Travel


När vi vaknade var det alldeles tyst, vinden hade mojnat och det var vindstilla och solsken, det ända som märktes av gårdagens storm var en stor trädgren som blåst ner från ett träd tio meter ifrån tältet, det hade nog inte varit så bra om den landat på tältet….

Idag var det hemfärd, så efter frukost rev vi lägret och packade in oss i bilen. Medans vi varit här hade jag upptäckt att Eda skans bara låg ett par hundra meter ifrån campingen, jag hade missat den när jag planerade vår tripp. Men det lät för intressant för att låta bli, så vi tog första stoppet redan där och cachen Skansen. Vi kunde se spår av gårdagens storm då det låg flera vindfällor över vallarna på skansen, även vägen till parkeringen var delvis blockerad. Barnen inspekterade kanonerna och sprang på vallarna.

Vi fortsatte sedan på hemfärds planen och stannade till vid cachen En plats i skogen. (A place in the forrest) en liten skans med några värn som under kriget bevakat den närbelägna bron. Här blev det tillfälle för barnen att kasta kottar i vattnet, och Folke gav sig av på egen hand på upptäcktsfärd längs med älvstranden till resterna av en gammal kvarn(?)damm.


Efter det tog vi det efterlängtade måltidsstoppet på Mc Donalds i Arvika som barnen blivit lovade under resan innan vi fortsatte vår färd hemåt.

Cachen Keeping the Germans at bay låg efter vägen och var ett givet stopp, här fanns det en linje med stridsvagnshinder i skogen. Hade jag varit själv hade jag nog undersökt närområdet lite mer efter andra lämningar som värn och bunkrar, det fanns en bunker angiven på cache sidan men då vi var ganska slitna efter fem dagars flängande så hoppade jag över den.

Högboda Infarten blev sista stoppet på hemvägen, en lite klurig gömd cache vid en pendlarparkering som hade fått många favoriter. Platsen som sig var väl inget att hurra för men antar att man belönat klurigheten här.

Femdagars äventyrssemester själv med barnen var således till ända, det är tredje året jag och barnen ger oss iväg och tältar ett par dagar på semestern själva. Bläddra neråt i bloggen så hittar du tidigare års äventyr.

Kartan nedan visar den planerade rutten för resan, det blev några små avsteg men i stort så höll den,  någon retlig DNF och några som vi avstod att försöka på(bla. två norska kommuner). Men huvudmålet med att plocka kommunerna i Värmland uppnåddes och huvudattraktionerna med bilkyrkogården i Båstnäs och cachen Skans 132 Mjögsjön (Mission 1 & 2) gjorde det hela till en riktigt lyckad utflykt.


Efter första natten på den nya campingen var det frukost och morgonbestyr för att göra oss redo för denna nya dag.

Första stoppet för dagen var cachen Skansen Hultet en ganska välbevarad skans med många olika befästningar, värn och bunkrar. Vi kom samtidigt som ett gäng MC-knuttar lämnade stället så vi fick roa oss på egen hand. Denna var lite mer tillgänglig än gårdagens då här finns både parkering, informationstavlor och trappor och markerade stigar i terrängen mellan de olika värnen. Själva cachen var lätthittad i ett av de övre värnen, barnen bytte till sig en dollarsedel. Man varnade på radion att det skulle börja blåsa lite i området men än märktes inget.

Vi fortsatte sen vidare till den Norska gränsen och ytterligare ett besök i vårt grannland. Vi stannade vid själva gränsen och cachen Grensa TB Hotell som vi passade på att logga. Sedan var det faktiskt dags för lunch och vi dukade upp medhavda kalla makaroner och korv. Nu hade börjat blåsa lite så vi fick hålla i tallrikarna.

Vi fortsatte sedan in i Norge till Kongsvinger och den fästning som ligger där, lite lik den i Halden men den kändes betydligt mindre. Här blev det först glassmuta innan vi fortsatte att titta runt på fästningsområdet, inspektera kanoner och även logga cachen som fanns där. Nu hade det börjat blåsa lite ytterligare och nu kom det även lite regn.

Nu blåste det rejält och man varnade på radion att det blåste ner träd i Värmland. Funderade lite över om tältet verkligen skulle stå kvar när vi kom tillbaka till campingen. Vi hade en ganska lång bit att köra för att komma tillbaka till campingen i Sverige, gjorde lite överväganden över vilken väg som skulle vara säkrast att ta sig fram på, valet föll på den i förväg planerade rutten som gick på E16 mot Torsby. E16 lät som en stor väg, men så stor var den då inte. Träden vajade obehagligt längs vägen som i princip bara gick genom skogsområden. Till slut fastnade vi i en bilkö, jag valde att ställa mig femtio meter bakom närmaste bilen då träden där framme såg ut att ge sig när som helst i vinden. När vi sedan kunde köra vidare så visade det sig att man sågat upp ett par träd som fallit över vägen.

