för att kunna tillreda lite kvällsmat med mer blåbärssoppa. Så vi tog med oss det vi behövde och kröp in i stugan, lade tillrätta några bräder över golvbjälkarna och fixade kvällsmat medans regnet piskade och vinden tjöt utanför. Efter en stund kände jag att det var dags! Kröp snabbt ut ur stugan och kunde befriande spy som en kalv, kände direkt att jag mådde bättre om än inte riktigt bra, men hade fått ur mig det värsta.

Efter att fått i oss lite föda så tog vi oss ner till tältet, förankrade varje tältpinne med en sten då det nu blåste mer än tidigare. Sedan kröp vi in för att sova, vinden slet i tältduken och vattenfallet dånade som en jetmotor i bakgrunden, det blev inte mycket sömn den natten heller…..

DSC_0004_5

Ovan: Pennspetsen pekar på vart vi tältade, Vi startade dagen ifrån Glitterheim till höger i kartan.

Vaknade till en ny härlig dag med regnet smattrande mot tältduken. Att tre fullvuxna karlar lyckas krångla ur sig sina sovsäckar klä om och ta på sig regnkläder innan vi lämnade tältet var en bedrift må jag säga. För intag av frukost intog vi den gamla stenhyddan där vi lagat mat i går, dock var det flod på golvet i det utrymmet vi var i går så vi smög in i det ena rummet som inte var låst. Stampat jordgolv och en sängstomme ifrån 1800-talet var den spartanska inredningen. Men taket höll tätt och väggarna likaså.

Efter intag av havregrynsgröt, knäckemackor med mjukost och kaffe så lastades ryggsäckarna lätt för en dagstur till toppen av Glittertind, dvs ombyte, turmat, kök, någon vattenflaska och lite snacks.

Vädret var inte helt lovande men det hade lovats bättre väder fram på dagen, men vi kände inte att vi kunde vänta då vi räknade med att toppbestigningen skulle ta sin tid ändå.

Som sig bör bar det av sig uppåt, lite stig till en början men den försvann snabbt och ersattes av sten och åter sten…. Men vi knatade på i raskt tempo, trots piskande regn.

Efter ca 2 timmars vandrande så började det snöa istället för att regna, men vi knatade på. Sedan började snön lägga sig på marken och allt blev vitt. När vi nått 2080möh så gav vi upp, då kändes det inte säkert att fortsätta. Dels var vi frusna och dels såg vädret inte bättre ut. Så vi svalde vår stolthet och vände ner igen.

På vägen ner passade jag på att logga cachen Glittertinden Es-Ja #157 som jag missat på vägen upp. Det var den enda cachen i området, så det kändes bra att man inte lämnade någon ologgad på toppen.

DSC_0095_2

På väg ner igen

Så redan klockan 14 var vi tillbaka på fjällstationen och kunde slicka våra sår. Vi fyllde torkrummet med vår blöta utrustning och kläder. Och det blev det en skön dusch för undertecknad sedan fördrevs tiden med kaffedrickande och kortspel på fjällstationen. Innan vi tvingades ut för att kunna laga middag, men då var det i alla fall uppehåll.

IMG_1182.JPG

Kvällen avslutades på sedvanligt manér med några svindyra öl innan vi blev utkastade vid 23-tiden då dom stängde och fick krypa ner i våra sovsäckar i tältet.

« Föregående sidaNästa sida »