Efter en natts god sömn vaknade vi till en ny dag av upplevelser.
Efter att ha packat ihop och gjort morgontoaletten var det bara att kränga på sig utrustningen för att ta sig ner till guidernas kupol för att intaga frukost.
Jag och vw-bus var först på plats och guiderna började duka upp frukosten, snart så anslöt dom andra från den andra kupolen också. Vi bjöds på Kaffe/te, juice, musli, yoghurt, frukt, smörgåsar med rikligt med pålägg och det toppades med varm äggröra. Så vi var snart mätta och belåtna, under frukosten lättade molnen och vi kunde se solen lysa upp bergväggen på andra sidan dalen.
Efter frukosten var det då dags att ta sig ner till ”fast” mark igen. För att komma ner var vi tvungna att klättra uppåt.
Vi klättrade förbi den översta kupolen och där fanns det en stig som gick neråt längs bergsidan som ledde bort till en stålvajer. För att ta sig ner så skulle vi åka på den, så kallad zipline. Totalt var det sex stycken vajrar för att ta sig ända ner.
Dom första ziplinen gick lätt, men vid den andra som var lite längre så missade jag att hålla upp benen ordentligt så det blev lite för mycket luftmotstånd så jag kom inte ända fram så det blev att dra sig själv längs vajern vilket var skitjobbigt. När jag hade ca tio meter kvar kom guiden ut och räddade mig och drog in mig den sista biten då jag var helt slut i armarna. Kan säga att efter det höll jag upp benen ordentligt! Och utan fler missöden tog vi oss ända ner.
Riktigt nöjda var vi nere på marken igen, kan säga att detta var fantastiskt kul och rekommenderar varmt att testa på om man har vägarna förbi Cusco och Peru.
Sedan var tanken att guiderna skulle köra oss tillbaka till vandrarhemmet i Cusco, men vi förhandlade till oss en avstickare till en Earth Cache som inte låg alls långt borta, fågelvägen…
Salinas de Maras man utvinner salt genom att leda saltvatten som kommer ifrån bergen till små pooler där vattnet dunstar och man kan sedan skörda saltet. Dessa pooler byggdes redan mellan år 2oo-900 efter Kristus långt före Inka tiden. I gassande sol tog guiderna med oss och visade oss runt i området. Ett fantastiskt fint ställe, nu var det dock regnperiod är man här på andra tider på året är bassängerna betydligt vitare av allt salt.
Efter denna lilla avstickare så blev vi körda till vandrarhemmet där vi i princip bara lastade av vår packning innan vi drog in till centrum för att få oss något att äta. Eftersom det var sista dagen i Cusco och vi hade några timmar på eftermiddagen att slå ihjäl så diskuterade vi olika alternativ för vad vi ville använda tiden till. Jag, Svegrim, Vw-bus och Gottigris bestämde oss för att ta oss till earth cachen Chincheros-Qoricocha Surface Rupture som låg ca 1½mil utanför stan. Så det gällde att få tag på en taxi och kanske en som inte var allt för risig, snart så såg vi ett lämpligt objekt. Taxi chaffören kunde bara spanska och jag pratade engelska, men vi hoppade in och förhandlade priset till 100Sol(250sek). Sedan visade det sig att chaffören inte hade riktigt koll på vart vi skulle men efter en kvarts dividerande, han på Spanska och jag på Engelska och med hjälp av kartan i gpsn så var vi överens om resans mål. Väl framme så stannade vi på en parkeringsficka och hoppade ut för att fota bergväggen där och den skylt som talade om höjden över havet innan vi hoppade in i taxin igen för att åka tillbaka efter 5 minuter. Taxi chaffören bara skakade på huvudet åt våra tokerier enligt hans mening.
Tokiga turister som vill besöka en till synes ordinär bergsvägg. Nåja, på väg tillbaka så bad vi om att bli avsläppta innan vi kom ner till stan då vi var nära cachen Quenqo Chico jag hade ju redan loggat den första kvällen, men dom andra hade inte varit där. Så nu fick jag besöka den i dagsljus också.
Sedan upprepade sig ett invant mönster ifrån tidigare dagar, vi tog oss ner till stora vägen och hoppade på lokalbussen (1sol/person 2.50sek) och angav att vi ville åka till Plaza des Armas(det stora torg vi kunde namnet på och som inte låg allt för långt bort ifrån vandrarhemmet) buss konduktören sa till när bussen inte längre åkte åt rätt håll och vi hoppade av. Vi(jag) stoppar en taxi och ber om att bli körda till Plza des Armas, taxin är av modell småbil. Men jag hoppar in i fram då det är jag som får sköta snacket, tre stadiga bitar försöker få plats i baksätet och får likt mr Bean försöka stänga båda bakdörrarna synkroniserat för att det skall gå att få igen dom. Bilens fjädring slår i bott och minsta ojämnhet gör att underredet skrapar i asfalten och vägarna i Cusco är ojämnheter mer regel än undantag… Väl framme vid plaza des Armas så hoppar vi ur bilen precis framför Camping4us och Karicka, märkligt vad man stöter ihop på olika ställen.
Sedan tog vi oss tillbaka till vandrarhemmet, avnjöt några öl under kvällen och pratade om resans äventyr och kollade vad dom övriga i gruppen hade varit med om. Några hade varit på en två dagars vandring för att ta en letterbox på 4500 möh, vilket jag också gärna gjort men jag valde Skylodgen i 1:a hand och tiden räckte inte till sen. Tre damer hade hyrt en bil för att försöka ta sig till Bolivia och Chile för att kunna logga två länder till, det skulle ta över 30timmar så Chile blev struket innan dom kom iväg då dom tog lite lång sovmorgon. Och när dom kom till Bolivia var gränsen stängd då det var mitt i natten. Roligast var att bilfirman hade GPS spårning på bilen och hade försökt få tag i dom då dom snart 30 fria milen var förbrukade och dom tycktes färdas på vägar som inga turister normalt använde, 120mil och ett dygn senare så återlämnade dom bilen och intygade att dom minsann alls inte varit vilse.
Nåja, sen gjorde vi natt då vi skulle upp tidigt till flyget nästa dag.
Djurets Blogg 
Lämna en kommentar