Stannade sedan på en rastplats och loggade Masterudkrysset – TB hotell där det var lite lugnare och vägen delade sig för att överväga alternativa vägar igen, då det fanns en betydligt närmare väg till campingen därifrån, men då den vägen kändes ganska liten och dåligt trafikerad, valde jag ändå ursprungsplanen och den större vägen ifall det skulle hända något.

GPSjul#02 – BIRD’S SEWER  här kändes det säkert att stanna och logga denna cache, ett lite småroligt hemmabygge. Tanken var att sedan åka en bit norrut och besöka cachen Nordvärmlands skansar #10 – Arnsjön skans men jag avstod från det då det skulle bli en omväg och jag ville inte vara ute på vägen längre än nödvändigt i stormen.

Vi stannade till vid Beredskapstiden 1939-1945, bunker som låg precis bredvid vägen i ett lite mindre blåsigt område så det kändes säkert att vistas där och cachen var med i planeringen för att få en logg i Torsby kommun. Jag har sett många bunkrar av denna konstruktionen innan, men här var det första gången jag såg en som insidan var klädd med plywood.

Även vid Stenbron i Vittjärn stannade vi för en snabb logg. Dock så valde vi inte att gå fram till själva bron pga blåsten.

Före att få en logg i Sunne kommun så stannade vi vid Utlopp Kymmen här blåste det rejält vid sjön, men det var fritt från stora träd så det kändes bra. Och vi kunde passa på att känna lite på dom kraftiga vindarna.

Vi fortsatte sedan tillbaka till campingen, vi klarade oss utan missöden trots att vi såg många nedblåsta träd längs vägarna, fick väja för ett par som täckte en del av vägbanan och såg flera som blivit nedsågade så trafiken kom fram. Kan säga att det inte var en helt bekväm resa själv med två barn i bilen, ville ju inte heller berätta för dom hur allvarligt läge det var utan höll god min för att hålla stämningen på topp.

Tillbaka till campingen då, fanns tältet kvar eller hade det blåst bort? Jo det stod faktiskt kvar om än ganska stukat, fick staga upp det så gott det gick.

Då vi var tillbaka på campingen tidigare än den ursprungliga planen så fick vi fördriva eftermiddagen på campingområdet, ville ju inte lämna tältet igen då det fortfarande blåste kraftigt och stormen väntades ha sin topp under sen eftermiddag. Så det blev fredagsmys med chips i servicehusets kök. Varvat med Airhockey vid receptionen. Barnen hittade en liten näbbmus i gräset som vi tittade närmare på.

Sedan var det bara att göra natt och krypa ner i tältet som slets i den starka stormvinden. Trodde att barnen skulle ha svårt att sova i blåsten men dom somnade snart ändå och jag inte långt efter.







Efter en rejäl frukostbuffé ombord så segade vi lite väl länge innan vi tog oss ner till bildäck när vi anlöpte Karlskrona och då vi inte riktigt hade koll på vart bilen stod blev det nästan en DNF. Ganska många hade hunnit köra av innan vi kom in i bilen, men som tur var inte våran rad.

DSC_0968

Resan hem var en ganska rak linje då vi dels tidigare har plockat godbitar längs den här sträckan och dels så ville vi inte komma hem allt för sent.

Vi tog två challenge cacher, en där man skulle äga minst 10st cacher och en där man skulle fått ihop minst 10.000 D/T poäng. Det var inga problem att uppfylla någon av dem för oss.

DSC_0970

Det blev även hela 5st Earthcacher några bra och några ganska mediokra. Den bästa var Åsgrav som bjöd på en fin vandring i den svenska naturen.

Enda dagen utan bunker, men för att hålla oss lite till temat för resan så loggade vi Kalla Krigets Kronoberg – Koncentrationsväg S på vägen hem, vi loggade några ur denna serien på förra resan och de rekommenderas! På denna fanns kanske inte så mycket extra att se på platsen men beskrivningen gav en intressant lektion/inblick över vår nutidshistoria.

DSC_0981

Personligen är jag mycket nöjd med resan även om jag nog gillade fjolårets lite bättre. Hade vi haft två dar till på denna hade det varit bättre, en dag till i tunnelområdet och en dag till för sista trippen mellan Szczecin och Gdynia hade varit fint.

Jag hoppas några orkat läsa ända hit och uppskattat reseberättelsen och kanske fått inspiration. Kommentera gärna och jag svarar gärna på frågor om någon vill följa i våra fotspår.

Sista dagen på fientligt territorium.

Dagen började med frukost på altanen ihop med några av dom bakfulla bröllopsgästerna. Den var ganska spartansk men dög för oss. När vi packat ihop oss och fått in allt i bilen så åkte vi in till centrala Szczecin där det fanns en virtuell som vi ville logga, Wały Chrobrego/The Chrobry Embankment på samma plats fanns lämpligt nog även en EC(Piaskowy Herkules) och en Letterbox(Adolf In Stettin (Hakenterrasse)).

