http://coord.info/GCRX3W

Jag har länge hört talas om denna mytomspunna cache, ja kanske inte cachen i sig utan snarare stället där cachen ligger. Tyvärr han cachen arkiveras och stället bommades igen innan jag började cacha. Cachen har varit arkiverad i nästan fyra år. Jag har länge tänkt att ta mig dit för att undersöka om det ändå inte fanns någon väg in. Men det har aldrig blivit av.

Men i måndags så var jag i närheten och hade ett par minuter över innan svärfadern skulle hämtas så jag passade på att ta mig dit.  Hade inte stället i gpsn, men gick på känn och vad jag mindes sen innan. Och det blev fullträff, hittade fram nästan direkt. Såg då också direkt att det var en väg in som var öppen.

Hade ju inte tid eller utrustning att ta mig in då, men genast började adrenalinet rinna till och hjärnan gå på högvarv. Då ingen annan tycktes ha uppmärksammat detta, då det fortfarande inte dykt upp någon note eller logg på cachesidan.

Tog kontakt med Cardesjö och vi bestämde oss för att göra ett besök redan dagen därpå. Lastade bilen full med utrustning och gav oss iväg till Skövde på kvällen. Hittade en bra parkering och tog med oss klätterutrustning, stege och ficklampor.

Väl framme så visade det sig att stegen räckte en bra bit, men för att vara på den säkra sidan och för att ta oss ner på insidan så använde vi lite av klätterutrustningen.

Cardesjö tittar uppför ytterligare en stege. I bakgrunden syns fläktarna som skulle dra ut avgaser från diesellok från tunneln som ligger på våningen nedanför.

Blindhålet i frisklufts schaktet är helt vattenfyllt. Blindhålets funktion är vid en kärnvapen smäll leda ner tryckvågen i blindhålet där den tvingas vända upp mot markytan i stället för att tryckas ner i skyddsrummet.

Vattnet inbjudande klart, men tyvärr iskallt.

Högst uppe i frisklufts schaktet, en smal avsatts sen är det ett antal meter ner till det vattenfyllda blindhålet.

Ramlar man ner, så klarar man sig nog om man inte slår i huvudet på vägen ner…

Vid ingången till tågtunneln. Den stenfyllda skjutporten syns i bakgrunden.

När vi väl tagit oss igenom komplexet och tagit oss ända upp så var det inte speciellt svårt att hitta cachen. Dock var det en smal avsats som man skulle balansera ut på bredvid det djupa luft schaktet.

Det var en härlig känsla att bläddra upp loggboken och se att ingen hade signerat i loggboken på nästan fyra år.

Vi plitade ner våra loggar och återvände ner i underjorden…

Sen var det bara att ta sig ut, eller…? Kan säga att det var det mest adrenalin höjande på hela äventyret att ta sig ut…