Letterboxen var både lurigast, roligast och intressantast man skulle leta reda på platsen där fotografen stod när denne tog detta kort av Adolf Hitler vilket gjorde att man kände historiens vingslag vid denna plats.

5837800e-2bfb-41d6-8097-ac1ecafcb0d2_l

Vi fortsatte till dagens första bunker, Bunkry denna från efterkrigstiden(aktiv 1957-1993), som vanligt var det bara skalet som fanns kvar med moderna sopor och bråte inslängt.

Sedan blev det ett slott igen, Palac Kozia Góra som varit övergivet och helt förfallet tidigare. Nu höll det på att rustas upp, en flygelbyggnaden(stall(?)) var helt färdig renoverad, åtminstone på utsidan. Själva huvudbyggnaden så höll man på i ena kanten med att renovera, man ser på övriga byggnaden att förfallet hade gått långt. Men tydligen går det rädda det mesta…

Vidare norr ut till kusten till ett kustbatteri som var verksamt 1954-1974 med flera bunkrar och artilleriställningar och ett betongtorn för skjutledningen. 31 BAS – GPKO och 31 BAS – Stacja Transformatorowa Średniego Napięci var dom cacherna som låg där. Typen av torn har jag stött på tidigare under Nuclear Missile Silo Complex Disarming Tripp (2012) då med en lyckad loggning och ett misslyckad då vi inte kunde ta oss up i tornet den gången, nu var det inga problem då det fanns hemmagjorda stegar av grenar till alla våningar utom den sista som blev lite klurig, men timmarna på klättervägg har gett resultat så jag tog mig även upp till översta våningen där cachen fanns så nu leder jag med 2-1 mot dessa torn. Det var mycket ormar i orådet, vi såg några och några hörde vi bara hur dom slingrade iväg. I en av bunkrarna fick vi sällskap av en orm.

Nu var vi hungriga och letade oss in i en liten stad för lite lunch.

DSC_0954

Nu lämnade vi den uppgjorda planen då det inte var så lång tid kvar innan färjan skulle gå så vi tog några snabba som låg längs med den snabbaste vägen dit, men vi försökte ändå ta så intressanta som möjligt. Cmentarz Karwice var den första som var en övergiven kyrkogård från mellankrigstiden då området var tyskt. Det fanns en gravsten och några fundament till gravstenar kvar som vi kunde se i den nuvarande snårskogen.

Pomnik w Runowie här hade det funnits en hel by före kriget, det ända vi såg var en bit av kyrkogårdsmuren(?) och ett monument över dom från byn som stupade i första världskriget.

Nu bar det av nästan rakt mot färjan, men vi hade lite tid tillgodo så Wellner lyckats googla upp en ölbutik som låg i princip efter vägen. Där blev det ett givet stopp för att täppa till dom sista luckorna i packningen i bilen.

Därefter så var det dags att äntra fartyget. Dusch, ölprovning och middagsbuffé ombord innan läggdags.

 

 

 

 

Efter en ny stadig frukost var det dags att lämna detta hotellet som vi sovit i två nätter då vi skulle vidare norrut på vår fortsatta resa.

Vi började med att åka till södra änden av tunnelsystemet där det ligger ett museum om det samma. Nu var det inte öppet än och vi kände tyvärr att vi inte riktigt hade tid att lägga 2 timmar på en rundvandring i tunnlarna här. Men vi tog bla Grupa Warowna ”Scharnhorst” och PzW 717 / Międzyrzecki Rejon Umocniony(MRU) och några andra cacher här som låg uppe på ytan och det var intressant att se hur området ungefär sett ut när det begav sig då befästningarna låg på små kullar med öppna fält runt om. Man kunde även se att kanonkupolerna fått rejält med stryk under striderna.

Hela denna befästningslinje som är så mycket längre än just detta tunnelsystem med massor av fristående befästningar och mindre tunnelsystem sinkade Sovjet endast tre dagar när dom manglade västerut i krigets slutskede, så det var nog inte så angenämt att vara stationerad här då. Wieża widokowa MRU var en cache som låg i ett utkikstorn så man kunde få lite bättre överblick över området, dock så var det tornet innanför ett stängsel som såg ganska nytt ut och man höll på att snickra på området med nya(?) utställningar, men jag frågade fräckt om inte vi kunde knalla in och det fick vi. Tornet hade sett sina bättre dagar och första trappan var inte i det bästa skicket, men resten var okej. Cachen låg givetvis högst upp och man var tvungen att stå på räcket för att nå den, men det är ju sådana cacher vi gillar! 🙂

PzW 775 / Międzyrzecki Rejon Umocniony(MRU) var tänkt att tas under gårdagskvällen, men så blev ju inte fallet. Men den såg för intressant att lämna åt sitt öde så vi petade in den nu på morgonen. Vid denna befästningen skulle man hitta en karta vid ingången för att veta i vilket rum på nedervåningen som cachen var placerad i. Det lilla kruxet var att nedervåningen var vattenfylld upp till strax över magen och att vi inte hittade någon karta. Men jag drog på mina vadare och tänkte göra ett försök ändå medans dom andra fortsatte att leta efter kartan. Bilden nedan visar hur befästningen ser ut med markplan till vänster och nedervåning till höger.

a200a54f-a86b-44cd-946d-f25cc0687b51_l

Så det fanns en del rum att leta igenom, dessutom fanns det öppna schakt och dräneringsbrunnar utan lock som man ogärna ville trampa i, även en del bråte och skrot i vattnet då bunkern var delvis söndersprängd. Men tur eller skicklighet så lyckades jag göra ett riktigt bra val och kunde hitta cachen nästan omgående utan incidenter medans övrig fortfarande letade efter kartan en våning upp.

Vi fortsatte till Oder-Warthe Bogen (PzW863) som enligt planen skulle vara dagens första cache vid kl 9, nu var klockan 11 istället men det blir inte alltid som man tänkt sig. Detta var resans klart bästa cache. Denna befästningen som ni ser på bilden bevakade flodstranden och den lilla bron.

Vi parkerade vid bron och gick upp i terrängen vid PzW867 som är den lilla söndersprängda kupolen sedan fortsatte vi förbi resterna av dom andra bunkrarna som var söndersprängda efter kriget och gick till den längst till vänster PzW863 som också egentligen var helt bortsprängd. Taket eller kupolen som funnits på platsen lös med sin frånvaro, det var i princip bara ett schakt på ca4-5m som vi klättrade ner i, i botten på det fanns en trappa som tog oss in i själva tunneln. Även tunneln var sprängd så först kunde vi gå några meter innan vi fick krypa och nästan gräva oss genom sand som trängt in i tunneln sedan var tunneln rejält demolerad och hoprasad, men det fanns en liten trång passage likt ett gryt genom söndersprängd betong och rostiga och böjda armeringsjärn, där kunde vi åla oss igenom denna trånga passage på ca 5-6m som gick både upp och ner och runt armeringsjärn och betongblock. Innan vi kom ut i en lite helare del av tunneln igen där man kunde stå upprätt och där cachen var i slutet av den 10m långa tunneln innan den slutade i ett vattenlås. Men vi behövde inte dyka igenom det(även om det skulle gå enligt beskrivningen) utan cachen fanns här och vi kunde logga den och sedan var det samma väg tillbaka…. En cache som verkligen utmanade den klaustrofobiska sidan!

Sedan lämnade vi detta befästningsområde det var en hel del cacher vi inte hann med och en massa andra i området som vi redan sållat bort innan resan. Det känns som man minst skulle behövt en hel dag till här gärna två för att ta alla intressanta cacher och även besöka museet ordentligt.

Pałac Kiełpin ett slott/herrgård från slutet av 1700-talet som enligt uppgift övergavs på 80-talet men det kändes som förfallet pågått längre än så. Jag blev glatt överraskad över att hitta en helt blank och ologgad loggbok i cachen, det hade vi inte räknat med då den publicerades i september året innan och hade en found logg från samma månad. Det visade sig att när vi översatt found loggen så hade vederbörande ingen penna med sig utan hade endast fotat loggboken, amatör!

Då vi var nära Tyskland tog vi oss över gränsen och loggade B1 / Aachen 778 Km för att få en delstat i Tyskland vi inte haft tidigare. Bredvid denna cachen låg även en övergiven militärförläggning, dock med tanke på att vi nu låg tre timmar efter i tidsplanen så han vi tyvärr inte undersöka dom närmare även om jag hittade en ingång.

Vi kom sedan till ett fantastiskt fort inne i en skog Fort Zorndorf/ Sarbinowo hit skulle jag gärna tillbaka ock titta lite närmare, då vi endast var uppe på murarna. Det känns som man lätt skulle ha att göra en timme för att titta igenom området.

Vi stannar i en liten stad för lunch på stadens hotell, det ser inte mycket ut för värden men maten är riktigt god och dom har ett stort utbud av öl från det lokala bryggeriet som var jämngammalt med kommunistiska manifestet. I menyn så står det listat rekommendationer av öl till varje rätt, till min rätt visade sig det vara körsbärsöl vilket inte var någon höjdare. Men Wellner tog in en extra stout som vi delade på som inte var fy skam.

Ytterligare ett slott, Pałac Sosny / Charlottenhof  som sett sina bästa dagar för länge sedan. Byggt i början på 1800-talet och förstatligades efter WWII och har stått oanvänt och fått för falla sedan 1970-talet. Det hade ett maffigt orangeri på ena sidan och fantastisk fina änglar över huvudentrén. Någon bemödar sig med att klippa gräset på framsida i alla fall.

Sedan ytterligare ett instick i Tyskland lite längre norrut denna gången för en till delstat och en logg vid en lite kyrka, Kirche Pomellen. Och sedan en lätt letterbox på polska sidan av gränsen.

DSC_0853

En challenge full D/T matrix.

Tillbaka i Polen fortsatte vi mot Szczecin där vi hade nästa övernattning, men först några cacher. Vi loggade två challege cacher en för full D/T matrix och en för att ha loggat minst 100st mystar. Military II ett givet mål då det var en multi som behövdes till den där challengen för fyra olika cachetyper och dels för att det var en cache på ett gammalt militärt skjutfält. Det är inte varje dag det dyker upp en stridsvagn som kartsymbol i gpsn. Här skulle man hitta koordinater på första steget, men dom var så utslitna att det var svårt att tyda dom så vi snurrade runt på tre(?) olika platser innan vi kom rätt.

Ruiny Wieży Quistorpa/Ruins of the Quistorp Tower ruinerna av ett fantastiskt torn som till stor del förstördes under kriget. När vi kom fram var det fullt party vid ena sidan med något mexikaskt tema, men vi lät dem hållas på sin kant och smög försiktigt omkring tills vi efter en stund kunde hitta cachen.

Vi fortsatte till en bunker Bunkier przy ulicy Koscielnej, som var mer som ett betongtorn. Under kriget fanns det luftvärnskanoner på taket. Nu användes det av något mobiltelefon företag så det gick inte att ta sig in tyvärr.

DSC_0882

Vi tog en sista cache för kvällen som var med i planeringen, det visade sig vara ett petrör i gran och vi såg inget intressant på platsen, så det är frågan hur den hamnade på listan.

När vi väl anlände till hotellet var det fullt party där då det var bröllopsfest. Trots att klockan passerat 22 lyckades köket få fram en middag till oss, vi kunde inte välja utan fick antagligen samma som bröllopsgästerna ätit tidigare, snitsel och potatis vilket smakade bra när vi var hungriga som vargar.

DSC_0883

Efter middagen sedvanlig samling i ena hotellrummet för debriefing av dagen och genomgång av morgondagens plan i samband med ölprovning av de lokala inköpen vi gjort under dagen.

 

 

D-Day!

Då var det dags för det efterlängtade äventyret i tunnelsystemet. Så efter en stadig(?) frukost på hotellet så gav vi oss av till det ställe där det skulle finnas en bättre ingång än gårdagen. Tunnelsystemet är på drygt 30km, men vi skulle inte gå i riktigt hela, men i gengäld så skulle vi ju alltid tillbaka samma väg så alla sträckor blev ju det dubbla. Men vi räknade med att gå minst 15km och att det skulle ta allt mellan 7-12timmar.Så vi hade laddat med vatten, matsäck och batterier.

462px-MRU_schemat_podziemi.svg

Vi tog oss in vid PzW 724 efter att ha tagit cachen utanför. Man kommer in i bunkern och sedan tog vi oss till våningen längst ner 3-4 våningar ner. Sedan kom vi till ett ”trapphus” och då var det säkert minst 6våningar till ner till själva tunnelsystemet som sammanbinder alla befästningar. I tunneln har det gått smalspårig järnväg som man fraktat materiel och manskap mellan dom olika befästningarna, ett antal stationer fanns även i tunnelsystemet.

Väl nere så var det betydligt torrare än befarat, så med gummistövlar eller bra kängor var det inga problem att ta sig fram. Det var några passager som det blev mer balansgång för Wellner och Patrik som hade kängor men dom kunde alltid stötta sig mot oss med lite bättre val av fotdorn.

Nedan, dom höga schakten med trapphusen ner till tunnelsystemet.

Vi började med att gå mot A8 Ost för att ta den cachen i den änden av tunneln. Där fick vi gå upp igen i ett liknande trapphus ca 6-våningar till en befästning och där letade vi igenom dom övre våningarna tills vi upptäckte att vi gått upp i A8 West, så då var det bara att ta sig ner igen i tunneln och hitta rätt uppgång och så började det om med ett nytt trapphus och 6-våningar… Men då kunde vi hitta cachen direkt.

Sedan var det samma väg tillbaka en bit och ut i huvudtunneln vid stationen ”Dora”. Där var cachen [DORA] och den var placerad på en balk i taket, tanken var väl att den skulle tas med klätterutrustning, den var visserligen med men för att spara tid gjorde vi en repris på 1:a dagen vid kraftstationen och Wellner offrade sig så jag fick stå på hans axlar och jag kunde då nå burken med hjälp av lite ninja skills.

Sedan svängde vi söderut till stationen ”Emma” och ut till befästningen PzW 723 där gick det inte att ta sig upp till markytan utan det fanns endast en del rum nere i nivån med tunnelsystemet då trapphuset var raserat. Coco_c kunde snart fiska fram burken från det troliga gömstället. Nu hade vi nått den sydligaste punkten vi tänkt besöka då vi inte sett att det fanns några cacher i tunnlarna längre söderut, troligtvis för att i den södra ändan huserar ett museum i tunnlarna.

Så vi vände norrut igen passerade stationen ”Dora” där tunneln till vår in/utgång var belägen och fortsatte till stationen ”Cezar” där vi svängde av till PzW 728 där det skulle finnas totalt tre cacher. PzW 728 – Deep Down och downward before A63 båda arkiverade men verkade som burkarna fanns kvar och loggbara. Den första räknade vi ut att den skulle vara i en brunn! Japp, här längst ner i tunnelsystemet 6-9 våningar ner under marken fanns en brunn som säkert var 15-20m djup, som tur var den torrlagd och det fanns stegpinnar att klättra ner på, låt gå för att dom var lite rostiga och ca 80år gamla men dom höll fint att klättra ner på det var bara dom sista stegpinnarna som var genomrostade troligtvis för att dom i perioder legat i vatten. Men det var inte värre än att jag kunde ta mig ner och snart hade jag loggat cachen. Sedan var det bara att ta sig upp och leta efter den andra efter lite dividerande och läsning av beskrivning och loggar så insåg vi att den cachen också skulle vara i exakt samma brunn! Så det var bara att klättra ner igen för undertecknad och rota runt i bråte, tegelstenar och annat men det fanns bara en burk där nere. Det kändes lite surt. Men det skulle bli värre då vi senare kom upp till markytan var Coco_c snabb att logga den vi hittade. Men när vi andra några dagar senare skulle logga den var den låst för loggning 😦

Den tredje cachen var A 63 / genuine T5 / BeNIETO PERZanowski den satt i tunneltaket och här var tunneln kanske 5-6m hög. Här kom den medhavda klätterutrustningen till pass, den hade också tagits med just i åtanke för denna cachen. Det var lite lurigt att få repet på plats runt en liten rostig järnbygel i taket, men med hjälp av en lång pinne gjord av svajig ståltråd som låg på platsen gick det vägen efter några försök.  Jag var förste man att klättra upp för att logga cachen och det gick utan missöden.

Sedan var det dags för cachen Strzelnica ”Cezar” som vi fick leta en bra stund efter då den skulle ligga under en av plattorna som var golvbeläggning i större delen av utrymmena runt stationen. Men jag kunde till slut stoltsera med en hittad burk! I tunnlarna fanns det en hel del fladdermöss, fast vi såg nog tyvärr fler döda än levande. Vi hade några som flög mellan oss ibland när vi gick i trängre tunnlar liksom gårdagen, men dom flesta såg vi mer på håll i ljuskäglorna från ficklamporna.

Sedan tog vi oss ut till PzW 730 och 727. Festungsfront Oder-Warthe-Bogen, PzW 730 som var cachen som gjorde att jag fick ögonen på denna enorma försvarsanläggning. PzW 727 / Ostwall (MRU). På väg till dessa två cacher kurrade det lite i magarna och vi tänkte so om någon av dessa befästningarna hade lämpligt ställe för att inta dagens lunch. Men inget av ställena var speciellt inbjudande med blöta golv och allmänt ofräscht så på väg tillbaka till huvudtunneln så stannade vi vi en liten uppgjord ”lägerplats” som tidigare besökare verkade ha gjort i ordning lite, det fanns lite provisoriska sittplatser och ett stort provisoriskt bord av bråte. Så här slog vi oss ner en stund och värmde vatten på gaskök och fixade lunch på turmat innan vi avslutade med kaffe och kaka. En välbehövlig paus efter ca drygt fyra timmar här nere i underjorden.

Stärkta av maten fick vi ny energi att fortsätta vi fortsatte upp till stationen ”Otto” och cachen med samma namn, som undertecknad hittade efter ett tag på ett ställe som vi tidigare letat på.

Vi hittade en handgranat(?) men vi vågade inte röra den.

38422358_628584574190348_2398292175965126656_n

Vi traskade vidare i tunnlarna till PzW 736 / Ostwall (MRU) där det var ett nytt ”trapphus” för att ta sig upp till själva befästningen, många trappsteg blev det. Panzerwerk 739 var den cache som låg längst norr ut i tunnelsystemet, det tog slut här. Denna cachen letade vi lite onödigt länge efter då vi tolkade hinten lite annorlunda. Men efter att ha givit upp så hittade vi den ändå på ett helt annat ställe än där vi koncentrerat vårt letande.

Nu var det bara att traska hela vägen tillbaka dit vi kommit in, det fanns visserligen minst två utgångar som var närmare, dels den låga gången från gårdagen och ett litet hål att pressa sig igenom i en av befästningarna, men då skulle vi komma ut mitt i landsbygden med skog och åkrar och en rejäl omväg för att ta oss tillbaka till bilen. Så det var bara att knalla på i tunneln vissa delar var helt torra andra några centimeter med vatten. På en lång sträcka i huvudtunneln gick man i en sörja av vatten och lecakulor vilket skapade ett rejält klafsande ljud som gjorde det svårt att prata om man inte stod still.

Halvvägs tillbaka till utgången inser vi att vi missat ta nästa steg på letterboxen QRed Alarm! QRed Alarm! som låg i norra änden av tunnelsystemet, vi var ganska trötta efter att ha varit här nere i tunnlarna hela dagen så det blev en kort överläggning om hur vi skulle göra. Hade cachen varit en tradd så hade vi nog skippat den, men nu var det en letterbox och dels så hade vi ju redan kämpat med några steg till den kvällen innan och dels så behövde övriga sällskapet den för att få ihop fyra olika cache typer denna dagen för den challenge vi loggade på nerresan. Så vi vände tillbaka norrut i tunneln igen. Som tur var delsteget lätthittad när vi väl var på rätt ställe, nu var det bara finalen kvar och den låg på utsidan.

Så vi gjorde ett nytt försök för att ta oss ut igen, vi hade en myst till som vi letade efter i tunnelsystemet som vi inte hittade, troligtvis därför vi misstolkat informationen i den.

Man inser att tyskarna fick det hett om öronen, vad jag läst så fördröjde denna försvarslinje ryssarna endast tre dagar, så dom manglade i princip över stället vilket vi kunde se spår ifrån.

DSC_0698

Men efter nästan exakt 9 timmar och 31180 steg var vi ute igen i solen, mycket nöjda med vad vi åstadkommit och upplevt i underjorden. Gasköket åkte fram med en gång och vi tog en välbehövlig kafferast i solskenet. Innan vi bytte om och packade in oss i bilen för att ta finalen på Letterboxen. Finalen kunde hittas lätt som tur var med tanke på alla strapatser vi haft med den, den hade en riktigt snygg välgjord stämpel som gjorde att man nästan önskade att man hade en egen letterbox bok för stämplar.

Vi avslutade med att logga Pz.W.733 – Xlud NIE W SYSTEMIE! och Panzerwerk 728 som båda låg uppe på markytan över tunnelsystemet, här var befästningarna rejält söndersprängda och låg mitt i snårskogen med massa klängväxter så det såg nästan ut som Mayaruiner. Vi kunde se ner i schakten där det varit trapphus och hissanordning för ammunitionen till kanonerna, så det gällde att se sig för så man inte trillade ett par våningar ner i tunneln… Finalen på sista cachen var placerad i ett träd, en förarglig felräkning gjorde att jag klättrade upp i fel träd innan misstaget uppdagades, när väl rätt koordinater och rätt träd hittats så kunde vi se burken från marken innan jag klättrade upp denna gången.

Nu var klockan halv nio på kvällen och vi var ganska trötta och hungriga, planen var egentligen att fortsätta ett antal timmar till efter att vi ätit middag. Men då den enda restaurangen som låg i närheten var stängd fick vi åka tillbaka till stan där hotellet låg och gick luften ur oss så vi bestämde att avsluta när vi nu låg på topp. Så bilen lämnades på hotellet, inköp av diverse dryckesvaror gjordes på Lidl innan vi satte oss på en pizzeria bredvid hotellet och avnjöt middag med varsin stor kall öl innan vi gick till hotellet för att avsluta dagen med sedvanlig genomgång av dagen gjorda äventyr, morgondagens förväntade och den obligatoriska ölprovningen av de lokala producenterna.

Dagen hade bjudit på mycket tunnlar men det skulle visa sig att morgondagen bjöd på nya spännande och mer krävande utmaningar…

 

 

Landstigning!

T minus 24H. Dvs transport genom Polen till huvudmålet. Landstigningen var i Gdynia i Polen som sist, jag hade kollat många andra alternativ men inga andra var bra.

Bilden nedan visar början på dagens rutt skapad på cachetur.no.  Utskriften av turen har mycket nyttig information om cacherna, med beräknad ETA, hur lång tid de tar att logga, avstånd i tid och rum mellan cacherna, attribut, automatisk översättning av hint till engelska etc…

dsc_0501.jpg

Efter en rejäl frukostbuffé på båten var vi redo för dagens äventyr, första stoppet blev Schron T-750 / Shelter T-750 en rejäl betong bunker som tyskarna byggde under kriget. Den används fortfarande så vi kunde bara se den utifrån.

Sedan en av de nya virtuella Gdynia – Miasto z Morza vid en fontän, inget spektakulärt.

DSC_0506

Vi fortsatte till ett TB-hotell som var omtyckt Gdynia Moje Miasto TB Hotel som varmt kan rekommenderas, vi hade tur och kunde parkera nästan bredvid. Då det var vardag så var rusningstrafiken på morgonen inte att leka med vilket gjorde att vi förlorade drygt en timme enligt vår uppgjorda plan då det var ett antal cacher i Gdynia och Gdansk som vi skulle logga innan vi åkte vidare.

dsc_0507.jpg

Vi besökte dom virtuella cacherna 😉😎😜Wygłupy na molo / Fooling around at the pier och Politechnika Gdanska den första en stor pir ut i havet och den andra en gammal universitetsbyggnad med uthuggna stenreliefer. Piren var snabb och lättloggad men universitetsbyggnaden bjöd på lite motstånd då man skulle hitta vart dom olika stenreliferna satt på byggnaden vilket visade sig inte vara så helt lätt.

DSC_0513

Sista cachen i Gdansk blev Gdansk TB Hotel en cache med snart tusen favoritpoäng och som varit utsedd till ”the Geocache of the Week ” av HQ. Vilket jag kan förstå, även om jag nog gillade det i Gdynia mer.

Något försenade lämnade vi sedan Gdansk och fortsatte till Bydgoszcz 16mil söderut där vi stannade för lunch och för att logga dom två virtuella cacherna Łuczniczka och Bydgoszcz – Spichrze nad Brdą. Den första en staty av en bågskytt som genom tiderna omdebatterats för sin nakenhet. Den andra ett magnifikt sädesmagasin i korsvirkesstil.

Sedan besökte vi Palac w Nieszawie ett förfallet och övergivet slott, byggt någon gång på 1800-talet och övergavs på 1960-talet och har sedan dess även brunnit så det var i princip bara skalet kvar, knappt det. Jag tog en snabb titt på insidan, men det var inte mycket att se.  I slottsparken stod den största ek jag någonsin sett, imponerande stor!

Efter det tog vi oss till vår bas i Miedzyrzecz och checkade in på vårt hotell, nu var klockan åtta på kvällen så vi avnjöt middag på hotellet. Jag valda favoriten från Varglyan på förra resan, raggmunk med gulasch. Riktigt gott, men inte lika bra som förra gången.

Nu skulle man tro att det var dags att ta kväll och ladda för morgondagen, men icke. Efter middagen begav vi oss till området med tunnelsystemet för att samla ledtrådar och information till cacher vi misstänkte skulle finnas inne i tunnlarna men där dom första stegen/delarna fanns på utsidan.

Så nu började de stora äventyret så smått, en försmak på morgondagen. Så vi begav oss ut i den nu mörka sen kvällen.

QRed Alarm! QRed Alarm! en letterbox började vi med att ta två delsteg på som fanns på utsidan, steg tre skulle vara i tunnlarna så vi sparade resten av den till morgondagen.

Nästa var Opuszczony Dworzec en multi som visade sig gå till en av ingångarna till tunnlarna, så vi tog oss in. Det var lågt i tak i denna tunneln så vi fick gå rejält hukade i ca 500-600m innan den mynnade ut i det stora tunnelsystemet. Två fladdermöss hamnade mellan oss i tunneln och flög fram och tillbaka för att komma undan, vi fick trycka oss mot väggen för att de skulle kunna ta sig förbi.  Väl framme i den stora tunneln kunde vi snart hitta cachen, sedan var det samma väg tillbaka…. Vi var glada att vi inte hade några ryggsäckar att släpa på och att vi hade en annan ingång för morgondagens besök. När vi ledbrutna och puckelryggiga stapplade ut ur tunneln igen.

Vi gav inte upp än trots klockan blivit sen utan gav oss i kast med några av befästningarna som hörde till tunnelsystemet där man kom åt cachen från ovansidan. Det är inga små befästningar utan bunkrarna är i tre eller fyra våningar med en massa rum så man nästan kan gå vilse.

PzW 741 här fick vi åla oss in genom ett litet hål för att ta oss in i befästningen, sedan undersökte vi rum för rum och våning för våning i jakt på cachen snart hittade undertecknad den åtråvärda burken.

PzW 745 für MG und PaK (Ostwall/MRU) Denna var betydligt lättare att ta sig in i, då det bara var att knalla in, här fanns även en arkiverad cache utanför som Wellner hittade, undertecknad fann den på insidan. Även här fanns flera våningar och många rum att undersöka.

Sista cachen för dagen blev Der Klozet (MRU) även det i en av befästningarna, där pissoaren fanns kvar till stor del. Annars är det mest tomma rum man stöter på och allt löst borta sedan länge. Denna loggade vi en minut före midnatt, sedan kände vi att det fick vara nog för dagen och vi återvände till hotellet för sedvanlig ölprovning av dagens inköp på Lidl innan det var dags att lägga sig inför den verkliga utmaningen nästa dag….

 

 

 

 

« Föregående sidaNästa sida »